”Kom ihåg hur det var förr” — Varför?

”KOM ihåg hur det var förr.” Den här uppmaningen av aposteln Paulus, nertecknad omkring år 61 v.t., riktades till de kristna hebréerna i Judeen. (Hebréerna 10:32, 1981) Vad var det som gjorde att han sade så? Varför fick de som tillbad Jehova i det första århundradet inte glömma det förflutna? Kan vi ha nytta av att fästa avseende vid en liknande påminnelse i våra dagar?

Bibelskribenter har under århundradenas lopp upprepade gånger varnat för att nonchalera eller att inte ge noga akt på det förflutna. Det var nödvändigt att komma ihåg forna tider och händelser och att ta dessa i betraktande. Ja, Jehova själv sade: ”Kom ihåg de första tingen från lång tid tillbaka, att jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, inte heller någon som är mig lik.” (Jesaja 46:9) Låt oss se på tre starka skäl till att fästa avseende vid den här uppmaningen.

Motivation och uppmuntran

Först och främst kan det vara en stor källa till motivation och uppmuntran. När Paulus skrev sitt brev till den hebreiska församlingen, skrev han till medkristna vars tro dagligen sattes på prov på grund av motstånd från judarna. Som ett erkännande av deras behov av att bygga upp förmågan att uthärda sade Paulus: ”Erinra er ständigt de förgångna dagar, i vilka ni, sedan ni blivit upplysta, utstod mycken kamp under lidanden.” (Hebréerna 10:32) Att de påminde sig tidigare lojalitetshandlingar i den andliga krigföringen skulle tjäna till att de fick det mod som de behövde för att fullfölja loppet. Profeten Jesaja skrev något liknande: ”Kom ihåg detta, så att ni kan samla mod.” (Jesaja 46:8) Jesus Kristus hade en liknande önskvärd verkan i tankarna när han sade till församlingen i Efesos: ”Påminn dig därför varifrån du har fallit [den kärlek du först hade], och ändra sinne och gör de förra gärningarna.” — Uppenbarelseboken 2:4, 5.

Uppmaningen ”kom ihåg forntidens dagar, tänk på de år som har gått från generation till generation” var ett återkommande tema i de tal som Mose höll för israeliterna när han manade nationen till att visa oförskräckt lojalitet mot Jehova. (5 Moseboken 32:7) Lägg märke till vad han säger i 5 Moseboken 7:18: ”Du [skall] inte vara rädd för dem [kanaanéerna]. Du skall under alla omständigheter komma ihåg vad Jehova, din Gud, gjorde med Farao och hela Egypten.” Att israeliterna erinrade sig hur Jehova hade handlat när han räddat sitt folk skulle motivera dem att fortsätta att troget hålla fast vid Guds lagar. — 5 Moseboken 5:15; 15:15.

Sorgligt nog hemföll israeliterna ofta åt underlåtenhetssynd. Varför det? ”Gång på gång satte de Gud på prov, och Israels Helige vållade de smärta. De kom inte ihåg hans hand, den dag då han friköpte dem från motståndaren.” (Psalm 78:41, 42) Att de underlät att fullgöra Jehovas befallningar ledde slutligen till att han förkastade dem. — Matteus 21:42, 43.

Psalmisten utgjorde ett fint föredöme när han skrev: ”Jag skall komma ihåg Jahs handlingar; ty jag skall komma ihåg din förunderliga gärning från forna tider. Och jag kommer sannerligen att meditera över all din verksamhet, och med dina gärningar skall jag sysselsätta mina tankar.” (Psalm 77:11, 12) Att vi eftertänksamt påminner oss tidigare trogen tjänst och Jehovas kärleksfulla gärningar kommer att skänka oss behövlig motivation, uppmuntran och uppskattning. Att vi ”erinrar ... [oss] förgångna dagar” kan också tjäna till att skingra trötthet och kan sporra oss att göra allt vi kan och att troget hålla ut.

Att lära av tidigare misstag

För det andra kan detta att man inte glömmer vara ett sätt att lära av tidigare misstag och deras följder. Med detta i tankarna manade Mose israeliterna: ”Kom ihåg: Glöm inte hur du har väckt Jehovas, din Guds, harm i vildmarken. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land till dess ni kom till den här platsen har ni visat er vara upproriska i ert handlingssätt mot Jehova.” (5 Moseboken 9:7) Följden av att israeliterna visade sådan olydnad blev, som Mose påpekade, att ”Jehova, ... [deras] Gud, lät ... [dem] vandra ... fyrtio år i vildmarken”. Varför uppmuntrades de att komma ihåg detta? Därför att det skulle ödmjuka dem och rätta till deras upproriska vägar, så att de skulle ”hålla Jehovas, ... [deras] Guds, bud genom att vandra på hans vägar och genom att frukta honom”. (5 Moseboken 8:2–6) De skulle lära sig i den meningen att de inte skulle upprepa sina tidigare misstag.

En skribent yttrade en gång: ”En förståndig människa drar nytta av sina egna erfarenheter; en vis människa drar nytta av andras.” Medan Mose uppmanade Israels folk att dra nytta av att begrunda sina egna tidigare felsteg, förmanade Paulus andra — församlingen i Korinth i det första århundradet och i förlängningen även oss — att ta lärdom av samma historiska redogörelse. Han skrev: ”Nu fortsatte dessa ting att hända med dem [israeliterna] såsom exempel, och de blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” (1 Korinthierna 10:11) Jesus Kristus tänkte på ytterligare en forntida biblisk händelse och på behovet av att lära av den när han sade: ”Kom ihåg Lots hustru.” (Lukas 17:32; 1 Moseboken 19:1–26) Den engelske poeten och filosofen Samuel Taylor Coleridge skrev vid ett tillfälle: ”Om människan kunde lära av historien, vilka lärdomar hon då skulle kunna tillgodogöra sig!”

Blygsamhet och tacksamhet

För det tredje kan det framkalla hos oss de för Gud välbehagliga egenskaperna blygsamhet och tacksamhet. När vi gläder oss över de många sidorna av vårt världsvida andliga paradis, får vi aldrig glömma bort att det vilar på olika byggstenar. Dessa är bland annat lojalitet, kärlek, en självuppoffrande anda, dristighet då man stöter på motgångar, uthärdande, långmodighet och tro — egenskaper som visades av våra kristna bröder och systrar, vilka för flera decennier sedan satte i gång verket i olika länder. I avslutningen av berättelsen om Guds folks nutida historia i Mexico, vilken står att läsa i Jehovas vittnens årsbok för 1995, sägs det: ”För dem som nyligen slutit sig till Jehovas vittnen kan de prövningar som mötte dem som satte i gång verket i Mexico komma som en överraskning. De är vana vid ett andligt paradis där det finns ett överflöd av andlig föda, där det finns hundratusentals medförbundna som fruktar Gud och där tjänsten för Gud bedrivs på ett välorganiserat sätt.”

Dessa tidiga banbrytare fick ofta arbeta ensamma eller i små isolerade grupper. De ställdes inför ensamhet, försakelser och andra svåra ostrafflighetsprov när de fortsatte att förkunna budskapet om Guds kungarike. Många av dessa tidiga tjänare har dött, men det är verkligen hjärtevärmande att veta att Jehova kommer ihåg deras trogna tjänst! Aposteln Paulus bekräftade detta, när han skrev: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebréerna 6:10) Om nu Jehova kommer ihåg med uppskattning, bör då inte vi också göra det i en anda av tacksamhet?

Genom att läsa boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike kan de som nyligen har lärt känna sanningen få denna historiska inblick.a Om vi dessutom har privilegiet att tillhöra en familj eller en kristen församling bland vars medlemmar det finns äldre bröder eller systrar som har tjänat under lång tid, manas vi av andemeningen i 5 Moseboken 32:7, där det sägs: ”Kom ihåg forntidens dagar, tänk på de år som har gått från generation till generation; fråga din far, och han kan berätta för dig, dina gamla män, och de kan säga dig det.”

Ja, att vi kommer ihåg forntida handlingar av gudaktig hängivenhet kan sporra oss att fortsätta att med glädje hålla ut i vår kristna tjänst. Historien innehåller dessutom lärdomar som vi behöver ta till oss. Och att vi mediterar över vårt av Gud välsignade andliga paradis framkallar de tillbörliga egenskaperna blygsamhet och tacksamhet. Ja, ”kom ihåg hur det var förr”.

[Fotnoter]