”Ett symboliskt drama” av värde för oss

TÄNK så svårt det skulle vara att förstå den rätta innebörden av vissa bibelställen, om inte andra delar av Bibeln kastade ljus över dem. Berättelser i Bibeln om människor och händelser kan läsas som rent historiska redogörelser. Men en del av de här berättelserna innehåller djupare sanningar som först inte är så lätta att urskilja. Ett exempel är berättelsen om två kvinnor i patriarken Abrahams hushåll. Aposteln Paulus kallar det ”ett symboliskt drama”. (Galaterna 4:24)

Det här dramat förtjänar vår uppmärksamhet, eftersom de verkligheter som framställs genom det är av grundläggande betydelse för alla som önskar få Jehova Guds välsignelse. Låt oss, innan vi undersöker varför det är så, se lite närmare på vilka omständigheter som fick Paulus att avslöja dramats innebörd.

De kristna i Galatien under det första århundradet hade ett problem. Några av dem gav ”ytterst noga akt på dagar och månader och särskilda tider och år” – sådant som befalldes i den mosaiska lagen. Dessa påstod att de troende måste lyda lagen för att få Guds ynnest. (Galaterna 4:10; 5:2, 3) Men Paulus visste att de kristna inte behövde ge akt på sådant. För att bevisa detta hänvisade han till en berättelse som var välkänd för alla som hade judisk bakgrund.

Paulus påminde galaterna om att Abraham, den judiska nationens fader, var far till både Ismael och Isak. Ismael föddes av tjänsteflickan Hagar men Isak av den fria kvinnan Sara. De kristna i Galatien som förespråkade lydnad för den mosaiska lagen kände utan tvivel till berättelsen om Saras barnlöshet och hur hon gav Abraham sin tjänsteflicka Hagar för att hon skulle föda ett barn i hennes ställe. De kände säkert till att Hagar, sedan hon blivit havande med Ismael, började förakta sin matmor, Sara. Men i enlighet med Guds löfte födde Sara till slut Isak på sin ålderdom. Abraham skickade senare i väg Hagar och Ismael, eftersom Ismael behandlade Isak illa. (1 Moseboken 16:1–4; 17:15–17; 21:1–14; Galaterna 4:22, 23)

Två kvinnor, två förbund

Paulus förklarade grunddragen i detta ”symboliska drama”. Han skrev: ”Dessa kvinnor betyder ... två förbund, det ena från berget Sinai, som föder barn till slaveri; det är Hagar. ... Hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, för det är i slaveri med sina barn.” (Galaterna 4:24, 25) Hagar var en bild av det bokstavliga Israel, med Jerusalem som huvudstad. Den judiska nationen var knuten till Jehova genom lagförbundet, ett förbund som var instiftat vid berget Sinai. Under lagförbundet blev israeliterna ständigt påminda om att de var slavar under synden och i behov av att bli friköpta från den. (Jeremia 31:31, 32; Romarna 7:14–24)

Vilka var då den ”fria kvinnan” Sara och hennes son, Isak, en bild av? Paulus visade att Sara, den ”ofruktsamma kvinnan”, symboliserade Guds hustru, den himmelska delen av hans organisation. Den här himmelska kvinnan var ofruktsam, eftersom hon inte hade några med anden smorda ”barn” på jorden innan Jesus kom. (Galaterna 4:27; Jesaja 54:1–6) Men vid pingsten år 33 v.t. utgöts helig ande över en grupp män och kvinnor som då föddes på nytt som barn till den här himmelska kvinnan. Barnen som frambringades av den här organisationen adopterades som Guds söner och blev Jesu Kristi medarvingar under ett nytt förbundsförhållande. (Romarna 8:15–17) En av dessa söner, aposteln Paulus, kunde skriva: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” (Galaterna 4:26)

Kvinnornas barn

Bibeln berättar att Ismael förföljde Isak. På liknande sätt blev barnen till Jerusalem där ovan hånade och förföljda av barnen till det förslavade Jerusalem under det första århundradet v.t. ”Alldeles som på den tiden den som var född på köttets sätt [Ismael] började förfölja den som var född på andens sätt [Isak], så är det också nu”, förklarade Paulus. (Galaterna 4:29) När Jesus framträdde på jorden och började förkunna om Guds kungarike, uppförde sig de judiska religiösa ledarna precis som Hagars son Ismael hade uppfört sig mot Abrahams sanne arvinge, Isak. De hånade och förföljde Jesus Kristus, eftersom de tydligen såg sig själva som Abrahams rättmätiga arvingar och Jesus som en inkräktare.

Strax innan det köttsliga Israels härskare lät döda Jesus sade han: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till henne – hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38)

Den inspirerade skildringen av olika händelser under det första århundradet visar att den köttsliga nationen, som representerades av Hagar, inte av sig själv frambringade söner som skulle bli Jesu medarvingar. Judar som stolt trodde att de hade rätt till ett sådant arv på grund av sin härkomst drevs i väg, förkastades av Jehova. Naturligtvis blev några av de köttsliga israeliterna Kristi medarvingar. Men denna förmån fick de på grund av sin tro på Jesus och inte på grund av sin härkomst.

Vid pingsten år 33 v.t. blev det uppenbart vilka några av Kristi medarvingar var. Allteftersom tiden gick smorde Jehova fler som söner till Jerusalem där ovan.

Paulus avsikt med att förklara det här ”symboliska dramat” var att belysa att det nya förbundet var vida överlägset det lagförbund som Mose var medlare för. Ingen kunde få Guds ynnest genom att utföra gärningar som var föreskrivna i den mosaiska lagen, eftersom alla människor är ofullkomliga och lagen helt enkelt framhävde att de var slavar under synden. Men alldeles som Paulus förklarade kom Jesus ”för att han skulle kunna köpa dem fria som var under lagen”. (Galaterna 4:4, 5) Därför ledde tro på värdet av Kristi offer till befrielse från lagens fördömelse. (Galaterna 5:1–6)

Värdet för oss

Varför bör vi vara intresserade av Paulus inspirerade förklaring av det här dramat? Bland annat därför att det hjälper oss att förstå sådant i Bibeln som annars skulle ha varit höljt i dunkel. Förklaringen hjälper oss att se enheten och harmonin i Bibeln. (1 Thessalonikerna 2:13)

Dessutom har de verkligheter som visas genom det här dramat stor betydelse för vår framtida lycka. Om inte Jerusalem där ovan hade frambringat söner, skulle vår enda framtidsutsikt vara slaveri under synd och död. Men under kärleksfull tillsyn av Kristus och dem som är hans medarvingar till Guds löfte till Abraham skall ”alla jordens nationer välsigna sig”. (1 Moseboken 22:18) Det här kommer att ske när de för alltid blivit befriade från verkningarna av synd, ofullkomlighet, sorg och död. (Jesaja 25:8, 9) Vilken underbar tid det kommer att bli!

[Bild på sidan 11]

Lagförbundet instiftades vid berget Sinai

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bild på sidan 12]

Vad är innebörden i det ”symboliska drama” som aposteln Paulus nämnde?