Köper du ”upp den lägliga tiden”?

APOSTELN Paulus gav de kristna som levde i Efesos under det första århundradet rådet: ”Ge ... noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper upp den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda.” (Efesierna 5:15, 16) Varför var det här rådet nödvändigt? För att kunna svara på den frågan måste vi ha kunskap om de förhållanden som de kristna ställdes inför i den forntida staden Efesos.

Efesos var känt för sitt utomordentliga välstånd, grov omoraliskhet, grasserande brottslighet och olika slag av demonism. Dessutom fick de kristna som levde där föra en kamp mot filosofiska uppfattningar beträffande tiden. De icke-kristna grekerna i Efesos trodde inte att tiden rörde sig i en rät linje. Grekisk filosofi hade lärt dem att livet upprepar sig i oändliga cykler. En person som slösade bort sin tid i någon livscykel kunde få den tillbaka i nästa cykel. Detta tänkesätt kunde ha förlett de kristna i Efesos att lägga sig till med en nonchalant inställning till Jehovas tidtabell för olika händelser, även hans tidtabell för domen. Därför var Paulus råd att köpa ”upp den lägliga tiden” på sin plats.

Paulus talade inte om tiden i största allmänhet. Det grekiska ord han använde betecknar en fastställd tid, en lämplig tid för ett bestämt syfte. Paulus gav de kristna i det första århundradet rådet att göra ett förståndigt bruk av den lägliga eller gynnsamma tid som de åtnjöt, innan den runnit ut och Guds tid för barmhärtighet och erbjudande om räddning nått sitt slut. — Romarna 13:11–13; 1 Thessalonikerna 5:6–11.

Vi lever i en liknande läglig tidsperiod. Som kristna vill vi inte slösa bort den aldrig återkommande gynnsamma tid vi lever i genom att föredra de tillfälliga njutningar som den här världen har att erbjuda. Vi handlar vist om vi använder den tid vi har tillgänglig till ”handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. På så sätt stärks vårt förhållande till vår Skapare, Jehova Gud. — 2 Petrus 3:11; Psalm 73:28; Filipperna 1:10.