Ungdomar frågar:
Är det verkligen så allvarligt att ljuga?
Michelle visste att hennes föräldrar skulle bli arga när de fick reda på att hon hade slagit sönder ett mycket kärt prydnadsföremål. Men hon var inte speciellt upplagd för att ta emot något straff eller någon sträng uppläxning. Hon kom därför på ett enkelt sätt att avleda sina föräldrars vrede: Hon anklagade sin yngre bror för att ha slagit sönder det.
MÅNGA ungdomar tycker att det kan vara befogat att ljuga under vissa omständigheter. Somliga säger att de skulle ljuga för att förhindra en brottslig handling, för att skydda någon oskyldig eller för att rädda ett liv. Sådana situationer är dock sällsynta i verkliga livet. Det händer mycket oftare att ungdomar tar till lögner av samma skäl som Michelle: för att undkomma straff och för att komma ur en pinsam situation.
Donald sade till sin mor att han hade städat sitt rum, när han i själva verket hade slängt allting under sängen. På liknande sätt sade Richard till sina föräldrar att han inte hade fått sitt dåliga betyg därför att han inte studerade, utan därför att han ”inte kom överens med sin lärare” — något som lät föga övertygande.
Du kanske ändå menar att det inte var någon större skada skedd, eftersom dessa lögner inte var illvilliga. ”Det är väl inte så farligt med en vit lögn”, kanske du säger. Och eftersom ordböcker definierar en vit lögn som en ”kultiverad eller oförarglig lögn”, förmedlar det tanken att vita lögner kanske inte är så allvarliga.
I boken The Importance of Lying anförs H. L. Mencken, då han ger ytterligare en orsak till att en del tillgriper lögner: ”Felet med sanningen är att den till största delen är obekväm och ofta trist. Det mänskliga sinnet söker något mer roande och smeksamt.” Det är därför inte förvånande att människor faktiskt ofta inte vill höra sanningen, utan föredrar ”att få sina öron kittlade”. (2 Timoteus 4:3) Den störste lärare som någonsin har levat, Jesus Kristus, fann detta vara sant. ”Om jag talar sanning”, sade han till människor på sin tid, ”varför tror ni mig inte?” (Johannes 8:46) Visst kan det ibland vara frestande att berätta tilltalande lögner i stället för impopulära sanningar!
Men betyder det faktum att en lögn kan vara tilltalande eller att man ljuger över en bagatell eller också att lögnen är välment att det är rätt att ljuga?
Guds syn på lögn
Människors tendens att ljuga uppmärksammades redan på bibelns tid. Psalmisten sade: ”Osanning håller de på med att tala, den ene till den andre; med hal läpp håller de på med att tala och med dubbelt hjärta.” Det var själviska intressen som dolde sig bakom deras lögner. De sade: ”Med vår tunga skall vi få överhand. Våra [lögnaktiga] läppar är med oss. Vem skall vara herre över oss?” Lägg dock märke till hur Gud såg på deras lögnaktiga vägar: ”Jehova skall utrota alla hala läppar, den tunga som talar stora ting.” — Psalm 12:3—5, NW.
Ja, ”en lögnaktig tunga” var och är ett av de ting som ”Herren [Jehova] hatar”. (Ordspråksboken 6:16, 17) Det är ju trots allt Satan, djävulen, själv som är ”lögnens fader”. (Johannes 8:44) Något som är värt att tänka på är att bibeln inte skiljer mellan lögner och ”vita lögner”. Det sägs helt enkelt: ”Ingen lögn har sin upprinnelse i sanningen.” (1 Johannes 2:21) Det är därför som ”den bedräglige är något avskyvärt för Jehova, men hans förtroliga umgänge är med de rättrådiga”. (Ordspråksboken 3:32, NW) Ja, Jehova vill helt enkelt inte ha något nära förhållande till någon som är oärlig.
En ung människa som fruktar Gud kan därför inte betrakta något slags lögn som godtagbar. En yngling vid namn Tyrone uttryckte det så här: ”Det är som ett sanningstest. En sak är antingen rätt eller fel.”
Varför det är skadligt att ljuga
Varför är det då så orätt att ljuga? Kan inte en lögn rädda dig från att bli straffad? Kanske. Men vad händer om lögnen uppdagas? I så fall har den bara uppskjutit straffet. Unge André konstaterar också: ”Man blir jättearg när någon säger något till en och man senare kommer på att det var lögn.” Ja, att ljuga framkallar vrede och förbittring. Och när de man ljuger för är ens föräldrar, kan det leda till att man blir ordentligt uppläxad.
Det är inte att undra på att det i bibeln sägs: ”De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de är en försvinnande dunst.” (Ordspråksboken 21:6) Med andra ord är de fördelar en lögn kan medföra lika kortlivade som dimma.
Lögn och ditt samvete
Att ljuga skadar också den som ljuger. Michelle (som omnämndes i inledningen) lyckades övertyga sina föräldrar om att det var hennes bror som hade slagit sönder prydnadsföremålet. Längre fram kände hon sig emellertid tvungen att bekänna sitt felaktiga handlingssätt för dem. Michelle förklarar: ”Jag mådde riktigt dåligt mest hela tiden. Mina föräldrar litade på mig, och jag svek dem.”
Michelles dåliga samvete belyser väl en princip som uttalades av aposteln Paulus. I Romarna 2:14, 15 visar han att Gud har nedlagt i människorna den förmåga som samvetet utgör. Paulus förklarar hur detta fungerar och säger: ”Deras samvete vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” I Michelles fall ”vittnade” hennes samvete om det faktum att det var fel att ljuga, och det ”anklagade” henne — plågade henne med skuldkänslor.
Naturligtvis kan en person ignorera sitt samvete och förhärda det. En artikel i tidskriften Adolescence visade till exempel att yngre tonåringar är benägna att betrakta lögn som orätt. Men allteftersom de blir äldre förhärdas deras syn på lögn. I artikeln sägs det att ”femtonåringar oftare än tolvåringar bedömer det som att lögner ibland inte är orätta”. Det är tydligt att ju mer någon utövar lögn, desto mer är denne i fara att bli märkt ”i sitt samvete såsom med ett brännjärn”. — 1 Timoteus 4:2.
Att utveckla ”ett redbart samvete”
Som en kontrast kunde aposteln Paulus säga om sig själv och sina följeslagare: ”Vi litar nämligen på att vi har ett redbart samvete.” (Hebréerna 13:18) Paulus’ samvete tillät honom inte att ta till lögner eller halvsanningar. Är ditt samvete på liknande sätt känsligt för det som är osant? Om inte, öva då upp det genom att studera bibeln och på bibeln grundad litteratur, till exempel denna tidskrift och dess följeslagare Vakttornet.
En ungdom som heter Bobby har gjort detta med gott resultat. Då och då har dessa publikationer behandlat ett problem som han har haft. I stället för att dölja problemet med en härva av lögner har hans samvete drivit honom till att ta upp saken med sina föräldrar och ärligt resonera om det. Det har ibland lett till att han har fått ta emot tuktan. Men trots det medger han att det ”känns bättre inombords”, när man har varit ärlig.
Må så vara att det är som en ungdom uttryckte det: ”Om man berättar sanningen, kommer det att bedröva ens föräldrar.” Men de kommer att respektera dig för att du berättar sanningen för dem. Det bevisar för dem att du håller på att bli vuxen och att du inser att du är ansvarig för dina handlingar.
En annan hjälp i att utveckla ett redbart samvete är att du är omsorgsfull i ditt val av vänner. ”Ha ditt umgänge med de visa, så blir du vis. Den som ger sig i sällskap med dårar, honom går det illa”, sägs det i Ordspråksboken 13:20. Bobby påpekar: ”Med en vän som man ljuger tillsammans med kommer man att råka illa ut. Han är inte en vän som man kan lita på.” Psalmisten yttrade följande visa ord: ”Jag har inte suttit hos osanningens män.” (Psalm 26:4, NW) Försök att hitta vänner som respekterar gudaktiga normer.
Till sist, om du blir frestad att ljuga, kom då ihåg de normer Jehova Gud ställer upp för dem som är hans egna vänner. ”O Jehova, vem kommer att vara gäst i ditt tält?” undrade psalmisten. ”Den som ... talar sanningen i sitt hjärta.” (Psalm 15:1, 2, NW) Att begrunda vilket privilegium det är att äga samhörighet med Gud gör att man motiveras till att vara ärlig.
Att tala sanning är inte alltid lätt. Du kan rentav hamna i en situation där ”en grupp människor ljuger och du måste säga sanningen”, som en ungdom som heter Mark uttryckte det. Men den som beslutar sig för att säga sanningen kommer att bevara ett gott samvete, ett gott förhållande till sina verkliga vänner och, bäst av allt, ett gott förhållande till sin skapare. En ungdom som heter Steven sammanfattar saken på ett utmärkt sätt, när han säger: ”Det faktum att andra ljuger behöver inte betyda att man själv måste ljuga!”
[Infälld text på sidan 20]
Lögner är ofta föga övertygande och kanske bara uppskjuter straffet tills de avslöjas
[Bild på sidan 21]
Att bekänna ett fel är inte lätt, men dina föräldrar kommer att respektera din ärlighet