Barnafödande bland Guds folk
”Må Herren [Jehova] ... föröka er tusenfalt.” — 5 MOSEBOKEN 1:11.
1. Hur talar bibeln om barnafödande?
”SE, BARN är en Herrens [Jehovas] gåva, livsfrukt en lön. Liksom pilar i en hjältes hand, så är söner som man får vid unga år. Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana.” Så läser vi i Psalm 127:3—5. Ja, förmågan att sätta barn till världen är ett underbart privilegium som Skaparen, Jehova, gav det första människoparet och deras avkomlingar. — 1 Moseboken 1:28.
Barnafödande i Israel
2. Varför var stora familjer något eftersträvansvärt bland Abrahams, Isaks och Jakobs avkomlingar?
2 Att ha stora familjer betraktades som något mycket eftersträvansvärt bland Abrahams avkomlingar genom Isak och Jakob. Även barn som föddes av bihustrur och konkubiner betraktades som barn födda inom äktenskapet. Så var fallet med några av Jakobs söner, vilka blev fäder till Israels 12 stammar. (1 Moseboken 30:3—12; 49:16—21; jämför 2 Krönikeboken 11:21.) Även om äktenskapet var monogamt, när Gud instiftade det, så tillät han senare månggifte och konkubinat bland Abrahams avkomlingar, vilket bidrog till en snabbare befolkningstillväxt. Israeliterna skulle bli ”ett folk ... talrikt som stoftet på jorden”. (2 Krönikeboken 1:9; 1 Moseboken 13:14—16) Den utlovade ”säden”, genom vilken ”alla nationer på jorden” (NW) skulle kunna välsigna sig, skulle komma i den nationen. — 1 Moseboken 22:17, 18; 28:14; 5 Moseboken 1:10, 11.
3. Hur var situationen i Israel under Salomos regering?
3 I Israel betraktades således barn som ett tecken på Jehovas välsignelse. (Psalm 128:3, 4) Man bör dock lägga märke till att orden från Psalm 127, som citeras i inledningen till denna artikel, skrevs av kung Salomo, och hans regering var till stor del en mycket gynnsam period i Israels historia. Så här heter det i bibeln om den perioden: ”Juda och Israel var då talrika, så talrika som sanden vid havet. Och man åt och drack och var glad. ... Juda och Israel var i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, från Dan [i norr] ända till Beer-Seba [i söder], så länge Salomo levde.” — 1 Kungaboken 4:20, 25.
Svåra tider för barn i Israel
4, 5. a) Varför var barnafödande inte alltid en orsak till glädje i Israel? b) Vilka hjärtskärande scener utspelades vid åtminstone två tillfällen i Jerusalem?
4 Men det förekom andra perioder i Israels historia, då barnafödande var allt annat än en glädje. Vid tiden för Jerusalems första förstöring skrev profeten Jeremia följande: ”Mina ögon är förtärda av gråt, ... ty barn och dibarn försmäktar på gatorna i staden. ... Skall då kvinnor tvingas äta sin livsfrukt, barnen som de har burit i sin famn?” ”Med egna händer måste ömsinta kvinnor koka sina barn.” — Klagovisorna 2:11, 20; 4:10.
5 Liknande hjärtskärande scener utspelades tydligen närmare sju hundra år senare. Den judiske historieskrivaren Josefos berättar att under Jerusalems belägring år 70 v.t. ryckte barn maten ur munnen på sina fäder, och mödrar tog maten ur munnen på sina små barn. Han berättar om hur en judisk kvinna dödade sitt dibarn, stekte kroppen och åt upp en del av den. Det kan knappast sägas att det var med ansvar som man satte barn till världen i den judiska ordningen under åren strax före verkställandet av Jehovas domar över Juda och Jerusalem år 607 f.v.t. och år 70 v.t.
Barnafödande bland de första kristna
6, 7. a) Vilka sedvänjor avskaffade Jesus för de kristna? b) Hur skulle det andliga Israel växa till, och vad är bevis för detta?
6 Hur betraktades då barnafödande bland de första kristna? Först och främst bör man lägga märke till att Jesus avskaffade polygami och konkubinat bland sina lärjungar. Han återinförde Jehovas ursprungliga norm, nämligen monogami eller äktenskap mellan en man och en kvinna. (Matteus 19:4—9) Medan det köttsliga Israel hade blivit folkrikt genom barnafödande, så skulle det andliga Israel växa till genom att man gjorde nya lärjungar. — Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.
7 Om utbredningen av kristendomen främst skulle ha skett genom barnafödande, skulle Jesus inte ha uppmuntrat sina lärjungar att ”ge rum” åt det ogifta ståndet ”för himmelrikets skull”. (Matteus 19:10—12) Aposteln Paulus skulle inte heller ha skrivit: ”Också den [gör] väl som gifter bort sin jungfrulighet, men den som inte gifter bort den kommer att göra bättre.” — 1 Korintierna 7:38.
8. Vad visar att många av de första kristna var gifta och hade barn?
8 Men även om både Jesus och Paulus uppmuntrade de kristna till celibat för att de skulle kunna stödja Rikets intressen, var detta inte något som de ålade de kristna. Båda visste på förhand att en del kristna skulle komma att gifta sig. Helt naturligt skulle några av dessa därigenom få barn. På flera ställen i de kristna grekiska skrifterna finns direkta råd om barnuppfostran som gavs till de första kristna. (Efesierna 6:1—4; Kolosserna 3:20, 21) Om äldste eller biträdande tjänare var gifta, skulle de vara exemplariska föräldrar. — 1 Timoteus 3:4, 12.
9. Hur skulle enligt aposteln Paulus vissa kristna kvinnor skyddas genom barnafödande, men vad skulle de dessutom behöva?
9 Aposteln Paulus sade till och med att det skulle kunna vara till skydd för vissa kristna kvinnor att få barn. Så här skrev han beträffande materiellt understöd till behövande änkor: ”Avvisa ... yngre änkor. ... De [lär] sig också att vara sysslolösa, i det de ränner omkring i husen; ja, inte bara sysslolösa, utan också att springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter, i det de talar om saker som de inte borde tala om. Därför vill jag att de yngre änkorna skall gifta sig, föda barn, ha hand om ett hushåll och inte ge motståndaren någon anledning att smäda. Redan har ju några vänts bort till att följa Satan.” Sådana kvinnor skulle ”bevaras genom barnafödande, såvida de förblir i tro och kärlek och helgelse med ett sunt sinne”. — 1 Timoteus 5:11—15; 2:15.
”Vedermöda i köttet”
10. Vilket annorlunda råd gav Paulus för änkor i sitt första brev till korintierna?
10 Det är emellertid värt att lägga märke till att samme apostel Paulus i sitt första brev till korintierna föreslog en annan lösning för änkor. Han modifierade sitt råd angående att gifta sig och förklarade att han gav det ”som ett medgivande”. Han skrev: ”Nu säger jag till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir såsom också jag är. Men om de inte har självbehärskning, må de då gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. Men hon [en änka] är lyckligare om hon förblir som hon är, enligt min mening. Jag menar nämligen att också jag har Guds ande.” — 1 Korintierna 7:6, 8, 9, 40.
11. a) Vad skulle de som gifter sig få erfara, och hur sprider hänvisningen i 1 Korintierna 7:28 ljus över detta? b) Vad menade Paulus när han sade: ”Jag söker skona er”?
11 Paulus förklarade: ”Om en jungfrulig människa skulle gifta sig, skulle en sådan inte begå någon synd. Men de som gör det kommer att ha vedermöda i köttet. Men jag söker skona er.” (1 Korintierna 7:28) Med avseende på denna ”vedermöda i köttet” hänvisar Referensbibeln oss till 1 Moseboken 3:16 (NW), där vi läser: ”Till kvinnan sade han [Jehova]: ’Jag skall storligen föröka ditt havandeskaps smärta; under födslovåndor skall du föda barn, och din åtrå skall vara till din man, och han skall behärska dig.’” Förutom andra eventuella äktenskapsproblem inbegriper den ”vedermöda i köttet” som de som gifter sig skulle stöta på utan tvivel de problem som hör samman med barnafödande. Även om Paulus inte förbjöd vare sig äktenskap eller barnafödande, kände han sig tydligen förpliktad att varna sina medkristna för att detta skulle kunna medföra problem och distraherande faktorer som skulle kunna hindra dem i deras tjänst för Jehova.
”Den tid som återstår är förkortad”
12. Vilket råd gav aposteln Paulus till gifta kristna, och varför?
12 De kristna under det första århundradet var inte fria att leva som världens människor. Deras situation skulle även påverka deras liv som gifta. Paulus skrev: ”För övrigt säger jag detta, bröder: den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som har hustrur vara som om de ingen hade, ... och de som gör bruk av världen, såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty denna världens skådeplats håller på att förändras. Jag vill verkligen att ni skall vara fria från bekymmer. ... Detta säger jag emellertid till er personliga fördel, inte för att kasta en snara över er, utan för att mana er till det som är passande och det som innebär att man ständigt står till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras.” — 1 Korintierna 7:29—35.
13. På vad sätt var den tid som återstod ”förkortad” för de kristna under det första århundradet?
13 Bibelkännaren Frédéric Godet skrev följande: ”Medan icke troende utgår från att världen skall bestå för evigt, har den kristne alltid parousian [närvaron] — denna stora emotsedda realitet — för ögonen.” Kristus hade gett sina lärjungar tecknet på sin ”närvaro”, och han hade varnat dem: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” (Matteus 24:3, 42) Den tid som återstod var ”förkortad” genom att de kristna under det första århundradet måste leva i ständig förväntan på Kristi ankomst. De visste inte heller hur lång tid som återstod för dem personligen, innan ”tid och oförutsedd händelse” (NW) gjorde slut på deras liv och alla deras möjligheter att göra sin ”kallelse” säker och viss. — Predikaren 9:11; 2 Petrus 1:10.
14. a) Hur skall Matteus 24:19 förstås? b) Hur blev Jesu varning allt aktuellare, allteftersom år 66 v.t. närmade sig?
14 För de kristna i Judeen och Jerusalem var det särskilt av behovet påkallat att ”ständigt” vara ”vaksamma”. När Jesus varnade för den andra förstöringen av Jerusalem, sade han: ”Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!” (Matteus 24:19) Det är sant att Jesus inte här uppmanade de kristna under det första århundradet att avstå från att skaffa barn. Han gjorde helt enkelt ett profetiskt uttalande om fakta och visade att det skulle vara svårare för kvinnor som väntade barn eller kvinnor med små barn att snabbt kunna fly, när tecknet på Jerusalems omedelbart förestående förstöring visade sig. (Lukas 19:41—44; 21:20—23) Men allteftersom oron bland judarna i Judeen under åren före år 66 v.t. växte, tänkte de kristna utan tvivel på Jesu varning, och den påverkade säkert deras inställning till att sätta barn till världen i de oroliga tiderna.
Barnafödande i våra dagar
15, 16. a) Hur är den tid som återstår ”förkortad” för de kristna som lever i våra dagar? b) Vilka frågor bör de kristna ställa sig själva?
15 Hur bör då de kristna i denna ”ändens tid” se på äktenskap och barnafödande? (Daniel 12:4) Mer än någonsin tidigare är det nu sant att ”denna världens skådeplats håller på att förändras” eller, som en annan översättning uttrycker det, att ”den nuvarande världsordningen går mot sitt slut”. — 1 Korintierna 7:31, 1917.
16 Som aldrig förr kan man nu säga att ”den tid som återstår är förkortad”. Ja, det återstår bara en begränsad tid för Jehovas folk att fullborda det verk som han har gett dem att utföra och som vi läser om i Matteus 24:14, där det står: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Detta verk måste fullgöras innan slutet kommer. Det är därför lämpligt att de kristna frågar sig själva hur detta att gifta sig eller, om de är gifta, att skaffa barn kommer att påverka den andel de kan ha i detta livsviktiga verk.
Ett forntida exempel
17. a) Vilket arbete måste Noa och hans tre söner utföra före floden, och hur lång tid tog det antagligen? b) Vad kunde ha varit skälen till att Noas söner och deras hustrur avstod från att skaffa barn under tiden före floden?
17 Jesus liknade ”Människosonens närvaro” vid ”Noas dagar”. (Matteus 24:37) Noa och hans tre söner hade ett särskilt arbete att utföra före floden. Det inbegrep att bygga en enormt stor ark och att predika. (1 Moseboken 6:13—16; 2 Petrus 2:5) När Jehova gav anvisningarna om byggandet av arken, var Noas söner tydligen redan gifta. (1 Moseboken 6:18) Vi vet inte exakt hur lång tid det tog för dem att bygga arken, men det verkar sannolikt att det tog flera årtionden. Det är intressant att lägga märke till att Noas söner och deras hustrur inte fick några barn under hela denna tid före floden. Aposteln Petrus säger uttryckligen att ”åtta själar ... tryggt blev burna igenom vattnet”, dvs. fyra gifta par utan barn. (1 Petrus 3:20) Att sönerna förblev barnlösa kan ha berott på två saker. För det första: Gud hade med tanke på den annalkande tillintetgörelsen genom en vattenflod gett dem ett bestämt arbete att utföra, som krävde deras odelade uppmärksamhet. För det andra hade de säkert ingen lust att skaffa barn i en värld, där ”människornas ondska var stor på jorden och ... [där] deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda”, en värld ”uppfylld av våld”. — 1 Moseboken 6:5, 13.
18. Hur kan Noas söners och deras hustrurs exempel, även om det inte var avsett att utgöra någon regel att följa, ändå ge oss något att tänka på?
18 Därmed inte sagt att det handlingssätt som Noas söner och deras hustrur valde före floden var avsett att utgöra någon regel för gifta par som lever i våra dagar. Men eftersom Jesus jämförde Noas dagar med den tid vi nu lever i, kan deras exempel ändå ge oss något att tänka på.
”Kritiska tider”
19. a) Hur liknar vår tid Noas tid? b) Vad förutsade Paulus om ”de yttersta dagarna”, och hur berör hans profetia barnafödande?
19 I likhet med Noa och hans familj lever vi också i ”en värld av ogudaktiga”. (2 Petrus 2:5) I likhet med dem lever vi i ”de yttersta dagarna” för en ond tingens ordning som snart skall tillintetgöras. Aposteln Paulus profeterade och sade att ”de yttersta dagarna” för Satans ordning skulle medföra ”kritiska tider” som var ”svåra att komma till rätta med”. Genom att tillägga att barn skulle vara ”olydiga mot föräldrar” visade han att barnuppfostran skulle vara en av de saker som det skulle vara svårt att komma till rätta med i dessa kritiska tider. Han sade att människor i allmänhet, barn och tonåringar inte undantagna, skulle vara ”otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1—3) Även om Paulus här profeterade om förhållandena bland världens människor, skulle tydligtvis sådana förhärskande attityder göra uppfostran av barn allt svårare också för de kristna, vilket många har fått erfara.
20. Vad kommer att tas upp i följande artikel?
20 Allt som nu sagts visar att det är nödvändigt att ha en balanserad syn på detta att sätta barn till världen. Även om det kan medföra många glädjeämnen, kan det också medföra många hjärtesorger. Det har sina fördelar och sina nackdelar. Några av dessa kommer att tas upp i följande artikel.
Repetitionspunkter
◻ Varför var det eftersträvansvärt att ha stora familjer i Israel?
◻ Vad visar att det fanns tider då barnafödande medförde hjärtesorg för judarna?
◻ Hur skulle det andliga Israel växa till i antal?
◻ Hur var den tid som återstod ”förkortad” för de första kristna?
◻ Vad kan det ha funnits för skäl till att Noas söner och deras hustrur förblev barnlösa före floden, och hur är situationen i våra dagar?
[Bild på sidan 21]
Det skulle bli svårare för dem som hade små barn att snabbt kunna fly från Jerusalem