Jehova kallade honom ”min vän”

1, 2. a) Hur vet vi att människor kan bli vänner med Gud? b) Vad ska vi se närmare på i den här artikeln?

FRÅN vaggan till graven är det kärlek vi behöver mest av allt. Vi människor behöver och längtar efter kärlek, och inte bara romantisk kärlek. Vi behöver vänner, och vi behöver knyta an till andra. Men framför allt behöver vi Jehovas kärlek. Många tycker att det är svårt att tänka sig att man kan bli nära vän med Gud, eftersom han är en osynlig och mäktig andevarelse. Är det så vi känner det? Absolut inte!

² Som Bibeln visar har många ofullkomliga människor blivit Guds vänner. Det är värt att fundera på vad vi kan lära oss av dem. Varför det? Därför att vi helt enkelt inte kan ha något viktigare mål i livet än att bygga upp en nära vänskap med Gud. Ett bra exempel på en som gjorde det är Abraham. (Läs Jakob 2:23.) Hur kunde han bli Guds vän? En viktig del i det hela var hans tro. Bibeln kallar faktiskt Abraham en ”far till alla som har tro”. (Rom. 4:11) Vi ska nu se närmare på hur hans tro hjälpte honom att få en nära vänskap med Gud. Och när vi gör det kan vi fråga oss hur vi själva kan få en tro som Abrahams och ett nära förhållande till Jehova.

3, 4. a) Beskriv det som troligen var Abrahams största trosprov. b) Varför var Abraham villig att offra Isak?

³ Tänk dig en gammal man som går med tunga steg uppför en bergssluttning. Det måste vara den svåraste vandringen i hela hans liv. Men det beror inte på hans höga ålder. Den här mannen, Abraham, är visserligen omkring 125 år men har fortfarande krafterna kvar.^[1] Bakom honom går en yngre man i 25-årsåldern. Det är hans son, Isak, och han bär på ved. Abraham har en kniv och redskap att göra upp eld med, för Jehova har befallt honom att offra sin egen son. (1 Mos. 22:1–8)

⁴ Det här var troligen det svåraste trosprov Abraham någonsin ställdes inför. En del menar att det var grymt av Gud att begära något sådant av Abraham. Andra kanske säger att Abraham lydde helt blint och känslokallt. Anledningen till att de säger så är att de inte har tro och att de inte förstår vad verklig tro är. (1 Kor. 2:14–16) I Abrahams fall var det inte fråga om blind lydnad. Han lydde därför att han kunde se – med trons ögon. Han visste att hans himmelske Far, Jehova, aldrig skulle begära något av sina tjänare som skulle skada dem i det långa loppet. Han visste också att om han var lydig mot Jehova, skulle han och hans son bli välsignade. Hur kunde han vara så säker på det? Hans tro byggde på kunskap och erfarenhet.

 5. Hur kan Abraham ha hört talas om Jehova, och hur påverkades han av det han lärde sig?

⁵ Kunskap. Abraham växte upp i Ur, en kaldeisk stad som var genomsyrad av avgudadyrkan. Så hur kunde Abraham lära känna Jehova? Till och med hans egen far, Tera, tillbad ju andra gudar. (Jos. 24:2) Bibeln berättar inte det, men den visar att Abraham var den nionde i släktlinjen från Sem, som var en av Noas söner och som tjänade Jehova troget. Sem levde tills Abraham var omkring 150 år. Vi vet inte säkert om Abraham hörde talas om Jehova genom Sem, men vi kan nog utgå från att Sem berättade för sina släktingar om det han visste om Jehova. Hur Abraham än fick höra om Jehova, så rördes hans hjärta av det han lärde sig. Han började älska sin Gud, och den kunskap han fick hjälpte honom att bygga upp en stark tro.

6, 7. Hur stärkte Abrahams erfarenheter hans tro?

⁶ Erfarenhet. Hur fick Abraham den erfarenhet han behövde för att kunna stärka sin tro på Jehova? Det har sagts att tankar leder till känslor och att känslor leder till handling. Den kunskap Abraham fick gjorde att han kände djup vördnad och respekt för ”Jehova, Gud den Högste, som har frambringat himmel och jord”. (1 Mos. 14:22) Den känslan kallas i Bibeln för ”gudsfruktan”, och den är nödvändig för att man ska kunna få en nära vänskap med Gud. (Hebr. 5:7; Ps. 25:14) Det var den känslan som motiverade Abraham att lyda Jehova.

⁷ Jehova uppmanade Abraham och Sara att lämna Ur och flytta till ett främmande land. De var inte direkt några ungdomar längre, och de skulle bo i tält resten av livet. Men tack vare att Abraham var lydig kunde Jehova välsigna och beskydda honom. Abraham var till exempel rädd att hans vackra hustru, Sara, skulle tas ifrån honom och att han skulle bli dödad. Han hade all anledning att oroa sig, men han lät sig ändå inte distraheras från att göra Jehovas vilja. Vid mer än ett tillfälle ingrep Jehova och skyddade Abraham och Sara genom ett underverk. (1 Mos. 12:10–20; 20:2–7, 10–12, 17, 18) De här erfarenheterna stärkte verkligen Abrahams tro.

 8. Hur kan vi få den kunskap och erfarenhet vi behöver för att bli nära vänner med Jehova?

⁸ Kan vi bli Jehovas nära vänner? Ja, absolut! Vi kan få all kunskap och erfarenhet vi behöver för att bli det. Abraham hade bara tillgång till en bråkdel av den vishet och kunskap som vi har tillgång till. (Dan. 12:4; Rom. 11:33) Bibeln är full av andliga skatter som hjälper oss att lära oss mer om den ”som har frambringat himmel och jord” och att älska och respektera honom. När de känslorna motiverar oss att lyda honom får vi dessutom personligen uppleva vad vår lydnad leder till. Vi märker att hans vägledning skyddar oss och att han välsignar och styrker oss. Och när vi tjänar Jehova helhjärtat får vi inre frid, glädje och tillfredsställelse. (Ps. 34:8; Ords. 10:22) Ju mer kunskap och erfarenhet vi får, desto starkare blir vår tro på Jehova och vår vänskap med honom.

9, 10. a) Vad krävs för att en vänskap ska växa sig stark? b) Hur vet vi att Abraham värdesatte sin vänskap med Jehova och höll den vid liv?

⁹ Ett vänskapsförhållande är något mycket värdefullt. (Läs Ordspråksboken 17:17.) Men vänskap är inte som en dyr vas som man bara använder som prydnad, utan mer som en vacker blomma som behöver vatten och omvårdnad för att växa och frodas. Abraham satte värde på sin vänskap med Jehova och såg till att hålla den vid liv. Hur då?

¹⁰ Abraham kände aldrig att det räckte med den gudsfruktan och lydnad han redan hade visat. När han och hans familj och hans tjänare färdades genom Kanaan lyssnade han hela tiden på Jehova och följde hans vägledning i både stora och små beslut. Ett år innan Isak föddes, när Abraham var 99 år, befallde Jehova att ”var och en av manligt kön” i Abrahams hushåll skulle omskäras. Ifrågasatte han den här befallningen, eller försökte han komma på ett sätt att slippa undan? Nej, han litade på Jehova och lydde ”redan samma dag”. (1 Moseboken 17:10–14, 23)

11. Varför oroade sig Abraham över Sodom och Gomorra, men hur hjälpte Jehova honom?

¹¹ Eftersom Abraham alltid lydde Jehova, även i sådant som kunde verka obetydligt, blev deras vänskap starkare och starkare. Abraham kände sig fri att tala öppet med Jehova och att be om hjälp när han brottades med svåra frågor. När han till exempel fick veta att Jehova tänkte tillintetgöra städerna Sodom och Gomorra, blev han bekymrad över tanken att rättfärdiga människor skulle tas bort tillsammans med de onda. Antagligen oroade han sig för sin brorson Lot och hans familj, som bodde i Sodom. Abraham litade på Jehova, ”hela jordens domare”, och ställde ödmjukt sina frågor till honom. Och Jehova visade tålmodigt Abraham hur barmhärtig han är. Han lät honom förstå att till och med när han ska avkunna dom, så läser han hjärtan och söker efter goda människor som han kan bevara. (1 Mos. 18:22–33)

12, 13. a) Vilken nytta fick Abraham längre fram av sin kunskap och erfarenhet? b) Vad visar att Abraham litade på Jehova?

¹² Allt Abraham hade lärt sig och varit med om hjälpte honom säkert att hålla sig nära Jehova. När Jehova senare uppmanade honom att offra sin son tänkte han förmodligen på att den Gud han lärt känna alltid tog hand om sina tjänare och var tålmodig, barmhärtig och pålitlig. Så när Abraham kämpade sig uppför bergssidan i landet Moria, trodde han då att Jehova plötsligt skulle ändra sig och bli hård och obarmhärtig? Nej, han tänkte inte ens tanken! Hur vet vi det?

¹³ När Abraham och Isak skildes från de tjänare som följde med dem, sa Abraham: ”Stanna ni här med åsnan, men jag och pojken går vidare dit bort och tillber, och sedan kommer vi tillbaka till er.” (1 Mos. 22:5) Varför sa han så? Ljög han för sina tjänare och sa att Isak skulle komma tillbaka, fastän han visste att han skulle offra honom? Nej. Bibeln hjälper oss att förstå hur Abraham tänkte. (Läs Hebréerna 11:19.) Abraham ”räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom [Isak] från de döda”. Abraham trodde på uppståndelsen. Han visste att Jehova hade gjort det möjligt för honom och Sara att bli föräldrar trots att de egentligen var för gamla för det. (Hebr. 11:11, 12, 18) Så han förstod att inget är omöjligt för Jehova. Han var övertygad om att vad som än hände den här dagen skulle han få tillbaka sin älskade son, så att alla Jehovas löften kunde uppfyllas. Inte undra på att Abraham beskrivs som en ”far till alla som har tro”!

14. Vad kan kännas svårt, men hur kan Abrahams exempel hjälpa oss?

¹⁴ Hur är det då med oss? Jehova kräver ju inte några sådana offer av oss i dag. Men det han förväntar är att vi följer hans anvisningar, även när vi tycker att det är svårt att göra det eller när vi inte riktigt förstår tanken bakom dem. Du kanske kommer att tänka på något som Gud har sagt att vi ska göra, men som du tycker är svårt. En del kan till exempel tycka att det är svårt att gå i tjänsten. De kanske är blyga och tycker att det tar emot att prata om sanningen med människor de inte känner. Andra kan tycka att det är jobbigt att vara annorlunda, kanske i skolan eller på arbetet. (2 Mos. 23:2; 1 Thess. 2:2) Känner du ibland att du, precis som Abraham, kämpar dig uppför ett berg med en omöjlig uppgift framför dig? I så fall kan du hämta styrka av att tänka på hans tro och mod. Vi kan också tänka på hur andra trogna män och kvinnor visat sådana egenskaper. Det kommer att hjälpa oss att efterlikna dem och dra oss närmare vår vän, Jehova. (Hebr. 12:1, 2)

15. Hur vet vi att Abraham aldrig ångrade att han hade varit lojal och lydig mot Jehova?

¹⁵ Tror du att Abraham någonsin ångrade att han hade varit lojal och lydig mot Jehova? Bibeln säger att Abraham ”dog i en god ålder, gammal och tillfreds”. (1 Mos. 25:8) Vid 175 års ålder hade hans krafter sinat, men när han såg tillbaka på sitt liv kunde han känna sig väldigt nöjd. Hans liv hade kretsat kring vänskapen med Jehova. Men när vi läser att Abraham var ”gammal och tillfreds” ska vi inte dra slutsatsen att han hade fått nog av livet och inte hade någon önskan att leva i framtiden.

16. Vad kommer Abraham att få vara med om i paradiset?

¹⁶ I Bibeln sägs det att Abraham ”väntade på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebr. 11:10) Han var övertygad om att han en dag skulle få se den staden, Guds rike, regera över hela jorden – och det kommer han att få! Tänk vad han kommer att njuta av att få leva i paradiset på jorden och fortsätta stärka sin vänskap med Jehova. Och tänk vad glad han kommer att bli när han får veta att hans trogna exempel hjälpte Jehovas tjänare i tusentals år efter hans död! I paradiset kommer han också att få reda på att det sätt som han fick tillbaka Isak på var en förebild av något mycket större. (Hebr. 11:19) Dessutom kommer han att få veta att den smärta han fick utstå när han gjorde sig redo att offra Isak har hjälpt miljoner trogna människor att föreställa sig hur smärtsamt det var för Jehova att ge sin son, Jesus Kristus, som en lösen. (Joh. 3:16) Abrahams exempel har hjälpt oss alla att få ännu större uppskattning av lösenoffret, det största kärleksbeviset någonsin!

17. Vad är vi fast beslutna att göra, och vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁷ Vi vill göra allt vi kan för att efterlikna Abrahams tro. Precis som Abraham behöver vi kunskap och erfarenhet. När vi lär känna Jehova bättre och lyder honom får vi uppleva hur han välsignar och beskyddar oss. (Läs Hebréerna 6:10–12.) Vi vill verkligen ha Jehova som vår vän för evigt! I nästa artikel ska vi se på ytterligare tre personer som tjänade Gud troget och blev hans nära vänner.