En kristen syn på rikedom

HAR du läst aposteln Paulus’ första brev till Timoteus nyligen, och framför allt då verserna 6—19 i kapitel 6? Det som sägs där ger en balanserad syn på vilken roll rikedom bör spela i de kristnas liv. Timoteus bor i den otroligt rika staden Efesus, när han får brevet. De kristna som bor i detta stora kommersiella centrum måste bekämpa tendensen att betrakta världslig rikedom som det viktigaste. Dessa verser ger i korthet följande råd: Var nöjd med det du har och sök inte att bli rik; och till de som redan var rika: Sätt inte ert hopp till materiella ting. Alla skall i stället vara rika på förträffliga gärningar, och alla skall visa frikostighet.

En skev syn på rikedom får människor att vara benägna för girighet. Girighet blir den sprängkil som sakta men säkert kan bända loss en kristens grepp om Kristi sunda lära. Skild från sanningens klara tänkesätt kastar han sig nu in i den ena stormiga konflikten efter den andra med personer inom och utom församlingen. En sådan bana kan inte leda till något annat än ”avundsjuka, gräl, förolämpningar och elaka gliringar — ständigt käbbel ... bland människor med förvända sinnen som har förlorat sitt verkliga grepp om sanningen, men som hoppas göra en viss vinning på den kristna religionen”. — 1 Timoteus 6:3—5, Phillips.

Så går det med dem som utnyttjar sina kristna kontakter till sin egen ekonomiska ”vinning”. De missar den verkliga rikedomen, som endast gudaktig hängivenhet kan skänka, nämligen ”ett löfte om livet nu och det som skall komma”. Paulus’ råd till alla är därför att ”vara nöjda” med ”vad som när och skyler”. — 1 Timoteus 4:8; 6:8.

Önskar du bli rik?

När de rika sätter sig själva på en piedestal, kan andra ofta känna sig underlägsna, vilket först kan tända avundsjuka hos dem och därefter en stark, girig önskan efter rikedom eller åtminstone efter de ting som rikedomen kan köpa. Eller också kan deras avundsjuka få dem att dra den felaktiga slutsatsen att de har rätt att utnyttja de rika och deras rikedom genom att slingra sig undan att betala tillbaka, när de har lånat pengar. Vi är tacksamma över att 1 Timoteus 6:6—16 ger sunda råd angående hur och varför de kristna bör undvika den fördärvliga önskan att bli rik.

◻ 6:6—8 — Förnöjsamhet går sällan hand i hand med rikedom, men den hör alltid ihop med gudaktig hängivenhet. Varför åstunda saker och ting som andra har? De är endast tillfälliga; vi har ju inte fört med oss något till världen, och vi kommer inte att föra med oss något ut.

◻ 6:9 — Det är inte nödvändigtvis de rika, utan de ”som är beslutna att bli rika”, som likt enfaldiga djur griper efter det frestande betet, blir insnärjda i en snara och blir fångna under ”skadliga begär” som ”snabbt drar ner” människor till tillintetgörelse (ordagrant drar ner dem till botten).

◻ 6:10 — ”Kärleken till pengar” är upphovet till alla slags dåliga ting. För pengar har människor vrängt rättvisan, stulit, prostituerat sig, begått mord, förrått andra och förvrängt sanningen. Det uppstår aldrig någonsin något gott ur detta slag av kärlek. Varför inte det? Därför att den har sin rot i det som är ont. Eftersom de flesta rötter är dolda, underskattar oförsiktiga kristna den oerhörda kraft till det som är ont som finns koncentrerad i ”kärleken till pengar”. Det är just ”genom att trakta efter denna kärlek” — inte genom att äga pengar — som några har ”villats bort från tron”. Följden blir en människa som, därför att hon försöker skaffa sig och klamra sig fast vid rikedom, blir genomborrad med känslomässiga, fysiska och andliga kval. Rikedom i sig själv skänker aldrig lycka.

◻ 6:11—16 — I stället för att sträva efter rikedom flyr förståndiga kristna från girigheten. För att vara på den säkra sidan kan man aldrig hålla för stort avstånd. De kristna lägger ner kraft på att förvärva dygderna ”rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne”, så att de kan gripa ”fast tag om det eviga livet” och vara ”fläckfria” och ”oförvitliga” i Jehovas, Kristi och sina medtroendes ögon.

Är du rik?

Några av de kristna under det första århundradet var rika. Antingen ärvde de sin förmögenhet eller också förvärvade de den på något oförvitligt sätt genom affärer. Lydia från Filippi sysslade till exempel med att sälja antingen färg eller färgade tyger. Eftersom purpurfärg och purpurfärgade kläder var dyra, är det sannolikt att Lydia hade ett visst mått av välstånd. Hur använde hon sin rikedom? Lydia var inte skrytsam. Hon använde ödmjukt sina ägodelar för att visa sann kristen frikostighet och till att främja spridandet av de goda nyheterna. Lyckligtvis finns det också i våra dagar de som har samma fina anda. — Apostlagärningarna 16:14, 15, 40.

Första Timoteus 6:17—19 har goda råd åt dem som önskar efterlikna Lydias exempel.

◻ 6:17 — I stället för att stoltsera med sin rikedom förmanas de rika att visa ödmjukhet — att inte tycka att de är förmer än fattigare människor. Deras levnadssätt bör bevisa för alla iakttagare att deras verkliga förtröstan inte är rikedom, utan i stället är fast förankrad i Gud. På så sätt ger de inte dem som inte är rika någon berättigad orsak till anstöt; de väcker inte girighet genom avundsjuka. De får inte heller glömma att materiella ägodelar och rikedom är obeständiga och därför kan smälta bort fortare än snö under den heta solen.

◻ 6:18, 19 — Låt din rikedom skänka dig glädje genom att hjälpa dig själv och andra att tjäna Jehova — detta är Paulus’ råd. De rika skall utvidga sig åt alla håll för att åstadkomma det som är andligt gott och villigt ge materiell hjälp åt dem som är i verkligt fysiskt behov och åtnjuta samhörighet med alla i församlingen, inbegripet den fattigaste och den ödmjukaste.

Innebär detta att de som inte är rika kan kräva gåvor från sina rika medtroende? Nej. Som det påpekas i 2 Tessalonikerna 3:10—12 och 1 Timoteus 5:8 har varje kristen, som är i stånd till det, förpliktelsen att arbeta för att sörja för sitt eget hushåll. Om någon vägrar att arbeta, kommer det därför inte att vara till någon verklig hjälp för honom att få pengar. Så är det också med dem som dåraktigt förslösar sina pengar. Mer pengar kommer inte att vara till någon verklig hjälp. Men vilken välsignelse är det inte för en församling, när trogna troende med ett verkligt behov välvilligt får fysisk och andlig hjälp! På så sätt inriktas allas hjärtan på att lägga upp skatter i himmelen som kommer att ge rik utdelning i form av andliga belöningar från Jehova.

Därför bör vi nu alla tänka på vår ställning inför Gud och Kristus. Ordspråksboken 11:4 påminner oss: ”Gods hjälper ingenting på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.” Så varför göra fullt bruk av denna föränderliga döende värld? (1 Korintierna 7:29—31) Fly från girigheten och dess dödsbringande verkningar! Vi har inte hur mycket tid som helst till att bygga upp en meritlista av förträffliga gärningar. Må vi bli befunna vara människor med en rik skatt i himmelen. — Matteus 6:20.

[Bild på sidan 27]

Lydia använde sina tillgångar till att visa frikostighet och till att sprida de goda nyheterna