Att vara herdar för Guds hjord med kärlek
”Var herdar för Guds hjord som är i er vård.” — 1 PETRUS 5:2.
1, 2. Vad är Jehovas mest framträdande egenskap, och hur kommer den till uttryck?
AV HELA den Heliga skrift framgår det tydligt att Guds mest framträdande egenskap är kärlek. ”Gud är kärlek”, heter det i 1 Johannes 4:8. Eftersom Guds kärlek kommer till uttryck i handling, heter det i 1 Petrus 5:7: ”Han bryr sig om er.” I Bibeln liknas det sätt varpå Jehova bryr sig om eller vårdar sig om sitt folk vid det sätt varpå en kärleksfull herde ömt vårdar sig om sina får: ”Se! Den suveräne Herren Jehova själv ... kommer ... att valla sin egen hjord. Med sin arm kommer han att församla lammen; och i sin famn kommer han att bära dem. Dem som ger di kommer han att föra med varsamhet.” (Jesaja 40:10, 11) Det var en verklig tröst för David att kunna säga: ”Jehova är min Herde. Mig kommer ingenting att fattas”! — Psalm 23:1.
2 Det är en passande bild att Bibeln liknar människor som Gud gynnar vid får, eftersom får är fridsamma, fogliga och lydiga mot den herde som vårdar sig om dem. Som en kärleksfull herde bryr sig Jehova verkligen om sitt fårlika folk. Det visar han genom att sörja för dem både materiellt och andligt och genom att vägleda dem genom de svåra ”sista dagarna” för den här onda världen och mot sin annalkande rättfärdiga nya värld. — 2 Timoteus 3:1—5, 13; Matteus 6:31—34; 10:28—31; 2 Petrus 3:13.
3. Hur beskrev psalmisten det sätt varpå Jehova vårdar sig om sina får?
3 Lägg märke till Jehovas kärleksfulla omsorg om sina får: ”Jehovas ögon är [vända] till de rättfärdiga och hans öron till deras rop om hjälp. ... De ropade högt, och Jehova själv hörde, och ur alla deras trångmål befriade han dem. Jehova är nära dem som har ett nedbrutet hjärta; och dem som har en krossad ande räddar han. Många är den rättfärdiges olyckor, men ur dem alla befriar Jehova honom.” (Psalm 34:15—19) Den universelle Herden ger verkligen sitt fårlika folk stor tröst!
Den rätte herdens exempel
4. Vilken uppgift har Jesus i fråga om att vårda sig om Guds hjord?
4 Jesus, Guds Son, hade lärt sig väl av sin Fader, för Bibeln kallar Jesus ”den rätte herden”. (Johannes 10:11—16) Den livsviktiga tjänst han utför för Guds hjord visas i Uppenbarelseboken, kapitel 7. I vers 9 kallas Guds tjänare i vår tid ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Vers 17 förklarar sedan: ”Lammet [Jesus] ... skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” Jesus vägleder Guds får till sanningens vatten, som leder till evigt liv. (Johannes 17:3) Lägg märke till att Jesus kallas ”Lammet”, vilket vittnar om hans egna fårlika egenskaper — han är ju det förnämsta exemplet på en person som underordnar sig Gud.
5. Hur kände Jesus för människor?
5 När Jesus var här på jorden, levde han bland människorna och såg deras sorgliga belägenhet. Hur reagerade han för den? ”Han [kände] medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matteus 9:36) Får utan herde är mycket utsatta för rovdjur, och det är också de får som har en herde som inte bryr sig om dem. Men Jesus brydde sig mycket om människor, för han sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28—30.
6. Vilken hänsyn och omtanke visade Jesus för de förtryckta?
6 Bibelns profetior hade förutsagt att Jesus skulle behandla människor kärleksfullt: ”Jehova har smort mig ... till att förbinda dem som har ett nedbrutet hjärta, ... till att trösta alla sörjande.” (Jesaja 61:1, 2; Lukas 4:17—21) Jesus såg aldrig ner på de fattiga och olyckligt lottade. Han uppfyllde i stället Jesaja 42:3: ”Inget knäckt rör kommer han att krossa; och en matt lysande linveke kommer han inte att släcka.” (Jämför Matteus 12:17—21.) Lidande människor var som knäckta rör och som lampvekar som håller på att slockna i brist på bränsle. Jesus insåg vilket ömkligt tillstånd de befann sig i och visade dem därför medlidande och ingav dem styrka och hopp genom att bota dem andligt och fysiskt. — Matteus 4:23.
7. På vem riktade Jesus de människors uppmärksamhet som lyssnade till honom?
7 Stora skaror av fårlika personer kom för att få höra Jesus. Hans undervisning var så till- talande att tempelpoliserna som hade sänts ut för att gripa honom rapporterade: ”Aldrig har en annan människa talat så här.” (Johannes 7:46) Ja, de skrymtaktiga religiösa ledarna klagade: ”Världen har gett sig av efter honom”! (Johannes 12:19) Men Jesus ville inte ha ära eller härlighet för egen del. Han riktade i stället människors uppmärksamhet på sin Fader. Han lärde dem att tjäna Jehova av kärlek till Jehovas förträffliga egenskaper: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne.” — Lukas 10:27, 28.
8. Hur skiljer sig den lydnad som Guds folk visar honom från den lydnad som människor visar världsliga härskare?
8 Det gläder Jehova att hans fårlika folk av kärlek till honom stöder hans universella suveränitet. När de får kunskap om hans älskvärda egenskaper, väljer de villigt att tjäna honom. Vilken skillnad mot den här världens ledare, vars undersåtar endast lyder dem av fruktan eller motvilligt eller på grund av att de har vissa dolda motiv! Det som sades om en av romersk-katolska kyrkans påvar skulle aldrig kunna sägas om Jehova eller Jesus: ”Många beundrade honom, alla fruktade honom, men ingen älskade honom.” — Peter De Rosa: Vicars of Christ—The Dark Side of the Papacy.
Grymma herdar i Israel
9, 10. Beskriv ledarna i det forntida Israel och under det första århundradet.
9 Till skillnad från Jesus hade de religiösa ledarna på hans tid ingen kärlek till fåren. De var lika de tidigare härskarna i Israel, om vilka Jehova hade sagt: ”Ve Israels herdar, som har blivit sådana som föder sig själva! Är det inte småboskapshjorden som herdarna borde föda? ... De svaga har ni inte stärkt, och det sjuka har ni inte helat, och det brutna har ni inte förbundit, och det förskingrade har ni inte fört tillbaka, och det förlorade har ni inte sökt efter, utan med hårdhet har ni rått över dem, ja med tyranniskt våld.” — Hesekiel 34:2—4.
10 Precis som dessa politiska herdar var de religiösa ledarna under det första århundradet hårdhjärtade. (Lukas 11:47—52) För att illustrera detta berättade Jesus om en jude som hade blivit rånad, slagen och lämnad halvdöd vid vägkanten. En israelitisk präst kom förbi, men när han fick se juden gick han förbi på motsatta sidan av vägen. En levit gjorde samma sak. Men sedan kom en icke-israelit, en föraktad samarier, förbi och förbarmade sig över mannen. Han förband hans sår, förde honom på ett lastdjur till en gästgivargård och skötte om honom. Han betalade gästgivaren och sade att han skulle betala eventuella extra kostnader, när han kom tillbaka. — Lukas 10:30—37.
11, 12. a) Hur nådde de religiösa ledarnas ondska en kulmen på Jesu tid? b) Vad gjorde romarna till slut med de religiösa ledarna?
11 De religiösa ledarna på Jesu tid, de främsta prästerna och fariséerna, var så fördärvade att de, när Jesus hade uppväckt Lasarus från de döda, sammankallade Sanhedrin och sade: ”Vad skall vi göra, eftersom den här människan [Jesus] utför många tecken? Om vi låter honom hållas så här, kommer de alla att sätta tro till honom, och romarna skall komma och ta bort både vår plats för tillbedjan och vår nation.” (Johannes 11:47, 48) De brydde sig inte alls om det goda som Jesus hade gjort för den döde mannen. De var bara intresserade av sin egen ställning. Så ”från och med den dagen lade de ... råd om att döda honom [Jesus]”. — Johannes 11:53.
12 De främsta prästerna gick sedan ännu längre i sin ondska genom att lägga ”råd om att döda Lasarus också, därför att många av judarna för hans skull gick dit och satte tro till Jesus”. (Johannes 12:10, 11) Men det var till ingen nytta att de själviskt försökte skydda sina ställningar, för Jesus hade sagt till dem: ”Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:38) I uppfyllelse av dessa ord kom romarna i den generationen och tog bort deras ”plats för tillbedjan” och deras ”nation” och även deras liv.
Kärleksfulla herdar i den kristna församlingen
13. Vem lovade Jehova att sända som en herde för sin hjord?
13 I stället för de grymma och själviska herdarna skulle Jehova uppresa den rätte herden, Jesus, till att ta vård om sin hjord. Han lovade också att uppresa underherdar till att ta vård om fåren: ”Jag skall uppresa herdar över dem, som helt visst kommer att valla dem; och de kommer inte mer att vara rädda.” (Jeremia 23:4) Precis som det under det första århundradet, då ”äldre män [tillsattes] i stad efter stad”, tillsätts det nu ”äldre män” i de kristna församlingarna. (Titus 1:5) Dessa i andligt avseende äldre män, vilka uppfyller de krav som finns i Bibeln, skall vara ”herdar för Guds hjord”. — 1 Petrus 5:2; 1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:7—9.
14, 15. a) Vilken inställning fann lärjungarna det svårt att utveckla? b) Vad gjorde Jesus för att visa dem att de äldste bör vara ödmjuka tjänare?
14 De äldste måste ”framför allt” ha ”intensiv kärlek” till fåren, när de vårdar sig om dem. (1 Petrus 4:8) Men detta var något som Jesu lärjungar, som var alltför intresserade av prestige och ställning, måste lära sig. När modern till två av lärjungarna sade till Jesus: ”Ge ditt ord på att dessa mina två söner skall få sätta sig, en på din högra sida och en på din vänstra, i ditt kungarike”, blev därför de andra lärjungarna harmsna. Jesus sade till dem: ”Nationernas styresmän spelar herrar över dem och ... de stora utövar myndighet över dem. Så är det inte bland er; utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.” — Matteus 20:20—28.
15 När lärjungarna vid ett annat tillfälle hade ”diskuterat med varandra om vem som var störst”, sade Jesus till dem: ”Om någon vill vara först, måste han vara sist av alla och allas tjänare.” (Markus 9:34, 35) Anspråkslöshet i sinnet och villighet att tjäna måste bli en del av deras personlighet. Men vid Jesu sista kvällsmåltid, kvällen innan han dog, hade lärjungarna fortfarande svårt med dessa tankar, för det uppstod då ”en hetsig dispyt” bland dem över vem som var störst! Och detta trots att Jesus hade visat dem hur en äldste måste betjäna hjorden — han hade ju ödmjukat sig själv och tvättat deras fötter. Han sade: ”Om ... jag, fastän Herre och Lärare, har tvättat era fötter, bör också ni tvätta varandras fötter. Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” — Lukas 22:24; Johannes 13:14, 15.
16. Vad skrev Zion’s Watch Tower år 1899 om den viktigaste egenskapen hos äldste?
16 Jehovas vittnen har alltid lärt att det är så de äldste måste vara. Efter att ha riktat uppmärksamheten på Paulus’ ord i 1 Korinthierna 13:1—8 skrev Zion’s Watch Tower för närmare hundra år sedan, i numret för 1 april 1899: ”Aposteln poängterar tydligt att kunskap och vältalighet inte är de mest avgörande kriterierna, utan att det verkliga kriteriet eller det verkliga beviset på vårt förhållande till Gud är kärlek som tränger ner i hjärtat och under hela vårt liv driver och påverkar våra dödliga kroppar. ... Den förnämsta egenskapen som man skall söka hos alla som tas emot som tjänare i kyrkan, för att sköta heliga ting, bör först av allt vara kärlekens anda.” Man konstaterade att män som inte ödmjukt skulle tjäna av kärlek var ”opålitliga lärare” som antagligen skulle ”göra mer skada än nytta”. — 1 Korinthierna 8:1.
17. Hur framhåller Bibeln de egenskaper äldste måste ha?
17 Äldre män får således inte ”spela herrar över” fåren. (1 Petrus 5:3) De skall i stället ta ledningen i att vara ”omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma”. (Efesierna 4:32) Paulus betonade: ”Klä er ... i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. ... Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kolosserna 3:12—14.
18. a) Hur var Paulus ett föredöme i sitt uppträdande mot fåren? b) Varför får de äldste inte ignorera fårens behov?
18 Paulus lärde sig att göra detta och sade: ”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn. Då vi således har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” (1 Thessalonikerna 2:7, 8) I överensstämmelse med detta sade han: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.” (1 Thessalonikerna 5:14) Oavsett vad för slags problem som fåren kan komma till de äldste med, bör dessa komma ihåg det som sägs i Ordspråken 21:13: ”Den som tillstoppar sitt öra för den ringes klagoskri, han själv kommer också att ropa och inte få svar.”
19. Varför är kärleksfulla äldste en välsignelse, och hur reagerar fåren för en sådan kärlek?
19 Äldre män som är kärleksfulla herdar för hjorden är en välsignelse för fåren. Jesaja 32:2 förutsade: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” Vi är glada över att veta att många av de äldste i våra dagar handlar i enlighet med den här vackra bilden av vederkvickelse. De har lärt sig att tillämpa följande princip: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Romarna 12:10) När de äldste visar detta slags kärlek och ödmjukhet, reagerar fåren genom att ”i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete”. — 1 Thessalonikerna 5:12, 13.
Respektera bruket av den fria viljan
20. Varför måste de äldste respektera den fria viljan?
20 Jehova skapade människan med fri vilja och rätt att fatta egna beslut. Även om de äldste skall ge råd och även tillrättavisning, skall de inte ta över ansvaret för en annan människas liv eller tro. Paulus sade: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Korinthierna 1:24) Ja, ”var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda”. (Galaterna 6:5) Jehova har gett oss stor frihet inom ramarna för hans lagar och principer. De äldste bör, där det inte är fråga om överträdelser av bibliska principer, därför undvika att ställa upp regler. Och de bör motstå varje benägenhet att framföra sina egna personliga uppfattningar som dogmer eller låta det egna jaget bli ett hinder, om någon inte delar deras uppfattning. — 2 Korinthierna 3:17; 1 Petrus 2:16.
21. Vad kan vi lära oss av Paulus’ inställning till Filemon?
21 Lägg märke till hur Paulus, när han var fängslad i Rom, behandlade Filemon, en kristen slavägare i Kolossai i Mindre Asien. Filemons slav, som hette Onesimos, hade flytt till Rom och blivit kristen, och han hjälpte Paulus. Så här skrev Paulus till Filemon: ”Jag hade gärna velat behålla honom för mig själv, för att han i ditt ställe skulle kunna fortsätta att tjäna mig i de bojor jag bär för de goda nyheternas skull. Men jag vill ingenting göra utan ditt samtycke, så att din goda gärning inte skall vara såsom av tvång utan av din egen fria vilja.” (Filemon, vers 13, 14) Paulus skickade tillbaka Onesimos och bad Filemon behandla honom som en kristen broder. Paulus visste att hjorden inte var hans, utan att den var Guds. Han var inte dess herre, utan dess tjänare. Paulus föreskrev inte vad Filemon skulle göra, utan respekterade Filemons fria vilja.
22. a) Vilken ställning bör de äldste inse att de har? b) Vad för slags organisation utvecklar Jehova?
22 Allteftersom Guds organisation växer, tillsätts det fler äldste. Både nya och mer erfarna äldste måste inse att deras ställning är en ställning av ödmjuk tjänst. På så sätt kommer Guds organisation, allteftersom han för den fram mot den nya världen, att fortsätta att växa som han vill — väl organiserad utan att fördenskull offra kärlek och medkänsla för effektivitet. Därigenom kommer hans organisation att bli alltmer tilldragande för fårlika människor, vilka i den kommer att se bevis för att ”Gud låter alla sina gärningar samverka till nytta för dem som älskar Gud”. Och det är vad man kan förvänta av en organisation grundad på kärlek, eftersom ”kärleken [aldrig] tryter”. — Romarna 8:28; 1 Korinthierna 13:8.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Hur beskriver Bibeln Jehovas omvårdnad om sitt folk?
◻ Vilken roll spelar Jesus i att ta vård om Guds hjord?
◻ Framför allt vilken egenskap måste de äldste ha?
◻ Varför måste de äldste ta hänsyn till fårens fria vilja?
[Bild på sidan 16]
Jesus, den ”rätte herden”, visade medkänsla
Bilder på sidan 17]
De korrumperade religiösa ledarna konspirerade för att döda Jesus