Har du kommit in i Guds vila?
”Den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk.” — HEBRÉERNA 4:10.
1. Varför är det så åtråvärt med vila?
VILA. Vad det låter skönt! I dagens hektiska värld håller säkert de flesta av oss med om att det är välkommet med lite vila. Vi kan — antingen vi är unga eller gamla, gifta eller ogifta — bli uttröttade enbart av pressen från det dagliga livet. För dem som har fysiska begränsningar och skröpligheter kan varje dag vara en utmaning. Som Bibeln säger: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” (Romarna 8:22) Vi människor har behov av vila, och att vi vilar behöver inte betyda att vi är lata.
2. Sedan när vilar Jehova?
2 Jehova Gud vilar själv. I Första Moseboken läser vi: ”Himlarna och jorden och hela deras här [kom] till sin fullbordan. Och mot den sjunde dagen kom Gud till fullbordan av sitt verk som han hade gjort, och han började vila på den sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort.” Jehova fäste särskild vikt vid ”den sjunde dagen”, för den inspirerade redogörelsen fortsätter med att säga: ”Gud började välsigna den sjunde dagen och helga den.” — 1 Moseboken 2:1–3.
Gud vilade från sitt verk
3. Vad kan inte ha varit skälet till att Gud vilade?
3 Varför vilade Jehova Gud på ”den sjunde dagen”? Han vilade naturligtvis inte därför att han var trött, för han har ju ett ”överflöd på dynamisk energi” och ”blir inte trött eller utmattad”. (Jesaja 40:26, 28) Han började inte heller vila därför att han behövde ett avbrott eller ett annat tempo, för Jesus sade om honom: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” (Johannes 5:17) Gud är ”en Ande”, och han har inte de fysiska behov som fysiska skapelser har och är inte bunden av fysiska kretslopp som de. — Johannes 4:24.
4. Hur skilde sig ”den sjunde dagen” från de föregående sex dagarna?
4 Hur kan vi få reda på varför Gud vilade på ”den sjunde dagen”? Som vi lägger märke till var Gud mycket nöjd med det han hade uträttat under den långa perioden på sex skapelsedagar, men han välsignade ”den sjunde dagen” särskilt och ”helgade” den, dvs. gjorde den helig. I Illustrerad svensk ordbok definieras ordet ”helig” som ”avskild el. invigd åt gudomen”. Att Jehova välsignade ”den sjunde dagen” och förklarade den för helgad antyder således att ”den sjunde dagen” och hans ”vila” måste ha något samband med hans heliga vilja och uppsåt och inte med något behov för hans del. Vad då för ett samband?
5. Vad hade Gud gjort under de första sex skapelsedagarna?
5 Under de föregående sex skapelsedagarna hade Gud fastställt de lagar och skapat de kretslopp som styr processerna på jorden och i dess närhet. Vetenskapsmän får nu inblick i hur underbart utformat allt detta är. Mot slutet av den ”sjätte dagen” skapade Gud det första människoparet och satte det i en ”trädgård i Eden, österut”. I följande profetiska ord tillkännagav Gud så slutligen sitt uppsåt med människosläktet och jorden: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.” — 1 Moseboken 1:28, 31; 2:8.
6. a) Hur kände Gud det vid slutet av den ”sjätte dagen”, när det gällde allt det som han hade skapat? b) I vilken bemärkelse är ”den sjunde dagen” helgad?
6 Berättelsen säger att vid slutet av den ”sjätte dagen” såg Gud ”på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott”. (1 Moseboken 1:31) Gud var mycket nöjd med allt som han hade gjort, och han vilade således genom att upphöra med att skapa med avseende på jorden. Men det skulle ta tid innan jorden och människosläktet uppnådde det tillstånd som Gud avsåg, för den paradisiska trädgården täckte ju, hur fullkomlig och vacker den än var, trots allt endast ett litet område, och det fanns endast två människor på jorden. Det var därför han anslog en ”sjunde dag”, under vilken han skulle låta allt det han hade skapat under de föregående sex dagarna utvecklas i enlighet med hans heliga vilja. (Jämför Efesierna 1:11.) Vid slutet av ”den sjunde dagen” kommer jorden att ha blivit ett världsomfattande paradis, som för evigt skall befolkas med ett fullkomligt människosläkte. (Jesaja 45:18) ”Den sjunde dagen” är således anslagen eller vigd åt fullgörandet av Guds vilja angående jorden och mänskligheten. Det är i den bemärkelsen som den är ”helgad”.
7. a) I vilken bemärkelse vilade Gud på ”den sjunde dagen”? b) Hur kommer förhållandena att vara vid slutet av ”den sjunde dagen”?
7 Gud vilade således från sitt skaparverk på ”den sjunde dagen”. Det var som om han steg tillbaka och lät det han hade satt i gång få utvecklas till sin fullbordan. Han litade på att vid slutet av ”den sjunde dagen” skulle allt vara precis så som han avsåg. Och även om det skulle uppkomma hinder, så skulle de övervinnas. När Guds vilja har uppfyllts, kommer det att bli till välsignelse för hela den lydiga mänskligheten. Ingenting kan hindra detta, eftersom Gud välsignade ”den sjunde dagen” och ”helgade” den. Vilken underbar framtidsutsikt för den lydiga mänskligheten!
Israeliterna kom inte in i Guds vila
8. När och hur började israeliterna fira sabbaten?
8 Redan innan Jehova Gud gav israeliterna Lagen vid berget Sinai hade han sagt till dem genom Mose: ”Lägg märke till att Jehova har gett er sabbaten. Det är därför han på den sjätte dagen ger er brödet för två dagar. Stanna kvar var och en på sin egen plats. Ingen må gå bort från sitt ställe på den sjunde dagen.” Detta fick till följd att ”folket började fira sabbaten på den sjunde dagen”, något som var till nytta och glädje för dem. — 2 Moseboken 16:22–30.
9. Varför välkomnade israeliterna utan tvivel sabbaten?
9 Detta var något nytt för israeliterna, vilka just hade blivit befriade ur slaveriet i Egypten. Även om egyptierna och andra folk mätte tiden i perioder på mellan fem och tio dagar, är det inte sannolikt att de förslavade israeliterna tilläts en dag av vila. (Jämför 2 Moseboken 5:1–9.) Det är därför rimligt att dra slutsatsen att israeliterna inte betraktade kravet att fira sabbaten som en börda eller en begränsning, utan att de i stället välkomnade sabbaten och var glada över den. Längre fram sade Gud faktiskt till dem att sabbaten skulle tjäna som en påminnelse om deras slaveri i Egypten och hans befrielse av dem. — 5 Moseboken 5:15.
10, 11. a) Vad kunde israeliterna ha sett fram emot att få, om de hade varit lydiga? b) Varför kom inte israeliterna in i Guds vila?
10 Om de israeliter som kom ut ur Egypten tillsammans med Mose hade varit lydiga, skulle de ha fått privilegiet att gå in i det utlovade landet som flöt ”av mjölk och honung”. (2 Moseboken 3:8) Där skulle de ha kunnat få sann vila, inte bara på sabbaten, utan hela livet. (5 Moseboken 12:9, 10) Men så blev det inte. Så här skrev aposteln Paulus om dem: ”Vilka var det som hörde och ändå uppväckte bitter vrede? Var det inte i själva verket alla som gick ut ur Egypten under Mose? Och vilka var det som Gud blev led vid i fyrtio år? Var det inte vid dem som syndade, vilkas kroppar föll i vildmarken? Men beträffande vilka var det som han svor att de inte skulle komma in i hans vila, om inte beträffande dem som handlade olydigt? Så vi ser att det var av brist på tro som de inte kunde komma in.” — Hebréerna 3:16–19.
11 Vilken kraftfull lärdom för oss! I stället för att komma in i den vila som Jehova hade lovat israeliterna förgicks den generationen i vildmarken på grund av sin brist på tro på Jehova. De insåg inte vilket nära samband de som Abrahams avkomlingar hade med Guds uppsåt att välsigna alla nationerna på jorden. (1 Moseboken 17:7, 8; 22:18) I stället för att arbeta i linje med Guds vilja och uppsåt lät de vardagliga och själviska intressen ta överhanden. Må vi aldrig hemfalla åt något sådant! — 1 Korinthierna 10:6, 10.
Det återstår en vila
12. Vilken framtidsutsikt hade de kristna under det första århundradet, och hur skulle de kunna uppnå detta?
12 Efter det att Paulus hade nämnt hur israeliterna på grund av sin bristande tro inte kom in i Guds vila, vände han sin uppmärksamhet till sina medtroende. Som vi kan se i Hebréerna 4:1–5 försäkrade Paulus dem om att ett löfte stod ”kvar om att komma in i hans [Guds] vila”, och han uppmanade dem att utöva tro på de ”goda nyheterna” och säger: ”Ty vi som har utövat tro, vi kommer in i vilan.” Eftersom Lagen redan hade avlägsnats genom Jesu lösenoffer, kunde Paulus inte här ha åsyftat den fysiska vila som man fick genom sabbaten. (Kolosserna 2:13, 14) Genom att citera från 1 Moseboken 2:2 och Psalm 95:11 uppmanade Paulus dessa judekristna att söka komma in i Guds vila.
13. Varför riktade Paulus uppmärksamheten på uttrycket ”i dag”, när han citerade ur Psalm 95?
13 Precis som det för israeliterna på sin tid borde ha varit ”goda nyheter” att de skulle få en sabbatsvila, så borde det nu ha varit ”goda nyheter” för de judekristna att de kunde komma in i Guds vila. Därför uppmanade Paulus dem att inte göra samma misstag som israeliterna hade gjort i vildmarken. När han citerade ur det som nu är Psalm 95:7, 8, riktade han uppmärksamheten på uttrycket ”i dag”, trots att det var så länge sedan som Gud hade börjat vila från att skapa. (Hebréerna 4:6, 7) Vad var det Paulus ville få fram? Jo, att ”den sjunde dagen”, som Gud hade anslagit till att låta sitt uppsåt med jorden och mänskligheten fullbordas, fortfarande pågick. Det var därför viktigt att hans medtroende arbetade enligt det uppsåtet och att de inte gick upp i själviska strävanden. Än en gång varnade han därför: ”Gör inte era hjärtan hårda.”
14. Hur visade Paulus att Guds ”vila” fortfarande återstod?
14 Paulus visade också att den utlovade ”vilan” inte bara var att under Josuas ledning få bosätta sig i det utlovade landet. (Josua 21:44) Paulus argumenterade: ”Ty om Josua hade fört dem till en viloplats, skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag.” Därför tillägger han: ”Så återstår det då en sabbatsvila för Guds folk.” (Hebréerna 4:8, 9) Vad är det för en ”sabbatsvila”?
Att komma in i Guds vila
15, 16. a) Vad är innebörden i uttrycket ”sabbatsvila”? b) Vad innebär det att vila från sina ”egna verk”?
15 Uttrycket ”sabbatsvila” är översatt från ett grekiskt ord som betyder att ”fira sabbat”. (Kingdom Interlinear) Professor William Lane förklarar: ”De sabbatsanvisningar som, grundade på 2 Moseboken 20:8–10, utvecklades inom judendomen och som betonade att vila och lovprisning hörde ihop gav uttrycket dess speciella nyans. ... [Det] betonar särskilt den feststämning och glädje som kom till uttryck i vördandet och lovprisningen av Gud.” Den utlovade vilan är därför inte bara en befrielse från arbete. Det är en förändring från ett tröttsamt och meningslöst arbete till en glädjefylld tjänst till ära för Gud.
16 Detta bekräftas av det Paulus skriver i fortsättningen: ”Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebréerna 4:10) Det var inte på grund av att Gud var trött som han vilade på den sjunde dagen. Han upphörde i stället med att skapa när det gällde jorden för att låta sitt skaparverk där få utvecklas till sin fulla härlighet till hans ära och pris. Som en del av Guds skapelse bör vi också passa in i detta mönster genom att vila från våra ”egna verk”, dvs. sluta upp med att försöka vinna räddning genom att rättfärdiga oss själva inför Gud. Vi bör i stället ha tro på att det är genom Jesu Kristi lösenoffer som vi skall bli räddade och som allt åter skall bringas i harmoni med Guds uppsåt. — Efesierna 1:8–14; Kolosserna 1:19, 20.
Guds ord utvecklar kraft
17. Vilken kurs som de köttsliga israeliterna följde måste vi undvika?
17 På grund av sin olydnad och bristande tro kom israeliterna aldrig in i Guds utlovade vila. Därför uppmanade Paulus de judekristna: ”Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan, för att inte någon skall falla enligt samma olydnadsmönster.” (Hebréerna 4:11) Flertalet judar under det första århundradet hade inte tro på Jesus, och många av dem fick lida mycket, när den judiska tingens ordning fick sitt slut år 70 v.t. Hur viktigt är det därför inte för oss att ha tro på Guds ord och löften!
18. a) Vilka skäl angav Paulus till att tro på Guds ord? b) Hur är Guds ord ”skarpare än något tveeggat svärd”?
18 Vi har goda skäl att tro på Jehova Guds ord. Paulus skrev: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg, och kan urskilja hjärtats tankar och avsikter.” (Hebréerna 4:12) Ja, Guds ord eller budskap är ”skarpare än något tveeggat svärd”. De judekristna borde komma ihåg vad som hände, när deras förfäder, israeliterna, i trots mot Jehovas dom att de skulle förgås i vildmarken ändå försökte komma in i det utlovade landet. Mose hade varnat dem: ”Amalekiterna och kanaanéerna är där framför er; och ni kommer helt visst att falla för svärdet.” Och när de ändå halsstarrigt försökte komma in i det, heter det: ”Då drog amalekiterna och kanaanéerna, som bodde på det berget, i väg ner och började slå dem och fortsatte att kringsprida dem ända till Horma.” (4 Moseboken 14:39–45) Jehovas ord är skarpare än något tveeggat svärd, och alla som avsiktligt ignorerar det kommer att få ta konsekvenserna av sitt handlingssätt. — Galaterna 6:7–9.
19. Hur långt in tränger Guds ord, och varför bör vi erkänna att vi är ansvariga inför Gud?
19 Guds ord tränger verkligen ”så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg”! Det tränger in i en människas tankar och motiv, ja det tränger bildligt talat så långt in som till märgen längst inne i benen! De israeliter som hade befriats ur slaveriet i Egypten hade visserligen gått med på att hålla Lagen, men Jehova visste att de innerst inne inte ville göra hans vilja och att de inte uppskattade det han hade gjort eller det han krävde av dem, utan att de var mest intresserade av att tillfredsställa sina egna köttsliga begär. (Psalm 95:7–11) Och därför kom de inte in i hans utlovade vila, utan de förgicks i vildmarken. Vi måste ta detta till hjärtat, för ”det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom [Gud], utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för”. (Hebréerna 4:13) Må vi därför fullgöra vårt överlämnande åt Jehova och inte vara ”av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig”. — Hebréerna 10:39.
20. Vad ligger framför oss, och vad måste vi nu göra för att få komma in i Guds vila?
20 Även om ”den sjunde dagen”, dvs. Guds vilodag, fortfarande pågår, vakar han över genomförandet av sitt uppsåt med avseende på jorden och mänskligheten. Snart kommer den messianske kungen, Jesus Kristus, att ingripa för att befria jorden från alla motståndare till Guds vilja, Satan, Djävulen, inbegripen. Under sin tusenåriga regering kommer Jesus Kristus och hans 144.000 medregenter att föra jorden och mänskligheten till det tillstånd som Gud avsett. (Uppenbarelseboken 14:1; 20:1–6) Det är nu inte tid för oss att söka rättfärdiga oss själva inför Gud och främja våra egna intressen, utan i stället att vila från våra ”egna verk” och visa att vårt liv kretsar kring Jehova Guds vilja genom att vi helhjärtat tjänar hans kungarikes intressen. Genom att vi gör detta och förblir trogna mot vår himmelske Fader, Jehova, kommer vi att få privilegiet att åtnjuta välsignelserna av Guds vila nu och för evigt.
Kan du förklara?
◻ Varför vilade Gud på ”den sjunde dagen”?
◻ Vilken vila kunde israeliterna ha fått, men varför kom de inte in i den?
◻ Vad måste vi göra för att få komma in i Guds vila?
◻ Hur är Guds ord levande och kraftfullt och skarpare än något tveeggat svärd?
[Bild på sidorna 16, 17]
Vet du varför israeliterna, trots att de höll sabbaten, inte kom in i Guds vila?