FABEL
En osann, uppdiktad historia; en myt; en legend. Ordet är en återgivning av det grekiska mỵthos, som förekommer i 1 Timoteus 1:4; 4:7; 2 Timoteus 4:4; Titus 1:14; 2 Petrus 1:16.
Motsatsen till mỵthos är alẹ̄theia, ”sanning”, som betecknar det faktiska förhållandet i en sak. I Galaterna 2:5 står ”de goda nyheternas sanning”, evangeliets sanna lära, i kontrast till förvanskningar av sanningen. Apostlarna varnade de kristna för faran att vändas bort från sanningen och vända sig till osanna historier, som inte var grundade på fakta utan var uppdiktade av människor. Judendomen var fylld av sådana osanna historier. Och den så kallade muntliga lagen, som bestod av gamla traditioner, införlivades med tiden i Talmud. Judendomen, kristendomens huvudmotståndare under det första århundradet, hade i hög grad påverkats av hednisk filosofi och lära.
Följande exempel på en sådan osann historia är hämtat från den palestinska (jerusalemiska) Talmud: ”R. Samuel b. Nahman har i R. Jonathans namn sagt: Tavlorna [som Mose fick de tio budorden på] var sex handsbredder långa och tre breda; och Mose höll två handsbredder och Gud två, så att det var två handsbredders mellanrum mellan deras fingrar; och då israeliterna tillbad kalven försökte Gud rycka tavlorna ur händerna på Mose, men Moses händer var så starka att han ryckte dem från Honom.” Vidare sägs det att ”bokstäverna flög av” tavlorna och att tavlorna som en följd av detta ”blev för tunga för Moses händer och föll ner och krossades”, eftersom ”skriften hade hållit dem uppe”. (Taanit, V, sid. 116, 117)
De apokryfiska skrifterna innehåller en mängd osanna, uppdiktade historier. Två exempel är berättelsen om hur Daniel dödade en stor orm med hjälp av en blandning av tjära, talg och hår (Tillägg till Daniel C:23–27, 2000) och berättelsen om hur Tobias fick makt att driva ut demoner med hjälp av hjärtat, gallan och levern från en stor fisk (Tobit 6:2–9, 17, 18, 2000).
De kristna förkastar fabler. I Första Timoteus 1:4 säger Paulus att de kristna inte skall ägna uppmärksamhet åt osanna historier. Sådana historier kan få de kristna att börja ägna sig åt meningslös forskning som kan vända deras sinne bort från sanningen. Osanna historier kränker Guds heliga, rättfärdiga normer, och några av dem är sådana som berättas av gamla kvinnor som har levt ett liv präglat av ett världsligt handlingssätt. (1Ti 4:6, 7; Tit 1:14) Aposteln Petrus ställer i 2 Petrus 1:16 den sanna berättelsen om Jesu förvandling, som han var ögonvittne till, i kontrast till osanna historier (som inte bara är uppdiktade, utan också slugt uttänkta, kanske i avsikt att få de kristna att vända sig bort från sanningen). (Mk 9:2) Paulus förutsade i 2 Timoteus 4:3, 4 att det skulle komma en tid då människor skulle föredra osanna historier framför sanningen.