Bibelns syn
Vad bör man göra om en Guds tjänare syndar?
RELIGIÖSA ledares dåliga uppförande väcker nu mer allmänt intresse än någonsin tidigare. Protestanter har blivit generade över vissa TV-predikanters skandalösa uppförande. När en TV-evangelist nyligen för andra gången på tre år ertappades tillsammans med en prostituerad, meddelade han sina anhängare att Gud hade sagt till honom att hans uppförande inte angick någon annan än honom själv.
Så här skrev tidskriften Time i en rapport om en 25-årig undersökning: ”En före detta benediktinermunk . . . beräknar att hälften av de 53.000 romersk-katolska prästerna i Förenta staterna bryter sina celibatlöften.” I en nyhetsrapport år 1990 om ett antal kanadensiska präster, som dömts för sexuella övergrepp på barn, hette det: ”Kyrkoledare har antingen ignorerat, avfärdat eller inte reagerat tillräckligt på klagomålen om sexuella övergrepp, trots att de har fått sådana klagomål från offer, församlingsbor, polisen, socialarbetare och andra präster.”
”Tills för inte så länge sedan”, skrev Time, ”skickade man bara syndande präster från den ena församlingen till den andra.” Men nu, då offer för prästernas dåliga uppförande har begärt ända upp till 300 miljoner dollar i skadestånd i Förenta staterna, får prästerna ofta psykoterapi innan de får återuppta sin religiösa tjänst.
Men vad bör man då göra om en predikant, präst eller äldste syndar? Vilken vägledning ger Bibeln om hur man skall hantera ett sådant sorgligt exempel på dåligt uppförande? Låt oss undersöka två nyckelskriftställen: Titus 1:7 och 1 Timoteus 3:2.
Måste vara ”fri från anklagelse”
Bibeln säger: ”En tillsyningsman [”biskop”, The New American Bible (en katolsk översättning)] måste . . . såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse.” (Titus 1:7) Denna befallning gav Paulus till Titus, när han gav denne i uppdrag att tillsätta äldste i församlingarna på Kreta. Men vad menade då aposteln?
Uttrycket ”fri från anklagelse” är översatt från det grekiska ordet a·nég·kle·tos. I en kommentar till det här ordet heter det i uppslagsverket The New International Dictionary of New Testament Theology: ”Anenklētos hör till den juridiska anklagelseinramningen i en domstol och betecknar ett uppförande som är oförvitligt, som man inte kan rikta någon anklagelse mot.” En mans förflutna måste således vara rent innan han kan förordnas som äldste; han kan således inte vara föremål för klander eller anklagelse. Och det var endast om en äldste förblev fri från välgrundade anklagelser som han kunde få fortsätta i sin tjänst. — Jämför 1 Timoteus 3:10.
Det är inte bara så att en äldste skall utöva ledarskap i församlingen, utan han skall också betjäna församlingen. Han måste stå till svars för sitt förvaltarskap. Han är Guds förvaltare; han är en herde för Guds små får. Därför är han i första hand ansvarig inför hjordens ägare, Jehova, och därefter inför de människor över vilka Gud har gett honom ansvaret att utöva tillsyn. — 1 Petrus 5:2, 3.
Måste vara ”oförvitlig”
Bibeln säger: ”Tillsyningsmannen [”biskopen”, NAB] skall därför vara oförvitlig.” (1 Timoteus 3:2) Det grekiska ordet a·ne·pí·lem·ptos, som översätts med ”oförvitlig”, betyder ordagrant ”skall inte gripas”. En tillsyningsmans liv bör med andra ord inte erbjuda något som en anklagare kan ta tag i och använda emot honom. Uppslagsverket Theological Dictionary of the New Testament utvecklar innebörden av detta grekiska ord och förklarar att en tillsyningsman ”inte på grund av sitt moraliska uppförande kan bli angripen (ens av icke-kristna)”.
Gud ställer upp höga normer för dem som utövar tillsyn över hans folk och undervisar i hans ord. Så här skrev lärjungen Jakob om sig själv och andra äldste: ”Vi skall få hårdare dom.” Och Jesus uttalade följande vägledande princip: ”Den som man sätter över mycket, av honom kommer man att kräva mer än vanligt.” — Jakob 3:1; Lukas 12:48.
Om en kristen tillsyningsman begår en allvarlig synd men ångrar sig, kan han därför få fortsätta att vara medlem av församlingen, men han bör avsättas från sin tjänst som tillsyningsman. Han är inte längre oförvitlig. Det kan ta år för honom att återskapa ett gott anseende, så att han återigen är fri från anklagelse. Hans fall kan liknas vid det som gällde Hiskias förvaltare Sebna. Jehova tillrättavisade Sebna för hans dåliga uppförande med följande ord: ”Jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt.” Men senare måste Sebna ha återvunnit sitt goda anseende, för vi läser om att han återigen var i kungens tjänst som sekreterare. — Jesaja 22:15—22; 36:3.
Hur går det då om en Guds tjänare inte ångrar sig?
Många av kristenhetens religioner har tolererat präster och predikanter som utövar synd. År 1459 blev kardinal Rodrigo Borgia påvlig vicekansler, innehavare av det högsta administrativa ämbetet vid den katolska kurian. Påven Pius II tillrättavisade honom för hans notoriska omoraliskhet. Och trots att han hade blivit far till fyra utomäktenskapliga barn, valde ändå kardinalkollegiet honom till påve år 1492! Han fortsatte sin skandalösa bana som påven Alexander VI. Toleransen under hela kristenhetens historia för obotfärdiga och sedeslösa präster och predikanter har utan tvivel bidragit till det fördärv som vi i dag ser i kristenheten. Men vad skall man då göra om en Guds tjänare inte ångrar sig?
En kristen tjänare som utövar allvarlig synd och inte visar några tecken på ånger eller sinnesändring bör uteslutas ur församlingen. Aposteln Paulus skrev: ”Sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan. . . . ’Avlägsna den onde mannen ur er krets.’” — 1 Korintierna 5:11—13.
Bestämda åtgärder skyddar församlingens anseende och avskiljer den från dem som ”offentligt bekänner . . . att de känner Gud” men som förnekar honom ”med sina gärningar”. Det sätt varpå en religion hanterar problemet med en Guds tjänare som syndar kommer att hjälpa dig att se om den religionen är verkligt kristen eller ej. — Titus 1:16; Matteus 7:15, 16.
[Bild på sidan 26]
Påven Alexander VI
[Bildkälla]
Alinari/Art Resource, N.Y.