”Var vaksamma med tanke på böner”

1, 2. a) Varför är det viktigt att vi är ”vaksamma med tanke på böner”? b) Vilka frågor är det bra att ställa sig själv?

”DEN svåraste tiden att hålla sig vaken är precis före gryningen.” Så sa en man som tidigare jobbat natt, och andra som måste vara vakna hela natten skulle säkert hålla med honom. De kristna i dag ställs inför en liknande utmaning. Satans onda världsordning har varit som en lång natt, och vi befinner oss nu i den allra mörkaste delen. (Rom. 13:12) Det skulle verkligen vara farligt att somna till andligen nu! Det är oerhört viktigt att vi är ”sunda i sinnet” och följer Bibelns uppmaning att vara ”vaksamma med tanke på böner”. (1 Petr. 4:7)

² Eftersom vi lever så långt fram i ändens tid är det bra att fundera över: Hur vaksam är jag när det gäller bön? Använder jag alla slag av böner, och ber jag oavbrutet? Brukar jag be för andra, eller handlar mina böner mest om mina egna behov och önskningar? Och hur viktig är bönen för min räddning?

 3. Nämn några olika slag av bön.

³ I sitt brev till efesierna talade aposteln Paulus om ”varje form av bön”. (Ef. 6:18) Vi kanske ofta ber Jehova om hjälp att få det vi behöver och att kunna lösa problem. Han är den ”som hör bön”, och han lyssnar till oss därför att han älskar oss. (Ps. 65:2) Men vi får inte glömma de andra formerna av bön, till exempel lovprisning, tacksägelse och ödmjuk anhållan.

 4. Varför vill vi lovprisa Jehova ofta i våra böner?

⁴ Det finns många skäl att lovprisa Jehova. Det vill vi till exempel göra när vi tänker på ”hans väldiga gärningar” och ”hans mäktiga storhet”. (Läs Psalm 150:1–6.) Bara i de sex verserna i Psalm 150 får vi uppmaningen att lovprisa Jehova 13 gånger! Kompositören till en annan psalm sjöng med djup vördnad för Gud: ”Sju gånger om dagen lovprisar jag dig för dina rättfärdiga domslut.” (Ps. 119:164) Ja, Jehova förtjänar verkligen att bli lovprisad. Vi vill gärna lovprisa honom ”sju gånger om dagen”, dvs. mycket ofta.

 5. På vilket sätt är tacksamhet ett skydd för oss?

⁵ En annan viktig form av bön är tacksägelse. Paulus uppmanade de kristna i staden Filippi: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allt era önskningar göras kända för Gud genom bön och ödmjuk anhållan tillsammans med tacksägelse.” (Fil. 4:6) Det ligger ett visst skydd i att vi uttrycker vår tacksamhet i bön till Jehova, särskilt med tanke på att vi lever i de sista dagarna när människorna skulle vara ”otacksamma”. (2 Tim. 3:1, 2) Andan i världen runt omkring oss präglas av otacksamhet. Om vi inte aktar oss kan det lätt smitta av sig på oss. När vi uttrycker vår tacksamhet i bön till Gud känner vi oss mer nöjda och blir inte sådana som ”knotar och klagar” över vår ”lott i livet”. (Jud. 16) Och när en familjefar ber tillsammans med familjen och kommer ihåg att tacka Jehova för allt han gör, hjälper det de andra i familjen att bli mer tacksamma.

6, 7. Vad är ödmjuk anhållan, och när kan vi be sådana böner?

⁶ Ödmjuk anhållan är en innerlig eller intensiv bön med starka känslor. När ber vi sådana böner? Det gör vi säkert om vi blir förföljda eller om vi drabbas av en livshotande sjukdom. Vid sådana tillfällen är det självklart för oss att ödmjukt vädja till Jehova om hjälp. Men är det bara då som vi ber sådana böner?

⁷ Vi kan påminna oss den bön som Jesus lärde sina lärjungar och lägga märke till vad han sa om Guds namn, Guds rike och Guds vilja. (Läs Matteus 6:9, 10.) Det finns så fruktansvärt mycket ondska i den här världen, och de styrande lyckas inte ens fylla människors mest elementära behov. Så vi har goda skäl att be om att Guds namn ska helgas och att hans rike ska befria jorden från Satans styre. Det här är också en tid att ödmjukt vädja till Jehova om att han ska låta sin vilja ske på jorden liksom den sker i himlen. Vi vill därför hålla oss vakna och använda alla former av bön.

8, 9. Varför får vi inte döma Petrus och de andra apostlarna för hårt?

⁸ Även om det var aposteln Petrus som uppmanade de kristna att vara ”vaksamma med tanke på böner”, hade han själv misslyckats med det åtminstone en gång. Han var en av de lärjungar som somnade medan Jesus bad i Getsemane trädgård. Jesus hade sagt till dem: ”Håll er vakna och be oavbrutet.” Men ändå somnade de gång på gång. (Läs Matteus 26:40–45.)

⁹ Vi får inte döma Petrus och de andra apostlarna för hårt för att de inte lyckades hålla sig vakna. Vi måste komma ihåg att de hade haft en ansträngande dag som tagit på krafterna. De hade gjort förberedelser för påsken och firade den samma kväll. Sedan instiftade Jesus Herrens kvällsmåltid, som skulle utgöra ett mönster för hur hans lärjungar i framtiden skulle samlas och minnas hans död. (1 Kor. 11:23–25) ”Sedan de hade sjungit lovsånger, gick de ut till Olivberget.” För att komma dit hade de ett stycke att gå längs Jerusalems smala gator. (Matt. 26:30, 36) Vid det laget var det förmodligen långt efter midnatt. Om vi hade varit i Getsemane trädgård den natten kanske vi också hade somnat. Jesus kritiserade inte sina uttröttade apostlar, utan erkände i stället kärleksfullt att ”anden [är] ivrig, men köttet är svagt”.

10, 11. a) Vad lärde sig Petrus av sin erfarenhet i Getsemane? b) Hur påverkas du av det Petrus var med om?

¹⁰ Det Petrus var med om i Getsemane trädgård blev en erfarenhet som han bar med sig resten av livet. Han lärde sig den hårda vägen hur viktigt det är att vara vaksam. Jesus hade tidigare sagt: ”Ni skall alla förmås att snava och falla i förbindelse med mig i denna natt.” Men Petrus svarade: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla!” Då sa Jesus att Petrus skulle förneka honom tre gånger. Ändå insisterade Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag visst inte förneka dig.” (Matt. 26:31–35) Men Petrus snavade, precis som Jesus hade förutsagt. Helt utom sig av förtvivlan grät han bittert. (Luk. 22:60–62)

¹¹ Av det här lärde sig Petrus att inte vara för självsäker. Bönen var till stor hjälp för honom. Hur vet vi det? Därför att det var Petrus som skrev att vi ska vara ”vaksamma med tanke på böner”. Följer vi den bibliska uppmaningen? Och ber vi ”oavbrutet” och visar hur beroende vi är av Jehova? (Ps. 85:8) Vi behöver också komma ihåg Paulus råd: ”Den som menar att han står [skall] se till att han inte faller.” (1 Kor. 10:12)

12. Varför är Nehemja ett bra föredöme för oss?

¹² Vi kan också tänka på Nehemja, som var munskänk åt kung Artaxerxes vid det persiska hovet på 400-talet f.v.t. Nehemja var ett fint exempel på en som bad intensivt. I flera dagar fastade och bad han hela tiden till Gud om den svåra situationen för judarna i Jerusalem. (Neh. 1:4) När så Artaxerxes frågade honom varför han såg så bedrövad ut, bad han genast till Gud. (Neh. 2:2–4) Vad blev resultatet? Jehova besvarade hans böner och ledde händelseutvecklingen till folkets bästa. (Neh. 2:5, 6) Det här måste verkligen ha stärkt Nehemjas tro!

13, 14. Vad måste vi göra för att hålla vår tro stark och inte låta Satan göra oss missmodiga?

¹³ Om vi precis som Nehemja ber hela tiden kommer det att hjälpa oss att ha stark tro. Satan är skoningslös och angriper oss ofta när vi är som svagast. En del av oss har till exempel en allvarlig sjukdom eller kämpar med depressioner. Då kan känslan komma att det vi gör i tjänsten varje månad inte betyder särskilt mycket för Gud. Och andra har varit med om saker tidigare i livet som gör att de plågas av oroande tankar. Satan vill att vi ska tro att vi är värdelösa. Han spelar ofta på våra känslor och försöker på det sättet försvaga vår tro. Men om vi är ”vaksamma med tanke på böner” kan vi hålla vår tro stark. Ja, med hjälp av ”trons stora sköld” kan vi ”släcka alla den ondes brinnande pilar”. (Ef. 6:16)

¹⁴ Om vi är ”vaksamma med tanke på böner” kommer vi inte att bli överrumplade och ge efter om vår tro skulle prövas oväntat. När vi ställs inför prövningar och problem behöver vi komma ihåg vad Nehemja gjorde och omedelbart vända oss till Jehova i bön. Det är bara med hans hjälp som vi kan lyckas stå emot frestelser och klara av angreppen på vår tro.

15. Vilka frågor kan vi ställa oss?

¹⁵ Jesus var angelägen om att Petrus tro inte skulle tryta, och därför bad han intensivt för honom. (Luk. 22:32) Epafras, en kristen som levde under det första århundradet, efterliknade Jesus och bad för sina bröder i Kolossai. ”Han ber intensivt för er hela tiden, för att ni ska stå fasta, vara fullt övertygade och helt uppfyllda av att göra Guds vilja”, skrev Paulus. (Kol. 4:12, The New English Bible) Det är bra att fråga sig själv: Ber jag intensivt för mina bröder och systrar världen över? Hur ofta ber jag för de vänner som drabbats av naturkatastrofer? När bad jag senast innerligt för dem som har stort ansvar inom Jehovas organisation? Har jag nyligen bett för vänner i församlingen som har det svårt?

16. Spelar det någon roll om vi ber för andra? Förklara.

¹⁶ Våra böner för andra kan verkligen hjälpa dem. (Läs 2 Korinthierna 1:11.) Jehova är naturligtvis inte skyldig att ingripa bara för att många av hans tjänare ber om något gång på gång. Men han blir glad över deras uppriktiga och varma intresse och väger in det när han besvarar deras böner. Därför får vi inte ta lätt på vårt privilegium och ansvar att be för varandra. Precis som Epafras bör vi visa hur mycket vi älskar våra bröder och systrar genom att anstränga oss och be för dem. Då kommer vi att bli lyckligare, eftersom ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apg. 20:35)

17, 18. Vilken nytta har vi av att vara ”vaksamma med tanke på böner”?

¹⁷ Precis innan Paulus konstaterade att ”natten är långt liden; dagen har närmat sig”, skrev han: ”Ni känner tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår räddning närmare än då vi blev troende.” (Rom. 13:11, 12) Guds nya värld är nära, och vår räddning är närmare än vi kanske tror. Vi får inte somna till andligen, och vi får aldrig bli så distraherade av det som finns i världen att den tid som vi skulle behöva vara ensamma med Jehova i bön bara försvinner. Vi vill i stället vara ”vaksamma med tanke på böner”. Det kommer att hjälpa oss att göra ”gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till” medan vi väntar på Jehovas dag. (2 Petr. 3:11, 12) Vårt sätt att leva kommer då att visa att vi håller oss andligt vakna och att vi verkligen tror att slutet för den här onda ordningen är nära. Vi måste ”be oupphörligt”. (1 Thess. 5:17) Låt oss också efterlikna Jesus och skapa stunder då vi kan be enskilt. Om vi lägger ner mer tid på våra personliga böner, kommer vi att få ett ännu närmare förhållande till Jehova. (Jak. 4:7, 8) Tänk vilken underbar tanke!

¹⁸ Bibeln säger: ”Under sitt kötts dagar frambar Kristus, med starka rop och tårar, ödmjuka böner och även vädjanden till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd för sin gudsfruktans skull.” (Hebr. 5:7) Jesus frambar ödmjuka böner och vädjanden, och han var trogen Jehova ända till slutet av sitt jordiska liv. Det ledde till att Jehova uppväckte honom och belönade honom med odödligt liv i himlen. Vi kan också vara trogna mot vår himmelske Far, oavsett vilka frestelser eller prövningar som kan komma. Ja, vi kan vinna priset evigt liv – om vi är ”vaksamma med tanke på böner”.