TYDLIGT FRAMTRÄDANDE

Det grekiska ordet epifạneia, som i Nya världens översättning återges med ”tydligt framträdande”, används om Jesu Kristi framträdande eller manifestation på jorden och i synnerhet om olika händelser under hans närvaro som kung i Guds rike. Det motsvarande verbet, epifainō, betyder ”visa sig”, ”bli synlig (uppenbar)”, ”framträda”. Ett verb med liknande innebörd, fanerọō, har ofta återgetts med ”göras uppenbar”.

Guds Sons framträdande i köttet. I 2 Timoteus 1:9–11 skriver aposteln Paulus om ”det tydliga framträdandet av vår Räddare, Kristus Jesus”, i köttet. Att Guds Son sändes ner från himlen skulle bidra till att Jehovas suveränitet blev försvarad. Det skulle också leda till att den död som mänskligheten hade ärvt från Adam avlägsnades och till att vissa människor skulle få utsikten till liv och oförgänglighet i himlen. Att Jesus ”gjordes uppenbar [form av grek. ordet fanerọō] i kött” var ett led i avslöjandet av ”gudhängivenhetens heliga hemlighet”. (1Ti 3:16) Paulus sade också att Guds oförtjänta omtanke hade ”blivit uppenbar [form av grek. ordet epifainō]” genom att han sände sin Son. Denna oförtjänta omtanke ”medför räddning för alla slags människor ... och lär oss att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning leva i enlighet med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudhängivenhet, medan vi väntar på det lyckliga hoppet och det härliga tydliga framträdandet av den store Guden och av vår Räddare, Kristus Jesus”. (Tit 2:11–13) Eftersom Kristus sändes ut av Gud, skulle hans tydliga framträdande i härlighet också göra Guds härlighet uppenbar.

Kristi tydliga framträdande i himmelsk härlighet. Under sin närvaro skulle Kristus rikta uppmärksamheten mot dem av sina andliga bröder som hade somnat in i döden, de som i likhet med Paulus hade ”älskat hans tydliga framträdande” och som skulle få ta emot ”rättfärdighetens segerkrans ... som belöning”. (2Ti 4:8) När Herren skulle ”stiga ner från himlen med ett befallande rop, med en ärkeängels röst och med Guds trumpet”, skulle de som var döda i gemenskap med Kristus uppstå först, och Kristus skulle ta dem hem till sig. Därigenom skulle han på ett kraftfullt och tydligt sätt framträda för dem i sin härlighet. Därefter skulle han göra sin närvaro uppenbar för dem av hans bröder som fortfarande befann sig på jorden och ta dem hem till sig när de dog. (1Th 4:15, 16; Joh 14:3; Upp 14:13)

Som kung och domare. När Kristus stod inför Pontius Pilatus förnekade han inte att han var en kung, men han förklarade att hans rike inte var en del av den här världen. (Joh 18:36, 37) Han framträdde inte som makthavare då, eftersom tiden ännu inte var inne för att han skulle få sin myndighet som kung i Guds rike. Men det skulle komma en tid då ”vår Herre Jesu Kristi tydliga framträdande” skulle kunna ses och uppfattas, när han skulle utöva myndighet som ”den lycklige och ende Makthavaren” och som ”Kungen över dem som härskar som kungar och Herren över dem som härskar som herrar”. (1Ti 6:13–16; Dan 2:44; 7:13, 14)

Med tanke på det kommande kungariket och på Kristi tydliga framträdande sade Paulus till Timoteus: ”Jag uppfordrar dig högtidligt inför Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och vid hans tydliga framträdande och hans kungarike: predika ordet.” (2Ti 4:1, 2) Aposteln pekade här fram emot den tid då Kristi härliga ställning i himlen skulle bli tydligt uppenbar genom att han skulle se till att Guds domar verkställdes på jorden.

När han tillintetgör ”laglöshetens människa”. När Paulus skrev till de kristna i Thessalonike om ”vår Herre Jesu Kristi närvaro”, förmanade han dem att inte bringas ur fattningen eller bli uppskrämda av något budskap ”som går ut på att Jehovas dag är här”. På ”Jehovas dag” skulle den bildliga ”laglöshetens människa”, som då i flera århundraden hade motarbetat Gud och Kristus, göras till intet genom Kristi ”närvaros tydliga framträdande”. Den ”laglöse” skulle då erkänna att Kristus var närvarande, dock inte i tro, så som de kristna som älskade hans tydliga framträdande, utan på grund av att Jesus uppenbarade sin makt genom att tillintetgöra denna kollektiva ”människa”. (2Th 2:1–8; se LAGLÖSHETENS MÄNNISKA.)

En manifestation av anden och sanningen. När den heliga anden hade blivit utgjuten över Kristi lärjungar blev dess osynliga verkan uppenbar, eller manifesterad, genom synliga tecken, exempelvis genom att några av lärjungarna fick förmågan att tala främmande språk, gåvor att läka eller förmågan att urskilja inspirerade uttalanden. (1Kor 12:7–10) Ordet ”manifestation” i 1 Korinthierna 12:7 är en återgivning av det grekiska substantivet fanẹrōsis som är avlett av verbet fanerọō, som nämnts tidigare. Aposteln Paulus använder samma substantiv när han talar om att de kristna skall ”göra” sanningen ”känd” för andra genom sitt goda uppförande och sitt predikande. (2Kor 4:2)