Var iförd mildhet
”Iför er ... , såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” — KOLOSSERNA 3:12.
1—3. Vad skriver aposteln Paulus i Kolosserna 3:12—14 om mildhet och andra gudaktiga egenskaper?
JEHOVA ger sitt folk den allra bästa symboliska klädsel. Alla som önskar få hans godkännande måste faktiskt vara iförda en klädnad som har mildhetens starka fibrer. Denna egenskap är tröstande, eftersom den minskar stressen i pressande situationer. Den är också till skydd, eftersom den avvärjer strid.
2 Aposteln Paulus uppmanar smorda medkristna: ”Iför er ... , såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet.” (Kolosserna 3:12) Det grekiska ord som översätts med ”iför er” står i ett tempus som anger att man skall handla med en känsla av brådska. De smorda, som var utvalda, heliga och älskade av Gud, skulle inte dröja med att iföra sig en sådan egenskap som mildhet.
3 Paulus tillägger: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:13, 14) Kärlek, mildhet och andra gudaktiga egenskaper gör det möjligt för Jehovas vittnen att bo tillsammans i endräkt. — Psalm 133:1—3.
Det behövs herdar som är milda till sinnes
4. Av vilka egenskaper är den symboliska klädnad vävd, som alla sanna kristna bär?
4 Sanna kristna vinnlägger sig om att låta sina ”lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad”, och de arbetar på att ta av sig alla gamla klädesplagg som har tyg av vrede, förbittring, uselhet, skymford och oanständigt tal. (Kolosserna 3:5—11) De tar av sig ”den gamla personligheten” (ordagrant: ”den gamla människan”) och tar på sig ”den nya personligheten” (eller: ”den nya människan”), en lämplig dräkt. (Efesierna 4:22—24, Kingdom Interlinear) Deras nya klädnad, som har vävts av medömkan, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet, hjälper dem att lösa problem och att leva gudaktigt. — Matteus 5:9; 18:33; Lukas 6:36; Filipperna 4:2, 3.
5. Vad är det som gör det till en sådan glädje att få vara en del av den kristna församlingen?
5 Människor som betraktas som framgångsrika i denna världen är ofta känslokalla och rentav grymma. (Ordspråksboken 29:22) Men hur vederkvickande annorlunda är det inte bland Jehovas folk! Den kristna församlingen fungerar inte på det sätt som många driver ett företag — effektivt men hårt — något som gör många människor olyckliga. Det är i stället en glädje att få vara en del av församlingen. Det är så bland annat på grund av att ett milt sinnelag är ett drag av den vishet som visas av de kristna i allmänhet och av de män som är kvalificerade att undervisa medtroende i synnerhet. Ja, glädje blir resultatet av den undervisning och de råd som ges av förordnade äldste, som undervisar ”med en mildhet som hör visheten till”. — Jakob 3:13.
6. Varför måste kristna äldste vara milda till sinnes?
6 Andan eller den dominerande inställningen bland Guds folk gör att de män som har blivit betrodda med att utöva tillsyn i församlingen måste vara milda till sinnes, resonliga och förstående. (1 Timoteus 3:1—3) Jehovas tjänare är lika blida får och inte lika halsstarriga getter, envisa mulåsnor eller rovlystna vargar. (Psalm 32:9; Lukas 10:3) Eftersom de är fårlika, måste de behandlas med mildhet och skonsamhet. (Apostlagärningarna 20:28, 29) Ja, Gud förväntar att de äldste skall vara milda, omtänksamma, kärleksfulla och tålmodiga mot hans får. — Hesekiel 34:17—24.
7. Hur bör de äldste undervisa andra och hjälpa dem som är andligen sjuka?
7 Som ”en Herrens slav” bör en äldste ”vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då Gud kanske kan ge dem sinnesändring, som leder till exakt kunskap om sanningen”. (2 Timoteus 2:24, 25) Eftersom fåren tillhör Gud, bör kristna herdar visa öm hänsyn, när de försöker hjälpa de andligen sjuka. De äldste får inte behandla dem som en lejd herde skulle göra, utan de måste likt den rätte herden, Jesus Kristus, vara milda till sinnes. — Johannes 10:11—13.
8. Vad hände med Mose, som var så mild till sinnes, och varför det?
8 En äldste kan ibland finna det svårt att bevara en mild ande. ”Mose var den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta.” (4 Moseboken 12:3, NW) Men när israeliterna hotades av vattenbrist i Kades, trätte de med Mose och klandrade honom för att ha lett dem ut ur Egypten och in i en ofruktbar vildmark. Och trots allt det som Mose saktmodigt hade uthärdat, talade han nu överilat och hårt. Mose och Aron stod inför folket och riktade uppmärksamheten på sig själva, och Mose sade: ”Hör nu på, ni upprorsmakare! Är det från den här branta klippan som vi skall låta vatten komma ut åt er?” Därefter slog Mose två gånger på den branta klippan med sin stav, och Gud lät ”mycket vatten” komma ut för folket och dess djur. Jehova blev missnöjd, därför att Mose och Aron inte hade helgat honom, och därför fick Mose inte privilegiet att leda israeliterna in i det utlovade landet. — 4 Moseboken 20:1—13, NW; 5 Moseboken 32:50—52; Psalm 106:32, 33.
9. Hur kan en äldstes mildhet komma att prövas?
9 En kristen äldstes mildhet kan också bli prövad på olika sätt. Paulus varnade till exempel Timoteus och skrev att det skulle kunna uppstå någon som var ”uppblåst av högmod” och ”sjuk i sinnet på grund av spörsmål och debatter om ord”. Paulus tillade: ”Av dessa ting uppkommer avund, osämja, skymfanden, onda misstankar, häftiga dispyter om struntsaker bland människor som är fördärvade i sinnet och har berövats sanningen.” Tillsyningsmannen Timoteus skulle inte handla hårt, utan han skulle ”fly från dessa ting” och ”trakta efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne”. — 1 Timoteus 6:4, 5, 11.
10. Vad skulle Titus påminna församlingarna om?
10 De äldste måste vara milda, men de måste ändå hålla fast vid det som är rätt. Titus gjorde detta, och han påminde dem som var anslutna till församlingarna på Kreta att ”inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:1, 2) För att visa de kristna varför de skulle vara milda till sinnes mot alla skulle Titus rikta uppmärksamheten på hur omtänksam och kärleksfull Jehova hade varit. Gud hade inte frälst de troende på grund av några rättfärdiga gärningar som de hade utfört, utan efter sin barmhärtighet genom Jesus Kristus. Jehovas mildhet och tålamod innebär frälsning för oss också. Därför bör nutida äldste likt Titus påminna församlingarna om att underordna sig Gud och efterlikna honom genom att behandla andra på ett milt sätt. — Titus 3:3—7; 2 Petrus 3:9, 15.
Mildhet vägleder den vise rådgivaren
11. Hur bör man ge råd enligt Galaterna 6:1, 2?
11 Men hur är det då om ett symboliskt får har syndat? Paulus skriver: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad. Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll på så sätt den Smordes lag.” (Galaterna 6:1, 2) Råd är effektivare om de ges i en anda av mildhet. Och även om den person som de äldste försöker ge råd är arg, bör de visa självbehärskning och inse att ”en mild tunga, den kan bryta sönder ben”. (Ordspråksboken 25:15, NW) En person som är lika hård som ben kan bli mildare stämd genom ett milt uttalande, och han kan vekna i sin hårdhet.
12. Hur hjälper en mild ande en rådgivare?
12 Jehova är en undervisare som är mild till sinnes, och hans milda sätt att undervisa är effektivt i församlingen. Detta gäller i synnerhet när de äldste finner det nödvändigt att ge råd åt dem som behöver andlig hjälp. Lärjungen Jakob skriver: ”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till.” Mildheten kommer från respekt för och tacksamhet över ”visheten från ovan” och att man i blygsamhet erkänner sina egna begränsningar. En mild och ödmjuk ande skyddar rådgivaren mot att göra anmärkningar och misstag som är till skada, och den gör det lättare att ta emot hans råd. — Jakob 3:13, 17.
13. Hur påverkar ”en mildhet som hör visheten till” det sätt varpå råd ges?
13 ”En mildhet som hör visheten till” hindrar en rådgivare från att vara tanklöst burdus eller hård. Men en äldste får inte vara så rädd för att förlora en persons vänskap eller godkännande att han bara säger sådant som personen i fråga vill höra i stället för att ge rättframma råd grundade på Guds ord. (Ordspråksboken 24:24—26; 28:23, NW) Det råd som Amnon fick av sin kusin tillfredsställde hans begär, men det kostade honom livet. (2 Samuelsboken 13:1—19, 28, 29) De äldste i våra dagar får därför inte vattna ur bibelns principer för att lugna någons samvete, eftersom detta skulle kunna utsätta personens liv för fara. Likt Paulus får de äldste inte undandra sig att berätta för andra ”om allt Guds rådslut”.(Apostlagärningarna 20:26, 27; 2 Timoteus 4:1—4) En mogen kristen rådgivare visar gudaktig fruktan och ger rättfärdiga råd med en mildhet som hör visheten till.
14. Varför bör en äldste akta sig för att åt andra fatta sådana beslut som de själva bör fatta?
14 Mildhet i förening med himmelsk vishet kommer att hindra en äldste från att ställa hårda krav. Han bör också inse att det skulle vara oförståndigt och opassande att han för en annan person fattade sådana beslut som denne själv borde fatta. Om en äldste fattade beslut för andra, skulle han bli ansvarig för följderna, och han skulle vara medskyldig till eventuella dåliga resultat. En äldste kan rikta uppmärksamheten på vad bibeln säger i frågan, men om det inte finns någon lag i bibeln om den, måste en persons eget omdöme och samvete avgöra vad han skall göra eller inte skall göra. Som Paulus skriver: ”Var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5; Romarna 14:12) Men en äldste kan hjälpa en person som ber om råd att fatta rätt beslut genom att ställa sådana frågor som kan hjälpa personen i fråga att dra rätta slutledningar av de skriftställen som har att göra med de olika valmöjligheter som står öppna för honom.
15. Vad bör en äldste göra om han inte vet svaret på en fråga?
15 Om en äldste inte vet svaret på en fråga, bör han inte svara bara för att rädda ansiktet. Den mildhet som hör visheten till kommer att avhålla honom från att gissa och kanske ge ett felaktigt svar, som senare kanske skulle kunna leda till bekymmer. ”Tiga har sin tid, och tala har sin tid.” (Predikaren 3:7; jämför Ordspråksboken 21:23.) En äldste bör ”tala” endast när han vet svaret på en fråga eller har gjort tillräckliga efterforskningar för att ge ett korrekt svar. Det är förståndigt att lämna spekulativa frågor obesvarade. — Ordspråksboken 12:8; 17:27; NW; 1 Timoteus 1:3—7; 2 Timoteus 2:14.
Värdet av en mängd rådgivare
16, 17. Varför är det viktigt att äldste rådgör med varandra?
16 Bön och studium kommer att hjälpa de äldste att besvara frågor och klara av svåra problem, men man bör också komma ihåg att ”genom mängden av rådgivare når man resultat”. (Ordspråksboken 15:22, NW) Att man rådgör med andra äldste leder till en värdefull samlad vishet. (Ordspråksboken 13:20) Alla äldste har inte lika stor erfarenhet eller biblisk kunskap. Därför bör den mildhet som hör visheten till driva en mindre erfaren äldste att rådgöra med äldste som har mer kunskap och erfarenhet — i synnerhet om det är någon allvarlig fråga som skall behandlas.
17 Äldste som väljs ut till att handha något allvarligt ärende kan ändå konfidentiellt söka hjälp. För att få hjälp med att döma israeliterna valde Mose ut ”dugliga män”, som fruktade Gud och som var ”pålitliga” och hatade ”orätt vinning”. Även om de var äldste, hade de inte lika mycket kunskap och erfarenhet som Mose, och därför brukade de låta ”en svår rättssak” ”komma inför Mose, men varje mindre rättssak brukade de själva handha som domare”. (2 Moseboken 18:13—27, NW) Därför kan äldste i våra dagar, som handhar en svår rättssak, söka hjälp hos erfarna tillsyningsmän, även om de sedan själva fäller det slutliga utslaget.
18. Vilka faktorer är avgörande för att man skall fatta rätta beslut, när man behandlar kommittéärenden?
18 I den judiska Mishna heter det att de som utgjorde de lokala domstolarna i Israel varierade i antal efter hur allvarlig rättssaken var. Det ligger ett stort värde i mängden av rådgivare, men enbart ett stort antal garanterar inte att man fattar rätt beslut, eftersom en majoritet kan ha fel. (2 Moseboken 23:2) De avgörande faktorerna för att man skall kunna fatta rätta beslut är bibeln och Guds ande. Vishet och mildhet kommer att få de kristna att underordna sig den vägledning som dessa ger.
Att vittna med mildhet
19. Hur hjälper mildheten Jehovas folks medlemmar att vittna för andra?
19 Mildhet hjälper också Jehovas tjänare att vittna för människor med olika läggning. (1 Korintierna 9:22, 23) Jesus undervisade med mildhet, och därför var inte ödmjuka människor rädda för honom, som de var för de hårda religiösa ledarna. (Matteus 9:36) Hans milda sätt drog naturligtvis till sig ”får” och inte onda ”getter”. (Matteus 25:31—46; Johannes 3:16—21) Även om Jesus använde kraftfulla ordalag, när han hade med getlika skrymtare att göra, måste Jehovas vittnen i våra dagar vara milda, när de förkunnar Guds domsbudskap, eftersom de inte har samma insikt och myndighet som Jesus hade. (Matteus 23:13—36) När de som är ”inordnade rätt för evigt liv” hör budskapet om Riket predikas med mildhet, blir de troende, precis som de fårlika människor blev som lyssnade till Jesus. — Apostlagärningarna 13:48.
20. Hur blir det till gagn för en person som studerar bibeln att undervisas med mildhet?
20 Man uppnår goda resultat genom att vittna och undervisa andra med mildhet och genom att vädja till dem på grundval av logik, bibliska principer och sanningen. ”Helga den Smorde såsom Herre i era hjärtan”, skriver Petrus, ”i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) En person som undervisas på ett milt sätt kan koncentrera sig på det han får lära i stället för att bli distraherad eller kanske rentav ta anstöt av ett hårt och diskussionslystet sätt. Likt Paulus kan förkunnare som undervisar med mildhet säga: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras.” (2 Korintierna 6:3) Till och med motståndare reagerar ibland gynnsamt för dem som undervisar med mildhet.
Det krävs mildhet av alla
21, 22. Hur är mildheten till gagn för alla bland Jehovas folk?
21 Men vi får inte anlägga kristen mildhet bara för att imponera på dem som är utanför Jehovas organisation. Denna egenskap är också viktig i relationerna mellan Guds folks medlemmar. (Kolosserna 3:12—14; 1 Petrus 4:8) Församlingar blir andligen uppbyggda, när äldste och biträdande tjänare, som är milda till sinnes, samarbetar i endräkt. Det är viktigt för alla bland Jehovas folk att visa mildhet och andra gudaktiga egenskaper, eftersom det är ”en och samma lag” för alla. — 2 Moseboken 12:49; 3 Moseboken 24:22.
22 Mildheten bidrar till friden och lyckan bland Guds folk, och den bör därför vara en del av det tyg av egenskaper som utgör den klädnad som alla kristna bör bära i sitt hem, i församlingen och på andra platser. Ja, alla Jehovas tjänare måste vara iförda mildheten.
Hur skulle du svara?
◻ Varför måste kristna äldste vara milda till sinnes?
◻ Hur vägleder mildheten den vise rådgivaren?
◻ Vad är värdet av en mängd av rådgivare?
◻ Varför är det bra att vittna med mildhet?
[Bild på sidan 17]
Jehovas folks medlemmar är fårlika och måste behandlas med mildhet
[Bildkälla]
Garo Nalbandian
[Bild på sidan 19]
Mildheten gör det möjligt för Jehovas folks medlemmar att vittna för människor med olika läggning