Detta är räddningens dag!
”Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är räddningens dag.” — 2 KORINTHIERNA 6:2.
1. Vad krävs för att man skall få en godkänd ställning inför Gud och Kristus?
JEHOVA har fastställt en dag för att döma mänskligheten. (Apostlagärningarna 17:31) För att den dagen skall bli en räddningens dag för oss måste vi ha en godkänd ställning inför Jehova och Jesus Kristus, som han har satt till att döma. (Johannes 5:22) Och för att få en sådan ställning måste vi leva i enlighet med Guds ord och ha en tro som driver oss att hjälpa andra att bli Jesu sanna lärjungar.
2. Varför är världen av människor skild från Gud?
2 Världen av människor är på grund av nedärvd synd utestängd eller skild från Gud. (Romarna 5:12; Efesierna 4:17, 18) Därför kan de som vi predikar för vinna räddning endast genom att bli försonade med Gud. Detta klargjorde aposteln Paulus, när han skrev till de kristna i Korinth. Låt oss undersöka 2 Korinthierna 5:10–6:10 för att se vad Paulus säger om detta med en dom, försoning med Gud och räddning.
Vi ”håller ... i med att söka övertyga människor”
3. Hur sökte Paulus ”övertyga människor”, och varför bör vi göra detsamma i våra dagar?
3 Paulus förknippade detta med en dom med ett predikande, när han skrev: ”Vi måste ... alla göras uppenbara inför Kristi domarsäte, för att var och en skall få igen sitt för de ting som är gjorda genom kroppen, enligt vad han har ägnat sig åt, vare sig det är gott eller uselt. Då vi alltså känner fruktan för Herren, håller vi i med att söka övertyga människor.” (2 Korinthierna 5:10, 11) Genom att predika de goda nyheterna sökte aposteln ”övertyga människor”. Hur är det då med oss? Vi lever nu nära slutet för denna onda tingens ordning, och vi bör därför göra vårt yttersta för att övertyga andra om att de bör vidta nödvändiga mått och steg för att bli gynnsamt dömda av Jesus och bli godkända av Jehova Gud, som är upphovet till räddning.
4, 5. a) Varför bör vi inte berömma oss av det vi utför i Jehovas tjänst? b) Hur kom det sig att Paulus berömde sig ”för Gud”?
4 Vi bör emellertid inte berömma oss själva, om Gud välsignar vår tjänst. Somliga i Korinth var uppblåsta av stolthet över sig själva eller andra människor, och de gav därigenom upphov till söndringar i församlingen. (1 Korinthierna 1:10–13; 3:3, 4) Det var detta Paulus syftade på när han skrev: ”Vi anbefaller oss nu inte på nytt hos er, utan ger er en anledning till självberöm med avseende på oss, för att ni må ha ett svar till dem som berömmer sig av det yttre och inte av hjärtat. Ty om vi hade mist förståndet, var det för Gud; om vi är vid sunt förstånd, är det för er.” (2 Korinthierna 5:12, 13) Högmodiga individer i församlingen var inte intresserade av dess enhet och andliga väl. I stället för att hjälpa sina medtroende att utveckla ett gott hjärta inför Gud ville de berömma sig av det yttre. Därför tillrättavisade Paulus församlingen och skrev sedan längre fram: ”Den som berömmer sig, han må berömma sig av Jehova.” — 2 Korinthierna 10:17.
5 Berömde inte Paulus sig själv? Det var kanske vad somliga menade att han gjorde med tanke på det han hade sagt om att vara en apostel. Han måste dock berömma sig ”för Gud”. Då falska apostlar höll på att föra korinthierna vilse, berömde han sig över sina meriter som apostel för att föra korinthierna tillbaka till Jehova Gud, så att de inte skulle gå förlorade för honom. (2 Korinthierna 11:16–21; 12:11, 12, 19–21; 13:10) Men Paulus försökte inte ständigt imponera på andra med det han hade uträttat. — Ordspråken 21:4.
Tvingar Kristi kärlek dig?
6. Hur bör Kristi kärlek påverka oss?
6 Som en sann apostel undervisade Paulus andra om Jesu lösenoffer. Detta var något som hade gjort djupt intryck på Paulus, för han skrev: ”Den kärlek Kristus har tvingar oss, eftersom detta är vad vi har dömt: att en har dött för alla; så har de då alla dött; och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.” (2 Korinthierna 5:14, 15) Tänk vilken enastående kärlek Jesus visade, när han gav sitt liv för oss! Den kärleken bör verkligen vara en kraft i vårt liv som ”tvingar oss”. Vår tacksamhet mot Jesus för att han gav sitt liv för oss bör få oss att nitiskt förkunna de goda nyheterna om den räddning som Jehova har sörjt för genom denne sin älskade Son. (Johannes 3:16; jämför Psalm 96:2.) Är det så att ”den kärlek Kristus har” tvingar dig att nitiskt ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike och att göra lärjungar? — Matteus 28:19, 20.
7. Vad innebär det att inte känna någon ”efter köttet”?
7 Smorda kristna visar sin tacksamhet för det Kristus har gjort för dem genom att inte längre leva ”för sig själva, utan för honom”. ”Därför”, skriver Paulus, ”känner vi från och med nu ingen efter köttet. Även om vi har känt Kristus efter köttet, känner vi honom nu verkligen inte längre så.” (2 Korinthierna 5:16) De kristna fick inte betrakta människor på ett köttsligt sätt och kanske favorisera judar framför icke-judar eller de rika framför de fattiga. Smorda kristna känner ”ingen efter köttet”, då det ju är deras andliga förhållande till medtroende som har betydelse. Det var inte bara de människor som med egna ögon hade sett Jesus medan han var här på jorden som hade ”känt Kristus efter köttet”. Några av dem som hoppades på Messias ankomst hade en gång betraktat Kristus enbart efter vad han var i köttet. Men som kristen skulle man inte betrakta honom så. Han hade gett sin kropp som en lösen och hade blivit uppväckt som en livgivande ande. Andra som skulle uppväckas till himmelskt liv skulle få lämna sina kroppar av kött utan att någonsin ha sett eller få se Jesus Kristus i köttet. — 1 Korinthierna 15:45, 50; 2 Korinthierna 5:1–5.
8. Hur har människor kommit att få ”gemenskap med Kristus”?
8 Paulus riktar sig fortfarande till de smorda kristna, när han tillägger: ”Om någon är i gemenskap med Kristus, är han en ny skapelse; de gamla tingen har försvunnit, se! nya har blivit till.” (2 Korinthierna 5:17) Att vara ”i gemenskap med Kristus” innebär att vara i enhet med honom. (Johannes 17:21) Detta att vara ”i gemenskap med Kristus” visade sig ha ”blivit till” för någon, när Jehova drog denne till sin Son och pånyttfödde honom med helig ande. Som en av anden pånyttfödd son till Gud var han nu ”en ny skapelse” med utsikten att få vara med Kristus i det himmelska kungariket. (Johannes 3:3–8; 6:44; Galaterna 4:6, 7) Dessa smorda kristna har fått en storslagen och privilegierad tjänst.
”Bli försonade med Gud”
9. Vad har Gud gjort för att vi skall kunna bli försonade med honom?
9 Den ”nya skapelsen” är verkligen gynnad av Jehova! Paulus säger: ”Allting är från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss tjänsten i samband med försoningen, som går ut på att Gud medelst Kristus försonade en värld med sig själv, i det han inte tillräknade dem deras försyndelser, och han har anförtrott ordet om försoning åt oss.” (2 Korinthierna 5:18, 19) Alltsedan Adam syndade har mänskligheten varit skild från Gud. Men genom Jesu offer tog Jehova kärleksfullt initiativet och öppnade vägen till försoning. — Romarna 5:6–12.
10. Vilka har Jehova anförtrott tjänsten i samband med försoningen, och vad har de gjort för att utföra den?
10 Eftersom Jehova har anförtrott de smorda kristna tjänsten i samband med försoningen, kunde Paulus säga: ”Vi är alltså ambassadörer på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss. På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ’Bli försonade med Gud.’” (2 Korinthierna 5:20) I forna tider sändes ambassadörer i huvudsak till fientligt sinnade makter för att söka förhindra krig. (Lukas 14:31, 32) Gud har sänt ut sina smorda ambassadörer för att upplysa världen av människor, som är skild från honom, om sina villkor för försoning. På Kristi vägnar ber dessa smorda ivrigt: ”Bli försonade med Gud.” Det är barmhärtigt av Gud att låta dessa enträgna uppmaningar ljuda om att människor skall söka fred med Gud och ta emot den räddning som han har gjort möjlig genom Kristus.
11. Vilka uppnår till slut en rättfärdig ställning inför Gud genom tro på lösen?
11 Människor som visar tro på lösen kan bli försonade med Gud. (Johannes 3:36) Paulus säger: ”Den [Jesus] som inte hade känt synd har han [Jehova] gjort till synd för oss, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet medelst honom.” (2 Korinthierna 5:21) Genom att Jesus Kristus offrade sitt fullkomliga mänskliga liv som ett syndoffer kan Adams avkomlingar befrias från medfödd synd. De blir då ”Guds rättfärdighet” medelst Jesus. De första som har fått del av denna rättfärdighet eller rättfärdiga ställning inför Gud är Kristi 144.000 medarvingar. Under sin tusenåriga regering kommer Jesus Kristus att som Evig Fader lyfta upp sina jordiska barn till en rättfärdig ställning som fullkomliga människor, så att de skall kunna visa sig trogna mot Gud och få gåvan evigt liv. — Jesaja 9:6; Uppenbarelseboken 14:1; 20:4–6, 11–15.
”Den särskilt godtagbara tiden”
12. Vilken viktig tjänst utförs av Jehovas ambassadörer och envoyéer?
12 För att bli räddade måste vi handla enligt Paulus ord: ”När vi nu samarbetar med Gud, bönfaller vi er också om att inte ta emot hans oförtjänta omtanke och förfela syftet med den. Han säger ju: ’I en godtagbar tid hörde jag dig, och på en räddningens dag hjälpte jag dig.’ Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (2 Korinthierna 6:1, 2) I denna ”godtagbara tid” tar Jehovas smorda ambassadörer och hans envoyéer, de ”andra fåren”, inte emot sin himmelske Faders oförtjänta omtanke och förfelar syftet med den. (Johannes 10:16) De söker Guds ynnest genom ett rättrådigt uppförande och nitisk tjänst och upplyser jordens inbyggare om att detta är ”räddningens dag”.
13. Vad är tanken i orden i Jesaja 49:8, och hur fick de orden sin första uppfyllelse?
13 Paulus citerar Jesaja 49:8, som lyder: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’I en godviljans tid har jag svarat dig, och på en räddningens dag har jag hjälpt dig; och jag fortsatte att bevara dig för att jag skulle ge dig som ett förbund för folket, för att återupprätta landet, för att låta de ödelagda arvsbesittningarna på nytt bli tagna i besittning.’” Den här profetian fick sin första uppfyllelse när israeliterna befriades från fångenskapen i Babylon och kunde återvända till sitt ödelagda hemland. — Jesaja 49:3, 9.
14. Hur uppfylldes orden i Jesaja 49:8 i Jesu fall?
14 Jesajas profetia uppfylldes också genom att Jehova Gud gav sin ”tjänare” Jesus som ”ett ljus för nationerna” för att, som Jehova säger, ”min räddning slutligen må nå till jordens yttersta ända”. (Jesaja 49:6, 8; jämför Jesaja 42:1–4, 6, 7; Matteus 12:18–21.) ”Godviljans tid” eller den ”godtagbara tiden” var uppenbarligen den tid då Jesus var här på jorden. Gud ”svarade” Jesus när han bad, och det visade sig bli ”en räddningens dag” för Jesus genom att han fullkomligt bevarade sin ostrafflighet och därigenom blev ”ansvarig för evig räddning för alla dem som lyder honom”. — Hebréerna 5:7, 9; Johannes 12:27, 28.
15. Sedan när har de andliga israeliterna bemödat sig om att visa sig värda Guds oförtjänta omtanke, och i vilket syfte?
15 Paulus tillämpar orden i Jesaja 49:8 på smorda kristna och bönfaller dem att inte förfela syftet med Guds oförtjänta omtanke genom att underlåta att söka Guds godvilja under den ”godtagbara tid” och ”räddningens dag” som han ger. Paulus tillägger: ”Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (2 Korinthierna 6:2) För att den ”godtagbara tiden” skulle visa sig bli ”en räddningens dag” för de andliga israeliterna har dessa alltsedan pingsten år 33 v.t. bemödat sig om att visa sig värda Guds oförtjänta omtanke.
Vi anbefaller oss som Guds tjänare
16. Under vilka prövande förhållanden anbefallde Paulus sig själv som en Guds tjänare?
16 Några av dem som var förbundna med församlingen i Korinth visade sig inte vara värda Guds oförtjänta omtanke. De förtalade Paulus i ett försök att undergräva hans myndighet som apostel, trots att han inte gav ”någon som helst orsak att snava”. Han anbefallde verkligen sig själv som en Guds tjänare ”genom uthållighet i mycket, genom vedermödor, genom nödsituationer, genom svårigheter, genom hugg och slag, genom fängelser, genom oroligheter, genom mödor, genom sömnlösa nätter, genom tider utan mat”. (2 Korinthierna 6:3–5) Längre fram i sitt brev argumenterade Paulus att om hans motståndare var Kristi tjänare, så var han ”det ännu mer påfallande” genom att han hade fått utstå mer fängelsestraff, mera hugg och slag, större umbäranden och utsatts för större faror. — 2 Korinthierna 11:23–27.
17. a) Genom att visa vilka egenskaper kan vi anbefalla oss själva som Guds tjänare? b) Vilka är ”rättfärdighetens vapen”?
17 Vi kan, likt Paulus och hans följeslagare, anbefalla oss själva som Guds tjänare. Hur då? ”Genom renhet” eller kyskhet och genom att handla enligt exakt kunskap i Bibeln. Vi kan anbefalla oss själva ”genom långmodighet”, dvs. genom att vi tålmodigt lider orätt eller finner oss i att bli provocerade, och vidare ”genom omtanke” genom att vi söker hjälpa andra. Vi kan också anbefalla oss själva som Guds tjänare genom att vi tar emot vägledning av hans ande, visar ”kärlek fri från skrymteri”, talar sanning och förlitar oss på att Gud skall ge oss kraft att utföra vår tjänst. Det är intressant att lägga märke till att Paulus också bevisade sin ställning som tjänare ”genom rättfärdighetens vapen till höger och till vänster”. I forntida krigföring svingade man vanligtvis svärdet med den högra handen och höll skölden med den vänstra. I sin andliga krigföring mot falska lärare använde Paulus inte det syndiga köttets vapen, sådana som oärlighet, svek och bedrägeri. (2 Korinthierna 6:6, 7; 11:12–14; Ordspråken 3:32) Han använde i stället rättfärdiga ”vapen” eller metoder för att främja den sanna tillbedjan, och det bör vi också göra.
18. Hur kommer vi att uppföra oss, om vi är Guds tjänare?
18 Som Guds tjänare kommer vi att uppföra oss på samma sätt som Paulus och hans medarbetare gjorde. Vi kommer, antingen vi blir respekterade eller inte, att handla som kristna. Vi låter inte dåligt rykte stoppa vårt predikoarbete, och inte heller blir vi högmodiga om vi får gott rykte. Vi kommer att tala sanningen, och vi kan komma att vinna erkännande för kristna gärningar. Och om vårt liv genom fiendens angrepp är i fara, kommer vi att förtrösta på Jehova. Vi kommer också tacksamt att ta emot tillrättavisning. — 2 Korinthierna 6:8, 9.
19. Hur kan man ”berika” många andligen?
19 Paulus avslutar sin genomgång av tjänsten i samband med försoningen med att tala om sig själv och sina följeslagare ”som bedrövade men alltid glada, som fattiga men berikande många, som de som ingenting har och ändå äger allting”. (2 Korinthierna 6:10) Dessa tjänare kände en inre glädje, även om de kunde ha orsak att vara bedrövade över sitt lidande. De ”berikade många” andligen, även om de var fattiga i materiellt avseende. De ägde faktiskt ”allting”, eftersom deras tro skänkte dem andliga rikedomar och till och med utsikten att bli Guds himmelska söner. De hade också ett rikt och lyckligt liv som kristna tjänare. (Apostlagärningarna 20:35) I likhet med dem kan vi ”berika” många genom att nu, på denna räddningens dag, ta del i tjänsten i samband med försoningen!
Förtrösta på räddning från Jehova
20. a) Vad var Paulus innerliga önskan, och varför fanns det inte någon tid att förspilla? b) Vad kännetecknar den räddningens dag som vi nu lever i?
20 När aposteln Paulus omkring år 55 v.t. skrev sitt andra brev till korinthierna, återstod endast omkring 15 år för den judiska tingens ordning. Det var Paulus innerliga önskan att både judar och icke-judar skulle bli försonade med Gud genom Kristus. Det var en räddningens dag, och det fanns ingen tid att förspilla. Sedan år 1914 har vi levt i en motsvarande avslutning på en tingens ordning. Det arbete med att predika om Guds kungarike som nu pågår över hela världen visar att detta är en räddningens dag.
21. a) Vilket skriftställe har valts som årstext för år 1999? b) Vad bör vi göra på denna räddningens dag?
21 Människor ur alla nationer behöver få höra om det Gud har gjort för att vi skall få räddning genom Jesus Kristus. Det är inte någon tid att dröja. Paulus skrev: ”Se! Nu är räddningens dag.” Dessa ord i 2 Korinthierna 6:2 kommer att bli Jehovas vittnens årstext för år 1999. Verkligen passande, då vi nu står inför något långt värre än ödeläggandet av Jerusalem och dess tempel! Alldeles framför oss ligger slutet för hela denna tingens ordning, något som berör alla på jorden. Nu är det tid att handla, inte i morgon. Om vi tror att räddningen tillhör Jehova, om vi älskar honom och om vi uppskattar evigt liv, då kommer vi inte att förfela syftet med Guds oförtjänta omtanke. Vår innerliga önskan att ära Jehova kommer att få oss att i ord och gärning visa att vi menar det vi säger när vi utropar: ”Se! Nu är räddningens dag.”
Hur skulle du svara?
◻ Varför är det så viktigt att bli försonad med Gud?
◻ Vilka är ambassadörerna och envoyéerna som är upptagna i tjänsten i samband med försoningen?
◻ Hur kan vi anbefalla oss själva som Guds tjänare?
◻ Vad betyder Jehovas vittnens årstext för år 1999 för dig?
[Bilder på sidan 17]
Predikar du likt Paulus nitiskt och hjälper andra att bli försonade med Gud?
USA
Frankrike
Côte d’Ivoire
[Bild på sidan 18]
Är du på denna räddningens dag bland de många som blir försonade med Jehova Gud?