Resonerande framställning

VI ÄR tacksamma för de förändringar vi har gjort i vårt liv tack vare Guds ord, och vi vill hjälpa andra att också göra sådana förändringar. Vi inser dessutom att människors framtid är beroende av hur de ställer sig till de goda nyheterna. (Matt. 7:13, 14; Joh. 12:48) Det är vår uppriktiga önskan att de skall ta emot sanningen. Men för att vi skall kunna hjälpa dem på bästa sätt, räcker det inte med att vi har stark övertygelse och brinnande iver. Vi måste också ha gott omdöme.

Att bryskt avslöja en felaktig trosuppfattning som betyder mycket för den vi talar med blir knappast väl mottaget, även om vi citerar en lång rad bibelställen som bevis. Om vi till exempel fördömer populära högtider och säger att de har hedniskt ursprung, kanske det inte ändrar människors inställning till dem. Att vi är resonliga ger vanligtvis bättre resultat. Vad innebär det att vara resonlig?

Bibeln framhåller att ”visheten från ovan är ... fridsam, resonlig”. (Jak. 3:17) Det grekiska ord som här har återgetts med ”resonlig” betyder ordagrant ”eftergivande”, ”foglig”, ”medgörlig”. En del översättningar återger det med ”mild”, ”försynt” eller ”försonlig”. Lägg märke till att resonlighet förbinds med fridsamhet. I Titus 3:2 nämns resonlighet tillsammans med mildhet och ställs i kontrast till stridslystnad. I Filipperna 4:5 sägs det att vi skall vara kända för vår ”resonlighet”. En person som är resonlig tar hänsyn till andras bakgrund, omständigheter och känslor. Han är beredd att foga sig när det är på sin plats att göra det. Att vi behandlar andra på det sättet kan göra dem mer öppna och mottagliga när vi resonerar med dem med hjälp av Bibeln.

Var du bör börja. Historikern Lukas berättar att när aposteln Paulus var i Thessalonike, använde han Skrifterna och ”förklarade och bevisade genom hänvisningar att det var nödvändigt för Kristus att lida och att uppstå från de döda”. (Apg. 17:2, 3) Det är värt att lägga märke till att Paulus gjorde detta i en judisk synagoga. Hans åhörare erkände de hebreiska skrifterna som en auktoritet. Det var förståndigt att inleda med något som de godtog.

När Paulus talade till greker på Areopagen i Athen började han däremot inte med att hänvisa till Skrifterna. I stället tog han i sin inledning upp sådant som de kände till och godtog, och han använde det för att föra in tankarna på Skaparen och hans avsikt. (Apg. 17:22–31)

I vår tid finns det miljarder människor som inte betraktar Bibeln som en auktoritet. Men nästan alla berörs av de svåra förhållandena i världen. Människor längtar efter något bättre. Om du först intresserar dig för det som bekymrar dem och sedan visar vad Bibeln har att säga om det, kan din resonlighet få dem att lyssna till det Bibeln säger om Guds avsikt med mänskligheten.

Någon som studerar Bibeln kan ha fått vissa religiösa uppfattningar och sedvänjor i arv från sina föräldrar. Nu har han fått veta att de här uppfattningarna och sedvänjorna inte behagar Gud, och han förkastar dem på grund av det han fått lära sig i Bibeln. Hur kan han förklara sitt beslut för sina föräldrar? De kanske tror att när han förkastar det religiösa arv de har gett honom, förkastar han också dem. Han kanske kommer fram till att han bör försäkra sina föräldrar om att han fortfarande älskar och respekterar dem, innan han med Bibelns hjälp förklarar sitt beslut.

När du bör foga dig. Jehova, som har full myndighet att ge befallningar, visar själv enastående resonlighet. När Jehovas änglar räddade Lot och hans familj ur Sodom, uppmanade de honom: ”Sätt dig i säkerhet i bergstrakten för att du inte må ryckas bort!” Ändå vädjade Lot: ”Inte så, ber jag dig, Jehova!” Han bad om tillåtelse att fly till Soar. Jehova tog hänsyn till Lot och lät honom göra det, och när andra städer ödelades skonades därför Soar. Men längre fram gjorde Lot som Jehova hade sagt från början och flyttade till bergstrakten. (1 Mos. 19:17–30) Jehova visste att hans sätt att ta itu med situationen var det rätta, men han visade tålmodigt hänsyn genom att låta Lot inse det själv.

För att kunna bemöta andra människor på rätt sätt måste också vi vara resonliga. Vi kanske är övertygade om att den vi talar med har fel, och vi kanske har starka argument som bevisar det. Men ibland är det bättre att inte ta upp saken. Resonlighet innebär inte att man kompromissar när det gäller Jehovas normer. Det kan helt enkelt vara bättre att tacka den besökte för att han har sagt sin mening eller inte alls bry sig om att kommentera felaktiga påståenden, utan föra in samtalet på något som är mer givande. Överreagera inte, även om han fördömer det du tror på. Du kan fråga honom varför han tycker som han gör. Lyssna noga när han svarar. Då får du en inblick i hur han tänker, och det kan också lägga grunden för fler konstruktiva samtal. (Ords. 16:23; 19:11)

Jehova har gett människor möjlighet att välja. Han låter dem använda den möjligheten, trots att de kanske inte använder den förståndigt. Som Jehovas talesman redogjorde Josua för hur Gud hade handlat med Israel. Men sedan sade han: ”Om ni nu inte vill tjäna Jehova, så välj själva i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden eller de gudar som dyrkas av amoréerna, vilkas land ni bor i. Men jag och mitt hushåll, vi vill tjäna Jehova.” (Jos. 24:15) Vårt uppdrag i dag är att avge ”ett vittnesbörd”, och vi talar med övertygelse, men vi försöker inte tvinga andra att tro. (Matt. 24:14) De måste få välja själva, och vi nekar dem inte den rätten.

Ställ frågor. Jesus var ett enastående exempel i fråga om att resonera med människor. Han tog hänsyn till deras bakgrund och använde illustrationer som de lätt kunde ta till sig. Han använde också frågor. Det gav andra möjlighet att yttra sig, och när de gjorde det visade de vad som fanns i deras hjärta. Det hjälpte dem också att tänka närmare på det han sade.

En lagkunnig man frågade Jesus: ”Lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus kunde lätt ha gett honom svaret. Men han gjorde inte det, utan uppmanade i stället mannen att yttra sig. ”Vad står skrivet i lagen? Hur läser du?” Mannen svarade rätt. Var samtalet slut i och med det? Inte alls. Jesus lät honom fortsätta, och en fråga som mannen själv ställde antydde att han försökte visa att han var rättfärdig. Han frågade: ”Vem är egentligen min nästa?” I stället för att ge en definition, som mannen kunde ha opponerat sig mot på grund av den inställning judarna hade till samarier och andra icke-judar, använde Jesus en liknelse som utgångspunkt för ett resonemang. Den handlade om en samarier som visade sig vara en god nästa. Han hjälpte en man som hade blivit rånad och slagen, medan en präst och en levit däremot inte gjorde det. Sedan ställde Jesus en enkel fråga för att försäkra sig om att den lagkunnige hade fattat lärdomen. Jesu sätt att resonera gav ordet ”nästa” en innebörd som den här mannen tidigare inte hade förstått. (Luk. 10:25–37) Vilket fint exempel att följa! I stället för att bara tala själv och i verkligheten tänka åt den besökte bör du lära dig att använda taktfulla frågor och illustrationer för att hjälpa honom att tänka rätt.

Ge skäl. När Paulus talade i synagogan i Thessalonike, gjorde han mer än att läsa ur Skrifterna som hans åhörare godtog som en auktoritet. Lukas berättar att Paulus lade fram bevis och förklarade och gjorde en tillämpning av det han läste. Resultatet blev att ”några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas”. (Apg. 17:1–4)

Oavsett om du samtalar med någon – en släkting, en arbetskamrat, en skolkamrat, en främling i tjänsten på fältet, någon som du leder ett bibelstudium med – eller om du håller ett tal i församlingen, kan en sådan resonerande framställning ge gott resultat. När du läser ett bibelställe kan innebörden vara självklar för dig, men inte för andra. Din förklaring eller tillämpning av bibelstället kan låta som ett dogmatiskt påstående. Skulle det vara bättre om du väljer ut och förklarar vissa nyckelord i bibelstället? Skulle du kunna lägga fram bevis som stöd för det du har sagt, kanske genom att hänvisa till sammanhanget eller ett annat bibelställe som handlar om samma ämne? Skulle en illustration kunna visa att det du har sagt är förnuftigt? Skulle frågor kunna hjälpa åhörarna att tänka närmare på saken? En sådan resonerande framställning gör ett gott intryck och ger andra mycket att tänka på.