Att följa bibelns principer — den ojämförligt bästa vägen

”KUNGSHI, kungshi fa tsai!” (Gratulerar, må du bli rik!) Denna traditionella kinesiska nyårshälsning lägger tonvikten vid materiell framgång, som så vanligt är överallt i världen i våra dagar. Eftersom utbildning ökar en persons möjlighet att bli rik, kan god sådan ibland röna en aktning som gränsar till tillbedjan. I många länder i Orienten är föräldrarnas största bekymmer ofta hur de skall få in sina barn på den bästa lekskolan, så att de sedan kan komma in på den bästa lågstadieskolan och så vidare ända upp till högskolan eller universitetet. På liknande sätt är många människor i västvärlden mest av allt intresserade av att få det gott ställt och leva ett bekvämt liv.

Men hur harmonierar sådana allmänt förekommande strävanden efter materiella ting med bibelns principer? ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse”, säger aposteln Paulus varnande. Han fortsätter: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:9, 10) Ett faktum som ofta kommer till synes när människor gör materiella ting till sitt främsta mål i livet framhålls i Predikaren 5:9: ”Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom har ingen vinning av den. Också detta är fåfänglighet.”

Hur ofta händer det inte att både mannen och hustrun arbetar så hårt för att skaffa sig alla tänkbara lyxartiklar att de blir alltför upptagna för att vara hemma och njuta av sina tillhörigheter! Som kontrast till detta sade Paulus, innan han gav den ovan nämnda varningen, följande till Timoteus: ”Visst är den ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har. När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” (1 Timoteus 6:6, 8) Ordspråksboken 28:20 (NW) tillägger också: ”Den som hastar att vinna rikedom skall inte förbli oskyldig.” Hur sorgligt är det inte att se hur annars vänliga, gästfria personer sätter åt sidan höga principer som ärlighet, värdighet och en god moral i sina försök att samla allt större rikedomar!

I familjekretsen

Bland vissa stammar och folk väntar sig föräldrarna att deras barn — i synnerhet döttrar som så småningom kommer att lämna hemmet för att gifta sig — skall ge sig av och skaffa arbete och sedan skicka hem en månatlig penningsumma för att visa föräldrarna sin vördnad och återgälda dem för att de har fostrat upp dem. I en familj av Jehovas vittnen sade till exempel dottern till sina föräldrar att hon skulle vilja flytta till staden och bli pionjär (heltidsförkunnare). Till hennes bestörtning sade hennes föräldrar att de ville att hon skulle ta ett förvärvsarbete så att hon kunde skicka hem pengar varje månad för att hjälpa dem! Nej, de saknade ingenting i materiellt avseende. Så principen att barn skall sörja för sina gamla, sjuka eller behövande föräldrar var inte tillämplig i detta fall. (Matteus 15:4—6; 1 Timoteus 5:8) Det var helt enkelt tradition i deras stam att barnen skulle hjälpa till att samla rikedomar åt familjen. Visserligen kan detta ofta vara nödvändigt på grund av bristen på sociala anordningar, men i detta fall följdes denna sedvänja endast för att rädda ansiktet i samhället eller för att man smittats av den så vanliga önskan att bli rik — ”fa tsai”.

När fadern diskuterade frågan med en kristen äldste, uppmuntrades han att begrunda ett antal skriftställen och sedan fatta sitt beslut. Bland de bibelställen som framhölls för honom var 2 Korintierna 12:14, där Paulus slår fast följande princip: ”Barnen bör ju inte spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.” Efter att ha begrundat denna och andra bibliska principer fattade föräldrarna sitt beslut. Hur glad blev inte dottern då hon fick tillstånd — och även viss ekonomisk hjälp — att bli reguljär pionjär!

Underordnande — hur långt bör det sträcka sig?

Ett annat område där lokala sedvänjor och förhärskande attityder ofta kommer i konflikt med bibelns principer är frågan om underordnande. I vissa länder är det sed att kräva fullständig underkastelse under föräldrar och andra myndigheter i alla områden i livet. I sådana länder är det inte ovanligt att män som är 40 år eller ännu äldre av fruktan för att misshaga sina föräldrar vägrar att läsa litteratur som tillhör någon annan religion än föräldrarnas eller fatta viktigare beslut utan att först rådfråga dem. Trots detta har det i sådana länder blivit allt vanligare att unga människor gör regelrätt uppror mot sina föräldrar. Med sin balanserade syn på saken hjälper bibeln oss att undvika båda dessa ytterligheter. Principen om relativ underdånighet under mänskliga myndigheter framkommer tydligt i Apostlagärningarna 4:19 och 5:29. Lägg också märke till hur Paulus uppmanar barn att vara lydiga mot sina föräldrar, men likväl visar att denna lydnad inte är obegränsad, när han säger: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i gemenskap med Herren, för detta är rätt: ’Hedra din far och din mor’, vilket är det första budet med ett löfte.” — Efesierna 6:1—3.

En annan biblisk princip som avgör i vilken utsträckning en person skall underordna sig sina föräldrar är budet om att en hustru skall underordna sig sin man. ”Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud”, skrev aposteln Paulus. Han vidareutvecklade sedan denna princip genom att återge vad Jehova sade efter att ha förenat det första människoparet i äktenskap: ”Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.” — Efesierna 5:22—31.

Men hur skall man då se på den i många länder vanliga situationen att sonen fortsätter att bo kvar i föräldrarnas hem efter giftermålet? Bibeln visar att tillbedjare av Jehova, åtminstone i förkristen tid, ofta gjorde detta. Under sådana förhållanden var husfadern fortfarande familjens patriarkaliska överhuvud, men hustrurna skulle underordna sig sina egna män. I somliga länder är det emellertid i praktiken ofta så att det är svärmodern som är sonhustruns huvud. Detta gör det svårare för sonen att i full utsträckning tillämpa principen om mannens ledarskap och för hustrun att verkligen underordna sig sin man. Men sonen måste ändå försöka väga respekten för sina föräldrar mot nödvändigheten av att vara sin egen familjs överhuvud, om Jehova skall kunna bli den symboliska tredje parten i det lyckliga äktenskap som bibeln liknar vid en ”tretvinnad tråd”. — Predikaren 4:12.

I vissa länder uppstår ibland en ännu svårare situation, då en man gifter in sig i en familj där det inte finns någon manlig arvinge. Följande typiska fall visar vilken belägenhet många sådana män råkar i när de längre fram i livet lär känna och försöker tillämpa bibelns principer. En ung katolsk man gifte in sig i en katolsk familj. Redan från början märkte han att han behandlades som luft av de andra familjemedlemmarna och inte var stort mer än en oavlönad arbetare vars uppgift var att avla barn så att familjens namn inte skulle dö ut. Som seden är i en sådan äktenskapsanordning var han tvungen att ge upp sitt eget namn, så att barnen skulle komma att betraktas som arvingar till familjens förmögenhet. När han lärde känna principen om ledarskap i familjen och försökte tillämpa denna princip, reagerade hans hustru på samma sätt som den övriga familjen: ”Du har inte fört något med dig i boet, så du har ingenting att säga till om i den här familjen!”

Även om inte alla sådana äktenskap är lika extrema som i detta speciella fall, är det lätt att inse att på platser där sådana sedvänjor är vanliga och där mannen förväntas underordna sig denna anordning uppstår det naturligtvis lätt problem när det gäller att tillämpa bibelns principer om ledarskap. I dessa fall är det mycket svårt för en kristen man att utöva kärleksfullt ledarskap över sin egen familj, och lika svårt är det för hustrun att underordna sig sin man med ”djup respekt” i stället för att underordna sig sina föräldrar, under vars tak de med all sannolikhet fortsätter att bo. — Efesierna 5:33.

En annan situation som illustrerar hur bibelns principer kan komma i konflikt med lokala sedvänjor är när föräldrar arrangerar sina barns äktenskap. För kristna barn med icke troende föräldrar utgör detta ofta ett verkligt problem, eftersom föräldrarna anser att de har misslyckats om deras barn inte är gifta vid en viss ålder. Man utsätter därför barnen, och i synnerhet då flickorna, för stora påtryckningar och till och med misshandel för att tvinga dem att gifta sig. I de fall där det är svårt att få tag i en lämplig kristen äktenskapspartner kan de icke troende föräldrarna göra nästan vad som helst för att arrangera ett äktenskap, medan den kristne vill följa principen att gifta sig endast ”i Herren”. — 1 Korintierna 7:39; 5 Moseboken 7:3, 4.

Gagnet av att följa bibelns principer

Det som är så förträffligt med bibelns principer är att de kan förbättra livet för var och en som önskar tillämpa dem, oavsett var man bor. De är konsekventa och drar familjemedlemmar närmare varandra. De gör att människor blir ärligare och att de blir bättre män och fäder, bättre hustrur och mödrar, bättre barn och bättre arbetare. De kan hjälpa människor att övervinna de problem som uppstår på grund av oförenliga lokala sedvänjor och ge en balanserad syn på sådana sedvänjor som inte direkt står i strid med Guds vilja för människan men som kanske gör det svårare att leva i enlighet med denna hans vilja. Hur skall då detta gå till?

För det första måste du, precis som de första kristna i Tessalonika, komma till insikt om att bibeln verkligen är ”Guds ord”. Detta innebär att erkänna att dess visa råd kommer från den allra högsta källan. För det andra måste du sträva efter att lära dig hur du på bästa sätt kan dra nytta av det som detta ”Guds ord” har att säga. Lär dig att urskilja Guds lagar och principer, allteftersom du läser och studerar bibeln. Som ett tredje steg måste du sedan låta detta ord vara ”verksamt” i dig. (1 Tessalonikerna 2:13) Detta inbegriper att vara nära förbunden med Guds folks församlingar som nu finns i mer än 200 länder och öar i världshaven. Det är detta som har gjort Jehovas vittnens världsvida brödraskap till vad det är — ett verkligt brödraskap och inte ett som är det bara till namnet.

Jehovas folk är först och främst intresserat av att vinna endräkt med Gud genom att låta bibelns principer styra sitt liv. Vad har resultatet blivit? Sann och varaktig endräkt med andra som också har vunnit endräkt med Gud, och dessutom en sinnesfrid som uppehåller dem i alla de situationer som kan uppstå i den nuvarande tingens ordning. (Filipperna 4:6, 7) Den endräkt och det nära förhållande som de har till Gud och till varandra bidrar i hög grad till att förbättra deras livskvalitet nu och för med sig löfte om evigt liv i Guds rättfärdiga nya ordning, där allt till sist kommer att fullständigt underordnas Guds vilja. — 1 Timoteus 4:8; 1 Korintierna 15:28.

[Bilder på sidan 7]

Godta bibeln som ”Guds ord”

Sträva efter att lära dig hur du kan dra nytta av det Guds ord har att säga

Låt detta ord vara ”verksamt” i dig