Bibelns syn

Måste de kristna vara fattiga?

JESUS uppmanade en gång en rik ung styresman att gå bort och sälja alla sina tillhörigheter och ge åt de fattiga. I berättelsen sägs det att mannen blev sorgsen av det Jesus sade och gick bedrövad bort, ”för han hade många ägodelar”. Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Hur svårt kommer det inte att vara för dem som har pengar att komma in i Guds kungarike!” Han tillade: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds kungarike.” (Markus 10:21–23; Matteus 19:24)

Vad menade Jesus? Är rikedom och sann tillbedjan oförenliga? Bör kristna ha dåligt samvete, om de har gott om pengar? Kräver Gud att de kristna skall leva enkelt och asketiskt?

Gud välkomnar ”alla slags människor”

I forna tider krävde inte Gud att israeliterna skulle leva i fattigdom. Tänk på följande: När israeliterna hade intagit det land de fått sig tilldelat, var de upptagna med jordbruksarbete och med att ägna sig åt affärer för att försörja sina nära och kära. Sådana faktorer som ekonomiska förutsättningar, väderförhållanden, hälsotillstånd eller sinne för affärer skulle kunna påverka hur väl de lyckades i sina ansträngningar. I Mose lag befalldes israeliterna att visa medlidande om någon drabbats i ekonomiskt avseende och därför blivit fattig. (3 Moseboken 25:35–40) Sedan fanns det andra som hade blivit rika. Boas, en trogen och ostrafflig man som blev förfader till Jesus Kristus, beskrivs som ”en mäktig och förmögen man”. (Rut 2:1)

Under Jesu livstid var situationen densamma. När Jesus talade med den rike mannen som nämndes i inledningen, var det inte hans avsikt att förespråka ett asketiskt levnadssätt. I stället förmedlade han en viktig lärdom. Mänskligt sett kan det verka omöjligt för dem som är rika att visa ödmjukhet och godta Guds medel till räddning. Men Jesus sade: ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är alla ting möjliga.” (Matteus 19:26)

Den kristna församlingen under det första århundradet välkomnade ”alla slags människor”. (1 Timoteus 2:4) Detta inbegrep en del som var rika, andra som hade det relativt gott ställt och många som var fattiga. Vissa kunde ha samlat ihop en förmögenhet innan de blev kristna. För andra kunde fördelaktiga omständigheter och kloka beslut när det gäller affärer med tiden ha fört med sig rikedomar.

I dag är det likadant. I det kristna brödraskapet finns det människor som lever under olika ekonomiska omständigheter. Alla kristna försöker följa Bibelns vägledning i frågor som gäller pengar, eftersom alla kan påverkas av materialism. Den lärdom Jesus gav i samband med den rike unge styresmannen får alla kristna att vara på sin vakt mot det starka inflytande pengar och ägodelar kan ha på en människa. (Markus 4:19)

En varning till de rika

Bibeln fördömer visserligen inte rikedomen i sig själv, med den fördömer kärleken till pengar. Bibelskribenten Paulus sade: ”Kärleken till pengar är ... en rot till alla slags skadliga ting.” Han sade att några genom att sätta andliga intressen åt sidan på bekostnad av en önskan att bli rik har ”villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval”. (1 Timoteus 6:10)

Intressant nog gav Paulus särskilda anvisningar till de rika. Han sade: ”Ge föreskrifter åt dem som är rika i den nuvarande tingens ordning att inte högmodas och att inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem.” (1 Timoteus 6:17) Tydligen finns det en risk att rika människor kan bli stolta och känna sig överlägsna andra. De kan också frestas att tro att rikedom kan ge sann trygghet – något som bara Gud till fullo kan ge.

Förmögna kristna kan skydda sig mot dessa faror genom att vara ”rika på förträffliga gärningar”. I det ingår att de skall ”vara frikostiga, redo att dela med sig”, att de frikostigt skall hjälpa dem som är i nöd. (1 Timoteus 6:18) Kristna – rika och fattiga – kan också använda en del av sina tillgångar till att sprida de goda nyheterna om Guds kungarike, som är det främsta intresset för sanna kristna i dag. En sådan frikostig anda visar en riktig inställning till materiella tillgångar och gör en person omtyckt av Jehova Gud och Jesus Kristus, som älskar glada givare. (Matteus 24:14; Lukas 16:9; 2 Korinthierna 9:7)

De viktigare tingen

Det är uppenbart att det inte är ett krav för kristna att vara fattiga. Men de bör inte heller vara ”beslutna att bli rika”. (1 Timoteus 6:9) De arbetar helt enkelt för att tjäna tillräckligt mycket för att försörja sig. Beroende på olika faktorer och det ekonomiska systemet där de bor kommer deras arbetsinsatser att i olika grad ha framgång. (Predikaren 11:6)

Men oberoende av sina ekonomiska omständigheter bör de kristna anstränga sig att skaffa ”visshet i fråga om de viktigare tingen”. (Filipperna 1:10) Genom att sätta andliga värden främst samlar de ”tryggt ... en skatt åt sig som en utmärkt grundval för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet”. (1 Timoteus 6:19)