Du kan hålla ut till slutet

”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — HEBRÉERNA 12:1.

1, 2. Vad innebär det att hålla ut?

”NI HAR ... behov av uthållighet”, skrev aposteln Paulus till de kristna hebréerna, de judekristna, under det första århundradet. (Hebréerna 10:36) Aposteln Petrus betonade också denna egenskap, när han uppmanade de kristna att till sin tro ”foga” ”uthållighet”. (2 Petrus 1:5, 6) Men vad är egentligen uthållighet?

² Ett grekiskt-engelskt lexikon definierar det grekiska verbet för ”hålla ut”, ”uthärda” som ”stanna kvar i stället för att fly ... , hålla stånd, hålla ut”. Och ett uppslagsverk säger om det grekiska substantiv som återges med ”uthållighet”: ”Det är den anda som kan stå ut med saker och ting, inte bara med resignation, utan med ett levande hopp. ... Det är den egenskap som håller en man stående med ansiktet mot vinden. Det är den dygd som kan förvandla den hårdaste prövning till härlighet, eftersom den bortom smärtan ser målet.” Uthålligheten sätter således en människa i stånd att trots hinder och svårigheter stå fast och att inte förlora hoppet. I synnerhet vilka har behov av denna egenskap?

3, 4. a) Vilka har behov av uthållighet? b) Varför måste vi hålla ut till slutet?

³ Alla kristna är bildligt talat med i ett lopp som kräver uthållighet. Omkring år 65 v.t. skrev aposteln Paulus dessa uppmuntrande ord till sin trogne medarbetare och reskamrat Timoteus: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron.” (2 Timoteus 4:7) Genom att använda uttrycket ”fullföljt loppet” jämförde Paulus sitt kristna liv med ett tävlingslopp som har en bestämd bana och en mållinje. När Paulus skrev detta närmade han sig triumferande slutet på loppet, och han såg med tillförsikt fram emot att få ta emot belöningen. Han skrev vidare: ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen.” (2 Timoteus 4:8) Paulus var övertygad om att han skulle få den belöningen, eftersom han hade hållit ut till slutet. Hur är det då med oss nu som kristna?

⁴ För att uppmuntra dem som hade börjat i loppet skrev Paulus: ”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” (Hebréerna 12:1) Vi träder in i detta uthållighetslopp, när vi genom Jesus Kristus överlämnar oss åt Jehova Gud. Det är viktigt att vi får en god start i loppet som en lärjunge, men som Jesus framhöll är det som till sist räknas ändå att vi avslutar loppet. Han sade: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 24:13) Det pris som väntar dem som framgångsrikt avslutar loppet är evigt liv! Eftersom vi också har ett mål, måste vi hålla ut till slutet. Vad kommer att hjälpa oss att nå det målet?

Det är nödvändigt med rätt näringstillförsel

5, 6. a) Vad måste vi vara noga med för att kunna hålla ut i loppet för liv? b) Vad i andligt avseende måste vi ta vara på, och varför det?

⁵ I närheten av den forntida grekiska staden Korinth hölls de berömda isthmiska spelen. Paulus använde sig av den kunskap som bröderna i Korinth hade om de idrottstävlingar och andra tävlingar som hölls där, när han påminde dem om det lopp för liv som de var inbegripna i: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” Han betonade vikten av att fortsätta framåt i loppet och att fullborda det. Men vad skulle hjälpa dem att göra det? Han tillade: ”Var och en som deltar i en tävlingskamp [utövar] självbehärskning i allting.” Ja, för att kunna vinna måste deltagarna i de forntida idrottsspelen underkasta sig hårdträning, vara noga med vad de åt och drack och i övrigt sköta sig. — 1 Korinthierna 9:24, 25.

⁶ Hur är det då med det lopp som vi som kristna har påbörjat? En äldste i en av Jehovas vittnens församlingar säger: ”Man måste vara noga med den andliga näringstillförseln, om man skall kunna hålla ut i loppet för liv.” Tänk på den andliga mat som Jehova, ”den Gud, som fyller behovet av uthållighet”, har försett oss med. (Romarna 15:5) Vår förnämsta källa till andlig näring är Guds ord, Bibeln. Bör vi då inte ha ett bra program för bibelläsning? Genom ”den trogne och omdömesgille slaven” förser Jehova oss också med de aktuella tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och andra på Bibeln grundade publikationer. (Matteus 24:45) Att vi flitigt studerar dessa kommer att stärka oss andligen. Ja, vi måste ta oss tid, ”köpa upp den lägliga tiden”, till att studera. — Efesierna 5:16.

7. a) Varför bör vi inte vara nöjda med att bara känna till de grundläggande kristna lärorna? b) Hur kan vi ”skynda framåt mot mogenhet”?

⁷ För att förbli i loppet som en kristen lärjunge måste vi gå längre än till det grundläggande eller det ”första av läran” och ”skynda framåt mot mogenhet”. (Hebréerna 6:1) För att göra det måste vi utveckla ett intresse för ”bredden och längden och höjden och djupet” av sanningen och hämta näring från ”den fasta födan” som ”är för de mogna”. (Efesierna 3:18; Hebréerna 5:12–14) Tänk till exempel på de fyra tillförlitliga berättelserna om Jesu liv här på jorden, som vi får i Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier. Genom att vi ingående studerar dessa evangelieskildringar får vi inte bara kännedom om de gärningar som Jesus utförde och vad slags person han var, utan vi får också en uppfattning om det tänkesätt som motiverade hans handlingar. Vi kan på så sätt få ”Kristi sinne”. — 1 Korinthierna 2:16.

8. Hur hjälper kristna möten oss att hålla ut i loppet för liv?

⁸ Paulus förmanade sina medtroende: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Det är verkligen vederkvickande och en källa till uppmuntran att vara med vid kristna möten och få vara tillsammans med kärleksfulla bröder och systrar som är intresserade av oss och som vill hjälpa oss att hålla ut till slutet! Vi kan inte tillåta oss att ta lätt på denna kärleksfulla anordning från Jehova. Må vi genom att vara flitiga med att studera och vara med vid möten bli ”fullvuxna i fråga om sinnesförmögenheter”. — 1 Korinthierna 14:20.

Åskådare som sporrar oss

9, 10. a) Hur kan åskådarna vara en källa till uppmuntran i ett uthållighetslopp? b) Vad är det ”stora moln av vittnen som omger oss”, det som omnämns i Hebréerna 12:1?

⁹ Men oavsett hur väl förberedd en löpare är, kan det utefter vägen inträffa saker och ting som kan få honom att snava. Paulus frågade: ”Ni löpte så bra. Vem har hindrat er från att fortsätta att lyda sanningen?” (Galaterna 5:7) Somliga av de kristna i Galatien hade av allt att döma skaffat sig dåligt umgänge, vilket gjorde dem distraherade i loppet för liv. Att man får stöd och uppmuntran av andra kan däremot göra det lättare att hålla ut i loppet. Detta påminner mycket om den verkan som åskådarna i ett idrottsspel kan ha på deltagarna. Entusiastiska åskådare ökar spänningen hos de tävlande och får dem att hela tiden vara motiverade. Åskådarnas bifallsrop, som ofta åtföljs av hög musik och applåder, kan ge deltagarna den extra puff de behöver för att komma i mål. Ja, välvilligt inställda åskådare kan utöva ett positivt inflytande på deltagarna i ett tävlingslopp.

¹⁰ Vilka är då åskådarna i det lopp för liv som vi som kristna är inbegripna i? Efter det att Paulus i Hebréerna, kapitel 11, har räknat upp trogna förkristna vittnen för Jehova, skriver han: ”Alltså, eftersom vi har ett så stort moln av vittnen som omger oss, så låt oss ... med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” (Hebréerna 12:1) När Paulus tar bilden med ett moln, så använde han inte det grekiska ord som betecknar ett moln av en bestämd storlek och med skarpa konturer. I stället använde han ett ord som enligt lexikografen W. E. Vine ”betecknar en sammanhängande molnmassa som täcker himlen”, dvs. ett molntäcke. Det är uppenbart att Paulus tänkte på en stor skara vittnen, så många att de liknade en molnmassa.

11, 12. a) Hur kan vi så att säga få uppmuntrande bifallsrop från trogna förkristna vittnen till att löpa loppet med uthållighet? b) Hur kan vi få största möjliga nytta av det stora ”molnet” av vittnen?

¹¹ Trogna förkristna vittnen kan naturligtvis inte nu vara bokstavliga åskådare, då de ju sover i döden i väntan på en uppståndelse. Men i Bibeln får vi en levande beskrivning av dem och deras framgångsrika levnadslopp. När vi studerar Bibeln, kan därför dessa trogna vittnen bli levande i vårt sinne och så att säga ge oss uppmuntrande bifallsrop att fullborda loppet. — Romarna 15:4.a

¹² Om vi skulle frestas av de möjligheter som världen erbjuder, skulle vi inte då genom att begrunda hur Mose försmådde prakten och härligheten i Egypten bli motiverade att inte bryta vårt lopp? Och vi blir säkert uppmuntrade att inte ge upp i kampen för tron, om vi, när vi möter en svår prövning, tänker på det svåra prov som Abraham fick utstå, när han ombads att offra sin son Isak. Ju tydligare vi med vårt förstånds ögon kan urskilja vittnena i detta stora ”moln”, desto mer kommer vi att bli sporrade av dem att fortsätta framåt.

13. Hur sporrar nutida Jehovas vittnen oss i loppet för liv?

¹³ Vi är också omgivna av många nutida Jehovas vittnen. Smorda kristna har varit fina föredömen i fråga om tro, och det har också kristna män och kvinnor i ”den stora skaran”! (Uppenbarelseboken 7:9) Vi får ibland läsa deras levnadsskildringar i den här tidskriften och i andra av Sällskapet Vakttornets publikationer.b När vi tänker på deras tro blir vi uppmuntrade att hålla ut till slutet. Och det är verkligen underbart att få stöd av nära vänner och släktingar som själva tjänar Jehova troget! Ja, vi har många som sporrar oss i loppet för liv.

Håll en förståndig takt

14, 15. a) Varför är det viktigt att vi håller en förståndig takt? b) Varför bör vi ställa upp rimliga mål?

¹⁴ Den som löper i ett långt lopp, till exempel ett maratonlopp, måste hålla en förståndig takt. ”Om man tar ut sig i början, kan man komma att misslyckas”, heter det i tidskriften New York Runner. ”Följden blir då sannolikt att man får kämpa hårt under de sista kilometrarna av loppet eller också tvingas bryta det.” En maratonlöpare erinrar sig: ”Under en föreläsning, som jag var med vid som en förberedelse för loppet, gav talaren följande uppmaning: ’Spring i din egen takt och försök inte hålla takten med de snabbare löparna, för då kommer du bara att bli utmattad och kanske tvingas bryta.’ Genom att jag lydde det här rådet kunde jag fullfölja loppet.”

¹⁵ Guds tjänare måste anstränga sig kraftigt i loppet för liv. (Lukas 13:24) Men lärjungen Jakob skrev: ”Visheten från ovan är ... resonlig.” (Jakob 3:17) Även om vi genom andras goda exempel kan bli uppmuntrade att göra mer, kommer resonlighet att hjälpa oss att ställa upp rimliga mål efter våra egna förmågor och förhållanden. Bibeln påminner oss: ”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre. Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda.” — Galaterna 6:4, 5.

16. Hur hjälper blygsamheten oss att hålla en lämplig takt?

¹⁶ I Mika 6:8 ställs följande tankeväckande fråga: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du ... är blygsam, när du vandrar med din Gud?” Blygsamhet innebär att man är medveten om sina egna begränsningar. Om vi på grund av bristande hälsa eller hög ålder är begränsade i fråga om vad vi kan göra i Guds tjänst, må vi då inte bli modfällda. Jehova godtar det vi utför och de uppoffringar vi gör ”efter vad” vi ”har” och ”inte efter vad” vi ”inte har”. — 2 Korinthierna 8:12; jämför Lukas 21:1–4.

Håll ögonen fästa vid priset

17, 18. Vad hjälpte Jesus att utstå tortyrpålen?

¹⁷ När Paulus för de kristna i Korinth påpekade behovet av uthållighet i loppet för liv, nämnde han en annan sak i samband med de isthmiska spelen som var värd att lägga märke till. Han sade om deltagarna i de spelen: ”De ... [löper] naturligtvis för att få en förgänglig krona, men vi en oförgänglig. Därför löper jag nu inte såsom med ovisshet; jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften.” (1 Korinthierna 9:25, 26) Segerpriset i dessa forntida spel var en krona eller krans gjord av kvistar av pinje eller något annat träd eller kanske av torkad vild selleri, i sanning en ”förgänglig krona”. Men vad väntar då de kristna som håller ut intill slutet?

¹⁸ Aposteln Paulus hänvisar till vårt föredöme, Jesus Kristus, och skriver: ”För den glädje som förelades honom utstod [han] en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:2) Jesus kunde hålla ut till slutet av sitt mänskliga liv genom att han såg bortom tortyrpålen på den belöning som väntade honom i form av den glädje han skulle få uppleva av att få vara med om att helga Jehovas namn, att få återlösa mänskligheten från döden och att som kung och överstepräst få ge lydiga människor ändlöst liv i ett jordiskt paradis. — Matteus 6:9, 10; 20:28; Hebréerna 7:23–26.

19. Vad bör vi koncentrera oss på i loppet som kristna lärjungar?

¹⁹ Tänk på den glädje som föreläggs oss i loppet som kristna lärjungar. Jehova har gett oss det mycket tillfredsställande arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och att förmedla livräddande kunskap från Bibeln till andra. (Matteus 28:19, 20) Det är verkligen en glädje att finna någon som är intresserad av den sanne Guden och att få hjälpa en sådan att börja i loppet för liv! Det är också ett privilegium att få ta del i det arbete som har samband med helgandet av Jehovas namn, och det oavsett hur de människor reagerar som vi predikar för. När vi, trots likgiltighet eller motstånd från dem som vi vittnar för på vårt distrikt, håller ut i förkunnartjänsten, har vi glädjen att veta att vi gläder Jehovas hjärta. (Ordspråken 27:11) Och den storslagna belöning som han lovar oss är evigt liv. Tänk vilken glädje det kommer att skänka! Vi måste ha dessa välsignelser för ögonen och hålla ut i loppet.

När slutet närmar sig

20. Hur kan loppet för liv bli svårare allteftersom det närmar sig sitt slut?

²⁰ Vi måste i vårt lopp för liv föra en kamp mot vår störste fiende, Satan, Djävulen, som nu när slutet närmar sig oförtrutet försöker få oss att snava eller sakta farten. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) Det är inte heller lätt att under krig, hungersnöd och farsoter och andra svårigheter, vilket allt kännetecknar ”ändens tid”, fortsätta som trogna överlämnade förkunnare av Guds kungarike. (Daniel 12:4; Matteus 24:3–14; Lukas 21:11; 2 Timoteus 3:1–5) Slutet kanske ibland också verkar längre bort än vad vi hade förväntat, i synnerhet om vi började i loppet för flera årtionden sedan. Men Guds ord försäkrar oss om att slutet skall komma. Jehova säger att det inte kommer att bli försenat. Slutet är i sikte. — Habackuk 2:3; 2 Petrus 3:9, 10.

21. a) Vad kommer att stärka oss när vi fortsätter i loppet för liv? b) Vad bör vi vara beslutna att göra allteftersom slutet närmar sig?

²¹ För att lyckas i loppet för liv måste vi därför hämta styrka från den andliga näring som Jehova så kärleksfullt förser oss med. Vi behöver också alla den uppmuntran vi kan få av att regelbundet komma tillsammans med våra medtroende, vilka också löper i loppet. Och eftersom Jehova ger den ”kraft som är över det normala”, kan vi hålla ut till slutet, även om vårt lopp på grund av förföljelse eller oförutsedda händelser skulle komma att bli ännu svårare. (2 Korinthierna 4:7) Det är verkligen uppmuntrande att veta att Jehova vill att vi segrande skall fullborda loppet! Låt oss vara fast beslutna att ”med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss”, fullständigt övertygade om att vi ”i rätt tid skall ... skörda, om vi inte tröttnar”. — Hebréerna 12:1; Galaterna 6:9.

Kommer du ihåg?

◻ Varför måste vi hålla ut till slutet?

◻ Vad som Jehova har försett oss med bör vi inte glömma?

◻ Varför är det viktigt att hålla en förståndig takt?

◻ Vilken glädje föreläggs oss när vi fortsätter i loppet?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 18]

Hämta uppmuntran av kristna möten