Vandrar du i Frälsarens fotspår?

EN AV de finaste komplimanger man kan ge en person är att efterlikna denne. Barn efterliknar ofta sina föräldrar. Tonåringar kanske tar populära underhållare till mönster och vuxna framstående ledare inom affärsvärlden och politiken. Men hur många försöker efterlikna den störste ledaren i människans historia — Jesus Kristus?

En intervjuundersökning i USA, som genomfördes av Galluporganisationen för någon tid sedan, gav följande besked: ”Åtta av tio amerikaner sade att de gjorde åtminstone någon ansträngning att följa Jesu exempel.” Endast ”tolv procent sade att de gjorde största möjliga ansträngning”.

Men vad är det då som gör att Jesus är mer värd att efterlikna än andra inflytelserika människor? Framför allt av den anledningen, som The World Book Encyclopedia påpekar, att Jesus Kristus ”troligtvis har påverkat mänskligheten mer än någon annan som någonsin levat”. Men till skillnad från andra inflytelserika män ledde Kristus inte några arméer ut i fälttåg för att framtvinga omvändelser. Han tillgrep inte kostsam propaganda, något som välkända evangelister gör i våra dagar. Inte heller gav han sitt stöd åt något politiskt parti. Hans inflytande hade helt enkelt att göra med kraften i hans budskap och hans sätt att tala om det. — Matteus 7:28, 29; Johannes 7:46.

Jesus sporrade människor att göra dramatiska förändringar i sitt liv, andligt och moraliskt. Vilken annan inflytelserik människa har på ett så välgörande sätt påverkat så många? Vilken annan mänsklig ledare skulle dessutom kunna beskrivas som ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”? (Hebréerna 7:26) Jesu exempel är därför ett fullkomligt exempel — till skillnad från alla andra som någonsin vandrat på jorden!

”Men hur kan då en svag och ofullkomlig människa följa ett sådant föredöme?” invänder somliga. Historikern H. G. Wells framhåller i sin bok Wells’ världshistoria att människor alltifrån begynnelsen har dragit sig för att följa Kristus. ”Ty att taga honom [Kristus] på allvar”, säger Wells, ”skulle betyda att inträda i ett okänt och farofyllt liv, att avstå från vanor, behärska sina instinkter och impulser, med ett ord försöka vinna en osannolik lycka.” Wells’ slutsats lyder: ”Kan man undra på att ännu i denna dag denne galilé är för stor för våra små hjärtan?”

Men är detta verkligen sant? Det kan medges att det skulle vara omöjligt att följa Kristus på ett fullkomligt sätt. Aposteln Petrus sade emellertid att Kristus efterlämnade ”en förebild” för att vi ”skulle följa efter [eller: ”tätt”] i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21) Lägg märke till att han inte sade ”fullkomligt”, utan ”efter”, ”tätt”. Vilket slags förebild var det då som Jesus efterlämnade åt oss? Hur kan vi efterlikna den?

Att ”följa efter i hans fotspår” — Hur då?

”JAG skulle aldrig kunna vara lika fullkomlig som Jesus, oavsett hur mycket jag bad eller hur ihärdigt jag än försökte.” Av dem som tillfrågades av U.S. Catholic instämde 89 procent i detta påstående. Att vandra i Kristi fotspår kan verkligen te sig som en övermäktig uppgift — i synnerhet när man betraktar det sätt på vilket kyrkorna föreställer sig Kristus. En katolsk man sade: ”På det hela taget betraktar jag Jesus som en varm, kärleksfull, omtänksam och tolerant person, som inte väntar sig för mycket av mig. Men i kyrkan är Jesus så fromt förgudligad att jag känner mig uppgiven och förkrossad av mina ofullkomligheter.”

Evangelieberättelserna framställer emellertid inte Kristus som ”fromt förgudligad”. De visar att Jesus inte föddes av aristokrater, utan i en arbetarklassfamilj. Hans adoptivfar Josef var timmerman. Även om man inte vet så mycket om Jesu barndom, finns det en händelse nedtecknad som är ganska upplysande. När Jesus var 12 år gammal, tog hans föräldrar honom med till Jerusalem vid deras årliga besök där i samband med påsken. Vid detta tillfälle blev han engagerad i ett samtal om bibeln, och hans familj gav sig i väg utan honom. Josef och Maria, som förståeligt nog blev oroliga, fann honom tre dagar senare i templet, där han ”satt mitt ibland lärarna och lyssnade till dem och frågade ut dem”. Och ”alla som hörde honom blev oupphörligt förundrade över hans förstånd och hans svar”. Tänk dig att han vid endast 12 års ålder inte enbart kunde ställa tankeväckande andligt inriktade frågor utan att han också kunde ge intelligenta svar. Utan tvivel hade han fått hjälp genom att hans föräldrar hade övat honom! — Lukas 2:41—50.

Om du är ung, är det då möjligt för dig att följa Kristi exempel? Det är det verkligen! Kristus själv efterlämnade ju åt dig ”en förebild”, för att du skulle ”följa efter i hans fotspår”. — 1 Petrus 2:21.

Ungdomstiden är en utmärkt tid att tillägna sig grundläggande kunskap om Gud och hans ord. Det är sant att andra du känner kanske förslösar en hel del tid på serieböcker och TV. Men är det inte bättre att följa efter i Jesu fotspår? Som pojke fann han glädje i att skaffa sig mer och mer kunskap om Jehova. Och ”Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet” på grund av sin kärlek till andliga ting. (Lukas 2:52) Det kan du också göra.

Följande exempel illustrerar detta: I en sydafrikansk skola fick en lärare frågan om han kunde bevisa att bibeln är sann. Han medgav att han inte kunde göra det. En ung pojke, ett Jehovas vittne, sade frimodigt: ”Jag kan verkligen bevisa att bibeln är sann!” Hur då? Han drog sig till minnes vad han hade läst i ett av de senaste numren av Vakttornet. Han fick tillåtelse att tala och satte i gång med att förklara innebörden i en profetia som finns nedtecknad i Daniel, kapitel 2. Klassen blev mycket förvånad, när han visade att profetian hade förutsagt ett antal på varandra följande imperiers uppgång och fall och deras slutliga tillintetgörelse genom Guds rike. En utmärkt diskussion uppstod därefter, och han fick tillfälle att besvara många frågor.

Att komma för att göra Guds vilja

Den grund som bestod i biblisk kunskap och insikt och som Jesus hade lagt i ungdomen sporrade honom senare att ta ett avgörande steg. ”Jesus [kom] ... till Jordan till Johannes för att bli döpt av honom.” Det var nu den fastställda tiden för honom att axla sitt ansvar att förkunna om Gud. Dopet innebar att han framställde sig för att göra Guds vilja. — Matteus 3:13—15.

Kristna måste följaktligen efterlikna Kristus genom att bli döpta. Dopet är en helig symbol, ett yttre tecken på överlämnande. När vi samtycker till att arbeta för en person eller ett företag, har vi först tagit reda på vilka kraven och villkoren är, och vi undertecknar därefter ofta ett kontrakt. Men utan namnteckning är kontraktet inte bindande. På samma sätt är det med dopet — det gör vårt överlämnande åt Gud giltigt. I en viss bemärkelse säger vi som Jesus: ”Se, jag har kommit ... för att göra din vilja, o Gud.” (Hebréerna 10:7) Vi blir på så sätt Guds tjänare, hans förkunnare! — 2 Korintierna 3:5, 6.

Naturligtvis måste du, i likhet med Jesus, först skaffa dig grundläggande kunskap om Gud. Men Jehovas vittnen kan hjälpa dig — och dina barn — att göra detta med hjälp av ett systematiskt studium av bibeln.

Att sätta förkunnartjänsten först

Efter dopet ägnade sig Jesus en tid åt fasta, meditation och bön. Detta satte honom utan tvivel i stånd att motstå den frestelse han därefter ställdes inför. Satan, djävulen, erbjöd honom att bli härskare över ”världens alla riken”. Vilken karriär Jesus skulle ha kunnat göra, om han hade antagit djävulens erbjudande! Kristus insåg emellertid att en sådan karriär skulle ha blivit kortlivad. Han avvisade omedelbart djävulen, och i stället ”började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.’” (Matteus 4:2, 8—10, 17) Under återstoden av sitt jordiska liv var Kristus heltidsförkunnare av Guds rike.

En kristen i våra dagar låter inte heller Satans värld förleda honom att göra höginkomstarbeten och karriär till sitt uppsåt i livet. Kom ihåg att när Jesus kallade sina första lärjungar ”övergav de [genast] näten och följde honom”. (Markus 1:17—21) Skulle det då vara vist att bli insnärjd i ett nät av världsliga verksamheter? Jesus befallde sina efterföljare i vår tid att predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) Det är sant att du kanske har familj eller andra ansvarsförpliktelser att tänka på. Många Jehovas vittnen använder därför kvällar och veckoslut till att fullgöra sitt kristna ansvar att predika. Somliga har till och med möjlighet att ordna sina omständigheter så att de kan göra detta på heltid!

I Sydafrika planerade en ung man att studera vid universitet efter avslutad skolgång. Efter det att han hade symboliserat sitt överlämnande åt Jehova genom dop kände han sig emellertid förpliktad att träda in i heltidstjänsten. Hans far, som inte var något vittne, ogillade detta till en början. Men efter mycket diskuterande samtyckte han slutligen till att hans son skulle tjäna vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Sydafrika.

Efter nio lyckliga år där gifte han sig och trädde in i predikoarbetet på heltid tillsammans med sin hustru. Senare fick de barn. Trots detta bad de Jehova om att han skulle hjälpa dem att fortsätta som heltidsförkunnare. De tänkte på Jesu löfte om att om man sätter Guds rike först, ”så skall också alla dessa andra ting [materiella behov] tilldelas er”. (Matteus 6:33) Detta visade sig vara sant. ”Vi har levt enkelt under de år som har gått”, säger fadern, ”men vi har gett vår dotter ett trevligt hem och sörjt för alla hennes materiella behov.”

”Mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”

”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor”, sade Jesus, ”så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28—30.

När Jesus utförde underverk, när han till exempel drev ut demoner, tillskrev han inte sig själv äran, utan framhöll för alla att han utförde sådana ting ”med hjälp av Guds ande”. (Matteus 12:28) Och även om han hade förmåga att fånga åhörarnas uppmärksamhet på ett sådant sätt att ”de häpnade över hans sätt att undervisa”, sökte han inte sin egen ära. (Lukas 4:32) Han brukade i stället säga: ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” — Johannes 7:16.

Sanna kristna i våra dagar visar samma ödmjukhet. När de till exempel undervisar andra, riktar de inte uppmärksamheten på sig själva. De är i stället snara att ge äran åt Jehova och hans organisation för vilken förmåga de än må ha att överbringa budskapet i Guds ord. ”Vad har du egentligen, som du inte har fått?” frågar aposteln Paulus. — 1 Korintierna 4:7.

Jesu ödmjukhet kom också till synes på så sätt att han var villig att färdas hundratals mil, inte med häst och vagn, utan till fots som kringvandrande förkunnare. Vid ett tillfälle var han och hans lärjungar så trötta att de behövde vila sig lite. Men när en stor skara dök upp, en skara som hungrade efter andlig uppmuntran, glömde Jesus sin trötthet och ”började lära dem många ting”. — Markus 6:31—34.

I Lesotho i Afrika var det en resande förkunnare bland Jehovas vittnen (benämnd kretstillsyningsman) och två följeslagare som lade i dagen en liknande anda för någon tid sedan. De fotvandrade i 22 timmar i bergig terräng för att besöka några isolerade medkristna. Trött av vandringen bestämde sig kretstillsyningsmannen för att vila påföljande dag. Men det kom en sådan stor skara och välkomnade honom och ställde frågor att han, trots att han var uttröttad, reste sig och började undervisa dem om de goda nyheterna om Riket. Gensvaret var så uppmuntrande att de trötta vandrarna kände sig rikligt belönade för sina ansträngningar.

Efterlikna honom!

Aposteln Paulus uppmuntrar oss och säger att det är till nytta för oss om vi ”uppmärksamt ser på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus”. (Hebréerna 12:2) Vi kan göra detta genom att regelbundet läsa evangelieberättelserna och begrunda hur vi på olika sätt kan efterlikna Kristus. Jesus visade till exempel mod, när han fördömde religiösa ledares skrymteri och egenrättfärdighet, trots att han visste att de hatade honom och ville döda honom. (Matteus 23:1—36; 26:3, 4) Han kunde bevara sitt lugn och sin självbehärskning när han blev angripen. (1 Petrus 2:23) I sin undervisning ådagalade han förståelse för den mänskliga naturen, och han visade förmåga att uttrycka djupa sanningar på ett enkelt språk.

Men Jesu mest framträdande egenskap var hans kärlek. ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13) Han gav dessutom ordet kärlek en ny dimension, med tanke på att han sade att vi skulle älska våra fiender. — Matteus 5:43—48.

Vilket ypperligt föredöme Jesus var för oss! Att efterlikna honom är inte lätt, och vi kan snava då och då. Men vi bör aldrig ge upp. (Galaterna 6:9) För det finns miljoner människor som är framgångsrika i sin strävan att följa Jesus. Just den som lämnade denna tidskrift till dig är utan tvivel det och skulle mer än gärna också vilja hjälpa dig att följa TÄTT efter i Jesu fotspår!

[Infälld text på sidan 5]

Redan i sin ungdom visade Jesus ett intensivt intresse för andliga ting. Efterliknar du honom i detta avseende?

[Infälld text på sidan 6]

Kristus avstod från en världslig karriär till förmån för förkunnartjänsten