Hur vi kan följa dygdens väg
NUTIDA ordböcker definierar ”dygd” som ”moralisk förträfflighet; godhet”. Det är ett ”rätt handlande och tänkande; karaktärsgodhet”. Lexikografen Marvin R. Vincent säger att i klassisk grekiska hade det ord som är återgivet med ”dygd” ursprungligen innebörden ”förträfflighet av varje slag”. Det är därför inte så underligt att sådana egenskaper som klokhet, mod, självdisciplin, rättvisa, medkänsla, uthållighet, ärlighet, ödmjukhet och lojalitet har hyllats som dygder tid efter annan. Dygd har också definierats som ”det att följa en rättfärdig norm”.
Vems norm för förträfflighet, godhet och rättfärdighet bör vi rätta oss efter? Tidskriften Newsweek skriver: ”Enligt den mest framträdande skolan inom moralfilosofin har skepticismen som framföddes ur upplysningen reducerat alla uppfattningar om rätt och orätt till en fråga om personlig smak eller till vad man känslomässigt föredrar eller till kulturella val.” Men är enbart det man själv tycker om eller föredrar tillräckligt för att avgöra vad som är rätt och orätt? Nej. För att vi skall kunna följa en dygdig kurs behöver vi en tillförlitlig norm för vad som är gott och vad som är ont — en norm enligt vilken en viss handling, attityd eller egenskap kan bedömas som rätt eller orätt.
Den enda sanna källan till moralnormer
Det finns bara en sann källa till moral — mänsklighetens Skapare, Jehova Gud. Efter att ha skapat den första människan, Adam, gav Jehova Gud detta bud: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Jehova Gud gav trädet detta unika namn för att framhålla sin exklusiva rätt att för sina skapelser bestämma vad som är gott och vad som är ont. Guds normer för vad som är gott och vad som är ont blev således grunden för att kunna bedöma eller utvärdera en persons handlingar, inställning och personlighetsdrag. Utan sådana normer skulle vi inte korrekt kunna skilja mellan rätt och orätt.
Budet angående trädet för kunskapen om gott och ont gav Adam och Eva ett val — att lyda eller inte lyda. För dem innebar dygd att lyda detta bud. Med tiden uppenbarade Jehova ytterligare vad det är som behagar honom och vad som misshagar honom, och han har låtit nedteckna detta i Bibeln för oss. Att vi följer en dygdig kurs innebär således att vi rättar oss efter de rättfärdiga normer som finns i Bibeln.
Bli väl förtrogen med Guds normer
Eftersom Jehova Gud har fastställt normerna för vad som är gott och vad som är ont och har uppenbarat dem i Bibeln, bör vi då inte bli helt och fullt förtrogna med dem? Aposteln Paulus skrev: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” — 2 Timoteus 3:16, 17.
Ta till exempel Kunihito som nämndes i föregående artikel och som blev så missförstådd, när han visade vad som i hans kultur betraktas som blygsamhet. En närmare granskning av det Bibeln säger hjälpte honom senare att få ett mer balanserat synsätt. Visst uppmuntrar Bibeln till blygsamhet, och den fördömer självsäkerhet och förmätenhet. (Ordspråken 11:2; Mika 6:8) Men när aposteln Paulus räknade upp kvalifikationerna för tjänsten ”som tillsyningsman”, talade han om att ”trakta efter” detta privilegium. (1 Timoteus 3:1) Detta får man inte göra på ett skrytsamt eller förmätet sätt, men man skall inte heller på ett överdrivet sätt nedvärdera sig själv.
Vad säger då Bibeln angående moralisk förträfflighet på affärsområdet? Att använda tvivelaktiga metoder eller försöka kringgå förordningar och skattelagar är vanligt i dagens affärsvärld. Men oavsett vad andra gör är Bibelns norm att vi skall ”uppföra oss redbart i allting”. (Hebréerna 13:18) Vi bör således följa en dygdig kurs genom att vara ärliga och hederliga gentemot arbetsgivare, anställda, kunder och de styrande i samhället. (5 Moseboken 25:13–16; Romarna 13:1; Titus 2:9, 10) Det är verkligen så att ärlighet främjar förtroende och goodwill. Och att man har skriftliga överenskommelser förhindrar ofta missförstånd och komplicerade situationer som kan uppstå på grund av ”oförutsedd händelse”. — Predikaren 9:11; Jakob 4:13, 14.
Vår klädsel och vårt yttre är ett annat område där vi måste visa dygd. Vilka kläder man väljer varierar från kultur till kultur, och pressen att man skall följa med de senaste stilarna och trenderna kan vara stark. Men varför skulle vi följa varje fluga eller mode? Bibeln uppmanar oss att ”sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning”. (Romarna 12:2) Aposteln Paulus ställde inte upp några regler, men under inspiration skrev han: ”Jag [vill] att kvinnorna smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig vörda Gud.” (1 Timoteus 2:9, 10) Denna grundläggande norm är tillämplig på såväl kvinnor som män. Naturligtvis finns det utrymme för variation vad gäller stil, beroende på kultur och personlig smak.
Bibeln visar också vilka omoraliska förehavanden som Gud tydligt fördömer. I Första Korinthierna 6:9, 10 finner vi varningen: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds kungarike? Bli inte vilseledda. Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds kungarike.” Det här skriftstället hjälpte Maria, som nämndes tidigare, att förstå att enligt den norm för moralisk förträfflighet som Skaparen har fastställt var förhållandet med Juan inte rätt och riktigt och att hon måste göra slut på det för att få Guds godkännande. Det är uppenbart att vi, för att uppodla dygd, måste bli väl förtrogna med Jehovas normer.
Lär med hjärtat
Dygd innebär inte bara att passivt undvika det som är orätt. Dygd har moralisk kraft. En dygdig människa visar godhet. En professor säger: ”Dygd måste läras med både hjärtat och huvudet.” Att uppodla dygd innebär således mer än att ha ingående kunskap i Guds ord. Det krävs att vi mediterar över det som står skrivet där, så att våra hjärtan fylls av tacksamhet mot Jehova och vi drivs till att tillämpa bibliska principer i vårt liv.
”Hur älskar jag inte din lag!” utropade psalmisten. ”Hela dagen sysselsätter jag mina tankar med den.” (Psalm 119:97) Och kung David skrev: ”Jag har kommit ihåg forna dagar; jag har mediterat över all din [dvs. Guds] verksamhet; villigt höll jag mina tankar sysselsatta med dina egna händers verk.” (Psalm 143:5) Också vi bör göra bön och meditation till en integrerande del av vårt studium av Bibeln och bibliska publikationer.
Det är sant att det kan vara en utmaning att få tid över till studium och meditation. Men om vi önskar uppodla dygd, krävs det att vi köper upp tiden från andra aktiviteter. (Efesierna 5:15, 16) Aaron, som är 24 år, köper upp sådan tid varje dag genom att stiga upp 30 minuter tidigare på morgonen. Han berättar: ”Till en början ägnade jag hela halvtimmen enbart åt att läsa Bibeln. Men på sista tiden har jag kommit att inse hur viktigt det är med meditation också. Så nu ägnar jag ungefär hälften av den tiden åt att meditera över det jag precis har läst. Det har verkligen varit givande.” Man kan meditera också vid andra tillfällen. I en melodi till Jehova sjöng David: ”Jag [mediterar] över dig under nattväkterna.” (Psalm 63:6) Och i Bibeln läser vi också: ”Isak var ute och gick på fältet för att meditera vid den tid då kvällen föll på.” — 1 Moseboken 24:63.
Meditation är ovärderligt, när det gäller att uppodla dygd, eftersom det hjälper oss att känna som Jehova känner det och göra hans synsätt till vårt synsätt. Maria, till exempel, visste att Gud förbjuder otukt. Men för att ”avsky det onda [och] hålla fast vid det goda” behövde hon meditera över viktiga texter i Bibeln. (Romarna 12:9) Hon fick hjälp att se behovet av att göra förändringar efter att ha läst Kolosserna 3:5, där vi uppmanas att låta våra lemmar vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad. Maria måste fråga sig själv: ”Vilket slags sexuell böjelse måste jag döda? Vad måste jag undvika som kan väcka orätta begär? Finns det några förändringar jag måste göra i fråga om hur jag behandlar medlemmar av det motsatta könet?”
Att meditera innebär också att tänka på vad följden blir av en viss handling. Paulus uppmanar kristna att avhålla sig från otukt och att öva självbehärskning, så att ”ingen går så långt som till att skada sin broder och kränka hans rätt”. (1 Thessalonikerna 4:3–7) Bra frågor att fundera över är: ”Vilken skada skulle jag vålla mig själv, min familj eller andra genom att handla så här? Hur skulle jag påverkas andligen, känslomässigt och fysiskt? Hur har det gått för andra som har överträtt Guds lag förr?” Sådan begrundan hjälpte Maria att bli starkare i sitt hjärta, och på samma sätt kan begrundan hjälpa oss.
Lär av exempel
Kan dygd läras ut i ett klassrum? Detta är en fråga som tänkare har ställt sig i tusentals år. Den grekiske filosofen Platon var benägen att tro det. Aristoteles, å andra sidan, ansåg att dygd är något man får genom övning. En journalist sammanfattade diskussionen om denna fråga på det här sättet: ”Kort sagt kan man inte lära sig en dygdmoral på egen hand. Inte heller kan den läras ut i läroböcker. God karaktär kommer av att man lever i samhällen ... där dygd befrämjas och belönas.” Men var finner vi verkligt dygdiga människor? De flesta kulturer kan uppvisa några exempel på dygd, åtminstone i sina mytiska hjältar och berättelser, men i Bibeln finner vi åtskilliga exempel som har funnits i verkligheten.
Det mest enastående exemplet på dygd är Jehova. Hans handlande kännetecknas alltid av dygd, och han gör vad som är rättfärdigt och gott. Vi kan följa dygdens väg genom att bli ”Guds efterliknare”. (Efesierna 5:1) Och Guds Son, Jesus Kristus, efterlämnade åt oss en förebild, för att vi skulle tätt följa i hans fotspår. (1 Petrus 2:21) Vidare innehåller Bibeln berättelser om många trogna personer, som Abraham, Sara, Josef, Rut, Job och Daniel och hans tre hebreiska kamrater. Man får inte heller glömma de exempel på dygd vi finner bland Jehovas tjänare i vår tid.
Vi kan lyckas
Kan vi verkligen lyckas i att göra det som är dygdigt i Guds ögon? Eftersom vi har ärvt ofullkomligheten, kan det emellanåt inom oss pågå en hård strid mellan vårt sinne och vårt kött — mellan att vilja göra det som är dygdigt och att följa våra syndfulla böjelser. (Romarna 5:12; 7:13–23) Men med Guds hjälp kan kampen vinnas. (Romarna 7:24, 25) Jehova har gett oss sitt ord och bibliska publikationer. Genom att vi flitigt studerar Bibeln och under bön mediterar över det vi har läst kan vi bli rena i hjärtat. Från ett sådant rent hjärta kan det komma dygdiga tankar, ord och handlingar. (Lukas 6:45) Med Jehova Guds och Jesu Kristi exempel som grund kan vi bygga en gudfruktig personlighet. Och vi kan verkligen lära oss mycket med hjälp av sådana som troget tjänar Gud i vår tid.
Aposteln Paulus uppmanade sina läsare att ”fortsätta att tänka på” dygd och annat som är lovvärt. Att man gör det leder till Guds välsignelse. (Filipperna 4:8, 9) Med Jehovas hjälp kan vi lyckas i att följa dygdens väg.
[Bild på sidan 6]
Gör meditation till en del av ditt bibelstudium
[Bild på sidan 7]
Bygg upp en gudfruktig personlighet genom att efterlikna Kristus Jesus