TILLGIVENHET
En stark och varm känslomässig bindning till någon, till exempel en sådan som finns mellan sanna vänner.
Det hebreiska ordet chashạq, som kan översättas med ”visa tillgivenhet” (5Mo 7:7), har grundbetydelsen ”vara fäst vid”. (1Mo 34:8) Det grekiska verbet filẹō återges med ”vara fäst vid”, ”tycka om”, ”hysa tillgivenhet för”, ”hålla av” och ”kyssa”. (Mt 10:37; 23:6; Joh 5:20, not; 12:25; Mk 14:44) Den tillgivenhet som uttrycks med verbet filẹō betecknar ett mycket starkt band, till exempel det som finns mellan föräldrar och barn. Jesus kände så djup tillgivenhet för sin vän Lasarus att han ”brast i tårar” när Lasarus hade dött. (Joh 11:35, 36) Samma grekiska ord används för att beteckna den starka och varma tillgivenhet som Jehova känner för sin Son och för sin Sons efterföljare samt för att beteckna lärjungarnas innerliga känslor för Guds Son. (Joh 5:20; 16:27; jfr 1Kor 16:22.)
Det är intressant att de grekiska verben filẹō och agapạō skiljer sig i betydelse, även om inte alla översättare redovisar den skillnaden. (Se KÄRLEK.) Angående denna skillnad säger F. Zorell (Lexicon Graecum Novi Testamenti, Paris 1961, sp. 1402): ”[Agapạō] betecknar en form av kärlek till någon eller något som man visar villigt och på eget initiativ av klart uppfattade skäl; ... [filẹō] skiljer sig från detta genom att det betecknar en öm och tillgiven form av kärlek, en sådan som uppstår spontant i ens innersta gentemot släktingar eller vänner och gentemot sådant som man finner tilltalande.”
Den här skillnaden kan ses i hur dessa två verb används i Johannes 21. Jesus frågade Petrus två gånger om han älskade honom och använde då verbet agapạō. Båda gångerna försäkrade Petrus att han var fäst vid Jesus och använde då det starkare ordet filẹō, som innehåller tanken på ett närmare, mer förtroligt förhållande. (Joh 21:15, 16) Till sist frågade Jesus: ”Är du fäst vid mig?” Petrus bedyrade än en gång att han var det. (Joh 21:17) Petrus bekräftade således att han kände varm tillgivenhet för Jesus.
Alla medlemmar av den kristna församlingen bör visa varandra broderlig kärlek (grek.: filadelfịa, ordagr.: ”tillgivenhet för en bror”). (Rom 12:10; Heb 13:1; se också 1Pe 3:8.) Förhållandet mellan församlingens medlemmar bör således vara lika nära, starkt och innerligt som mellan medlemmarna i en köttslig familj. Även om församlingens medlemmar redan visar broderlig kärlek, uppmanas de att göra det i ännu rikare mått. (1Th 4:9, 10)
Det grekiska ordet filọstorgos, som betyder ”ömt tillgiven”, används när det gäller personer som står i ett innerligt, förtroligt förhållande till varandra. Sista ledet i detta sammansatta ord kommer av verbet stẹrgō, som ofta används med avseende på den naturliga tillgivenhet som familjemedlemmar känner för varandra. Aposteln Paulus uppmanade de kristna att utveckla denna egenskap. (Rom 12:10) Dessutom skrev Paulus att de ”sista dagarna” skulle kännetecknas av att människor var ”utan naturlig tillgivenhet” (grek.: ạstorgoi) och att sådana personer förtjänade döden. (2Ti 3:3; Rom 1:31, 32)
Det grekiska substantivet filịa (vänskap) förekommer bara en gång i de kristna grekiska skrifterna, nämligen när Jakob varnande säger att ”vänskapen med världen är fiendskap med Gud” och att ”vemhelst som vill vara världens vän [grek.: fịlos] gör sig ... till Guds fiende”. (Jak 4:4)
Kärlek till pengar. Man kan utveckla kärlek till pengar (grek.: filargyrịa, ordagr.: ”det att hålla av silver”) och vålla sig själv stor skada. (1Ti 6:10, Int) Fariséerna under det första århundradet v.t. var penningkära, och det skulle människor också vara i de sista dagarna. (Lu 16:14; 2Ti 3:2) I kontrast till detta bör en kristens levnadssätt vara ”fritt från penningkärlek” (grek.: afilạrgyros, ordagr.: ”som inte håller av silver”). (Heb 13:5) För att bli förordnad som tillsyningsman i den kristna församlingen måste man uppfylla kravet att ”inte [vara] penningkär”. (1Ti 3:3)
Öm tillgivenhet (öm medkänsla). Starka känslor påverkar i många fall även kroppen. Det grekiska ordet för inälvor (splạgkhna) används därför ofta för att beteckna ”öm tillgivenhet” eller ”öm medkänsla”. (Se 2Kor 6:12; 7:15; Flp 2:1; Kol 3:12; Flm 7, 12, 20; 1Jo 3:17; se också MEDLIDANDE.)