Ge inte upp!

”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — GALATERNA 6:9.

1, 2. a) Hur jagar ett lejon? b) Vilka är Djävulen i synnerhet intresserad av att jaga?

ETT lejon jagar på olika sätt. Ibland överfaller det sitt byte från ett bakhåll vid ett vattenhål eller intill en upptrampad stig. Men i boken Portraits in the Wild heter det att ”ibland utnyttjar ett lejon helt enkelt en situation, till exempel när det stöter på ett sovande sebraföl”.

² Aposteln Petrus förklarar att vår ”motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Eftersom Satan vet att den tid han har kvar är kort, utsätter han människor för en allt större press för att hindra dem från att tjäna Jehova. Men det är i synnerhet Jehovas tjänare som detta ”rytande lejon” är intresserat av att jaga. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) Hans jaktmetoder liknar dem som hans motsvarighet i djurriket följer. Hur då?

3, 4. a) Vilka metoder använder Satan i sin jakt på Jehovas tjänare? b) Vilka frågor väcks med tanke på att detta är ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”?

³ Ibland försöker Satan med ett bakhåll, dvs. med förföljelse eller motstånd, vilket är avsett att bryta vår ostrafflighet, så att vi upphör att tjäna Jehova. (2 Timoteus 3:12) Men precis som med ett lejon är det så att Djävulen ibland helt enkelt utnyttjar en situation. Han väntar tills vi blir modfällda eller trötta, och då försöker han utnyttja vår känslomässiga nedstämdhet för att få oss att ge upp. Vi får inte bli ett lätt byte!

⁴ Men vi lever nu i den svåraste perioden i människans hela historia. I dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” kan många av oss ibland känna sig modfällda eller nedtyngda. (2 Timoteus 3:1) Hur kan vi då undvika att bli så trötta att vi blir ett lätt byte för Djävulen? Ja, hur kan vi följa aposteln Paulus’ inspirerade råd: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”? — Galaterna 6:9.

När andra gör oss besvikna

5. Vad fick David att bli trött, men vad gjorde han inte?

⁵ På Bibelns tid kan även Jehovas allra trognaste tjänare ha känt sig nedtyngda. ”Jag har blivit trött av mitt suckande”, skrev psalmisten David. ”Hela natten får jag min vilobädd att svämma över; med mina tårar får jag min egen divan att flöda över. Av grämelse har mitt öga blivit svagt.” Varför kände David det så? Han förklarar: ”På grund av alla som visar fientlighet mot mig.” Andras sårande handlingar vållade David sådan smärta i hjärtat att hans tårar flödade ymnigt. Men David drog sig inte undan från Jehova på grund av vad medmänniskor gjorde mot honom. — Psalm 6:6—9.

6. a) Hur kan andras ord och handlingar påverka oss? b) Hur gör somliga sig själva till ett lätt byte för Djävulen?

⁶ På liknande sätt kan andras ord och handlingar få oss att bli trötta och känna stor smärta i hjärtat. ”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar”, heter det i Ordspråken 12:18. Om den tanklöse är en kristen broder eller syster, kan ”svärdsstöten” orsaka ett djupt sår. Den mänskliga benägenheten är kanske att känna sig förnärmad och att hysa agg, och i synnerhet då om vi tycker oss ha blivit ovänligt eller orättvist behandlade. Vi kanske tycker att det är svårt att tala med den som har sårat oss, och vi kanske rentav avsiktligt undviker honom eller henne. Nedtyngda av förbittring har somliga gett upp, och de har slutat upp med att komma till kristna möten. Tyvärr har de därigenom gett Djävulen ”rum” eller tillfälle att utnyttja situationen och fånga dem som ett lätt byte. — Efesierna 4:27.

7. a) Hur kan vi undvika att spela Djävulen i händerna, när andra gör oss besvikna eller sårar oss? b) Varför bör vi inte hysa agg eller förbittring?

⁷ Hur kan vi undvika att spela Djävulen i händerna, när andra gör oss besvikna eller sårar oss? Vi måste försöka att inte hysa agg. Ta i stället initiativet till att så fort som möjligt sluta fred eller göra upp saker och ting. (Efesierna 4:26) I Kolosserna 3:13 uppmanas vi: ”Fortsätt ... att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.” Det är i synnerhet på sin plats att förlåta, om den som har sårat oss erkänner sitt misstag och är verkligt ledsen. (Jämför Psalm 32:3—5 och Ordspråken 28:13.) Men det är till hjälp för oss att komma ihåg att detta att förlåta inte är detsamma som att överse med eller bagatellisera de synder som andra har begått. Att förlåta innebär att inte längre hysa agg eller förbittring. Sådant är en tung börda att bära. Det kan helt uppta våra tankar och beröva oss vår glädje. Det kan även påverka vår hälsa. Däremot mår vi bra av att förlåta, när det är på sin plats att göra detta. Må vi, likt David, aldrig ge upp och dra oss bort från Jehova på grund av vad andra människor har sagt eller gjort mot oss!

När vi kommer till korta

8. a) Varför känner somliga sig ibland särskilt skuldtyngda? b) Vad finns det för risk med att vi blir så uppslukade av skuldkänslor att vi ger upp hoppet om oss själva?

⁸ ”Vi felar alla många gånger”, heter det i Jakob 3:2. Det är bara naturligt att vi känner skuld, när vi har gjort detta. (Psalm 38:3—8) Skuldkänslorna kan vara särskilt starka, om vi kämpar med någon svaghet i köttet och emellanåt upplever ett återfall.a En kristen som utkämpade en sådan kamp förklarade: ”Jag ville inte leva längre, eftersom jag inte visste om det jag hade begått var en oförlåtlig synd. Jag tyckte att det inte var någon idé att jag ansträngde mig i Jehovas tjänst, eftersom det antagligen ändå inte fanns något hopp för mig.” När vi blir så uppslukade av skuldkänslor att vi ger upp hoppet om oss själva, ger vi Djävulen ett tillfälle som han snabbt kan komma att utnyttja! (2 Korinthierna 2:5—7, 11) Vad som behövs är kanske en mer balanserad syn på skuld.

9. Varför bör vi lita på Guds barmhärtighet?

⁹ Det är på sin plats att vi känner ett visst mått av skuld, när vi har syndat. Men ibland biter sig skuldkänslorna fast hos en kristen, därför att han tror att han aldrig kan bli värd Guds barmhärtighet. Bibeln ger oss emellertid denna innerliga försäkran: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Johannes 1:9) Finns det några välgrundade skäl till att tro att Gud inte skulle vilja handla så i vårt fall? Kom ihåg att Jehova i sitt ord säger att han är ”redo att förlåta”. (Psalm 86:5; 130:3, 4) Gud kan inte ljuga, och därför kommer han — under förutsättning att vi kommer till honom med ett ångerfullt hjärta — att göra som hans ord lovar. — Titus 1:2.

10. Vilken hjärtevärmande försäkran när det gäller att bekämpa någon svaghet i köttet publicerades i ett tidigare nummer av Vakttornet?

¹⁰ Vad bör du göra om du kämpar med en svaghet och får ett återfall? Ge inte upp! Ett återfall innebär inte nödvändigtvis att de framsteg du redan har gjort suddas ut. I numret för 15 juni 1954 av denna tidskrift gavs följande uppmuntrande försäkran: ”Vi finner [ibland] hur vi många gånger snavar och faller över någon dålig vana, som har bitit sig hårdare fast i vårt forna livsmönster än vi hade haft klart för oss. ... Förtvivla inte. Dra inte den slutsatsen, att du har begått den oförlåtliga synden. Just på det sättet vill Satan att du skall resonera. Att du känner dig bedrövad och är harmsen på dig själv är i och för sig ett bevis för att du inte har gått för långt. Tröttna aldrig på att ödmjukt och allvarligt vända dig till Gud, söka förlåtelse, rening och hjälp från honom. Gå till honom så som ett barn går till sin far, när det är i svårigheter, sak samma hur ofta du får lov att gå till honom beträffande en och samma svaghet, och Jehova kommer nådefullt att ge dig hjälpen på grund av sin oförtjänta godhet, och om du är uppriktig, kommer han att skänka dig medvetandet om ett renat samvete.”

När vi tycker att vi inte gör tillräckligt

11. a) Hur bör vi känna det för att ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike? b) Vilka känslor kämpar somliga med, när det gäller att ta del i tjänsten?

¹¹ Arbetet med att predika om Guds kungarike spelar en viktig roll i en kristens liv, och det skänker honom glädje att ta del i det. (Psalm 40:8) Men somliga kristna får skuldkänslor därför att de inte kan göra mer i tjänsten. En sådan skuldkänsla kan rentav fräta sönder vår glädje och få oss att ge upp, därför att vi inbillar oss att Jehova tycker att vi aldrig gör tillräckligt. Låt oss betrakta några exempel som visar vilka känslor somliga kämpar med.

”Vet ni hur tidskrävande det är att vara fattig?” skrev en kristen syster som tillsammans med sin man uppfostrar tre barn. ”Jag måste spara på alla områden där det går. Det betyder att jag måste använda tid till att söka igenom second hand-butiker och utförsäljningshyllor eller rentav att jag måste sy själv. Jag använder också en eller två timmar i veckan till att klippa ut, samla och byta matrabattkuponger. Ibland får jag skuldkänslor för att jag gör detta och tänker att jag i stället borde använda den tiden i tjänsten på fältet.”

”Jag tänkte att jag nog inte kan älska Jehova tillräckligt”, förklarade en syster med fyra barn och en icke troende man. ”Därför kämpade jag med min tjänst för Jehova. Jag ansträngde mig verkligen, men jag tyckte aldrig att jag gjorde tillräckligt. Ni förstår, jag hade inte någon självkänsla, och därför kunde jag inte tänka mig att Jehova någonsin skulle godta min tjänst för honom.”

En kristen kvinna som fann att hon måste lämna heltidstjänsten sade: ”Jag stod inte ut med tanken att jag inte hade lyckats med mitt åtagande att tjäna Jehova på heltid. Ni kan inte föreställa er hur besviken jag var! Jag vill gråta bara jag tänker på det.”

12. Varför känner somliga kristna sig mycket skuldtyngda därför att de inte kan utföra mer i tjänsten?

¹² Det är bara naturligt att man vill tjäna Jehova så helt och fullt som möjligt. (Psalm 86:12) Men varför känner somliga sig då så skuldtyngda på grund av att de inte kan göra mer? I vissa fall verkar det vara förknippat med en allmän känsla av värdelöshet, kanske på grund av otrevliga erfarenheter i livet. I andra fall kan en persons otillbörliga känsla av skuld bero på att han har en orealistisk syn på vad Jehova förväntar av oss. ”Jag trodde att man måste bli fullständigt slut för att göra tillräckligt”, erkände en kristen kvinna. Detta ledde till att hon satte upp orimligt höga mål för sig själv — och sedan kände sig ännu mera skuldtyngd, när hon inte kunde nå upp till dessa.

13. Vad förväntar Jehova av oss?

¹³ Vad förväntar då Jehova av oss? Enkelt uttryckt: Jehova förväntar att vi tjänar honom av hela vår själ och att vi gör vad våra omständigheter tillåter. (Kolosserna 3:23) Det kan emellertid vara stor skillnad mellan det vi skulle tycka om att göra och det vi i verkligheten kan göra. Vi kan vara begränsade av sådana faktorer som ålder, hälsa, fysisk styrka eller familjeförpliktelser. Men när vi gör allt vi förmår, kan vi känna oss övertygade om att vi tjänar Jehova av hela vår själ — lika mycket som någon vars hälsa och omständigheter tillåter honom att vara i heltidstjänsten. — Matteus 13:18—23.

14. Vad kan du göra, om du behöver hjälp med att avgöra vad du realistiskt kan förvänta av dig själv?

¹⁴ Hur kan du då avgöra vad du realistiskt kan förvänta av dig själv? Du kanske kan diskutera saken med någon mogen kristen vän som du litar på, kanske en äldste eller en erfaren syster som känner till dina förmågor, begränsningar och familjeförpliktelser. (Ordspråken 15:22) Kom ihåg att ditt värde som person i Guds ögon inte mäts i hur mycket du utför i tjänsten på fältet. Alla Jehovas tjänare är dyrbara för honom. (Haggaj 2:7; Malaki 3:16, 17) Oavsett om det du utför i predikoarbetet är mer eller mindre än vad andra gör, är Jehova nöjd så länge som det du utför representerar ditt bästa, och det finns då ingen anledning att känna skuld. — Galaterna 6:4.

När mycket krävs av oss

15. Hur krävs det mycket av församlingsäldste?

¹⁵ Jesus sade: ”Envar som har fått mycket givet åt sig, av honom skall mycket krävas.” (Lukas 12:48) ”Mycket krävs” helt visst av dem som tjänar som äldste i församlingen. Likt Paulus ger de ut sig för församlingen. (2 Korinthierna 12:15) De skall förbereda tal, göra herdebesök, ingå i dömande kommittéer, och allt detta utan att försumma sin egen familj. (1 Timoteus 3:4, 5) En del äldste är också upptagna med att hjälpa till att bygga Rikets salar, tjäna i sjukhuskommittéer och hjälpa till i den frivilliga tjänsten vid sammankomster. Hur kan dessa hårt arbetande och hängivna män undvika att bli trötta, när de har så många plikter?

16. a) Vilket praktiskt förslag fick Mose av Jetro? b) Vilken egenskap kommer att göra det möjligt för en äldste att ge andra personer lämpliga uppgifter att sköta?

¹⁶ När Mose, en blygsam och ödmjuk man, höll på att slita ut sig med att lösa andras problem, kom hans svärfar, Jetro, med ett praktiskt förslag, nämligen att Mose skulle låta andra kvalificerade män dela något av ansvaret. (2 Moseboken 18:17—26; 4 Moseboken 12:3) ”Vishet är hos de blygsamma”, heter det i Ordspråken 11:2. Att vara blygsam innebär att man inser och accepterar sina egna begränsningar. En blygsam man är inte ovillig att delegera till andra, och han är inte heller rädd för att han på något sätt skall förlora kontrollen, om han ger andra kvalificerade män lämpliga uppgifter att sköta.b (4 Moseboken 11:16, 17, 26—29) Han är i stället angelägen att hjälpa dem att göra framsteg. — 1 Timoteus 4:15.

17. a) Hur kan församlingsmedlemmarna lätta de äldstes börda? b) Vilka uppoffringar gör hustrurna till de äldste, och hur kan vi visa dem att vi inte tar detta som något självklart?

¹⁷ Medlemmarna i en församling kan göra mycket för att lätta de äldstes börda. Om de har förståelse för att de äldste har sina egna familjer att tänka på, kommer de inte att ställa orimliga krav på de äldstes tid och uppmärksamhet. De kommer inte heller att ta de uppoffringar som de äldstes hustrur så villigt gör som något självklart, när dessa osjälviskt delar sin mans tid och uppmärksamhet med församlingen. En trebarnsmor, vars man tjänar som äldste, förklarade: ”Jag beklagar mig aldrig över den extra börda jag villigt bär i hushållet för att min man skall kunna tjäna som äldste. Jag vet att Jehova, på grund av hans tjänst, rikligen välsignar vår familj, och jag beklagar mig inte över den tid och kraft min man ger ut. Men att min man är så upptagen får till följd att jag ofta måste kratta mer löv och utföra mer av fostran av barnen än vad jag annars skulle ha gjort.” Tyvärr fann denna syster att somliga, i stället för att uppskatta hennes extra börda, kom med sådana känslokalla anmärkningar som: ”Varför är inte du pionjär?” (Ordspråken 12:18) Hur mycket bättre är det inte att berömma andra för det de gör än att kritisera dem för det de inte kan göra! — Ordspråken 16:24; 25:11.

Därför att slutet ännu inte har kommit

18, 19. a) Varför är det nu inte tid att sluta upp att löpa i tävlingsloppet för evigt liv? b) Vilket råd i rätt tid gav aposteln Paulus de kristna i Jerusalem?

¹⁸ En löpare ger inte upp, när han vet att han är nära slutet av ett långt tävlingslopp. Hans kropp är kanske på gränsen till vad den kan tåla — utmattad, överhettad och uttorkad — men så nära målet är det inte tid att sluta löpa. Som kristna är vi på liknande sätt i ett tävlingslopp för livets pris, och vi är mycket nära mållinjen. Det är nu inte tid för oss att sluta upp att löpa! — Jämför 1 Korinthierna 9:24; Filipperna 2:16; 3:13, 14.

¹⁹ De kristna under det första århundradet ställdes inför en liknande situation. Omkring år 61 v.t. skrev aposteln Paulus till de kristna i Jerusalem. Tiden höll på att löpa ut — den onda ”generationen”, den avfälliga judiska tingens ordning, skulle snart ”försvinna”. I synnerhet måste de kristna i Jerusalem vara vakna och trogna, för de måste fly från staden, när de såg den vara omringad av lägrade härar. (Lukas 21:20—24, 32) Paulus’ inspirerade råd om att de inte skulle ”bli trötta och ge tappt” i sina ”själar” kom därför i rätt tid. (Hebréerna 12:3) Aposteln Paulus använde här två uttrycksfulla verb: ”bli trötta” (kạ·mno) och ”ge tappt” (e·klỵ·o·mai). En bibelkännare skriver att Aristoteles använde dessa grekiska ord ”om löpare som slappnar av och kollapsar, när de har passerat mål. De som läste [Paulus’ brev] var fortfarande i tävlingsloppet. De fick inte ge upp för tidigt. De fick inte tillåta sig att svimma eller bryta samman av trötthet. Ännu en uppmaning att hålla ut, trots påfrestningar.”

20. Varför är Paulus’ råd aktuellt för oss i våra dagar?

²⁰ Paulus’ råd är verkligen aktuellt för oss i våra dagar! Inför den ständigt ökande pressen kan vi ibland känna oss som en utmattad löpare, vars ben håller på att svikta. Men så nära mållinjen får vi inte ge upp! (2 Krönikeboken 29:11) Det är precis vad vår motståndare, det ”rytande lejonet”, vill att vi skall göra. Men vi kan vara tacksamma över att Jehova har gjort anordningar som ger ”den trötte kraft”. (Jesaja 40:29) Vilka dessa är och hur vi kan utnyttja dem skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Vad svarar du?

◻ Vad kan hjälpa oss att inte ge upp, när andra gör oss besvikna eller sårar oss?

◻ Vilken balanserad syn på skuld kommer att hjälpa oss att inte ge upp?

◻ Vad förväntar Jehova av oss?

◻ Hur kan blygsamhet hjälpa församlingsäldste att inte bli trötta?

◻ Varför är Paulus’ råd i Hebréerna 12:3 aktuellt för oss i våra dagar?