Kan du se ”den Osynlige”?

1, 2. a) Varför verkade Mose vara i en farlig situation? (Se bilden här ovan.) b) Varför var Mose inte rädd för farao?

FARAO var en mycket respektingivande härskare, och egyptierna tillbad honom som en gud. I deras ögon var han ”långt visare och mäktigare än alla jordiska skapelser”. (When Egypt Ruled the East) För att sätta skräck i sina undersåtar bar farao en huvudbonad med en skulpterad kobra beredd att anfalla, en påminnelse om att hans fiender gick en säker död till mötes. Tänk hur Mose måste ha känt det när Jehova sa: ”Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels söner, ut ur Egypten.” (2 Mos. 3:10)

² Mose återvände till Egypten och framförde Guds budskap. Farao blev rasande. När Egypten hade drabbats av nio plågor varnade han Mose: ”Ta dig i akt! Försök inte se mitt ansikte igen, för den dag du ser mitt ansikte skall du dö.” (2 Mos. 10:28) Innan Mose gick därifrån förutsade han att faraos förstfödde son skulle dö. (2 Mos. 11:4–8) Sedan sa Mose till israeliterna att alla familjer skulle slakta en getabock eller bagge, ett djur som var helgat åt den egyptiske guden Ra, och stänka blodet på dörrposterna. (2 Mos. 12:5–7) Hur skulle farao reagera? Mose var inte rädd för honom. Varför inte det? Han hade stark tro och ”stod fast som om han såg den Osynlige”. (Läs Hebréerna 11:27, 28.)

 3. Vilka frågor om Moses tro på ”den Osynlige” ska vi undersöka?

³ Har du så stark tro att det är som att du kan ”se Gud”? (Matt. 5:8) För att skärpa vår andliga synförmåga så att vi kan se ”den Osynlige” ska vi granska Moses exempel. Hur skyddade hans tro honom från människofruktan? Hur visade han att han verkligen trodde på Guds löften? Och hur hade han nytta av att kunna se ”den Osynlige” när han och folket var i stor fara?

 4. Hur såg Moses situation ut rent mänskligt?

⁴ Mänskligt sett var Mose ingen match för farao. Farao verkade ha Moses liv och framtid i sina händer. Mose hade själv frågat Jehova: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels söner ut ur Egypten?” (2 Mos. 3:11) Omkring 40 år tidigare hade Mose blivit tvungen att fly från Egypten. Han kanske undrade om det verkligen var förståndigt att återvända och riskera att drabbas av faraos vrede.

5, 6. Vad hjälpte Mose att frukta Jehova i stället för farao?

⁵ Innan Mose återvände till Egypten lärde Jehova honom en viktig princip, samma princip som Mose längre fram skrev ner: ”Fruktan för Jehova – det är vishet.” (Job 28:28) För att hjälpa Mose att känna en sådan fruktan och att agera på ett förståndigt sätt poängterade Jehova vilken enorm skillnad det var mellan honom själv och små människor. Han frågade: ”Vem har gett människan en mun, eller vem gör henne stum eller döv eller klarseende eller blind? Är det inte jag, Jehova?” (2 Mos. 4:11)

⁶ Vad ville Jehova säga med det här? Att Mose inte behövde vara rädd. Det var Jehova som hade sänt honom, och han skulle ge honom allt han behövde för att kunna framföra budskapet. Dessutom var farao ingen match för Jehova. Det var ju trots allt inte första gången Guds tjänare var illa ute i Egypten. Mose tänkte kanske på hur Jehova hade beskyddat Abraham, Josef och även honom själv mot andra faraoner. (1 Mos. 12:17–19; 41:14, 39–41; 2 Mos. 1:22–2:10) Tack vare sin tro på Jehova, ”den Osynlige”, kunde Mose modigt träda fram inför farao och framföra precis allt som Jehova hade sagt.

 7. Hur blev en syster hjälpt av sin starka tro?

⁷ Tro på Jehova hjälpte också en syster som heter Ella att inte ge efter för människofruktan. Hon greps av KGB i Estland 1949 och tvingades klä av sig och stå naken framför unga poliser som stirrade på henne. Ella berättar: ”Det var så förnedrande. Men när jag hade bett till Jehova, kände jag en inre frid.” Sedan sattes hon i isoleringscell i tre dagar. Hon säger: ”Officerarna skrek: ’Vi ska se till att ingen längre kommer ihåg namnet Jehova i Estland! Du ska till ett läger, och de andra ska till Sibirien!’ De fortsatte hånfullt: ’Var är din Jehova?’” Skulle hon ge efter för människofruktan eller förtrösta på Jehova? När hon förhördes sa hon modigt: ”Jag har tänkt mycket på det här, och jag vill hellre sitta i fängelse och ha ett gott förhållande till Gud än vara fri och förlora hans godkännande.” Jehova var lika verklig för Ella som de män som stod framför henne. Tack vare sin tro kunde hon vara lojal mot honom.

8, 9. a) Vad är motgiftet mot människofruktan? b) Vad ska vi tänka på om vi håller på att ge efter för människofruktan?

⁸ Tro på Jehova hjälper dig att övervinna rädsla. Om myndigheterna försöker hindra dig från att tjäna Jehova, kan det kännas som att ditt liv och din framtid ligger i deras händer. I en sådan situation kan det vara lätt att undra om det verkligen är förståndigt att fortsätta tjäna Jehova och få myndigheterna emot sig. Men glöm inte: Tro på Gud är ett motgift mot människofruktan. (Läs Ordspråksboken 29:25.) Jehova frågar: ”Vem är du, att du skulle vara rädd för en dödlig människa, som kommer att dö, och för en människoson, som det kommer att gå som det gröna gräset?” (Jes. 51:12, 13)

⁹ Koncentrera dig i stället på din allsmäktige Far. Han lägger märke till alla som blir orättvist behandlade. Han känner för dem och hjälper dem. (2 Mos. 3:7–10) Och om vi måste försvara vår tro inför myndighetspersoner kan vi tänka på Jesus ord: ”Bli ... inte bekymrade för hur ni skall tala eller vad ni skall säga; ty vad ni skall säga kommer att ges er i den stunden.” (Matt. 10:18–20) Härskare och myndighetspersoner i den här världen är ingen match för Jehova. Om vi bygger upp vår tro nu kan vi se Jehova så tydligt att vi vågar lita på hans hjälp.

10. a) Vilka instruktioner gav Jehova israeliterna i nisan 1513? b) Varför följde Mose Jehovas anvisningar?

¹⁰ I månaden nisan 1513 f.v.t. gav Jehova Mose och Aron följande ovanliga anvisningar som de skulle vidarebefordra till israeliterna: Välj ut en felfri bagge eller getabock, slakta den och stänk blodet på era dörrposter. (2 Mos. 12:3–7) Vad gjorde Mose? Längre fram skrev Paulus om honom: ”I tro hade han firat påsken och utfört bestrykningen med blodet, för att förgöraren inte skulle röra deras förstfödda.” (Hebr. 11:28) Mose visste att man alltid kan lita på Jehova, och därför var han övertygad om att Jehova skulle döda alla förstfödda söner i Egypten.

11. Varför varnade Mose andra?

¹¹ Mose älskade sina medmänniskor. Hans egna söner var tydligen i trygghet i Midjan, men han gjorde ändå som Jehova sa och varnade de andra familjerna. (2 Mos. 18:1–6) Liv stod på spel, och för att rädda de förstfödda undan ”förgöraren” kallade Mose genast samman alla de äldste i Israel och sa till dem att slakta påskoffret. (2 Mos. 12:21)a

12. Vilket budskap vill Jehova att vi ska bära ut i dag?

¹² Under änglarnas ledning bär Jehovas folk i vår tid ut det här viktiga budskapet: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja, tillbe honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.” (Upp. 14:7) Det här budskapet har högsta prioritet. Vi måste varna våra medmänniskor så att de kan gå ut ur det stora Babylon och slippa ”få del av hennes hemsökelser”. (Upp. 18:4) De smorda kristna och de ”andra fåren” uppmanar människor att bli ”försonade med Gud” och bli hans vänner. (Joh. 10:16; 2 Kor. 5:20)

13. Vad kan hjälpa oss att ha rätt känsla för tjänsten?

¹³ Vi är övertygade om att ”stunden för hans dom” verkligen har kommit. Vi är också övertygade om att Jehova inte har överdrivit hur brådskande predikoarbetet är. I en syn fick aposteln Johannes se ”fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar”. (Upp. 7:1) Kan du för din inre syn se hur änglarna är beredda att släppa lös tillintetgörelsens vindar i den stora vedermödan? Om du gör det kommer du att kunna bära ut de goda nyheterna med övertygelse.

14. Vad motiverar oss att ”varna den ondskefulle för hans ondskefulla väg”?

¹⁴ Vi är redan Guds vänner och har hoppet att få leva för evigt. Men vi vet också att vi har ansvaret att ”varna den ondskefulle för hans ondskefulla väg för att bevara honom vid liv”. (Läs Hesekiel 3:17–19.) Givetvis predikar vi inte enbart för att undvika blodskuld. Vi älskar Jehova, och vi älskar våra medmänniskor. Jesus visade vad kärlek och medkänsla är i sin liknelse om den medmänsklige samariern. Vi kan fråga oss själva: ”Är jag mest lik samariern eller prästen och leviten? Försöker jag hitta ursäkter, eller känner jag så starkt för människor att jag alltid vill berätta om sanningen för dem?” (Luk. 10:25–37) Om vi litar på Jehovas löften och älskar våra medmänniskor motiveras vi att engagera oss i tjänsten innan det är för sent.

15. Varför kände sig israeliterna helt utlämnade?

¹⁵ Moses tro på ”den Osynlige” hjälpte honom när israeliterna hamnade i en svår situation på väg ut ur Egypten. Bibeln säger: ”Israels söner [lyfte] upp sina ögon, och se, egyptierna var på marsch efter dem. Israels söner blev då mycket rädda och började ropa till Jehova.” (2 Mos. 14:10–12) Var det här en helt oväntad situation? Tvärtom. Jehova hade förutsagt: ”Jag skall låta faraos hjärta bli förstockat, och han skall sätta efter dem, och jag skall förhärliga mig genom farao och alla hans militärstyrkor; och egyptierna skall inse att jag är Jehova.” (2 Mos. 14:4) Men trots det såg israeliterna rent mänskligt på situationen. Framför dem låg ett stort hav, bakom dem närmade sig faraos snabba vagnar, och som ledare hade de en 80-årig fåraherde. De kände sig helt utlämnade.

16. Vilken nytta hade Mose av sin tro vid Röda havet?

¹⁶ Men Mose tvivlade aldrig. Varför inte det? Med trons ögon såg han något långt mäktigare än ett hav och en stridshär. Han kunde ”se den räddning som Jehova” skulle ge och visste att Jehova skulle strida för israeliterna. (Läs 2 Moseboken 14:13, 14.) Moses tro gav folket mod. Bibeln berättar: ”I tro gick de genom Röda havet som på torra land, men när egyptierna vågade sig ut i det blev de uppslukade.” (Hebr. 11:29) Efter det här sägs det att ”folket fruktade Jehova och trodde på Jehova och på hans tjänare Mose”. (2 Mos. 14:31)

17. Vilken händelse kommer att pröva vår tro?

¹⁷ Snart kommer det att se ut som att vi svävar i livsfara. När den stora vedermödan närmar sig sin kulmen har de styrande redan krossat religiösa organisationer som är mycket större än vår. (Upp. 17:16) I en profetia säger Jehova att vi kommer att verka lika försvarslösa som ett land ”med öppen landsbygd ... utan mur”, som om vi varken hade ”bom eller dörrar”. (Hes. 38:10–12, 14–16) Mänskligt sett är vi chanslösa. Hur kommer du att reagera?

18. Varför behöver vi inte bli rädda under den stora vedermödan?

¹⁸ Vi behöver inte bli rädda. Varför inte det? Därför att Jehova har förutsagt den här attacken. Han har också sagt hur det hela ska sluta. ”’Och det skall ske på den dagen, på den dag då Gog drar in på Israels jord’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’att mitt raseri skall stiga upp i min näsa. Och i min nitälskan, i min förgrymmelses eld, skall jag tvingas tala.’” (Hes. 38:18–23) Jehova kommer att tillintetgöra alla som vill skada hans folk. Om du litar på att du kommer att bli beskyddad under ”Jehovas stora dag som inger fruktan” kan du ”se den räddning som Jehova skall utföra”. Det kommer att hjälpa dig att stå fast. (Joel 2:31, 32)

19. a) Hur nära var förhållandet mellan Jehova och Mose? b) Vilken välsignelse får du om du tänker på Jehova på alla dina vägar?

¹⁹ Förbered dig redan nu för dessa spännande händelser genom att leva som om du ser ”den Osynlige”. Fördjupa din vänskap med Jehova genom att studera och be regelbundet. Mose hade ett mycket nära förhållande till Jehova och blev använd på ett mäktigt sätt. Bibeln säger faktiskt att Jehova kände Mose ”ansikte mot ansikte”. (5 Mos. 34:10) Mose var en framstående profet. Men om du har tro kan du också bli så nära vän med Jehova att det är som om du kan se honom. Bibeln lovar: ”Tänk på honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar raka.” (Ords. 3:6)