Världen var dem inte värdig
”De blev stenade, de blev prövade, ... och världen var dem inte värdig.” — HEBRÉERNA 11:37, 38.
1, 2. Under vilka omständigheter bevarade Jehovas vittnen i forna tider sin ostrafflighet, och hur påverkar deras gärningar Guds nutida tjänare?
JEHOVAS VITTNEN i forna tider bevarade sin ostrafflighet mot Gud trots alla de prövningar som det orättfärdiga mänskliga samhället förorsakade dem. Guds tjänare blev till exempel stenade och mördades med svärd. De fick utstå misshandel och vedermöda. Men ändå sviktade de inte i sin tro. Därför var det verkligen så som aposteln Paulus sade: ”Världen var dem inte värdig.” — Hebréerna 11:37, 38.
2 De trosinspirerande gärningar som utfördes av gudfruktiga människor före floden och av patriarkerna och av Mose påverkar Jehovas vittnen i våra dagar att tjäna Gud i tro. Men hur är det då med andra som omnämns i kapitel 11 och 12 i Hebréerna? Hur kan vi få gagn av att betrakta de olika sidorna av deras tro?
Domares, kungars och profeters tro
3. Hur visar händelser i samband med Jeriko och Rahab att tron måste bevisas genom gärningar?
3 Tro är inte bara ett försanthållande; den måste bevisas av gärningar eller handlingar. (Läs Hebréerna 11:30, 31.) Efter Mose död skänkte tron israeliterna den ena segern efter den andra i Kanaan, men detta krävde ansträngning från deras sida. Genom Josuas och andras tro föll till exempel ”Jerikos murar, sedan man hade gått omkring dem i sju dagar”. Men ”genom tro undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med dem [Jerikos invånare, vilka saknade tro] som handlade olydigt”. Varför det? ”Därför att hon hade tagit emot [de israelitiska] spejarna fredligt” och bevisat sin tro genom att gömma dem för kananéerna. Rapporterna om att Jehova hade låtit ”Röda havets vatten torka bort framför” (NW) israeliterna och att han hade gett dem seger över de amoreiska kungarna Sihon och Og utgjorde en fast grund för Rahabs tro. Rahab gjorde de moraliska förändringarna som krävdes, och hon blev välsignad för sin verksamma tro genom att hon och hennes hushåll blev bevarade när Jeriko föll och också genom att hon fick bli en stammoder till Jesus Kristus. — Josua 2:1—11; 6:20—23; Matteus 1:1, 5; Jakob 2:24—26.
4. Vad betonar Gideons och Baraks erfarenheter, när det gäller att visa tro, då man ställs inför fara?
4 Tron visas genom att man fullständigt förtröstar på Jehova, när man ställs inför fara. (Läs Hebréerna 11:32.) Paulus medgav att tiden inte skulle räcka till för honom, om han fortsatte med att berätta om ”Gideon, Barak, Simson, Jefta, David såväl som Samuel och de andra profeterna”, vilkas bedrifter gav överflödande bevis på tro och förtröstan på Gud i farliga situationer. Genom tro och med en skara på endast 300 män fick således domaren Gideon kraft av Gud att krossa de förtryckande midjaniternas militärmakt. (Domarboken 7:1—25) Uppmuntrad av profetissan Debora segrade domaren Barak och en infanteristyrka på 10.000 dåligt utrustade män över kung Jabins långt större styrkor, vilka under befäl av Sisera hade 900 stridsvagnar utrustade med vapen. — Domarboken 4:1—5:31.
5. På vad sätt visade Simson och Jefta tro som bevisade fullständig förtröstan på Jehova?
5 Ett annat exempel på tro från domartiden i Israel var Simson, en mäktig fiende till filistéerna. Det är sant att han till slut blev deras fånge och att de gjorde honom blind. Men Simson dödade många av dem, när han rev ner pelarna i det hus där de frambar ett stort offer åt sin falske gud Dagon. Ja, Simson dog tillsammans med de där filistéerna, men inte som en förtvivlad självmördare. I tro förlitade han sig på Jehova och bad honom om den styrka som krävdes för att kunna utkräva hämnd på dessa fiender till Gud och hans folk. (Domarboken 16:18—30) Jefta, vilken Gud skänkte seger över ammoniterna, visade också en tro som gav bevis på hans fullständiga förtröstan på Jehova. Det var endast med en sådan tro som han skulle kunna infria sitt löfte till Gud genom att helga sin dotter åt Jehovas tjänst som en förblivande jungfru. — Domarboken 11:29—40.
6. Hur visade David sin tro?
6 David utmärkte sig också för sin tro. Han var endast en ung man, när han stred mot den filisteiske jätten Goljat. ”Du kommer mot mig med svärd och med spjut och med kastspjut”, sade David, ”men jag kommer mot dig med härskarors Jehovas namn.” (NW) Ja, David förtröstade på Gud, dödade den reslige filistéen och blev senare en modig krigarkung, som kämpade för att bevaka Guds folks intressen. Och på grund av sin tro var David en man i överensstämmelse med Jehovas hjärta. (1 Samuelsboken 17:4, 45—51; Apostlagärningarna 13:22) Under hela sitt liv visade också Samuel och andra profeter stor tro och fullständig förtröstan på Gud. (1 Samuelsboken 1:19—28; 7:15—17) Vilka fina föredömen för både unga och gamla bland Jehovas tjänare i våra dagar!
7. a) Vilka var det som ”genom tro nedkämpade kungariken”? b) Vilka ”övade rättfärdighet” genom tro?
7 Genom tro kan vi framgångsrikt bestå varje ostrafflighetsprov som vi ställs inför, och genom den kan vi också utföra allt som är i överensstämmelse med Guds vilja. (Läs Hebréerna 11:33, 34.) När Paulus här nämner ytterligare trosgärningar, hade han av allt att döma hebreiska domare, kungar och profeter i tankarna, för han hade just räknat upp namnen på sådana män. ”Genom tro nedkämpade” sådana domare som Gideon och Jefta ”kungariken”. Detta gjorde också kung David, som kuvade filistéerna, moabiterna, araméerna, edoméerna och andra. (2 Samuelsboken 8:1—14) Genom tro ”övade” också rättrådiga domare ”rättfärdighet”, och den rättfärdige Samuels och andra profeters råd förmådde åtminstone somliga att sky eller överge ett orätt handlingssätt. — 1 Samuelsboken 12:20—25; Jesaja 1:10—20.
8. Vilket löfte fick David, och vad ledde det till?
8 David var en av dem som genom tro ”erhöll löften”. Jehova lovade honom följande: ”Ditt hus och ditt rike skall ofelbart bestå till obestämd tid inför dig; själva din tron skall bli fast grundad till obestämd tid.” (2 Samuelsboken 7:11—16, NW) Och Gud höll det löftet genom att upprätta det messianska riket år 1914. — Jesaja 9:6, 7; Daniel 7:13, 14.
9. Under vilka omständigheter stoppades ”gapet på lejon” till genom tro?
9 Profeten Daniel bestod framgångsrikt ett ostrafflighetsprov, när han trots ett kungligt förbud fortsatte att be till Gud enligt sin dagliga vana. Med tron hos en som bevarar sin ostrafflighet ”stoppade” Daniel således ”till gapet på lejon” genom att Jehova bevarade honom vid liv i den lejongrop som han hade kastats i. — Daniel 6:4—23.
10. Vilka ”dämpade eldens kraft” genom tro, och vad kommer vi att kunna göra genom en liknande tro?
10 Daniels hebreiska kamrater, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka också bevarade sin ostrafflighet, ”dämpade” faktiskt ”eldens kraft”. När de hotades med döden i en överhettad ugn, sade de till kung Nebukadnessar att de — vare sig deras Gud räddade dem eller inte — inte skulle tjäna den babyloniske kungens gudar eller tillbe den bildstod som han hade låtit ställa upp. Jehova släckte inte elden i ugnen, men han såg till att den inte skadade de tre hebréerna. (Daniel 3:1—30) En liknande tro sätter oss i stånd att bevara vår ostrafflighet mot Gud ända till en eventuell död för fiendens hand. — Uppenbarelseboken 2:10.
11. a) Vilka ”undkom” genom tro ”svärdets egg”? b) Vilka ”gjordes starka” genom tro? c) Vilka ”blev tappra i krig” och ”jagade härar av främlingar på flykten”?
11 David ”undkom svärdets egg” hos kung Sauls män. (1 Samuelsboken 19:9—17) Profeterna Elia och Elisa undkom också att bli dödade av svärd. (1 Kungaboken 19:1—3; 2 Kungaboken 6:11—23) Men vilka gjordes genom tron ”starka från att ha varit svaga”? Jo, Gideon betraktade sig själv och sina män som alltför svaga för att kunna frälsa Israel från midjaniterna. Men han ”gjordes stark” av Gud, som gav honom segern — och detta med endast 300 män! (Domarboken 6:14—16; 7:2—7, 22) ”Från att ha varit svag”, när han hade fått sitt hår avskuret, ”gjordes” Simson ”stark” av Jehova och vållade många filistéers död. (Domarboken 16:19—21, 28—30; jämför Domarboken 15:13—19.) Paulus kan också ha tänkt på kung Hiskia som en som ”gjordes stark” från ett svagt tillstånd både i militärt och i fysiskt avseende. (Jesaja 37:1—38:22) Bland de Guds tjänare som ”blev tappra i krig” var domaren Jefta och kung David. (Domarboken 11:32, 33; 2 Samuelsboken 22:1, 2, 30—38) Och domaren Barak var bland dem som ”jagade härar av främlingar på flykten”. (Domarboken 4:14—16) Alla dessa bedrifter bör övertyga oss om att vi genom tro framgångsrikt kan bestå varje ostrafflighetsprov, som vi kan komma att ställas inför, och att vi också kan åstadkomma allt som är i enlighet med Jehovas vilja.
Andra med föredömlig tro
12. a) Vilka ”kvinnor fick igen sina döda genom uppståndelse”? b) På vad sätt kommer den uppståndelse som vissa människor med tro får att vara ”bättre”?
12 I tron ingår också tro på uppståndelsen, ett hopp som hjälper oss att bevara vår ostrafflighet mot Gud. (Läs Hebréerna 11:35.) På grund av tro fick kvinnor ”igen sina döda genom uppståndelse”. Genom tro och Guds kraft uppväckte Elia en änkas son i Sarefat, och Elisa uppväckte en sunemitisk kvinnas son till liv. (1 Kungaboken 17:17—24; 2 Kungaboken 4:17—37) ”Men andra män blev torterade [ordagrant: ”slagna med käppar”], eftersom de inte ville godta frigivning genom någon lösen, för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse.” Dessa Jehovas vittnen som bibeln inte identifierar blev antagligen slagna till döds, därför att de vägrade att godta en befrielse som krävde att de kompromissade med sin tro. Deras uppståndelse kommer att bli ”bättre”, därför att de som får del av den inte kommer att vara tvungna att dö igen (som de gjorde som uppväcktes av Elia och Elisa), och den kommer att inträffa under Rikets styre och utföras av Jesus Kristus, den ”Evige fader”, vars lösenoffer gör att det blir möjligt att få evigt liv på jorden. — Jesaja 9:6; Johannes 5:28, 29.
13. a) Vilka fick utstå ”hån och gisselslag”? b) Vilka upplevde ”bojor och fängelse”?
13 Om vi har tro kommer vi att kunna uthärda förföljelse. (Läs Hebréerna 11:36—38.) Det är till hjälp för oss, när vi blir förföljda, att komma ihåg uppståndelsehoppet och att inse att Gud kan uppehålla oss, precis som han gjorde med ”andra” som ”fick sitt prov [eller trosprov] genom hån och gisselslag, ja mer än det, genom bojor och fängelse”. Israeliterna ”fortsatte att göra narr av den sanne Gudens budbärare ... och driva gäck med hans profeter, tills Jehovas raseri steg upp mot hans folk”. (2 Krönikeboken 36:15, 16, NW) Genom tro uthärdade Mika, Elisa och andra Guds tjänare ”hån”. (1 Kungaboken 22:24; 2 Kungaboken 2:23, 24; Psalm 42:4) ”Gisselslag” var något som var känt på Israels kungars och profeters tid, och motståndare ”slog” (NW) Jeremia och smällde inte bara till honom som en förolämpning. ”Bojor och fängelse” kan påminna oss om Jeremias och också om profeterna Mikas och Hananis erfarenheter. (Jeremia 20:1, 2; 37:15; 1 Kungaboken 12:11; 22:26, 27; 2 Krönikeboken 16:7, 10) Eftersom Jehovas nutida vittnen har en liknande tro, har de kunnat uthärda liknande lidanden ”för rättfärdighets skull”. — 1 Petrus 3:14.
14. a) Vem var bland dem som blev ”stenade”? b) Vem kan ha blivit ”söndersågad”?
14 ”De blev stenade”, sade Paulus. Sakarja, prästen Jojadas son, var en sådan trons man. Insvept av Guds ande sjöng han ut mot avfällingarna i Juda. Med vilket resultat? På kung Joas befallning dödade konspiratörer honom genom att kasta stenar på honom i förgården till Jehovas hus. (2 Krönikeboken 24:20—22; Matteus 23:33—35) Paulus tillade: ”De blev prövade, de blev söndersågade.” Han kan ha tänkt på profeten Mika som en av dem som ”blev prövade”, och enligt en osäker judisk tradition sågades Jesaja itu under kung Manasses regering. — 1 Kungaboken 22:24—28.
15. Vilka utstod misshandel och ”irrade omkring i öknar”?
15 Andra ”dog genom mord med svärd”, till exempel de av Guds profeter som var samtida med Elia och som hade dödats ”med svärd” på den onde kung Ahabs tid. (1 Kungaboken 19:9, 10) Elia och Elisa var bland dem som hade tro och som ”gick omkring i fårskinn, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och blev misshandlade”. (1 Kungaboken 19:5—8, 19; 2 Kungaboken 1:8; 2:13; jämför Jeremia 38:6.) Elia och Elisa måste ha varit bland dem som ”irrade omkring i öknar och berg och grottor och jordhålor”, därför att de blev utsatta för förföljelse. Det måste också de 100 profeter som Obadja gömde 50 och 50 i en grotta och som han försåg med bröd och vatten, när den avgudadyrkande drottning Isebel började ”utrota” Jehovas profeter. (1 Kungaboken 18:4, 13; 2 Kungaboken 2:13; 6:13, 30, 31) Hur bevarade inte dessa Guds tjänare sin ostrafflighet! Inte underligt att Paulus sade: ”Världen [det orättfärdiga mänskliga samhället] var dem inte värdig”!
16. a) Varför har Jehovas förkristna vittnen ännu inte fått ”uppfyllelsen av löftet”? b) Vad måste detta att ”göras fullkomlig” ha avseende på för Jehovas förkristna vittnen?
16 Tron ger oss den övertygelsen att när Guds tid för det är inne kommer alla som älskar honom att få ”uppfyllelsen av löftet”. (Läs Hebréerna 11:39, 40.) Dessa som bevarade sin ostrafflighet i förkristen tid ”fick gott vittnesbörd genom sin tro”, vilket nu utgör en del av den bibliska redogörelsen. Men de har ännu inte fått ”uppfyllelsen av löftet” från Gud genom en jordisk uppståndelse med utsikten till evigt liv under Rikets styre. Varför har de inte det? ”För att de inte skulle göras fullkomliga utan” Jesu smorda efterföljare för vilka Gud förutsåg ”något bättre”, nämligen odödligt himmelskt liv och privilegiet att få regera tillsammans med Kristus Jesus. Genom sin uppståndelse, som började efter Rikets upprättande år 1914, görs de smorda kristna ”fullkomliga” i himmelen, innan Jehovas vittnen från förkristen tid uppväcks på jorden. (1 Korintierna 15:50—57; Uppenbarelseboken 12:1—5) För dessa tidiga vittnen måste detta att ”göras fullkomlig” ha avseende på deras jordiska uppståndelse, att de till slut görs ”fria från slaveriet under förgängelsen” och att de uppnår mänsklig fullkomlighet genom översteprästens, Jesu Kristi, och hans 144.000 himmelska underprästers tjänster under Kristi tusenåriga regering. — Romarna 8:20, 21; Hebréerna 7:26; Uppenbarelseboken 14:1; 20:4—6.
Ha vår tros fullkomnare i minnet
17, 18. a) Vad måste vi göra för att lyckas i vårt tävlingslopp för evigt liv? b) Hur är Jesus Kristus vår tros ”fullkomnare”?
17 Efter att ha behandlat gärningar av förkristna Jehovas vittnen pekade Paulus nu på det förnämsta exemplet på tro. (Läs Hebréerna 12:1—3.) Vilken källa till uppmuntran är det inte för oss att vara omgivna av en ”så stor sky av vittnen”! Detta får oss att lägga av varje tyngande börda som skulle kunna hämma vår andliga utveckling. Det hjälper oss att sky den synd som förlust eller avsaknad av tro utgör och att med uthållighet löpa det kristna tävlingsloppet för evigt liv. Men för att nå vårt mål måste vi göra något mer. Vad är det?
18 Om vi skall lyckas i vårt tävlingslopp för evigt liv i Guds nya ordning, så måste vi ”uppmärksamt se på vår tros främste förmedlare [eller främste ledare] och fullkomnare, Jesus”. Tron hos Abraham och andra som bevarade sin ostrafflighet och som levde före Jesu Kristi jordiska tjänst var ofullkomlig, ofullständig, genom att de inte förstod de då ouppfyllda profetiorna om Messias. (Jämför 1 Petrus 1:10—12.) Men genom Jesu födelse, tjänst, död och uppståndelse uppfylldes många messianska profetior. På så sätt ”kom” tron i fullkomnad bemärkelse genom Jesus Kristus. (Galaterna 3:24, 25) Från sin himmelska ställning fortsatte Jesus också att vara trons fullkomnare för sina efterföljare, till exempel när han utgöt den heliga anden över dem vid pingsten år 33 v.t. eller genom de uppenbarelser som mer och mer utvecklade deras tro. (Apostlagärningarna 2:32, 33; Romarna 10:17; Uppenbarelseboken 1:1, 2; 22:16) Hur tacksamma är vi inte över detta ”trogna vittne”, Jesus Kristus, denne ”främste ledare” för Jehovas vittnen! — Uppenbarelseboken 1:5; Matteus 23:10.
19. Varför bör man ”noga” ”betrakta” Jesus?
19 Eftersom det inte är lätt att utstå eller uthärda de trolösas smädelser, gav Paulus följande uppmaning: ”Betrakta noga den [Jesus] som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” Ja, om vi håller blicken fäst på ”det trogna vittnet”, Jesus Kristus, kommer vi aldrig att tröttna på att göra Guds vilja. — Johannes 4:34.
20. Vad är några av de saker som vi har lärt oss om tron genom att begrunda Hebréerna 11:1—12:3?
20 Av den ”stora skyn av vittnen” lär vi mycket om trons olika fasetter eller sidor. En sådan tro som Abels ökar till exempel vår uppskattning av Jesu offer. Sann tro gör oss till modiga vittnen, precis som Enok dristigt förkunnade Jehovas budskap. Precis som för Noa driver vår tro oss att noggrant följa Guds anvisningar och tjäna som rättfärdighetens predikare. Abrahams tro inskärper hos oss behovet av att lyda Gud och lita på hans löften, även om somliga av dem ännu inte har uppfyllts. Mose exempel visar att tron gör det möjligt för oss att vara obefläckade av den här världen och att lojalt bistå Guds folk. De bedrifter som Israels domare, kungar och profeter utförde visar att tron på Gud kan uppehålla oss under förföljelse och prövningar. Och hur tacksamma är vi inte över att Jesu Kristi enastående exempel gör vår tro fast och orubblig! Låt oss därför med Jesus som vår ledare och i vår Guds kraft fortsätta att alltid visa tro som Jehovas vittnen.
Vad svarar du?
◻ Vilka gärningar av Jehovas förkristna vittnen bevisar att man visar sin tro genom att fullständigt förtrösta på Gud, när man ställs inför fara?
◻ Varför kan det sägas att vi genom tro framgångsrikt kan bestå varje ostrafflighetsprov?
◻ Vilket bevis finns det för att vi genom tro kan uthärda förföljelse?
◻ Varför kallas Jesus vår tros ”fullkomnare”?
◻ Nämn några av trons många fasetter eller sidor.
[Bild på sidan 16, 17]
David visade tro genom att fullständigt förtrösta på Jehova. Vilket fint föredöme för Jehovas folk i våra dagar!
[Bild på sidan 18]
”Kvinnor fick igen sina döda genom uppståndelse.” Tron på uppståndelsen hjälper oss att bevara vår ostrafflighet mot Jehova