Varför kristen gudsdyrkan är överlägsen
Viktiga detaljer från brevet till Hebréerna
JEHOVA GUD förde in överlägsna drag i gudsdyrkan när han sände sin Son, Jesus Kristus, till jorden. Så förhåller det sig därför att Jesus, kristendomens grundare, är överlägsen änglarna och profeten Mose. Kristi prästadöme är vida överlägset, när man jämför det med det levitiska prästadömet i det forntida Israel. Och Jesu offer är långt överlägset de djuroffer som frambars under den mosaiska lagen.
Dessa detaljer blir klargjorda i Hebréerbrevet. Det skrevs tydligtvis av aposteln Paulus i Rom omkring år 61 v.t. och sändes till de hebreiska troende i Judeen. Från äldsta tider har grekiska och asiatiska kristna ansett att Paulus var skribenten, och detta stöds både av skribentens omfattande förtrogenhet med de hebreiska skrifterna och hans bruk av logisk utveckling, som är betecknande för aposteln. Han kan ha utelämnat sitt namn på grund av judiska fördomar mot honom och därför att han var känd som ”en apostel till nationerna”. (Romarna 11:13) Låt oss nu närmare betrakta kristendomens överlägsna drag, såsom de uppenbaras i Paulus’ brev till hebréerna.
Kristus överlägsen änglar och Mose
Först visas Guds Sons överlägsna ställning. (1:1—3:6) Änglar betygar honom sin vördnad, och hans kungliga styre vilar på Gud. Må vi därför ägna extraordinär uppmärksamhet åt det som talats av Sonen. Vi bör vidare komma ihåg att även om människan Jesus var lägre än änglarna, blev han upphöjd över dem och fick herraväldet över den kommande bebodda jorden.
Jesus Kristus är också överlägsen Mose. Hur då? Jo, Mose var bara en tjänare i Guds israelitiska hus. Men Jehova satte Jesus över hela det huset, dvs. Guds folks församling.
De kristna kommer in i Guds vila
Därnäst pekar aposteln på att det är möjligt att komma in i Guds vila. (3:7—4:13) Israeliterna, som befriades från träldomen i Egypten, misslyckades i att komma in i den därför att de var olydiga och saknade tro. Men vi kan komma in i den och finna vila om vi utövar tro på Gud och lydigt följer Kristus. I stället för att bara fira veckosabbaten kommer vi då att dagligen glädja oss åt den överlägsna välsignelsen av att ha vila från alla själviska verk.
Tillträde till Guds vila är utlovat i hans ord, vilket ”är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande”. Det gör det genom att det tränger igenom så att det urskiljer motiven och attityderna, så att det skiljer mellan köttslig begärelse och sinnets inställning. (Jämför Romarna 7:25.) Om vår ”själ”, vårt liv som individ, är förenad med en gudaktig ”ande”, eller läggning, kan vi gå in i Guds vila.
Överlägset prästadöme och förbund
Paulus visar därnäst Kristi prästadömes och det nya förbundets överlägsenhet. (4:14—10:31) Den syndfrie Jesus Kristus hyser medömkan med syndiga människor, eftersom han i likhet med oss har blivit prövad i alla avseenden. Dessutom har Gud förordnat honom som ”präst för alltid efter Melkisedeks sätt”. Olikt de levitiska översteprästerna äger Jesus ett oförstörbart liv och behöver därför inte några efterträdare i sitt frälsningsverk. Han behöver inte frambära djuroffer, för han har framburit sin långt överlägsna syndfria kropp och har trätt in i himmelen med värdet av sitt blod.
Det nya förbundet, som fick gällande kraft genom Jesu blod, är överlägset lagförbundet. De som befinner sig i det nya förbundet har Guds lagar i sitt hjärta och åtnjuter förlåtelse för synder. (Jeremia 31:31—34) Tacksamhet för detta får dem att avge den offentliga förklaringen av sitt hopp och att församlas med de medtroende. I olikhet med dem kommer de som syndar med vilja att inte längre ha något offer för synder.
Tron är viktig!
För att få nytta av det överlägsna nya förbundet behöver vi tro. (10:32—12:29) Uthållighet behövs också om vi skall få vad Jehova har lovat. Som uppmuntran till att hålla ut har vi en ”stor sky” av förkristna vittnen som omger oss. Särskilt noga bör vi emellertid betrakta Jesu felfria levnadslopp under lidande. Allt lidande som Gud tillåter att vi drabbas av kan i viss bemärkelse betraktas som tuktan som kan frambringa rättfärdighetens fridsamma frukt. Jehovas pålitliga löften bör öka vår önskan att ägna honom helig tjänst ”med gudsfruktan och vördnad”.
Paulus avslutar med förmaningar. (13:1—25) Tron bör påverka oss till att visa broderlig kärlek, vara gästfria, komma ihåg lidande medtroende, hålla äktenskapet i ära och nöja oss ”med det som är”. Vi bör efterlikna tron hos dem som har ledningen i församlingen och bör lyda dem. Vi måste dessutom undvika avfällighet, bära den smälek Jesus bar, ”alltid genom honom frambära till Gud ett lovprisningens offer” och fortsätta att göra gott. Sådant uppförande hör också till den sanna kristendomens överlägsna drag.
[Ruta/Bild på sidan 24]
Olika former av dop: De olika inslagen i tillbedjan vid Israels tabernakel hade ”bara med mat och dryck och olika former av dop att göra”. (Hebréerna 9:9, 10) Dessa dop var rituella tvagningar som krävdes av den mosaiska lagen. Kärl som gjorts orena diskades, och ceremoniell rening inbegrep att tvätta sina kläder och bada. (3 Moseboken 11:32; 14:8, 9; 15:5) Prästerna badade sig, och sådant som hörde till brännoffren sköljdes i vatten. (2 Moseboken 29:4; 30:17—21; 3 Moseboken 1:13; 2 Krönikeboken 4:6) Men de ”olika formerna av dop” inbegrep inte det rituella döpande ”av bägare och kannor och kopparkärl” som en del judar ägnade sig åt vid den tid då Messias kom; och Hebréerna 9:10 syftar inte heller på den nedsänkning i vatten som Johannes döparen utförde eller på dopet av dem som symboliserar sitt överlämnande åt Gud som kristna. — Matteus 28:19, 20; Markus 7:4; Lukas 3:3.