Föräldrar – var goda föredömen för era barn

”PSYKOLOGER kan upphöra med sin hundraåriga jakt efter nyckeln till hur man uppfostrar barn på ett bra sätt – inte för att de har hittat en sådan nyckel, utan för att den inte existerar.” Så sades det i en recension av en bok i tidskriften Time. Boken hävdar att barn i första hand lägger sig till med sina kamraters värderingar, inte sina föräldrars.

Det går inte att förneka att kamrattryck är en stark kraft som måste tas med i beräkningen. (Ordspråksboken 13:20; 1 Korinthierna 15:33) Kolumnisten William Brown sade: ”Om tonåringar skulle ha en enda profan gud, så skulle det vara likformighetens gud. ... Att vara annorlunda är för tonåringen ett öde värre än döden.” När föräldrar inte lyckas skapa en varm och kärleksfull atmosfär i hemmet eller inte är tillsammans med sina barn tillräckligt mycket – två vanliga företeelser i dagens hektiska värld – så inbjuder de faktiskt till att låta barnen formas av sina kamrater.

Dessutom är familjen mycket utsatt i dessa ”sista dagar”, alldeles som Bibeln har förutsagt, eftersom människor först och främst satsar på pengar, nöjen och sig själva. Bör vi bli förvånade när vi ser att barn blir ”olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet”? (2 Timoteus 3:1–3)

Uttrycket ”naturlig tillgivenhet” används i Bibeln för att beskriva kärlek inom familjen. Den kärleken är ett naturligt band som driver föräldrar att ta hand om sina barn och som gör att barnen dras till sina föräldrar. Men när föräldrar saknar naturlig tillgivenhet kommer barnen att söka känslomässigt stöd någon annanstans – vanligtvis hos sina kamrater, och de kommer troligtvis att lägga sig till med deras attityder och uppfattningar. Men det kan ofta undvikas om föräldrarna låter Bibelns principer vara vägledande i familjelivet. (Ordspråksboken 3:5, 6)

Familjen – en anordning från Gud

Efter att ha fört samman Adam och Eva som man och hustru gav Gud dem följande uppmaning: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.” I och med det bildades den första familjen – mamma, pappa och barn. (1 Moseboken 1:28; 5:3, 4; Efesierna 3:14, 15) För att hjälpa föräldrar att ta hand om sina barn har Jehova skapat människan med en instinktiv känsla för hur hon bör fostra barnen. Men till skillnad från djuren är människan i behov av ytterligare hjälp, och därför tillhandahöll Jehova även skrivna riktlinjer. De ger bland annat moralisk och andlig vägledning och råd om hur man kan fostra sina barn. (Ordspråksboken 4:1–4)

Gud vände sig i första hand till fäder, när han sade: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall vara i ditt hjärta. Du skall inskärpa dem hos dina söner och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7; Ordspråksboken 1:8, 9) Lägg märke till att föräldrarna först skulle lägga Guds lag i sina egna hjärtan. Varför var det så viktigt? Om undervisningen skall kunna motivera andra, måste den komma från hjärtat och inte bara från munnen. Det är bara när föräldrar undervisar med utgångspunkt från det som finns i deras eget hjärta som de kan nå hjärtat hos sina barn. Sådana föräldrar blir fina föredömen för sina barn, som snabbt märker om föräldrarna inte är uppriktiga. (Romarna 2:21)

Kristna föräldrar blir uppmanade att tidigt börja fostra sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4; 2 Timoteus 3:15) Rentav när de är mycket små? Ja! En mamma skrev: ”Vi föräldrar underskattar ibland våra barn. Vi inser inte deras förmågor. De har stor potential. Vi föräldrar måste försöka ta vara på den.” Barn älskar att lära, och när de undervisas av föräldrar som fruktar Gud, lär de sig dessutom att älska. Sådana barn kommer att känna sig trygga och säkra inom de ramar de har fått att rätta sig efter. Ansvarsfulla föräldrar försöker vara ett kärleksfullt stöd och en kamrat till sina barn. De försöker ha ett öppet kommunicerande med dem och vara tålmodiga men fasta i sin undervisning för att ge barnen en hälsosam miljö att växa upp i.a

Skydda dina barn

I ett brev ställt till föräldrar skrev en bekymrad rektor i Tyskland: ”Vi vill därför uppmuntra er, kära föräldrar, att själva ta större del i barnens fostran och inte låta gatan och televisionen ta över ert ansvar för barnens personlighetsutveckling.”

Att låta ett barn formas av tv eller av världsliga kamrater är i själva verket detsamma som att låta världens ande påverka barnets utveckling. (Efesierna 2:1, 2) Världens ande verkar i direkt opposition till Guds ande, och den är lik en stark vind som för med sig frön av ”jordiska, djuriska, demoniska” tänkesätt som börjar gro i sinnet och hjärtat hos de oerfarna eller oförståndiga. (Jakob 3:15) Det här ogräslika inflytandet får till slut hjärtat att bli moraliskt fördärvat. Jesus beskrev hur det som har såtts i hjärtat blir märkbart: ”En god människa bär fram det goda ur sitt hjärtas goda skatt, men en ond människa bär fram det onda ur sin onda skatt; av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.” (Lukas 6:45) Därför uppmanar Bibeln: ”Mer än allt annat som skall skyddas – skydda ditt hjärta, ty därifrån utgår livets källådror.” (Ordspråksboken 4:23)

Men barn är naturligtvis barn, och vissa barn har en benägenhet att vara trotsiga och rentav egensinniga. (1 Moseboken 8:21) Vad kan föräldrar göra? Bibeln säger: ”Dårskap är bunden vid pojkens hjärta; tuktans käpp driver den långt bort från honom.” (Ordspråksboken 22:15) Vissa menar att det här beskriver ett hårt och förlegat sätt att uppfostra barn. I själva verket är Bibeln emot allt slags våld och alla slags övergrepp. Den ”käpp” som det talas om representerar föräldrarnas myndighet, som skall utövas på ett fast men kärleksfullt sätt med tanke på barnens eviga välfärd. (Hebréerna 12:7–11)

Avkoppling tillsammans med barnen

Det är allmänt vedertaget att barn måste få leka och koppla av för att kunna utvecklas på ett bra sätt. Insiktsfulla föräldrar tar vara på möjligheten att stärka banden till sina barn genom att utnyttja varje tillfälle att umgås med dem på fritiden. Då kan föräldrarna inte bara vägleda barnen att välja rätt slags underhållning, utan de kan också visa barnen hur mycket de tycker om att vara tillsammans med dem.

En pappa berättar att han ofta spelade fotboll med sin son när han kom hem från arbetet. En mamma berättar att det bästa hennes barn visste var att spela olika spel. En vuxen dotter säger att hennes familj tyckte om att cykla tillsammans. Alla de här barnen är nu vuxna, men kärleken till föräldrarna och till Jehova är lika stark som tidigare, om inte starkare.

Om föräldrar i både ord och gärning visar att de älskar sina barn och vill vara tillsammans med dem, blir det ofta något som barnen bär med sig hela livet. Flera av eleverna i en av klasserna vid Vakttornets Bibelskola Gilead säger att deras önskan att satsa på heltidstjänsten berodde på deras föräldrars föredöme och uppmuntran. Vilket underbart arv att ge sina barn, och vilken välsignelse för föräldrarna! Alla barn har naturligtvis inte förutsättningar att börja i heltidstjänsten när de blir äldre. Men när gudfruktiga föräldrar är sina barns närmaste vänner och förebilder, kommer det utan tvivel att vara till stor nytta för barnen, som då kommer att ära sina föräldrar. (Ordspråksboken 22:6; Efesierna 6:2, 3)

Enföräldersfamiljer kan lyckas

Nu för tiden växer många barn upp med bara en förälder. Det är naturligtvis en särskild utmaning att ensam uppfostra sina barn, men det är ingen omöjlig utmaning. Eunike var en kristen kvinna med judisk bakgrund som levde under det första århundradet. Hon är ett uppmuntrande bibliskt exempel för alla enföräldersfamiljer. Eunike var gift med en icke troende man som förmodligen inte gav henne något andligt stöd. Men hon var föredömlig när det gällde att undervisa Timoteus. Eunike och hennes mor, Lois, utövade ett gott inflytande i Timoteus liv redan från hans tidiga barndom. Det visade sig ha större betydelse än det negativa inflytande som vissa av hans kamrater kan ha haft på honom. (Apostlagärningarna 16:1, 2; 2 Timoteus 1:5; 3:15)

Många unga kristna som har vuxit upp med en icke troende förälder eller i en enföräldersfamilj visar att de har samma goda egenskaper som Timoteus hade. Ryan, som är 22 år och heltidsförkunnare, växte upp tillsammans med en äldre bror och syster hos sin mamma. Pappan var alkoholist och lämnade familjen när Ryan var fyra år. Han säger: ”Mamma var fast besluten att vår familj skulle fortsätta att tjäna Jehova. Det var en hjärtesak för henne, och hon satsade allt för att lyckas med det.”

Han fortsätter: ”Mamma såg bland annat till att vi hade bra kamrater. Vi fick aldrig vara tillsammans med dem som Bibeln beskriver som dåligt umgänge, vare sig inom eller utom församlingen. Hon hjälpte oss också att få en rätt syn på världslig utbildning.” Även om Ryans mamma ofta var stressad och trött när hon kom hem från arbetet, hindrade det henne inte från att kärleksfullt engagera sig i sina barn. ”Hon ville alltid vara tillsammans med oss och prata med oss. Hon var tålmodig men ändå fast när hon undervisade oss, och hon gjorde sitt bästa för att vi skulle ha ett regelbundet bibelstudium tillsammans. För henne fanns inget sådant som att kompromissa när det handlade om bibliska principer”, berättar Ryan.

När Ryan ser tillbaka inser han att den människa som har betytt mest för honom och hans syskon är hans mamma, som verkligen älskade Gud och sina barn. Så, alla ni föräldrar – gifta eller ensamstående, med eller utan en troende make eller maka – bli inte missmodiga eller nedslagna av tillfälliga motgångar när ni försöker fostra era barn. Vissa ungdomar kan likna den förlorade sonen och lämna sanningen. Men när de upptäcker hur ytlig och kall världen faktiskt är, kan de komma tillbaka. Alldeles som Bibeln säger: ”Den rättfärdige vandrar i sin ostrafflighet. Lyckliga är hans söner efter honom.” (Ordspråksboken 20:7; 23:24, 25; Lukas 15:11–24)

[Fotnot]

[Ruta/Bilder på sidan 11]

Jesu föräldrar – utvalda av Gud

När Jehova sände sin Son till jorden för att låta honom födas som människa, var han noggrann i valet av föräldrar. Intressant nog valde han ett anspråkslöst, andligt inriktat par som inte skämde bort Jesus, utan undervisade honom i Guds ord och lärde honom att inse värdet av att arbeta hårt och att ta ansvar. (Ordspråksboken 29:21; Klagovisorna 3:27) Josef lärde upp Jesus till snickare, och med största sannolikhet lät både Josef och Maria sin förstfödde hjälpa till med att ta hand om sina yngre syskon, som var åtminstone sex till antalet. (Markus 6:3)

Man kan föreställa sig hur hela familjen förberedde sig tillsammans inför påskhögtiden för att kunna göra den årliga resan till Jerusalem – en resa på 20 mil utan moderna transportmedel. En familj på minst nio personer måste planera väl för att göra en sådan lång resa. (Lukas 2:39, 41) Josef och Maria uppskattade säkert de här tillfällena, som nog var uppfordrande på många sätt, och tog kanske vara på de möjligheter som bjöds att undervisa barnen om olika historiska händelser ur Skrifterna.

Jesus ”förblev dem undergiven” när han växte upp, och han gjorde ”framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor”. (Lukas 2:51, 52) Josef och Maria visade att de var värdiga Jehovas förtroende. Vilka fina exempel för alla föräldrar i vår tid! (Psalm 127:3)