MESAK

[Mẹsak]

Det babyloniska namn som Nebukadnessars överste hovfunktionär gav Daniels kamrat Misael. Vad det nya namnet betydde är osäkert, men det kan ha innehållit en hänsyftning på den sumeriske guden Aku.

Bevarar sin ostrafflighet som ung. Mesak (Misael) fördes som fånge från Jerusalem till Babylon 617 f.v.t. tillsammans med Jehojakin och andra. Misael, Asarja, Hananja och Daniel fick därefter genomgå en tre år lång utbildning vid det babyloniska hovet, och när den var slut visade de sig vara mycket förståndigare än till och med kungens rådgivare. (2Ku 24:1, 6, 8, 12–16; Dan 1:1–7, 17–20) Under den här tiden fortsatte dessa fyra att vara hängivna Gud och vägrade till och med att befläcka sig med ”kungens fina mat”. (Dan 1:8–16)

Det finns tre möjliga orsaker till att de ansåg att kungens mat skulle ”befläcka” dem: 1) Babylonierna åt djur som var orena enligt Moses lag; 2) de såg inte till att blodet fick rinna av på rätt sätt, vissa djur var kanske kvävda; 3) hedningarna offrade ofta djuren till sina gudar först och betraktade det som en del av gudsdyrkan att sedan äta köttet. (Dan 1:8; jfr 1Kor 10:18–20, 28.)

När Daniel längre fram hade blivit befordrad till en hög administrativ ställning vid kungens hov, framställde han en begäran om att Nebukadnessar skulle sätta Mesak, Sadrak och Abed-Nego över förvaltningen av provinsen Babylon, vilket Nebukadnessar också gjorde. (Dan 2:48, 49)

Vägrar att böja sig ner för bildstoden. Mesak och hans två kamrater uppmärksammades på nytt av kung Nebukadnessar när de inför alla de andra ämbetsmännen vägrade att böja sig ner för den stora bildstod som kungen hade gjort. I full förtröstan på Jehova sade de till Nebukadnessar att de inte ville tjäna hans gudar. Oavsett om deras Gud valde att befria dem ur eldsugnen eller inte, ville de hellre bevara sin ostrafflighet än kompromissa för att bli fria. (I Heb 11:34, 35 hänvisas det till några som ”dämpade eldens kraft” och som ”inte ville godta frigivning genom någon lösen, för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse”.) På grund av deras tro bevarade Jehova dem med hjälp av sin ängel. När de kom ut ur ugnen hade ”inte ens brandlukt ... kommit på dem”. Nebukadnessar, som rasande hade beordrat att ugnen skulle hettas upp sju gånger mer än brukligt innan de tre männen kastades in, erkände nu att det var deras Gud som hade befriat dem. Dessutom befallde han att om någon sade något som helst orätt mot Mesaks Gud skulle han huggas i stycken och hans hus göras till ett allmänt avträde. (Dan 3:1–30)