”Jag vet att han skall uppstå”

 1. Vad var Marta säker på när det gällde hennes bror? (Se den inledande bilden.)

MARTA, en nära vän och lärjunge till Jesus, var förtvivlad. Hennes bror, Lasarus, hade dött. Fanns det något som kunde trösta henne? Ja. Jesus försäkrade henne: ”Din bror skall uppstå.” Det här gjorde såklart inte att all hennes sorg försvann, men hon litade på Jesus löfte. Hon sa: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Joh. 11:20–24) Hon var säker på att det skulle bli en uppståndelse i framtiden. Men så utförde Jesus ett underverk. Han uppväckte Lasarus redan samma dag.

 2. Varför vill vi ha samma övertygelse som Marta hade?

² Vi kan inte förvänta att Jesus eller hans Far ska utföra ett sådant underverk för oss nu i vår tid. Men är du lika säker som Marta på att det ska bli en framtida uppståndelse för dina nära och kära? Du kanske har förlorat din äktenskapspartner, en förälder eller en mor- eller farförälder. Eller så kanske du har mist ett älskat barn. Du längtar säkert efter att få krama om och prata och skratta med honom eller henne. Lyckligtvis har du precis som Marta goda skäl att säga: ”Jag vet att han eller hon ska uppstå i uppståndelsen.” Men det är ändå bra att vi alla funderar på varför vi kan vara så säkra på det.

3, 4. Hur kan Marta ha påverkats av det Jesus tidigare hade gjort?

³ Marta bodde i närheten av Jerusalem, så hon hade förmodligen inte sett när Jesus uppväckte en änkas son i närheten av Nain i Galileen. Men hon hade säkert hört talas om det. Dessutom hade Jesus uppväckt Jairos dotter i närheten av Kapernaum. Alla i flickans hem ”visste att hon hade dött”. Men Jesus tog hennes livlösa hand och sa: ”Flicka, stig upp!” Och genast gjorde hon det. (Luk. 7:11–17; 8:41, 42, 49–55) Både Marta och hennes syster, Maria, visste mycket väl att Jesus kunde bota sjuka. Därför tänkte de att om Jesus hade varit där, skulle Lasarus inte ha dött. Men hur gick tankarna hos dem nu när han väl var död? Tänk på att Marta sa att Lasarus skulle få livet tillbaka i framtiden, ”på den sista dagen”. Hur kunde hon vara så säker på det? Och varför kan du vara övertygad om att du kan få träffa dina nära och kära i en framtida uppståndelse?

⁴ Vi har goda skäl att tro på uppståndelsen, och vi ska nu se på några av dem. När vi gör det kanske du upptäcker trosstärkande detaljer i Guds ord som du vanligtvis inte förknippar med uppståndelsehoppet.

 5. Varför var Marta övertygad om att Lasarus skulle uppstå?

⁵ Lägg märke till att Marta inte sa att hon hoppades att hennes bror skulle uppstå. Hon sa: ”Jag vet att han skall uppstå.” Hon var övertygad om det eftersom hon kände till att personer hade blivit uppväckta tidigare, långt innan Jesus började sin tjänst. Det här hade hon förmodligen hört talas om redan som barn, både hemma och i synagogan. Vi ska nu se närmare på tre sådana händelser som nämns i Bibeln.

 6. Vilket underverk hade Marta säkert hört talas om?

⁶ Den första uppståndelsen som nämns i Bibeln ägde rum när Jehova gav profeten Elia kraft att utföra underverk. Norr om Israel, i den feniciska kuststaden Sarefat, bodde en fattig änka som visade honom gästfrihet. Jehova såg mirakulöst till att hennes förråd av mjöl och olja inte tog slut, och det gjorde att både hon och hennes son kunde klara sig. (1 Kung. 17:8–16) Senare blev sonen sjuk och dog. Men Elia kom till hennes hjälp. Han rörde vid pojkens kropp och bad att Jehova skulle ge honom livet tillbaka. Och det blev precis så! Jehova hörde Elias bön, och pojken fick liv igen. (Läs 1 Kungaboken 17:17–24.) Marta kände utan tvekan till den här fantastiska händelsen.

7, 8. a) Vad gjorde Elisa för att trösta en sörjande mamma? b) Vad säger Elisas underverk om Jehova?

⁷ Den andra uppståndelsen som nämns i Bibeln utfördes av Elias efterträdare, profeten Elisa. En framstående israelitisk kvinna i staden Sunem var oerhört gästfri mot Elisa. Därför blev hon och hennes till åren komne man välsignade av Jehova med en son. Men några år senare dog sonen. Föreställ dig hur förkrossad hans mamma var. Med sin mans tillåtelse gjorde hon en cirka tre mil lång resa till Elisa vid berget Karmel. Elisa sände i väg sin medhjälpare Gehasi till Sunem, men han kunde inte uppväcka den döde pojken. Sedan kom Elisa dit tillsammans med pojkens bedrövade mamma. (2 Kung. 4:8–31)

⁸ Han gick in i huset till den döde pojken och bad. Jehova besvarade hans bön och gav mirakulöst pojken liv igen. När mamman fick se att han levde blev hon överlycklig. (Läs 2 Kungaboken 4:32–37.) Hon kanske kom att tänka på Hanna, som hade varit barnlös, och vad hon sa i en bön när hon lämnade Samuel vid tältboningen: ”Jehova ... för ner till Sheol [eller: ”graven”] och för upp därifrån.” (1 Sam. 2:6) Jehova visade på ett mycket påtagligt sätt att han kan föra upp människor från graven när han uppväckte pojken i Sunem.

 9. Beskriv den tredje uppståndelsen som nämns i Bibeln.

⁹ Men det här var inte den sista häpnadsväckande händelsen som Elisa var inbegripen i. Han var profet i mer än 50 år, men sedan drabbades han av en ”sjukdom som han senare dog av”. Tiden gick, och allt som var kvar av Elisas kropp var benrester. Vid ett tillfälle kom en rövarskara in i landet. Några israeliter höll på att begrava en man, och när de försökte fly från rövarna kastade de den döda kroppen i graven där Elisas ben låg. Bibeln säger: ”När mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han omedelbart liv och reste sig upp på sina fötter.” (2 Kung. 13:14, 20, 21) Tänk på vad de här skildringarna måste ha betytt för Marta. De försäkrade henne om att Jehova har makt över döden. Tänk också på hur de bör påverka dig. De bör verkligen övertyga dig om att Jehovas makt är gränslöst stor.

10. Vad hände med Tabita, och vad gjorde Petrus?

¹⁰ Vi kan även läsa i de kristna grekiska skrifterna om tillfällen då personer blev uppväckta av trogna tjänare åt Jehova. Vi har redan nämnt att Jesus uppväckte änkans son i Nain och Jairos dotter. Senare fick aposteln Petrus uppväcka Dorkas, som också kallades Tabita. När han kom till rummet där hennes döda kropp låg, bad han till Jehova. Sedan sa han: ”Tabita, stig upp!” Då öppnade hon genast ögonen och satte sig upp. Petrus kallade på de andra som var där och visade dem att hon levde igen. Den här händelsen gjorde att ”många kom till tro på Herren”, och med stark övertygelse kunde de sedan förkunna de goda nyheterna om Jesus och berätta om Jehovas förmåga att uppväcka döda. (Apg. 9:36–42)

11. Vad konstaterade läkaren Lukas om en ung man, och hur påverkades andra av det som sedan hände?

¹¹ Andra blev ögonvittnen till en annan uppståndelse. Vid ett tillfälle var aposteln Paulus med på ett möte i ett rum på en övervåning i staden Troas, som låg i det som nu är nordvästra Turkiet. Han talade till vännerna ända till midnatt. En ung man som hette Eutykos satt i fönstret och lyssnade, men han somnade och föll ner från tredje våningen. Läkaren Lukas kanske var den förste som kom ner till honom, och efter en undersökning konstaterade han att Eutykos inte bara var skadad och medvetslös, utan att han var död! Paulus kom också ner. Han slog armarna om Eutykos och sa till allas förvåning att han levde. Det här underverket måste verkligen ha gjort stort intryck på alla som såg det. Alla visste ju att den unge mannen hade dött. Men nu hade han blivit uppväckt, och därför ”blev [de] övermåttan tröstade”. (Apg. 20:7–12)

12, 13. Vilka frågor kan uppstå med tanke på det vi har gått igenom så här långt?

¹² De här skildringarna bör ge dig något som Marta hade. Det är övertygelsen om att vår Gud och livgivare har förmågan att ge livet tillbaka till en person som dött. Men varje gång någon blev uppväckt på Bibelns tid var intressant nog en trogen tjänare åt Jehova på plats, till exempel Elia, Jesus och Petrus. Så vad kan sägas om alla som dött vid andra tillfällen i historien, när sådana underverk inte utfördes? Kunde trogna män och kvinnor som levde under de perioderna förvänta att Jehova skulle uppväcka de döda i framtiden? Kunde de vara lika säkra som Marta, som sa om sin bror: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen”? Varför kunde hon tro så, och varför kan du göra det?

¹³ Det finns flera skildringar i Bibeln som visar att Jehovas lojala tjänare såg fram emot en uppståndelse i framtiden. Vi ska se på några av dem.

14. Vad lär vi oss om uppståndelsen när vi läser om Abraham?

¹⁴ Tänk på vad Jehova bad Abraham att göra med sin efterlängtade son Isak. Jehova sa: ”Jag ber dig, ta din son, din ende, som du älskar så högt, Isak, ... och offra honom ... som brännoffer.” (1 Mos. 22:2) Föreställ dig hur Abraham måste ha känt när han hörde det här. Jehova hade lovat att alla nationer skulle bli välsignade genom Abrahams efterkommande. (1 Mos. 13:14–16; 18:18; Rom. 4:17, 18) Han hade också sagt att välsignelsen skulle komma ”genom Isak”. (1 Mos. 21:12) Men hur skulle det gå till om Abraham offrade Isak? Paulus förklarade under inspiration att Abraham trodde att Jehova kunde uppväcka Isak. (Läs Hebréerna 11:17–19.) Bibeln säger inget om att Abraham trodde att Isak skulle få livet tillbaka efter bara några timmar, en dag eller en vecka. Abraham kunde inte veta när Isak skulle bli uppväckt, men han litade på att Jehova skulle uppväcka honom.

15. Vilket hopp hade Job?

¹⁵ Den trogne mannen Job såg också fram emot en uppståndelse i framtiden. Han visste att om ett träd huggs ner så kan det skjuta skott och växa upp igen. Men så är det inte med en människa. (Job 14:7–12; 19:25–27) Om en människa dör kan hon inte väcka upp sig själv till liv igen. (2 Sam. 12:23; Ps. 89:48) Men det innebär naturligtvis inte att det är omöjligt för Gud att uppväcka någon. Job trodde faktiskt att Jehova skulle komma ihåg honom när tiden för det var inne. (Läs Job 14:13–15.) Han visste inte när i framtiden det skulle ske. Men han litade på att skaparen av allt liv både kunde och skulle komma ihåg honom och uppväcka honom.

16. Vilken uppmuntran fick Daniel genom en ängel?

¹⁶ Tänk också på Daniel, en annan trogen man som vi kan läsa om i de hebreiska skrifterna. Han var lojal mot Jehova under hela sitt liv, och Jehova tog hand om honom. Vid ett tillfälle kallade en ängel Daniel för ”en högt värderad man” och sa att han skulle ”ha frid” och vara stark. (Dan. 9:22, 23; 10:11, 18, 19)

17, 18. Vilket löfte fick Daniel av Jehova?

¹⁷ Daniel var nästan 100 år och närmade sig livets slut, och han kanske funderade på vad framtiden hade i beredskap för honom. Skulle han få liv igen? Absolut! I slutet av hans bibelbok kan vi läsa vad Jehova lovade honom: ”Du själv, gå du mot slutet; och du skall vila.” (Dan. 12:13) Den ålderstigne Daniel visste att de döda vilar och att det inte finns någon ”planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol”. Snart skulle han själv hamna där. (Pred. 9:10) Men det skulle inte innebära slutet för honom. Jehova gav honom ett fantastiskt framtidslöfte.

¹⁸ Ängeln fortsatte: ”Du skall stå upp till din lott vid dagarnas slut.” Daniel fick inte veta exakt när det här skulle hända. Han visste bara att han skulle dö och sedan vila i graven. Men när han fick löftet att han skulle stå upp till sin lott förstod han att det skulle bli en framtida uppståndelse – långt efter att han själv hade dött. Den skulle inträffa ”vid dagarnas slut”.

19, 20. a) Varför kan vi precis som Marta se fram emot en uppståndelse? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁹ Marta hade verkligen goda skäl att tro att hennes lojale bror, Lasarus, skulle ”uppstå i uppståndelsen på den sista dagen”. Både Jehovas löfte till Daniel och Martas starka tro på en framtida uppståndelse bör stärka vår egen övertygelse. Det kommer att bli en uppståndelse.

²⁰ Vi har nu gått igenom verkliga händelser från det flydda som visar att de som har dött kan få livet tillbaka. Vi har också sett att män och kvinnor som tjänade Jehova såg fram emot en framtida uppståndelse. Men kan en uppståndelse inträffa långt efter att den har blivit utlovad? Har vi stöd för att tro på det? Det skulle ge oss ännu starkare skäl att precis som Marta se fram emot en uppståndelse i framtiden. Men när i framtiden? I nästa artikel ska vi se närmare på de här detaljerna.