Ge inte upp i loppet för liv!
”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — HEBRÉERNA 12:1.
1, 2. Vilka spännande händelser har hänfört Jehovas tjänare under dessa sista dagar?
VI LEVER i en både spännande och svår tid. År 1914, för nu mer än 80 år sedan, blev Jesus kung i Guds himmelska rike. Då började ”Herrens dag” och i och med det också ”ändens tid” för denna tingens ordning. (Uppenbarelseboken 1:10; Daniel 12:9) Sedan dess har det blivit alltmer brådskande att ta del i det kristna tävlingsloppet för liv. Guds tjänare har ansträngt sig kraftigt för att följa med Jehovas himmelska vagn, hans himmelska organisation, som hela tiden är i rörelse för att fullgöra Jehovas uppsåt. — Hesekiel 1:4–28; 1 Korinthierna 9:24.
2 Har Guds folk funnit glädje i sitt lopp mot evigt liv? Ja, verkligen! De har blivit hänförda över att se insamlandet av de återstående av Jesu 144.000 bröder, och de gläder sig över vetskapen att alla dessa nu snart har försetts med sigill. (Uppenbarelseboken 7:3, 4) De är också hänförda över att se att Jehovas förordnade kung har svingat sin skära för att skörda ”jordens skörd”. (Uppenbarelseboken 14:15, 16) Och vilken skörd! (Matteus 9:37) Hittills har över fem miljoner samlats in för att ingå i den ”stora skara”, som ingen är ”i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) Eftersom ingen människa är i stånd att räkna den, kan ingen heller säga hur stor den till sist kommer att bli.
3. Trots vad måste vi alltid försöka uppodla en glad anda?
3 Satan försöker få oss att snava eller sakta farten, när vi löper i tävlingsloppet. (Uppenbarelseboken 12:17) De krig, den hungersnöd och de farsoter och alla andra svårigheter som har kännetecknat ändens tid har inte heller gjort det lätt att fortsätta att löpa. (Matteus 24:3–9; Lukas 21:11; 2 Timoteus 3:1–5) Vi känner dock stor glädje, när vi ser slutet på loppet närma sig. Vi vinnlägger oss om att återspegla den anda som Paulus uppmanade sina medkristna att ha: ”Gläd er i Herren alltid. På nytt vill jag säga: Gläd er!” — Filipperna 4:4.
4. Vad slags anda visade de kristna i Filippi?
4 De kristna som Paulus riktade dessa ord till fann säkerligen glädje i sin tro, eftersom Paulus skrev till dem: ”Fortsätt att glädja er i Herren.” (Filipperna 3:1) Medlemmarna av församlingen i Filippi var frikostiga och kärleksfulla och tjänade med nitälskan och entusiasm. (Filipperna 1:3–5; 4:10, 14–20) Men det var inte alla kristna under det första århundradet som hade den andan. Det fanns exempelvis orsak att känna oro över några av de judekristna som Paulus riktade Hebréerbrevet till.
Ge ”mer än vanligt” akt
5. a) Vilken anda hade de hebreiska kristna, då den första kristna församlingen bildades? b) Beskriv andan hos somliga av de hebreiska kristna omkring år 60 v.t.
5 Den första kristna församlingen, som bildades i Jerusalem år 33 v.t., bestod av köttsliga judar och proselyter. Vilken anda kännetecknade den? Man behöver bara läsa de första kapitlen i Apostlagärningarna för att inse vilken entusiasm och glädje som trots förföljelse rådde i den. (Apostlagärningarna 2:44–47; 4:32–34; 5:41; 6:7) Men under årtiondenas gång förändrades tydligen situationen, och många judekristna saktade farten i loppet för liv. Ett uppslagsverk skriver följande om det tillstånd som rådde bland dem omkring år 60 v.t.: ”Ett tillstånd av likgiltighet och trötthet och av avsiktlig försumlighet och otro i det dagliga livet; de var besvikna över att deras förhoppningar och förväntningar ännu inte infriats. De var kristna, men de hade ringa uppskattning av sin härliga himmelska kallelse.” Hur hade smorda kristna kunnat hamna i ett sådant tillstånd? En genomgång av delar av Paulus’ brev till hebréerna (skrivet omkring år 61 v.t.) hjälper oss att få svar på den frågan. En sådan genomgång kan också hjälpa var och en av oss i dag att inte sjunka ner i ett liknande andligt svagt tillstånd.
6. Nämn några skillnader mellan tillbedjan under den mosaiska lagen och den tillbedjan som var grundad på tro på Jesus Kristus.
6 De hebreiska kristna hade kommit ut ur judendomen, inom vilken man påstod sig lyda den lag som Jehova hade gett genom Mose. Det verkar som om den lagen fortsatte att utöva dragningskraft på många judekristna, kanske på grund av att den i århundraden hade varit det enda sättet att närma sig Jehova. Den religionsform Lagen låg till grund för var också imponerande med sitt prästerskap, sina regelbundna offer och sitt världsberömda tempel i Jerusalem. Kristendomen var annorlunda. Den krävde ett andligt synsätt, ett sådant som Mose hade, han som hade ”blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen [som ännu hörde framtiden till]” och som ”stod fast som om han såg den Osynlige”. (Hebréerna 11:26, 27) Många judekristna saknade av allt att döma en sådan andlig synförmåga. De löpte inte målmedvetet, utan var ostadiga på sin väg.
7. Hur skulle den tingens ordning som vi har kommit ut ur kunna påverka vårt sätt att löpa loppet för liv?
7 Råder det en liknande situation i våra dagar? Förhållandena är naturligtvis inte exakt likadana. Men de kristna har kommit ut ur en tingens ordning som skryter om stora ting. Världen erbjuder spännande möjligheter, men den ställer samtidigt stora krav på människor. Och många av oss bor i länder där det är vanligt med en skeptisk inställning och där människor har en självisk ”jag först”-inställning till saker och ting. Om vi skulle låta oss påverkas av en sådan tingens ordning, skulle vårt ”hjärtas ögon” lätt kunna bli skumma. (Efesierna 1:18) Hur skulle vi kunna löpa väl i loppet för liv, om vi inte längre kunde se vart vi var på väg?
8. Bland annat hur var kristendomen överlägsen tillbedjan under lagförbundet?
8 För att stimulera de judekristna påminde Paulus dem om hur den kristna ordningen var överlägsen den mosaiska lagen. När det köttsliga Israels nation under lagförbundets tid var Jehovas folk, talade Jehova till israeliterna genom profeter som han hade inspirerat. Men nu, säger Paulus, talar han ”genom en Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han också har gjort tingens ordningar”. (Hebréerna 1:2) Jesus är också större än alla kungar i Davids släktlinje, hans ”ämbetsbröder”. Han har till och med en högre ställning än änglarna. — Hebréerna 1:5, 6, 9.
9. Varför måste vi, precis som de judekristna på Paulus’ tid, ”mer än vanligt ge akt” på det som Jehova säger?
9 Därför gav Paulus de judekristna rådet: ”Vi [måste] mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört, för att vi aldrig må glida bort.” (Hebréerna 2:1) Det var en underbar välsignelse att få kunskap om Kristus, men det räckte inte med det, utan de måste noga ge akt på Guds ord för att motverka inflytandet från den judiska världen omkring dem. Med tanke på den propaganda som vi ständigt utsätts för från den här världen måste vi också ”mer än vanligt ge akt” på det som Jehova säger. Detta innebär att utveckla goda studievanor och att ha ett bra schema för bibelläsning. Det innebär också, som Paulus påpekar längre fram i sitt brev till hebréerna, att man regelbundet är med vid möten och förkunnar sin tro för andra. (Hebréerna 10:23–25) Genom att göra detta får vi hjälp att förbli andligen vakna, så att vi inte förlorar vårt underbara hopp ur sikte. Om vi fyller vårt sinne med Jehovas tankar, kommer vi inte att bli upprörda eller komma ur balans på grund av något som den här världen kan göra mot oss. — Psalm 1:1–3; Ordspråken 3:1–6.
”Fortsätt att förmana varandra”
10. a) Vad skulle kunna hända med en person som inte ger mer än vanligt akt på Jehovas ord? b) Hur kan vi ”fortsätta att förmana varandra”?
10 Om vi inte noga ger akt på andliga ting, skulle Guds löften lätt kunna komma att förefalla overkliga. Det var precis vad som hände under det första århundradet, och det trots att församlingarna då uteslutande bestod av smorda kristna och några av apostlarna fortfarande var vid liv. Paulus förmanade hebréerna: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden; utan fortsätt att förmana varandra var dag, så länge som det heter ’i dag’, för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” (Hebréerna 3:12, 13) Paulus’ uttryck ”se till” framhåller behovet av att vara vaken. En fara hotar! Den ”synd” som består av brist på tro skulle kunna utvecklas i vårt hjärta och få oss att dra oss undan Gud i stället för att än mer närma oss honom. (Jakob 4:8) Paulus påminner oss om att ”fortsätta att förmana varandra”. Vi behöver den värme som samvaro med våra bröder skänker. ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” (Ordspråken 18:1) Behovet av en sådan samvaro får de kristna att regelbundet vara med vid församlingsmöten och sammankomster.
11, 12. Varför bör vi inte låta oss nöja med att endast känna till grundläggande kristna läror?
11 Längre fram i sitt brev ger Paulus också detta ovärderliga råd: ”Fastän ni borde vara lärare med tanke på tiden, behöver ni återigen någon till att från början undervisa er om de elementära tingen i Guds heliga utsagor; och ni har blivit sådana som behöver mjölk, inte fast föda. ... Den fasta födan är för de mogna, för dem som genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt.” (Hebréerna 5:12–14) Några av dessa judekristna hade tydligen inte gått framåt i sin förståelse. De hade blivit tröga till att ta emot det ökade ljus som hade kommit om Lagen och omskärelsen. (Apostlagärningarna 15:27–29; Galaterna 2:11–14; 6:12, 13) Några kanske fortfarande ansåg att sådana traditionella sedvänjor som firandet av sabbaten och den högtidliga försoningsdagen var av värde. — Kolosserna 2:16, 17; Hebréerna 9:1–14.
12 Därför skriver Paulus: ”Låt oss ... , när vi nu har lämnat det första av läran om Kristus, skynda framåt mot mogenhet.” (Hebréerna 6:1) Genom att en maratonlöpare noga ger akt på vad han äter kan han öka sin uthållighet i det långa och ansträngande loppet. På liknande sätt kan en kristen genom att noga ge akt på intaget av andlig näring — och inte begränsa detta till det grundläggande, ”det första av läran” — bli bättre i stånd att fullfölja loppet. (Jämför 2 Timoteus 4:7.) Detta innebär att utveckla ett intresse för ”bredden och längden och höjden och djupet” av sanningen och på så sätt gå framåt mot mogenhet. — Efesierna 3:18.
”Ni har ... behov av uthållighet”
13. Hur hade de hebreiska kristna tidigare visat sin tro?
13 De judekristna hade trots våldsam förföljelse stått fasta under perioden omedelbart efter pingsten år 33 v.t. (Apostlagärningarna 8:1) Det var kanske detta som Paulus hade i tankarna, när han skrev: ”Erinra er ständigt de förgångna dagar, i vilka ni, sedan ni blivit upplysta, utstod mycken kamp under lidanden.” (Hebréerna 10:32) Ett sådant troget uthärdande visade deras kärlek till Gud och gav dem ett fritt och öppet tal inför honom. (1 Johannes 4:17) Efter att ha uppmanat dem att inte av brist på tro kasta bort sitt fria och öppna tal säger Paulus: ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, och ’han som kommer skall komma och skall inte dröja’.” — Hebréerna 10:35–37.
14. Vilka fakta bör hjälpa oss att också efter många år av tjänst för Jehova hålla ut?
14 Hur är det då med oss i våra dagar? När vi först lärde känna den kristna sanningen var flertalet av oss nitiska. Har vi fortfarande denna nitälskan? Eller har vi ”övergett den kärlek” vi först hade? (Uppenbarelseboken 2:4) Har vi svalnat och kanske blivit lite besvikna eller trötta på att vänta på Harmageddon? Men stanna upp och tänk. Sanningen är inte mindre underbar än tidigare. Jesus är fortfarande vår himmelske kung. Vi hoppas fortfarande på evigt liv i ett paradis på jorden, och vi har fortfarande vårt förhållande till Jehova. Och glöm aldrig: ”Han som kommer skall komma och skall inte dröja.”
15. Hur har somliga kristna i likhet med Jesus utstått svår förföljelse?
15 Därför är Paulus’ ord i Hebréerna 12:1, 2 mycket passande: ”Låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd [brist på tro] som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” Guds tjänare har utstått mycket under dessa sista dagar. I likhet med Jesus, som var trogen ända in i en plågsam död, har några av våra bröder och systrar troget utstått den svåraste förföljelse — fångläger, tortyr, våldtäkter och även döden. (1 Petrus 2:21) Fylls inte vårt hjärta av kärlek till dem, när vi tänker på deras ostrafflighet?
16, 17. a) Vilka utmaningar mot sin tro har de flesta kristna att brottas med? b) Vad bör vi komma ihåg som kan hjälpa oss att fortsätta att löpa i loppet för liv?
16 Men det Paulus fortsätter med att säga stämmer på de flesta kristna: ”I den kamp ni för mot denna synd har ni ännu aldrig stått emot ända till blods.” (Hebréerna 12:4) Den kristna vägen är dock inte lätt för någon av oss i denna tingens ordning. Några blir modfällda av att de på sitt förvärvsarbete eller i skolan får möta ”motsägelse av syndare” och där får utstå hån eller motstå pressen att synda. (Hebréerna 12:3) Stora frestelser har fått beslutsamheten att hålla fast vid Guds höga normer att undergrävas hos somliga. (Hebréerna 13:4, 5) Avfällingar har påverkat den andliga balansen hos några som har lyssnat till deras fördärvliga propaganda. (Hebréerna 13:9) Personlighetsmotsättningar har berövat andra deras glädje. Några kristna har försvagats genom att de har lagt alltför stor vikt vid nöjen och fritidsaktiviteter. Och flertalet känner sig pressade av de problem som kommer av att leva i denna tingens ordning.
17 Det är sant att ingen av dessa situationer har gjort att man har behövt stå ”emot ända till blods”. Vissa svåra situationer kan också spåras tillbaka till de felaktiga beslut som vi själva har fattat. Men allt detta är sådant som utgör en utmaning mot vår tro. Det är därför som vi måste hålla blicken fäst vid Jesu enastående exempel på uthärdande och uthållighet. Må vi aldrig glömma vilket underbart hopp vi har. Må vi aldrig förlora vår övertygelse om att Jehova ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Då kommer vi att ha den andliga styrka som krävs för att fortsätta att löpa loppet för liv.
Vi kan hålla ut
18, 19. Vilka historiska händelser tyder på att de hebreiska kristna i Jerusalem lydde Paulus’ inspirerade råd?
18 Hur reagerade de judekristna för Paulus’ brev? Omkring sex år efter det att Hebréerbrevet skrevs rådde krigstillstånd i Judeen. År 66 v.t. belägrade den romerska hären Jerusalem, och Jesu ord uppfylldes: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig.” (Lukas 21:20) Men till hjälp för de kristna som skulle komma att vara i Jerusalem vid den tiden hade Jesus sagt: ”Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut, och de som är ute i bygderna bör inte gå in i det.” (Lukas 21:21) Kriget mot Rom satte således dessa judekristna på prov: Skulle de lämna Jerusalem, som var centrum för den judiska tillbedjan och den plats där det härliga templet låg?
19 Plötsligt och av okänd anledning drog sig romarna tillbaka. Religiösa judar betraktade antagligen detta som ett bevis på att Gud hade beskyddat deras heliga stad. Men vad gjorde de kristna? Historien berättar för oss att de flydde. År 70 v.t. kom så romarna tillbaka och förstörde Jerusalem fullständigt, och ett skrämmande antal människor förlorade livet. Den ”Jehovas dag” som Joel hade förutsagt hade drabbat Jerusalem. Men trogna kristna var inte längre där. De hade ”tryggt” kommit ”undan”. — Joel 2:30–32; Apostlagärningarna 2:16–21.
20. Hur bör vi påverkas av vetskapen att ”Jehovas dag” är nära?
20 Vi vet att ännu en stor ”Jehovas dag” snart skall drabba hela denna tingens ordning. (Joel 3:12–14) Vi vet dock inte när den dagen kommer. Men Guds ord försäkrar oss om att den helt visst skall komma! Jehova säger att den inte kommer att bli försenad. (Habackuk 2:3; 2 Petrus 3:9, 10) Må vi därför ”mer än vanligt ge akt på de ting vi har hört”. Undvik brist på tro, ”den synd som lätt snärjer in oss”. Var fast besluten att hålla ut intill slutet. Kom ihåg att Jehovas stora vagnlika himmelska organisation är i rörelse. Den kommer att fullgöra sin uppgift. Må vi därför alla fortsätta att löpa och inte ge upp i loppet för liv!
Minns du?
◻ Vilken förmaning som Paulus gav filipperna kommer, om vi följer den, att hjälpa oss att hålla ut i loppet för liv?
◻ Vad kommer att hjälpa oss att motverka den här världens försök att distrahera oss?
◻ Hur kan vi hjälpa varandra att hålla ut i loppet?
◻ Nämn sådant som skulle kunna få en kristen att sakta farten.
◻ Hur kan Jesu exempel hjälpa oss att hålla ut?
[Bild på sidorna 8, 9]
En kristen får, precis som en löpare, inte låta sig distraheras
[Bild på sidan 10]
Det finns inget som kan hindra Jehova Guds stora himmelska vagn från att fullgöra hans uppsåt