Broderlig kärlek är verksam
Viktiga detaljer från Filemon
JESUS KRISTUS gav sina efterföljare det ”nya budet” att de skulle älska varandra alldeles som han hade älskat dem. (Johannes 13:34, 35) På grund av denna kärlek skulle de till och med kunna dö för varandra. Ja, broderlig kärlek är så stark och verksam.
Aposteln Paulus var säker på att broderlig kärlek skulle motivera Filemon, en kristen som var förbunden med församlingen i Kolosse, en stad i Mindre Asien. Kärlek hade redan fått Filemon till att öppna sitt hus, så att det fick användas som en kristen mötesplats. Filemons slav Onesimus hade rymt och kanhända stulit medel för att betala en resa till Rom, där han senare träffade Paulus och omfattade kristendomen.
Medan Paulus satt fängslad i Rom, omkring 60—61 v.t., skrev han ett brev som i första hand var riktat till Filemon. Det var en vädjan till Filemon om att ta emot den återvändande Onesimus i en anda av broderlig kärlek. Läs detta brev, och du kommer att se att det är ett utomordentligt exempel på tillgivenhet och takt — ett som Jehovas folk mycket väl kan efterlikna.
Beröm för kärlek och tro
Paulus riktade sig till Filemon och andra och gav först beröm. (Verserna 1—7) Aposteln hörde ständigt om den kärlek Filemon hade till Kristus och till alla de heliga och om hans tro. Detta fick Paulus att tacka Jehova och skänkte honom mycket glädje och tröst. Berömmer vi personligen medtroende som är föredömliga i kärlek och tro? Det bör vi göra.
Förmaning på grund av kärleken är alltid önskvärd i vårt handlingssätt med medkristna, som Paulus’ ord visar. (Verserna 8—14) Efter sin taktfulla upptakt sade aposteln att fastän han kunde befalla Filemon ”att göra vad som är tillbörligt”, valde han att i stället förmana honom. Att göra vad? Jo, att vänligt ta emot slaven Onesimus! Paulus skulle gärna ha velat behålla Onesimus’ nyttiga tjänster, men han ville inte göra detta utan Filemons samtycke.
Ett till synes onyttigt händelseförlopp kan ofta visa sig vara nyttigt, som Paulus därefter antyder. (Verserna 15—21) Det hade i själva verket resulterat i något gott när Onesimus hade rymt. Hur så? Därför att Filemon nu kunde få honom tillbaka som en villig, ärlig kristen broder, inte som en ovillig, kanske oärlig slav. Paulus uppmanade Filemon att välkomna Onesimus tillbaka alldeles som Paulus skulle ha blivit välkomnad. Om Onesimus hade gjort något orätt mot Filemon på något sätt, skulle aposteln ersätta honom. För att göra Filemon mer villig att samtycka påminde Paulus honom om att han själv stod i skuld till aposteln för att ha blivit kristen. Paulus var därför säker på att Filemon till och med skulle göra mer än han blev uppmanad att göra. Vilken taktfull, kärleksfull vädjan! Så bör vi också handla med medkristna.
Paulus avslutade sitt brev med en förhoppning, hälsningar och goda välgångsönskningar. (Verserna 22—25) Han hoppades att han genom andras böner för hans räkning snart skulle bli frigiven från fängelset. (Som Paulus’ andra brev till Timoteus visar blev dessa böner besvarade.) Som avslutning på sitt brev sände Paulus hälsningar och uttryckte den önskan att Jesu Kristi oförtjänta omtanke skulle vara med den ande som Filemon och hans medtillbedjare av Jehova lade i dagen.
[Ruta/Bild på sidan 23]
Mer än en slav: Beträffande att Filemons förrymde slav Onesimus återvände sade Paulus: ”Kanske ... han slet sig lös för en stund, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som mer än en slav, som en älskad broder, särskilt så för mig, men hur mycket mera då inte för dig, både i köttsligt förhållande och i Herren.” (Filemon, verserna 15, 16) I det romerska riket upprätthölls slaveriet av den kejserliga regeringen, och Paulus erkände sådana ”överordnade myndigheter”. (Romarna 13:1—7) Han förordade inte något slavarnas uppror, utan hjälpte sådana individer att vinna andlig frihet som kristna. I överensstämmelse med sitt eget råd att slavar bör underordna sig sina herrar sände Paulus Onesimus tillbaka till Filemon. (Kolosserna 3:22—24; Titus 2:9, 10) Onesimus var nu mer än en världslig slav. Han var en älskad medtroende, som i relativ bemärkelse skulle underordna sig Filemon som en bättre slav, en som styrdes av gudomliga principer och uppvisade broderlig kärlek.