Visa kristen kärlek mot de äldre
SAMUEL JOHNSON, en brittisk 1700-talsförfattare, berättade historien om en ung man som besökte några vänner och glömde var han hade lagt sin hatt. Detta gav inte upphov till någon kommentar. ”Men om man upptäcker samma tankspriddhet hos en gammal man”, fortsatte Johnson, ”rycker man på axlarna och säger: ’Han har tappat minnet.’”
Johnsons berättelse visar att de äldre, kanske i likhet med andra minoritetsgrupper, blir föremål för orättvis kategorisering. Att tillgodose de äldres behov är visserligen en utmaning, men det är något som alla parter har utbyte av. Vad innebär det för utmaningar och belöningar, och varför berörs fler och fler människor av detta ämne?
Enligt statistiska uppgifter är sex procent av världens befolkning 65 år eller äldre, och i i-länderna är andelen dubbelt så hög. Inom EU, som utsåg 1993 till ”Europaåret för de äldre och solidaritet mellan generationer”, är var tredje person över 50. Här, liksom i de flesta industrinationer, har det minskande födelsetalet och den ökade medellivslängden snedbelastat fördelningen mellan olika åldersgrupper. Att under sådana omständigheter ta hand om dessa åldringar är givetvis en enorm uppgift. Tänk så annorlunda det var i Orienten förr!
”En kunskapsbank”
Handwörterbuch des Biblischen Altertums für gebildete Bibelleser (Handbok över den bibliska forntiden för bildade bibelläsare) framhåller att i Orienten i forntiden ”betraktades de äldre som bevarare av vishetens och den högre kunskapens traditionella värderingar, och av den orsaken uppmanades de yngre att söka deras sällskap och lära av dem”. Smith’s Bible Dictionary förklarar: ”Inom privatlivet såg man upp till dem [de äldre] som en kunskapsbank. ... [De yngre] lät dem säga sin mening först.”
Vördnad för de äldre var något som återspeglades i den mosaiska lagen i 3 Moseboken 19:32: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person.” De äldre hade således en privilegierad ställning i samhället och betraktades som en värdefull tillgång. Det var förmodligen så moabitiskan Rut betraktade sin svärmor, Noomi.
Rut var fast besluten att följa med Noomi från Moab till Israel, och därefter lyssnade hon noga på Noomis råd. När de väl kommit till Betlehem, var det Noomi som lade märke till att Jehovas hand ledde det hela och som sedan gav Rut anvisningar om hur hon skulle uppträda. (Rut 2:20; 3:3, 4, 18) Ruts liv formades på ett teokratiskt sätt medan hon blev undervisad av den erfarna Noomi. Hennes svärmor visade sig vara en kunskapsbank.
På liknande sätt kan yngre kristna kvinnor i dag ha nytta av att umgås med äldre kvinnor i församlingen. En syster kanske funderar på att gifta sig eller kämpar med ett besvärligt personligt problem. Hur förståndigt skulle det då inte vara att söka råd och stöd från en mogen äldre syster som har erfarenhet av saken!
Vidare kan en krets av äldste ha nytta av att ta vara på den erfarenhet som de äldre bland dem har. Vi kan lära av Lots underlåtenhet att göra detta. En tvist mellan Abrahams och Lots boskapsherdar tvingade fram ett beslut som skulle komma att påverka alla. Lot gjorde ett oförståndigt val. Hur mycket bättre skulle det inte ha varit om han hade bett Abraham om råd först! Lot skulle ha fått mogen vägledning och kunde ha besparat sin familj den olycka som hans förhastade val ledde till. (1 Moseboken 13:7—13; 14:12; 19:4, 5, 9, 26, 29) Lyssnar du noga på vad mogna äldste säger, innan du fattar ditt beslut i en fråga?
Otaliga äldre har kvar sitt nit för Jehovas verk, alldeles som Simeon och Hanna under det första århundradet. (Lukas 2:25, 36, 37) Det är ett tecken på respekt och omtanke mot sådana äldre att engagera dem i församlingens verksamhet så mycket som deras krafter tillåter, även upp i hög ålder. Kanske någon av ungdomarna behöver hjälp med att förbereda en uppgift i skolan i teokratisk tjänst. En klok äldste kanske kommer fram till att den idealiske handledaren skulle vara en av de äldre medlemmarna i församlingen, en vars vishet nått full mognad, som har ett faderligt sätt och som har gott om tid.
Att tillgodose de äldres speciella behov inbegriper dock mer. Många bekymras av ensamhet, fruktan för brott och ekonomiska problem. När de äldre dessutom blir fysiskt skröpliga, förvärras dessa problem av försämrad hälsa och besvikelse över att de orkar allt mindre. Då behöver de mycket mer uppmärksamhet. Hur bör man som individ och som församling reagera på detta?
”Utöva gudaktig hängivenhet”
Under det första århundradet skrev Paulus under inspiration i 1 Timoteus 5:4, 16: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet i sitt eget hushåll och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon. Om någon troende kvinna har änkor, låt henne då understödja dem, och låt inte församlingen betungas. Då kan den understödja dem som verkligen är änkor.” Att ta hand om de äldre var en familjeangelägenhet. Om en äldre medlem av församlingen behövde hjälp sedan alla resurser inom hans familj förbrukats, vilade ansvaret på församlingen. Dessa principer har inte förändrats.
Vad har hjälpt kristna att visa kristen kärlek mot de äldre genom att utöva gudaktig hängivenhet i sitt eget hushåll? Lägg märke till följande uttalanden av ett antal vittnen som har haft en del erfarenhet av att vårda dem som kommit upp i åren.
Att regelbundet tillgodose de andliga behoven
”Att vi begrundade dagens text tillsammans var en ovärderlig hjälp”, berättar Felix, som hjälpte sin hustru med att sköta om hennes föräldrar. ”Personliga erfarenheter och strävanden flätades samman med Jehovas principer.” Ja, en av de främsta faktorerna när man tar itu med utmaningen att vårda äldre släktingar är att i tillräcklig grad sörja för deras andliga uppbyggelse. Detta är logiskt med tanke på Jesu ord i Matteus 5:3: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” Begrundan av dagens text kan byggas ut med ett bibelläsningsprogram, med dryftande av bibliska publikationer och med bön. ”Det verkar som om de äldre tycker om ett mått av regelbundenhet”, påpekar Peter.
Ja, regelbundenhet är viktig i samband med andliga angelägenheter. Men det är inte bara i fråga om andliga ting, utan också i vardagslivet, som äldre uppskattar rutiner. Sådana som har lättare krämpor kan man vänligt uppmuntra att ”själva stiga upp och klä sig varje dag”, menar Ursula. Naturligtvis vill vi undvika att ge intrycket att vi kommenderar de äldre. Doris erkänner att hennes välmenande ansträngningar ofta slog alldeles fel. ”Jag gjorde alla möjliga misstag. En dag bad jag min pappa byta skjorta varje dag. Min mamma påminde mig då: ’Han är fortfarande min man!’”
De äldre har en gång varit unga, men för yngre att sätta sig in i de äldres situation är en nog så svår uppgift. Men det är det som är nyckeln till att förstå deras speciella behov. Stigande ålder leder till frustrerade känslor. Gerhard förklarar: ”Min svärfar blev irriterad på sig själv, eftersom han inte längre kunde göra allt som han varit van vid. Det var fruktansvärt smärtsamt för honom att behöva finna sig i situationen. Hans personlighet förändrades.”
När omständigheterna förändras, är det inte ovanligt att en äldre person ger luft åt uppdämda besvikelser genom att kritisera andra, speciellt dem som ser efter honom. Skälet är enkelt. Deras kärleksfulla omtanke påminner honom om hans egna tynande krafter. Hur bör man reagera på sådan orättvis kritik eller klagan?
Kom ihåg att sådana negativa känslor inte återspeglar Jehovas syn på dina ansträngningar. Fortsätt att göra gott och bevara ett rent samvete, även om du då och då får ta emot oberättigad kritik. (Jämför 1 Petrus 2:19.) Din egen församling kan erbjuda mycket stöd.
Vad församlingen kan göra
Många församlingar har orsak att vara djupt tacksamma för de ansträngningar våra kära äldre bröder och systrar har gjort tidigare. Det kanske var de som lade grunden till församlingen och byggde upp den från bara några få förkunnare för flera årtionden sedan. Var skulle församlingen ha varit utan deras tidigare nitiska arbete och, kanske, nuvarande ekonomiska understöd?
När en åldrande förkunnare får ett ökat behov av omvårdnad, behöver släktingarna inte stå ensamma med ansvaret. Andra kan hjälpa till med att gå ärenden, laga mat, städa, ta med den äldre på promenader, erbjuda skjuts till kristna möten eller bara samtala med honom eller henne på Rikets sal. Alla kan medverka i detta, även om man bäst uppnår effektivitet och goda rutiner om ansträngningarna samordnas.
Att samordna är något som de äldste kan tänka på, när de organiserar herdebesök. En del församlingar är exemplariska i detta avseende. De äldste ser till att det görs regelbundna herdebesök hos dem som är gamla och skröpliga, även hos dem som får god omvårdnad av sina familjer. Men det förefaller som om andra församlingar borde vara mer vakna för sitt ansvar mot de äldre.
En trogen broder i övre åttioårsåldern blev omskött av sin dotter och måg, som lämnade Betel för att göra detta. Ändå var det fortfarande viktigt för honom att få besök av andra medlemmar i församlingen. ”När jag brukade besöka sjuka, bad jag tillsammans med dem. Men ingen har någonsin bett tillsammans med mig”, klagade brodern. Släktingars kärleksfulla omvårdnad fritar inte de äldste från förpliktelsen att vara herdar för Guds hjord som är i deras vård. (1 Petrus 5:2) Dessutom behöver de som tar hand om äldre personer bli uppbyggda och uppmuntrade att fortsätta med sitt fina arbete.
”Gammal och mätt av dagar”
Alexander von Humboldt, en tysk 1800-talsforskare, hade kommit långt upp i åren, när en ung kvinna frågade honom om han inte tyckte att åldrandet var en börda. ”Jo, det är sant”, svarade den lärde mannen. ”Men det är det enda sättet att få leva länge.” På samma sätt utgör många bröder och systrar i dag ett fint föredöme, när de accepterar åldrandets avigsidor i utbyte mot äran att få leva ett långt liv. De återspeglar den inställning som Abraham, Isak, David och Job visade, som var och en blev ”gammal och mätt av dagar”. — 1 Moseboken 25:8; 35:29; 1 Krönikeboken 23:1; Job 42:17.
Det är en utmaning, när man kommer upp i åren, att taktfullt kunna ta emot hjälp och att uppriktigt kunna ge uttryck för tacksamhet. Det krävs vishet för att var och en skall kunna erkänna de begränsningar i styrka han har. Men det betyder inte att en gammal person måste förpassas till overksamhet. Maria är långt över 90 år, men hon går fortfarande på församlingens möten och ger kommentarer där. Hur gör hon det? ”Jag kan inte läsa längre, men jag lyssnar på kassettinspelningar av Vakttornet. Jag glömmer en hel del, men jag brukar i regel kunna ge en kommentar.” Att hålla sig i gång med saker som är uppbyggande hjälper en att, precis som i Marias fall, hålla sig aktiv och bevara den kristna personligheten.
Under Guds kungarike kommer åldrandet inte att existera längre. Då kommer de som blev gamla i den här tingens ordning och kanske rentav dog att ha ljusa minnen av den vård och omsorg som de blev föremål för. När sådana äldre personer får tillbaka livet och sina krafter, kommer de helt visst att hysa intensiv kärlek till Jehova och känna djup tacksamhet mot dem som var dem nära under deras prövningar i denna gamla ordning. — Jämför Lukas 22:28.
Hur blir det då med dem som nu sköter om de äldre? Mycket snart, när Guds kungarike fullständigt tar makten över jorden, kommer de att se tillbaka med glädje och lättnad på att de inte undandrog sig sitt ansvar, utan utövade gudaktig hängivenhet genom att visa kristen kärlek mot de äldre. — 1 Timoteus 5:4.
[Ruta på sidan 30]
De äldre uppskattar dina besök
Man kan uträtta mycket gott genom att planera att besöka någon äldre sedan man varit ute i förkunnararbetet, kanske ett besök på 15 minuter. Men det är bäst att inte lämna sådana besök åt slumpen, som följande erfarenhet visar.
Brigitte och Hannelore var ute och förkunnade tillsammans och fick i gång ett samtal med en äldre man vid en dörr. Systrarna talade med honom i fem minuter, innan de upptäckte att han också var ett Jehovas vittne och tillhörde samma församling. Så pinsamt! Men erfarenheten slutade i en positiv anda. Hannelore gjorde genast upp planer på att besöka brodern och hjälpa honom med att komma till församlingens möten.
Känner du till namn och adress på alla äldre förkunnare som bor på det distrikt där du predikar? Skulle du kunna ta dig tid att titta in till dem? Det skulle antagligen uppskattas väldigt mycket.