Akta dig för brist på tro

”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden.” — HEBRÉERNA 3:12.

1. Vilket chockerande förhållande riktar Paulus’ ord till de kristna hebréerna eller judekristna vår uppmärksamhet på?

ATT människor som en gång stått i ett nära förhållande till Jehova skulle kunna utveckla ett ”ont hjärta” och ”dra sig bort från den levande Guden” är skrämmande och något att ta varning av! Aposteln Paulus riktade inte dessa ord till icke troende, utan till människor som på grund av sin tro på Jesu Kristi lösenoffer hade överlämnat sitt liv åt Jehova.

2. Vilka frågor skall vi behandla?

² Hur kunde någon som åtnjöt ett sådant andligen välsignat tillstånd utveckla ”ett ont hjärta utan tro”? Ja, hur kunde någon som hade smakat Guds kärlek och oförtjänta omtanke med vett och vilja dra sig bort från honom? Skulle detta kunna hända med någon av oss? Det här är något som tål att tänka på, och vi bör titta närmare på bakgrunden till den här varningen. — 1 Korinthierna 10:11.

Varför ett så kraftfullt råd?

3. Under vilka förhållanden levde de kristna i och omkring Jerusalem under det första århundradet?

³ Det verkar som om Paulus skrev detta brev till de kristna hebréerna eller de judekristna i Judeen år 61 v.t. En historiker skriver att detta var en tid då ”ingen rättskaffens människa vare sig i Jerusalem eller i provinsen i övrigt kunde känna sig lugn och trygg”. Förtrycket från den romerska militären, övermodet hos de antiromerska judiska seloterna och närvaron av kriminella element som utnyttjade den kaotiska situationen till att stjäla gjorde detta till en tid av laglöshet och våld. De kristna som på alla sätt försökte hålla sig utanför allt sådant hade det mycket svårt. (1 Timoteus 2:1, 2) På grund av sin neutrala ståndpunkt betraktades de faktiskt av somliga som socialt missanpassade, ja, rentav som upproriska. De blev ofta illa behandlade och berövades sina ägodelar. — Hebréerna 10:32–34.

4. Vilka religiösa påtryckningar utsattes de judekristna för?

⁴ Dessa judekristna utsattes också för intensiva religiösa påtryckningar. Den kristna församlingen hade som en följd av Jesu trogna lärjungars nitiska verksamhet vuxit snabbt, något som hade retat judarna, och i synnerhet deras religiösa ledare, till vrede och väckt deras svartsjuka. De försökte på alla sätt ansätta och förfölja Jesu Kristi efterföljare.a (Apostlagärningarna 6:8–14; 21:27–30; 23:12, 13; 24:1–9) Och även om inte alla kristna blev direkt förföljda, så blev de dock hånade och förlöjligade av judarna. Kristendomen föraktades som en ny religion som saknade judendomens prakt. De kristna hade inget tempel, inget prästerskap, inga högtider, inga bokstavliga offer osv. Och deras ledare, Jesus, hade dödats som en brottsling. Det krävdes tro, mod och uthållighet av de kristna att utöva sin religion.

5. Varför var det viktigt för de kristna i Judeen att förbli andligen vakna?

⁵ Dessa kristna hebréer i Judeen levde i en mycket svår tid i nationens historia. Mycket av det som deras Herre, Jesus Kristus, hade sagt skulle känneteckna slutet på den judiska ordningen hade redan inträffat. Slutet kunde inte vara långt borta. För att få överleva måste de kristna hålla sig andligen vakna och vara redo att ”fly till bergen”. (Matteus 24:6, 15, 16) Skulle de ha den tro och andliga styrka som krävdes för att följa Jesu anvisning att omedelbart handla? Det verkade finnas vissa tvivel.

6. Vad var de kristna i Judeen i trängande behov av?

⁶ Det är uppenbart att de judekristna var under svår press både i och utanför församlingen under årtiondet närmast före upplösningen av hela den judiska tingens ordning. De behövde uppmuntran. Men de behövde också få råd och vägledning som hjälpte dem att se att den kurs de hade valt var den rätta och att de inte hade lidit och uthärdat förgäves. Paulus insåg hur svår deras situation var och kom till deras hjälp.

7. Varför bör vi vara intresserade av det Paulus skriver i brevet till hebréerna?

⁷ Det som Paulus skrev i brevet till hebréerna bör vara av stort intresse för oss. Varför det? Därför att vi lever i en tid som kan jämföras med deras. Vi känner dagligen pressen från världen som är under Satans herravälde. (1 Johannes 5:19) Vi ser nu hur Jesu och apostlarnas profetior om de sista dagarna och ”avslutningen på tingens ordning” uppfylls inför våra ögon. (Matteus 24:3–14; 2 Timoteus 3:1–5; 2 Petrus 3:3, 4; Uppenbarelseboken 6:1–8) Vi måste framför allt hålla oss andligen vakna, så att vi ”må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa”. — Lukas 21:36.

En som var större än Mose

8. Vad uppmanade Paulus sina medkristna till genom det han sade i Hebréerna 3:1?

⁸ Paulus nämnde en viktig sak när han skrev: ”Tänk på den apostel och överstepräst som vi bekänner — Jesus.” (Hebréerna 3:1) Det grekiska verb som här har översatts med ”tänka på” betyder ”tydligt urskilja, ... helt och fullt förstå, noga ge akt på”. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Paulus uppmanade således sina medtroende att verkligen söka förstå och uppskatta den roll som Jesus spelade när det gällde deras tro och räddning. Därigenom skulle de stärkas i sitt beslut att stå fasta i tron. Vad var då Jesu roll, och varför bör vi ”tänka på” honom?

9. Varför talade Paulus om Jesus som en ”apostel” och ”överstepräst”?

⁹ Paulus använde uttrycken ”apostel” och ”överstepräst” om Jesus. En ”apostel” är en som har blivit utsänd och avser här en genom vilken Gud kommunicerar med mänskligheten. En ”överstepräst” är en genom vilken människor kan nalkas Gud. Båda dessa uppgifter är väsentliga för sann tillbedjan, och Jesus fullgör dem båda. Han är den som blev utsänd från himlen för att lära människorna sanningen om Gud. (Johannes 1:18; 3:16; 14:6) Jesus är också den som har förordnats som den motbildlige översteprästen i Jehovas andliga tempelanordning för förlåtelse för synd. (Hebréerna 4:14, 15; 1 Johannes 2:1, 2) Om vi verkligen uppskattar de välsignelser som vi kan få genom Jesus, då kommer vi att ha det mod och den beslutsamhet som krävs för att förbli fasta i tron.

10. a) Hur hjälpte Paulus de judekristna att inse kristendomens överlägsenhet över judendomen? b) Vilken universell sanning åberopar Paulus för att få fram det han ville ha sagt?

¹⁰ För att betona värdet av kristen tro jämförde Paulus Jesus med Mose, vilken judarna betraktade som den störste av deras förfäders profeter. Om dessa judekristna helt och fullt kunde fatta hur mycket större Jesus var än Mose, hade de ingen anledning att betvivla kristendomens överlägsenhet över judendomen. Paulus påpekade att även om Mose hade räknats värdig att bli betrodd med Guds ”hus”, dvs. Israels nation eller församling, var han endast en trogen tjänare. (4 Moseboken 12:7) Jesus däremot var Sonen, den som var herre över huset. (1 Korinthierna 11:3; Hebréerna 3:2, 3, 5) För att riktigt få fram vad han ville ha sagt åberopade Paulus följande universella sanning: ”Nu uppförs ju vart och ett hus av någon, men Gud är den som har byggt allting.” (Hebréerna 3:4) Ingen kunde bestrida att Gud är den störste av alla, eftersom han är alltings Byggmästare eller Skapare. Och eftersom Jesus var Guds medarbetare måste han följaktligen vara större än all annan skapelse, inbegripet Mose. — Ordspråken 8:30; Kolosserna 1:15–17.

11, 12. Vad uppmanade Paulus de judekristna att hålla fast vid ”intill slutet”, och hur kan vi tillämpa detta råd?

¹¹ Ja, de judekristna var verkligen mycket gynnade. Paulus påminde dem om att de hade ”andel i den himmelska kallelsen”, ett privilegium som hade långt större värde än något som den judiska ordningen kunde erbjuda. (Hebréerna 3:1) Paulus’ ord måste ha fått dessa smorda kristna att känna sig tacksamma över det nya arv de skulle få och att inte sörja över det de hade gett upp i samband med sitt judiska arv. (Filipperna 3:8) Paulus uppmanade dem att hålla fast vid sitt privilegium och verkligen uppskatta det, när han sade: ”Kristus var trogen såsom Son över Hans [Guds] hus. Vi är Hans hus, om vi intill slutet stadigt håller fast vid vårt fria och öppna tal och vår stolthet över hoppet.” — Hebréerna 3:6.

¹² Ja, om dessa judekristna skulle få överleva det snabbt annalkande slutet för den judiska tingens ordning, måste de stadigt hålla fast vid sitt gudagivna hopp ”intill slutet”. Det måste vi också, om vi önskar få överleva slutet för denna ordning. (Matteus 24:13) Vi får inte låta livets bekymmer, människors likgiltighet eller våra egna ofullkomliga böjelser få oss att vackla i vår tro på Guds löften. (Lukas 21:16–19) Låt oss därför, för att se hur vi kan bli styrkta, ägna uppmärksamhet åt det Paulus säger i fortsättningen.

”Gör inte era hjärtan hårda”

13. Vilken varning gav Paulus, och hur tillämpade han Psalm 95?

¹³ Efter att ha behandlat de judekristnas gynnade ställning gav Paulus följande varning: ”Alldeles som den heliga anden säger: ’I dag, om ni hör hans egen röst, så gör inte era hjärtan hårda som vid det tillfälle då det gavs anledning till bitter vrede, som på den dagen då prövningen skedde i vildmarken.’” (Hebréerna 3:7, 8) Eftersom Paulus citerade från Psalm 95 i Bibeln och den är inspirerad av Gud genom hans heliga ande, kunde han säga att ”den heliga anden säger”.b — Psalm 95:7, 8; 2 Moseboken 17:1–7; 2 Timoteus 3:16.

14. Hur reagerade israeliterna för det som Jehova hade gjort för dem, och varför det?

¹⁴ Efter det att israeliterna hade blivit befriade ur slaveriet i Egypten fick de den stora äran att träda in i ett förbundsförhållande till Jehova. (2 Moseboken 19:4, 5; 24:7, 8) Men de visade ingen uppskattning av det som Jehova hade gjort för dem, utan de blev i stället snart upproriska. (4 Moseboken 13:25–14:10) Hur kunde detta hända? Paulus pekade på orsaken: de gjorde sina hjärtan hårda. Men hur kan hjärtan som är känsliga och mottagliga för Guds ord bli hårda? Och vad måste vi göra för att förhindra detta?

15. a) Hur har Guds ”egen röst” hörts i det flydda och i vår tid? b) Vilka frågor måste vi ställa oss själva om Guds ”röst”?

¹⁵ Paulus börjar sin varning med en villkorssats: ”Om ni hör hans egen röst.” Jehova Gud talade först till sitt folk genom Mose och andra profeter, men sedan talade han till dem genom sin Son, Jesus Kristus. (Hebréerna 1:1, 2) Vi har nu Guds fullständiga inspirerade ord, Bibeln. Vi har också ”den trogne och omdömesgille slaven”, förordnad av Jesus till att förse oss med andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45–47) Gud talar således fortfarande. Men lyssnar vi? Hur reagerar vi till exempel för råd om klädsel och övrigt yttre eller om val av underhållning och musik? ”Hör” vi, dvs. lyssnar vi på och lyder det vi får höra? Om vi har för vana att komma med ursäkter eller göra invändningar mot råd, utsätter vi oss för den lömska faran att göra vårt hjärta hårt.

16. Hur kan vårt hjärta bli hårt?

¹⁶ Vårt hjärta kan också bli hårt, om vi försöker slippa undan att göra det vi kan och bör göra. (Jakob 4:17) Israeliterna visade ingen tro, trots allt det som Jehova hade gjort för dem. De gjorde uppror mot Mose, valde att tro på en ogynnsam rapport om Kanaan och vägrade att gå in i det utlovade landet. (4 Moseboken 14:1–4) Jehova bestämde därför att de skulle tillbringa 40 år i vildmarken, en tillräckligt lång tid för att medlemmarna av den generation som saknade tro skulle hinna dö bort. Gud blev led vid dem och sade: ”’De far alltid vilse med sina hjärtan, och själva har de inte lärt känna mina vägar.’ Således svor jag i min vrede: ’De skall inte komma in i min vila.’” (Hebréerna 3:9–11) Kan vi hämta någon lärdom av detta?

En lärdom för oss

17. Varför saknade israeliterna tro, trots att de hade fått bevittna Jehovas väldiga gärningar och höra hans uttalanden?

¹⁷ Den generation israeliter som kommit ut ur Egypten hade med egna ögon fått bevittna de väldiga gärningar som Jehova hade gjort, och de hade med egna öron fått höra hans uttalanden. Och ändå trodde de inte att Gud skulle kunna föra dem i trygghet in i det utlovade landet. Varför det? ”Själva har de inte lärt känna mina vägar”, sade Jehova. De visste vad Jehova hade sagt och gjort, men de hade inte utvecklat förtröstan på och tillit till hans förmåga att dra försorg om dem. De var så fixerade vid sina egna behov och önskningar att de inte tänkte så mycket på Guds vägar och uppsåt. Ja, de saknade tro på hans löfte.

18. Vilket handlingssätt kommer enligt Paulus att leda till ett ”ont hjärta utan tro”?

¹⁸ Följande ord till hebréerna är lika tillämpliga på oss nu som på dem då: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden.” (Hebréerna 3:12) Paulus gick till roten med det hela genom att påpeka att ”ett ont hjärta utan tro” är en följd av att man har dragit ”sig bort från den levande Guden”. Tidigare i sitt brev hade han talat om att ”glida bort” på grund av att man inte i tillräcklig grad hade gett akt på de ting som man hade hört. (Hebréerna 2:1) Det grekiska uttryck som återges med ”dra sig bort” däremot betyder ”stå (ställa) sig på avstånd (borta från)” och är besläktat med det ord som kan återges med ”avfall”, ”avfällighet”. Det betecknar att man avsiktligt och medvetet gör motstånd, drar sig undan och avfaller och gör det med en ton av förakt.

19. Belys vilka allvarliga konsekvenser det kan få, om man vägrar att lyssna till råd.

¹⁹ Lärdomen är således att om vi skulle göra det till en vana att inte ”höra hans egen röst” genom att inte bry oss om råden från Jehova genom hans ord och den trogne slavens klass, så kommer det inte att dröja länge förrän vårt hjärta blir känslolöst och hårt. Ett par ogifta personer skulle till exempel kunna bli lite för intima med varandra. Om de sedan inte gjorde något åt saken, skulle det då inte lätt kunna leda till att de upprepade det hela? Och när slavklassen ger oss råd om att vi måste vara selektiva i vårt val av musik och underhållning osv., tar vi då tacksamt emot dessa råd och gör de förändringar som behövs? Paulus uppmanade oss att ”inte underlåta att själva församlas”, men trots detta tar många lätt på kristna möten. (Hebréerna 10:24, 25) De kanske tycker att det inte är så farligt om de emellanåt uteblir från några möten eller om de rentav uteblir från något visst möte helt och hållet.

20. Varför är det viktigt att vi följer på Bibeln grundade råd?

²⁰ Om vi inte hörsammar Jehovas ”röst”, så som den tydligt kommer till uttryck i Bibeln och i på Bibeln grundade publikationer, kommer vi snart att dras bort ”från den levande Guden”. Att man ignorerar råd kan lätt övergå till att man förringar och kritiserar dem eller rentav förkastar dem. Om detta inte rättas till, kommer det att leda till att vi utvecklar ett ”ont hjärta utan tro”, något som det oftast är mycket svårt att rätta till. (Jämför Efesierna 4:19.) Jeremia skrev träffande: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är desperat. Vem kan känna det?” (Jeremia 17:9) Därför uppmanade Paulus sina hebreiska medtroende: ”Fortsätt att förmana varandra var dag, så länge som det heter ’i dag’, för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” — Hebréerna 3:13.

21. Vad uppmanas vi alla att göra, och vilken framtidsutsikt har vi?

²¹ Vi kan verkligen vara glada över att Jehova fortfarande talar till oss genom sitt ord och sin organisation! Vi är tacksamma för att ”den trogne och omdömesgille slaven” fortsätter att hjälpa oss att ”intill slutet stadigt hålla fast vid den tillförsikt vi hade i början”. (Hebréerna 3:14) Det är nu tid för oss att låta oss påverkas av Guds kärlek och vägledning. Om vi gör det, kan vi få uppleva uppfyllelsen av ett annat av Guds underbara löften — löftet att få komma in i hans ”vila”. (Hebréerna 4:3, 10) Det är detta Paulus därefter tar upp i brevet till hebréerna, och det skall vi också behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

◻ Varför gav Paulus så kraftfulla råd i brevet till hebréerna?

◻ Hur hjälpte Paulus de judekristna att inse att de nu hade något som var långt bättre än när de levde under judendomen?

◻ Hur blir en människas hjärta hårt?

◻ Vad måste vi göra för att undvika att utveckla ett ”ont hjärta utan tro”?

[Bild på sidan 10]

Visar du tro på Jesus, den större Mose?