Kapitel 38

Prisa Jah för hans domar!

1. Vilka ord hör Johannes från ”en hög röst av en stor skara i himmelen”?

DET STORA BABYLON är borta! Detta är verkligen glädjande nyheter. Inte undra på att Johannes hör lyckliga utrop av lovprisning i himmelen! ”Efter detta hörde jag liksom en hög röst av en stor skara i himmelen. De sade: ’Prisa Jah! [Halleluja!]a Frälsningen och härligheten och makten tillhör vår Gud, därför att hans domar är sanna och rättfärdiga. Ty han har verkställt domen över den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har hämnats sina slavars blod och utkrävt det av hennes hand.’ Och strax, för andra gången, sade de: ’Prisa Jah! [Halleluja!]b Och röken från henne fortsätter att stiga upp till evig tid.’” – Uppenbarelseboken 19:1–3.

2. a) Vad betyder ordet ”halleluja”, och vad visas av att Johannes här får höra det två gånger? b) Vem får äran för att ha tillintetgjort det stora Babylon? Förklara.

² Ja, halleluja! Detta ord betyder ”lovprisa Jah, ni människor”, och ”Jah” är den förkortade formen av Guds namn, Jehova. Vi påminns här om psalmistens manande ord: ”Allt som andas – må det lovprisa Jah. Lovprisa Jah, ni människor!” (Psalm 150:6, NW) Att Johannes två gånger får höra den triumferande himmelska kören sjunga ”Halleluja!” på det här stället i Uppenbarelseboken vittnar om kontinuiteten i Guds uppenbarande av sanningen. De kristna grekiska skrifternas Gud är densamme som de tidigare hebreiska skrifternas Gud, och Jehova är hans namn. Den Gud som åstadkom det forntida Babylons fall har nu dömt och tillintetgjort det stora Babylon. Tillskriv honom all ära för den bedriften! Den kraft som lett till dess undergång kommer från honom och inte från de nationer som han använt som redskap i samband med ödeläggandet. Frälsningen tillskriver vi naturligtvis endast Jehova. – Jesaja 12:2; Uppenbarelseboken 4:11; 7:10, 12.

3. Varför har den stora skökan varit så förtjänt av sin dom?

³ Varför har den stora skökan varit så förtjänt av den här domen? Enligt den lag som Jehova gav åt Noa – och genom honom åt alla människor – medför godtyckligt utgjutande av blod dödsstraff. Detta angavs på nytt i Guds lag till Israel. (1 Moseboken 9:6; 4 Moseboken 35:20, 21) Under den mosaiska lagen var dessutom både fysiskt och andligt äktenskapsbrott något som medförde dödsstraff. (3 Moseboken 20:10; 5 Moseboken 13:1–5) Det stora Babylon har under tusentals år varit behäftat med blodskuld, och det har bedrivit grov otukt. Ett exempel på det är att den romersk-katolska kyrkans princip att förbjuda prästerna att gifta sig har lett till att många av dem gjort sig skyldiga till grov omoraliskhet, och åtskilliga prästmän har i dag dragit på sig aids. (1 Korintierna 6:9, 10; 1 Timoteus 4:1–3) Men det stora Babylons allvarligaste synder, som ”har hopat sig ända upp till himmelen”, är dess chockerande andliga otuktshandlingar – att man lärt ut osanningar och att man lierat sig med korrumperade politiker. (Uppenbarelseboken 18:5) Eftersom det stora Babylon nu äntligen har fått sitt straff, ropar den himmelska härskaran för andra gången halleluja.

4. Vad symboliserar det förhållandet att röken från det stora Babylon ”fortsätter att stiga upp till evig tid”?

⁴ Det stora Babylon har satts i brand likt en erövrad stad, och röken från branden ”fortsätter att stiga upp till evig tid”. När en bokstavlig stad bränns av erövrande arméer, fortsätter rök att stiga upp så länge som askan är het. Den som försöker återuppbygga staden medan det fortfarande ryker kommer bara att bränna sig på de pyrande ruinerna. Eftersom röken från det stora Babylon kommer att stiga upp ”till evig tid”, som ett uttryck för domens slutgiltighet, kommer ingen någonsin att kunna återställa den orättfärdiga staden igen. Den falska religionen är borta för alltid. Ja, halleluja! – Jämför Jesaja 34:5, 9, 10.

5. a) Vad gör och säger de 24 äldste och de fyra levande skapelserna? b) Varför är detta sjungande av halleluja långt mer melodiöst än det hallelujasjungande som förekommit i kristenhetens kyrkor?

⁵ I en tidigare syn såg Johannes fyra levande skapelser runt tronen tillsammans med de 24 äldste som symboliserar Rikets arvingar i sina härliga himmelska ställningar. (Uppenbarelseboken 4:8–11) Nu ser han dem igen när de med rungande stämmor ropar ett tredje halleluja över det stora Babylons tillintetgörelse: ”Och de tjugofyra äldste och de fyra levande skapelserna föll ner och tillbad Gud, som satt på tronen, och sade: ’Amen! Prisa Jah!’ [Halleluja!]”c (Uppenbarelseboken 19:4) Den här upphöjda körsången av lovprisning till Jehova framförs utöver den ”nya sången” av lovprisning till Lammet. (Uppenbarelseboken 5:8, 9) De sjunger nu den storslagna segerrefrängen och tillskriver den suveräne Herren Jehova all ära på grund av hans avgörande seger över den stora skökan, det stora Babylon. Dessa rop av halleluja klingar långt mer melodiöst än allt det hallelujasjungande som förekommit i kristenhetens kyrkor, där Jehova, eller Jah, har vanärats och ringaktats. Sådan skrymtaktig sång som skymfar Jehovas namn har nu tystats för alltid!

6. Vems ”röst” hörs nu, vad uppmanar den till, och vilka ger gensvar?

⁶ Det var år 1918 som Jehova började belöna ”dem som fruktar ... [hans] namn, de små och de stora” – först och främst de smorda kristna som hade dött trogna och som han uppväckte och insatte i de himmelska 24 äldstes led. (Uppenbarelseboken 11:18) Också andra stämmer in med dessa i att sjunga halleluja, för Johannes berättar: ”Och från tronen utgick en röst som sade: ’Prisa ständigt vår Gud, alla ni hans slavar, som fruktar honom, de små och de stora.’” (Uppenbarelseboken 19:5) Den här ”rösten” tillhör Jehovas språkrör, hans egen Son, Jesus Kristus, som står ”i tronens ... mitt”. (Uppenbarelseboken 5:6) Det är inte bara i himmelen, utan också här på jorden, som ”alla ni hans slavar” tar del i sången, och det är medlemmarna av den smorda Johannesklassen som tar ledningen på jorden. Vilket jubel det blir när dessa tar del i att lyda befallningen: ”Prisa ständigt vår Gud”!

7. Vilka kommer att lovprisa Jehova efter det att det stora Babylon är tillintetgjort?

⁷ Ja, de som tillhör den stora skaran räknas också med bland dessa slavar. Sedan år 1935 har de kommit ut ur det stora Babylon och har erfarit uppfyllelsen av Guds löfte: ”Han skall välsigna dem som fruktar Jehova, de små såväl som de stora.” (Psalm 115:13, NW) När det skökolika Babylon är tillintetgjort kommer miljontals av dessa att stämma in i att ”prisa ... vår Gud” – tillsammans med Johannesklassen och hela den himmelska härskaran. Senare kommer de som uppstått till liv på jorden, vare sig de tidigare varit bemärkta eller inte, utan tvivel att sjunga ytterligare halleluja, när de får reda på att det stora Babylon är borta för alltid. (Uppenbarelseboken 20:12, 15) Må all lovprisning gå till Jehova för hans lysande seger över den gamla skökan!

8. Vilken sporre bör den himmelska lovprisningskören som Johannes såg ge oss nu, innan det stora Babylon tillintetgörs?

⁸ Vilken sporre att helt och fullt ta del i Guds verk i vår tid allt detta ger oss! Må alla Jahs tjänare med själ och hjärta ägna sig åt att nu, innan det stora Babylon detroniseras och tillintetgörs, kungöra Guds domar jämte det storslagna hoppet om Riket. – Jesaja 61:1–3; 1 Korintierna 15:58.

Halleluja – Jehova är konung!

9. Varför är ljudet av det sista hallelujaropet så fylligt och mäktigt?

⁹ Det finns ytterligare skäl till glädje, enligt vad Johannes fortsätter att berätta: ”Och jag hörde liksom en röst av en stor skara och liksom ett ljud av många vatten och liksom ett ljud av kraftiga åskdunder. De sade: ’Prisa Jah [Halleluja],d därför att Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.’” (Uppenbarelseboken 19:6) Det är det här sista hallelujaropet som fullständigar och balanserar den fyrfaldiga proklamationen. Det är ett mäktigt överjordiskt ljud, som låter mer imponerande än någon mänsklig kör, mer majestätiskt än något jordiskt vattenfall och mer respektingivande än något bokstavligt åskväder. Myriader himmelska röster celebrerar det faktum att ”Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung”.

10. I vilken bemärkelse kan det sägas att Jehova börjar härska som konung efter Babylons ödeläggande?

¹⁰ Men hur kommer det sig att Jehova börjar härska? Tusentals år har förflutit sedan psalmisten förklarade: ”Gud, du är ju min konung sedan gammalt.” (Psalm 74:12) Jehova hade redan då sedan länge varit kung, så hur kan den universella kören sjunga att ”Jehova ... har börjat härska som konung”? Jo, när det stora Babylon är tillintetgjort kommer Jehova inte längre att ha någon förmäten rival som undergräver lydnaden mot honom som den universelle Suveränen. Falsk religion kommer inte längre att egga världens härskare till att motstå honom. När det forntida Babylon föll från sin världshärskarställning hördes denna segerproklamation i Sion: ”Din Gud är nu konung!” (Jesaja 52:7) Efter Rikets födelse år 1914 tillkännagav de 24 äldste: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, ... därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som konung.” (Uppenbarelseboken 11:17) Nu, efter det stora Babylons ödeläggande, hörs återigen ropet: ”Jehova ... har börjat härska som konung.” Ingen människogjord gud finns kvar som i fråga om suveränitet kan tävla med den sanne Guden, Jehova!

Lammets bröllop står för dörren!

11, 12. a) Hur tilltalade det forntida Jerusalem det forntida Babylon, och vilket mönster angav det för det nya Jerusalem och det stora Babylon? b) Vad sjunger och förkunnar de himmelska skarorna i och med segern över det stora Babylon?

¹¹ ”Du min kvinnliga fiende”! Det var så Jerusalem, den stad där Jehovas tillbedjans tempel fanns, tilltalade det avgudadyrkande Babylon. (Mika 7:8, NW) På liknande sätt har ”den heliga staden, det nya Jerusalem”, som utgörs av de 144.000 medlemmarna av bruden, haft all orsak att kalla det stora Babylon sin fiende. (Uppenbarelseboken 21:2) Men den stora skökan har nu äntligen drabbats av motgång, olycka och ödeläggelse. Hennes spiritistiska förehavanden och hennes astrologer har inte kunnat rädda henne. (Jämför Jesaja 47:1, 11–13.) Ja, det är en betydelsefull seger för den sanna tillbedjan!

¹² Nu när den motbjudande skökan, det stora Babylon, är borta för alltid, kan uppmärksamheten riktas mot den jungfruligt rena Lammets brud. Därför sjunger de himmelska skarorna i triumferande lovprisning till Jehova: ”Låt oss glädjas, ja vara jublande glada, och låt oss ge honom äran, därför att Lammets bröllop har kommit, och hans hustru har gjort sig redo. Ja, det har förunnats henne att bli iförd glänsande, rent, fint linne; det fina linnet betecknar nämligen de heligas rättfärdiga handlingar.” – Uppenbarelseboken 19:7, 8.

13. Vilken förberedelse för Lammets bröllop har ägt rum under århundradenas lopp?

¹³ Jesus har under århundradenas lopp kärleksfullt förberett detta himmelska bröllop. (Matteus 28:20; 2 Korintierna 11:2) Han har renat de 144.000 av det andliga Israel, så att han kan ”ställa fram församlingen åt sig i dess prakt, utan att den har en fläck eller skrynka eller något sådant, utan för att den skulle vara helig och oklanderlig”. (Efesierna 5:25–27) För att kunna förvärva ”priset, Guds kallelse uppåt”, har varje smord kristen fått lov att klä av sig den gamla personligheten med dess förehavanden, sätta på sig den nya kristna personligheten och utföra rättfärdiga handlingar ”av hela ... [sin] själ, såsom för Jehova”. – Filipperna 3:8, 13, 14; Kolosserna 3:9, 10, 23.

14. Hur har Satan försökt att besmitta de blivande medlemmarna av Lammets hustru?

¹⁴ Från och med pingsten år 33 v.t. använde Satan det stora Babylon som sitt redskap för att försöka besmitta de blivande medlemmarna av Lammets hustru. Mot slutet av det första århundradet hade han sått frön av babylonisk religion i församlingen. (1 Korintierna 15:12; 2 Timoteus 2:18; Uppenbarelseboken 2:6, 14, 20) Så här beskrev aposteln Paulus dem som undergrävde tron: ”Sådana män är nämligen falska apostlar, svekfulla arbetare, som omskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel.” (2 Korintierna 11:13, 14) Under de efterföljande århundradena iklädde sig den avfälliga kristenheten, i likhet med det övriga stora Babylon, rikedomar och särskilda privilegier, ”purpur och scharlakan, ... guld och dyrbara stenar och pärlor”. (Uppenbarelseboken 17:4) Dess präster och påvar allierade sig med blodtörstiga kejsare, sådana som Konstantin och Karl den store. Man har aldrig iklätt sig ”de heligas rättfärdiga handlingar”. Det stora Babylon har varit en falsk brud, sannerligen ett mästerverk i fråga om sataniskt bedrägeri. Äntligen är det borta för alltid!

Lammets hustru har gjort sig redo

15. Hur sker beseglandet, och vad krävs av en smord kristen?

¹⁵ Så nu, efter nästan 2.000 år, har alla de 144.000 av brudklassen gjort sig redo. Men vid vilken tidpunkt kan det sägas att Lammets hustru har gjort sig redo? Från och med pingsten år 33 v.t. blev troende smorda undan för undan ”beseglade med den utlovade heliga anden”, detta med anledning av en kommande ”dag av frigörelse genom lösen”. Som aposteln Paulus uttryckte det har Gud också ”satt sitt sigill på oss och har som pant på vad som skall komma gett oss anden, i våra hjärtan”. (Efesierna 1:13; 4:30; 2 Korintierna 1:22) Alla smorda kristna är ”kallade och utvalda”, och de har bevisat sig ”trogna”. – Uppenbarelseboken 17:14.

16. a) När var beseglandet av aposteln Paulus fullbordat, och hur vet vi det? b) När kommer Lammets hustru att fullständigt ha ”gjort sig redo”?

¹⁶ Efter flera årtionden av provsättning kunde Paulus själv säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron. Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen, men inte bara åt mig, utan också åt alla som har älskat hans tydliga framträdande.” (2 Timoteus 4:7, 8) Beseglandet av denne apostel tycktes då vara fullbordat, fastän han fortfarande befann sig i köttet och ännu skulle komma att lida som martyr. På liknande sätt måste den tiden komma då var och en av alla de på jorden kvarvarande av de 144.000 kommer att ha fått sitt sigill såsom tillhörande Jehova. (2 Timoteus 2:19) Det kommer att ske när Lammets hustru fullständigt har gjort sig redo – när det stora flertalet av de 144.000 redan fått sin himmelska belöning och de som ännu befinner sig på jorden slutgiltigt blivit godkända och beseglade som trogna.

17. När kan Lammets bröllop äga rum?

¹⁷ I det här skedet av Jehovas tidtabell, när tecknandet av de 144.000 med sigill har nått sin fullbordan, släpper änglarna lös den stora vedermödans fyra vindar. (Uppenbarelseboken 7:1–3) Först verkställs domen på det skökolika stora Babylon. Den segerrike Kristus fortsätter sedan snabbt mot Harmageddon för att tillintetgöra det övriga av Satans organisation på jorden och för att slutligen slunga Satan och hans demoner i avgrunden. (Uppenbarelseboken 19:11–20:3) Om några smorda fortfarande lever kvar på jorden, kommer de utan tvivel att få del av den himmelska belöningen kort tid efter det att Kristus fullbordar sin seger och få förena sig med de andra medlemmarna av brudklassen. Sedan, vid Guds rätta tid, kan Lammets bröllop äga rum.

18. Hur blir händelseförloppet i samband med Lammets bröllop bestyrkt i Psalm 45?

¹⁸ I Psalm 45 beskrivs händelseförloppet profetiskt. Först rider den på tronen uppsatte kungen ut för att besegra sina fiender. (Psalm kapitel 45 Vers 2–8 [1–7]) Sedan förrättas vigseln, och den himmelska bruden åtföljs på jorden av sina jungfruliga följeslagare, den stora skaran. (Psalm kapitel 45 Vers 9–16 [8–15]) Därefter blir äktenskapet fruktsamt, när de uppväckta människorna upplyfts till fullkomlighet under tillsyn av ”furstar på hela jorden”. (Psalm kapitel 45 Vers 17, 18 [16, 17], NW) Vilka storartade välsignelser Lammets bröllop åtföljs av!

Lyckliga är de som är bjudna

19. Vilken är den fjärde av de sju lyckligförklaringarna i Uppenbarelseboken, och vilka får del av denna särskilda lycka?

¹⁹ Johannes redogör nu för den fjärde av de sju lyckligförklaringarna i Uppenbarelseboken: ”Och han [ängeln som har uppenbarat dessa ting för Johannes] säger till mig: ’Skriv: Lyckliga är de som är bjudna till kvällsmåltiden vid Lammets bröllop.’ Vidare säger han till mig: ’Dessa är sanna Guds ord.’” (Uppenbarelseboken 19:9)e De som är bjudna till ”kvällsmåltiden vid Lammets bröllop” är medlemmarna av brudklassen. (Jämför Matteus 22:1–14.) Alla som ingår i det smorda brudsällskapet är delaktiga i lyckan över att ha fått denna inbjudan. De flesta av de inbjudna har redan kommit till himmelen, platsen för bröllopets kvällsmåltid. De som ännu befinner sig på jorden är också lyckliga över att de har fått inbjudan. Deras plats vid bröllopets kvällsmåltid är garanterad. (Johannes 14:1–3; 1 Petrus 1:3–9) När de sedan uppväcks till himmelen, kommer hela den endräktiga bruden att börja delta med Lammet i det synnerligen lyckliga bröllopet.

20. a) Vad är innebörden i orden: ”Dessa är sanna Guds ord”? b) Hur påverkades Johannes av ängelns ord, och hur reagerade ängeln på det?

²⁰ Ängeln tillägger att ”dessa är sanna Guds ord”. Ordet ”sanna” är översatt från det grekiska a·lē·thi·nós och betyder ”äkta” eller ”pålitlig”. Eftersom dessa ord i själva verket är från Jehova, är de trovärdiga och tillförlitliga. (Jämför 1 Johannes 4:1–3; Uppenbarelseboken 21:5; 22:6.) Såsom en av de inbjudna till bröllopsfesten måste Johannes ha fyllts av glädje över att få höra detta och över att kunna se fram emot brudklassens framtida välsignelser. Han blev faktiskt så djupt gripen att ängeln var tvungen att ge honom råd, enligt vad Johannes berättar: ”Då föll jag ner för hans fötter för att tillbedja honom. Men han säger till mig: ’Akta dig! Gör det inte! Jag är bara din medslav och dina bröders, deras som har arbetet med att vittna om Jesus. Tillbed Gud.’” – Uppenbarelseboken 19:10a.

21. a) Vad får vi i Uppenbarelseboken reda på beträffande änglarna? b) Vilken hållning bör kristna inta gentemot änglarna?

²¹ Hela Uppenbarelseboken igenom ges ett framträdande vittnesbörd om änglarnas trofasthet och flit. De ingår i den kanal genom vilken sanningen uppenbaras. (Uppenbarelseboken 1:1) De samarbetar med människor i att predika de goda nyheterna och i att gjuta ut de symboliska hemsökelserna. (Uppenbarelseboken 14:6, 7; 16:1) De stred på Jesu sida för att kasta Satan och hans änglar ut från himmelen, och de kommer att strida på hans sida igen vid Harmageddon. (Uppenbarelseboken 12:7; 19:11–14) Ja, de har tillträde till Jehovas själva person. (Matteus 18:10; Uppenbarelseboken 15:6) Inte desto mindre är de bara ödmjuka Guds slavar. I den rena tillbedjan finns det inte rum för dyrkan av änglar eller ens för relativ tillbedjan, dyrkan av Gud via något ”helgon” eller någon ängel. (Kolosserna 2:18) Kristna tillber endast Jehova och riktar sina böner till honom i Jesu namn. – Johannes 14:12, 13.

Jesu roll i profetian

22. Vad säger ängeln till Johannes, och vad betyder dessa ord?

²² Ängeln säger sedan: ”Att vittna om Jesus är ju anden i profetian.” (Uppenbarelseboken 19:10b) Vad menas med det? Det betyder att alla inspirerade profetior har kommit till på grund av Jesus och den roll han spelar i Jehovas uppsåt. Den första profetian i bibeln utlovade att en säd skulle komma. (1 Moseboken 3:15) Jesus blev den Säden. Genom det som sedan uppenbarades byggdes ett stort förråd av profetiska sanningar upp kring detta grundläggande löfte. Aposteln Petrus sade till den troende hedningen Kornelius: ”Om honom [Jesus] vittnar alla profeterna.” (Apostlagärningarna 10:43) Omkring 20 år senare skrev aposteln Paulus: ”Oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ medelst honom [Jesus].” (2 Korintierna 1:20) Efter ytterligare 43 år påminner oss Johannes själv: ”Sanningen kom till genom Jesus Kristus.” – Johannes 1:17.

23. Varför förringar inte Jesu höga ställning och myndighet den tillbedjan vi ger Jehova?

²³ Förringar det här på något sätt den tillbedjan vi ger Jehova? Nej. Kom ihåg ängelns varnande råd: ”Tillbed Gud.” Jesus försöker aldrig konkurrera med Jehova. (Filipperna 2:6) Visserligen uppmanas alla änglar att ”betyga honom [Jesus] sin vördnad”, och alla skapelser måste erkänna hans höga ställning, så att ”i Jesu namn varje knä skall böja sig”. Men lägg märke till att detta är ”till ära för Gud, Fadern”, och sker på hans befallning. (Hebréerna 1:6; Filipperna 2:9–11) Det var Jehova som gav Jesus hans höga myndighet, och genom att erkänna den myndigheten ger vi ära åt Gud. Om vi vägrar att underordna oss Jesu styre, är det detsamma som att förkasta Jehova Gud själv. – Psalm 2:11, 12.

24. Vilka två häpnadsväckande händelser ser vi fram emot, och vilka ord bör vi därför stämma in i?

²⁴ Låt oss därför samfällt stämma in i inledningsorden till Psalmerna 146–150: ”Lovprisa Jah, ni människor!” Må körens dundrande hallelujasång ljuda i förväntan på Jehovas triumf över den falska religionens babyloniska världsvälde! Och må glädjen överflöda medan vi närmar oss Lammets bröllop!

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 273]

”Ett brev till Sodom och Gomorra”

Denna rubrik inledde ett reportage i londontidningen Daily Telegraph den 12 november 1987 över ett yrkande som lagts fram inför Engelska kyrkans allmänna synod. I yrkandet krävdes det att homosexuella ”kristna” skulle avlägsnas ur kyrkan. Kolumnisten Godfrey Barker skrev: ”Ärkebiskopen av Canterbury hävdade med dyster stämma i går: ’Om sankt Paulus fick i uppdrag att skriva ett brev till Engelska kyrkan, kan vi med rätta fråga oss vad det skulle bli för ett slags brev.’” Barker själv anmärkte: ”Ett brev till Sodom och Gomorra är svaret”, och han tillade: ”Doktor Runcie [ärkebiskopen] föreställde sig att det skulle bli något i stil med Romarna, kap. 1.”

Skribenten citerade Paulus’ ord i Romarna 1:26–32: ”Gud överlämnade dem i deras hjärtans lustar åt orenhet. ... Män begick skamlösa handlingar med män. ... Fastän de känner till Guds påbud att de som gör sådant förtjänar att dö, ägnar de sig inte bara själva åt det, utan godkänner andra som gör så.” Han avslutade: ”Sankt Paulus oroade sig enbart för herrarna i bänkarna. Doktor Runcies problem är herrarna i predikstolarna.”

Varför har ärkebiskopen sådana problem? Stora rubriker i londontidningen Daily Mail för 22 oktober 1987 löd: ”’Var tredje präst är homofil’. ... Kampanjen för att driva ut homosexuella ’skulle ge dödsstöten åt Engelska kyrkan’.” I reportaget citerades ett uttalande av ”kyrkoherden” och generalsekreteraren för den homosexuella kristna rörelsen: ”Om detta förslag antogs skulle det betyda kyrkans undergång, och ärkebiskopen av Canterbury vet det. I stort sett tror vi att mellan 30 och 40 procent av Engelska kyrkans präster är homosexuella. Och det är dessa som mest aktivt bidrar till kyrkans andliga verksamhet.” Det minskande antalet kyrkobesökare återspeglar utan tvivel delvis den avsky man känner över denna spirande homosexualitet bland prästerna.

Vad beslöt kyrkans synod? En överväldigande majoritet av prästerna (388 medlemmar, eller 95 procent) röstade för ett urvattnat förslag. The Economist för 14 november 1987 skrev angående detta: ”Engelska kyrkan är emot homosexuella handlingar, men inte så mycket. Den allmänna synoden, kyrkans parlament, beslöt denna vecka – med de homosexuella prästerna i åtanke – att homosexuella handlingar, till skillnad från otukt och äktenskapsbrott, inte är någon synd: sådana handlingar innebär bara att man ’förfelar idealet’, nämligen att ’sexuellt umgänge är en handling av fullständig hängivelse som med rätta hör hemma i ett fast äktenskapligt förhållande’.” Som en kontrast till den hållning ärkebiskopen av Canterbury intog återgav The Economist aposteln Paulus’ rättframma uttalande i Romarna 1:26, 27 tillsammans med kommentaren: ”Sankt Paulus hade bestämda åsikter.”

Jesus Kristus hade också bestämda åsikter och gav uttryck åt dem i rättframma ordalag. Han sade att det skulle vara ”uthärdligare för Sodoms land på domens dag” än för de religionsutövare som avvisade hans budskap. (Matteus 11:23, 24) Jesus använde här en överdrift för att visa att de religiösa ledarna, som förkastade Guds Son och hans lära, var mer klandervärda än sodomiterna. Judas, vers 7, förklarar att sodomiterna fick undergå ”det rättsliga straffet bestående av evig eld”, vilket betyder evig tillintetgörelse. (Matteus 25:41, 46) Det visar vilken hård dom så kallade kristna ledare kommer att få, eftersom de blint leder sina förblindade hjordar bort från Guds rikes höga moralnormer till denna världens efterlåtna och fördärvade uppförande. (Matteus 15:14) Det rösten från himmelen har att säga om den falska religionen, det stora Babylon, ljuder enträget: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” – Uppenbarelseboken 18:2, 4.

[Bilder på sidan 275]

Himmelen genljuder av fyra hallelujarop, en lovprisning till Jah för hans slutliga seger över det stora Babylon