”Ge inte upp i att göra det som är rätt”
Viktiga detaljer från Andra Tessalonikerna
APOSTELN Paulus’ omsorg om de kristna i den macedoniska staden Tessalonika drev honom till att skriva sitt andra brev till dem omkring år 51 v.t. Några i församlingen sade med orätt att Jesu Kristi närvaro var omedelbart förestående. Kanske till och med ett brev som felaktigt tillskrevs Paulus uttyddes till att antyda att ”Jehovas dag” hade kommit. — 2 Tessalonikerna 2:1, 2.
En del tessaloniker behövde därför bli förda till rätta igen i sitt tänkesätt. I sitt andra brev berömde Paulus dem för deras växande tro, allt större kärlek och trogna uthållighet. Men han visade också att avfallet skulle komma före Jesu närvaro. Svåra tider låg därför framför dem, och apostelns brev skulle hjälpa dem att rätta sig efter hans förmaning: ”Ge inte upp i att göra det som är rätt.” (2 Tessalonikerna 3:13) Paulus’ ord kan hjälpa oss på samma sätt.
Kristi uppenbarelse och närvaro
Paulus talade först om befrielse från vedermöda. (1:1—12) Den skulle komma ”vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar”. De som inte lyder de goda nyheterna skall då drabbas av evig undergång. Det är trösterikt att minnas detta när vi får utstå vedermöda från förföljare.
Paulus påpekade sedan att ”laglöshetens människa” skulle uppenbaras före Kristi ankomst. (2:1—17) Tessalonikerna skulle inte bli upphetsade av något budskap som vittnade om att ”Jehovas dag” redan hade inbrutit. Först måste avfallet inträffa och laglöshetens människa uppenbaras. Därefter skall Jesus göra honom till intet vid sin närvaros tydliga framträdande. Under tiden bad Paulus att Gud och Kristus skulle trösta tessalonikernas hjärtan och göra dem ”fasta i varje god gärning och varje gott ord”.
Hur man skall behandla de oordentliga
Bland det Paulus vidare säger fanns anvisningar om hur man skall behandla de oordentliga. (3:1—18) Han gav uttryck åt den tillförsikten att Herren skulle styrka tessalonikerna och bevara dem från den onde, Satan, djävulen. Men de behövde vidta mått och steg för sin egen andliga nytta. De skulle dra sig bort från de oordentliga, de som befattar sig med sådant som inte angår dem och vägrar att arbeta. ”Om någon inte vill arbeta”, sade Paulus, ”så må han inte heller äta.” Sådana skulle hållas märkta, och det skulle inte förekomma något förtroligt umgänge med dem, även om de skulle förmanas som bröder. De trogna kristna i Tessalonika skulle inte ge upp i att göra det som är rätt, och Paulus önskade att Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke skulle vara med dem alla.
Paulus’ andra brev till tessalonikerna ger Jehovas vittnen försäkran om att befrielse från deras vedermöda skall komma när Kristus och hans änglar låter hämnd komma över dem som inte lyder de goda nyheterna. Det är också trosstärkande att veta att slutet snart skall komma för ”laglöshetens människa” (kristenhetens prästklass) och all falsk religion. Må vi till dess rätta oss efter Paulus’ förmaning att inte ge upp i att göra det som är rätt.
[Ruta/Bild på sidan 23]
Jehovas ord blir likt en löpeld: ”Fortsätt att bedja för oss”, skrev Paulus, ”att Jehovas ord må bli likt en löpeld [eller: ”må springa”] och må förhärligas, alldeles som det också sker hos er.” (2 Tessalonikerna 3:1; Kingdom Interlinear) Några forskare har menat att aposteln syftade på löpare som springer med stor fart i en tävling. Även om detta är osäkert, önskade Paulus att de kristna i Tessalonika skulle be om att han och hans medarbetare skulle kunna sprida sanningens ord med hast och utan hinder. Eftersom Gud besvarar sådana böner, är hans ord ”likt en löpeld” när de goda nyheterna predikas med fart nu i de yttersta dagarna. Jehovas ord ”förhärligas” också, blir högt uppskattat av troende som ”Guds kraft till frälsning”, alldeles som det var bland tessalonikerna, som tog emot det. (Romarna 1:16; 1 Tessalonikerna 2:13) Hur glada är vi inte över att Gud välsignar Rikets förkunnare och med hast utvidgar sina tillbedjares led! — Jesaja 60:22.