Ni är alla bröder
”Ni skall inte låta kalla er Rabbi, ty en är er lärare, medan ni alla är bröder.” — MATTEUS 23:8.
1. Vad skall vi begrunda?
”VEM förtjänar mest ära, en missionär eller en betelit?” Den oskuldsfulla frågan ställde en kristen kvinna i ett orientaliskt land till en missionär från Australien. Hon ville veta vem som skulle respekteras mest, en missionär från ett annat land eller en inhemsk förkunnare som tjänade vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Missionären blev överrumplad av den naiva frågan som återspeglade tänkesättet i en klassmedveten kultur. Frågan om vem som är störst kommer av en önskan att vilja veta vilken ställning människor har i fråga om makt och inflytande.
2. Hur bör vi betrakta våra medtillbedjare?
2 Detta är inte något nytt. Även Jesu lärjungar diskuterade gång på gång vem som var störst. (Matteus 20:20–24; Markus 9:33–37; Lukas 22:24–27) De levde i ett klassmedvetet samhälle med den kultur som rådde under det första århundradet och som formats av judendomen. Med detta i tankarna gav Jesus sina lärjungar följande råd: ”Ni skall inte låta kalla er Rabbi, ty en är er lärare, medan ni alla är bröder.” (Matteus 23:8) Bibelkännaren Albert Barnes konstaterade att en sådan religiös titel som ”Rabbi”, som betyder ”Lärare”, ”lätt uppväcker stolthet och en känsla av överlägsenhet hos dem som får den och avund och en känsla av underlägsenhet hos dem som inte får den”. Han sade också att hela andan och avsikten med sådana titlar ”är i strid med ’den uppriktiga troheten mot Kristus’”. De kristna använder inte heller ordet ”äldste” som en titel genom att tilltala tillsyningsmännen bland sig som ”äldste så och så”. (Job 32:21, 22) Äldste som följer andan i Jesu råd ärar däremot andra medlemmar av församlingen, precis som Jehova ärar lojala tillbedjare och Jesus Kristus ärar lojala efterföljare.
Jehovas och Jesu exempel
3. Hur ärade Jehova sina andeskapelser?
3 Trots att Jehova är ”den Högste” ärade han redan från början sina skapelser genom att låta dem delta i det han gör. (Psalm 83:18) När Jehova skapade den första människan, lät han sin enfödde Son som en ”mästerlig arbetare” ha del i detta. (Ordspråken 8:27–30; 1 Moseboken 1:26) Och när han hade beslutat att tillintetgöra den onde kung Ahab, uppmanade han sina himmelska änglar att komma med förslag till hur detta skulle ske. — 1 Kungaboken 22:19–23.
4, 5. Hur ärar Jehova sina mänskliga skapelser?
4 Jehova härskar som universums högste Suverän. (5 Moseboken 3:24) Han behöver inte rådgöra med människor. Och ändå böjer han sig så att säga ner för att lägga märke till dem. En psalmist sjöng: ”Vem är lik Jehova, vår Gud, honom som inrättar sin boning i höjden? Han nedlåter sig att se på himmel och jord och reser upp den ringe ur själva stoftet.” — Psalm 113:5–8.
5 Innan Jehova förstörde Sodom och Gomorra, lyssnade han tålmodigt på Abrahams frågor och godtog hans resonemang och tillfredsställde på så sätt hans känsla för rättvisa. (1 Moseboken 18:23–33) Och han gjorde detta trots att han redan visste vad utgången skulle komma att bli.
6. Vad ledde det till att Jehova visade Habackuk ära, när denne ställde en fråga?
6 Jehova lyssnade också på profeten Habackuk som frågade: ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör?” Betraktade Jehova frågan som ett ifrågasättande av sin auktoritet? Nej, han betraktade Habackuks undran som berättigad, och han uppenbarade sedan sin avsikt att uppresa kaldéerna för att verkställa domen. Han försäkrade profeten att den förutsagda domen ”ofelbart” skulle komma att ”bli verklighet”. (Habackuk 1:1, 2, 5, 6, 13, 14; 2:2, 3) Jehova ärade Habackuk genom att ta hans oro på allvar och svara honom. Detta ledde till att profeten blev glad och full av förtröstan på sin räddnings Gud, vilket återspeglas i Habackuks inspirerade bok som vi nu har och som stärker vår förtröstan på Jehova. — Habackuk 3:18, 19.
7. Vad ser vi av Petrus roll vid pingsten år 33 v.t.?
7 Jesus Kristus är ett annat fint exempel i fråga om att visa respekt för andra. Han hade sagt till sina lärjungar: ”Vem som än förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader.” (Matteus 10:32, 33) Men den natt då han blev förrådd övergav alla hans lärjungar honom, och aposteln Petrus förnekade honom tre gånger. (Matteus 26:34, 35, 69–75) Jesus såg dock bortom själva händelsen och lade märke till Petrus innersta känslor och hans djupa ånger. (Lukas 22:61, 62) Och på pingstdagen endast 51 dagar senare hedrade Kristus denne ångerfulle apostel genom att låta honom representera de 120 lärjungarna och använda den första av ”himlarnas kungarikes nycklar”. (Matteus 16:19; Apostlagärningarna 2:14–40) Petrus fick tillfälle att ”vända åter” och ”styrka” sina bröder. — Lukas 22:31–33.
Att visa familjemedlemmar ära
8, 9. Hur kan en man efterlikna Jehova och Jesus genom att visa sin hustru ära?
8 Äkta män och föräldrar gör väl i att efterlikna Jehova Gud och Jesus Kristus, när de utövar den myndighet Gud har gett dem. Petrus förmanade: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga.” (1 Petrus 3:7) Du skulle säkert handskas försiktigare med ett ömtåligt porslinskärl än med ett kärl av trä. En man kan på liknande sätt behandla sin hustru som ett ömtåligare kärl genom att efterlikna Jehova och lyssna till hennes uppfattningar, när han skall fatta beslut i frågor som rör familjen. Kom ihåg att Jehova tog sig tid till att resonera med Abraham. En äkta man kanske på grund av sin ofullkomlighet inte ser hela vidden av en sak. Skulle det då inte vara förståndigt av honom att ära sin hustru genom att uppriktigt ta hennes uppfattning i beaktande?
9 I de länder där mannens auktoritet är starkt befäst kan det vara svårt för en hustru att uttrycka sina innersta känslor. En man måste vara medveten om detta och söka efterlikna det sätt varpå Jesus Kristus behandlade sina lärjungar, vilka var en del av hans framtida brudklass. Han vårdade sig om dem genom att ta hänsyn till deras fysiska och andliga begränsningar och tänka på deras behov redan innan de hade gjort dem kända. (Markus 6:31; Johannes 16:12, 13; Efesierna 5:28–30) Ta dig också tid till att lägga märke till vad din hustru gör för dig och familjen och ge i ord och handling uttryck åt din uppskattning. Både Jehova och Jesus uppskattade, berömde och välsignade dem som var förtjänta av det. (1 Kungaboken 3:10–14; Job 42:12–15; Markus 12:41–44; Johannes 12:3–8) Så här sade en kvinna i Orienten efter det att hennes man hade blivit ett Jehovas vittne: ”Min man brukade gå tre eller fyra steg före mig och låta mig bära allt. Men nu bär han väskorna, och han visar att han uppskattar det jag gör i hemmet!” Ett ord av uppriktig uppskattning får din hustru att förstå att du sätter värde på henne. — Ordspråken 31:28.
10, 11. Vad kan föräldrar lära av Jehovas sätt att behandla den upproriska nationen Israel?
10 Föräldrar bör i umgänget med sina barn följa Guds exempel, i synnerhet när de behöver ge barnen tillrättavisning. ”Jehova fortsatte att varna Israel och Juda” och uppmanade dem att vända om från sina usla vägar, men de ”fortsatte att göra sina nackar hårda”. (2 Kungaboken 17:13–15) Israeliterna försökte rentav ”narra honom med sin mun; och med sin tunga försökte de ljuga för honom”. Många föräldrar har en känsla av att deras barn ibland försöker göra detsamma. Israeliterna satte ”Gud på prov” och vållade honom smärta och fick honom att känna sig sårad. Men Jehova ”var barmhärtig; han brukade övertäcka missgärningen och inte vålla fördärv”. — Psalm 78:36–41.
11 Jehova till och med vädjade till israeliterna: ”Kom nu, och låt oss rätta till förhållandena mellan oss. ... Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita alldeles som snö.” (Jesaja 1:18) Jehova hade inte fel, och ändå inbjöd han den upproriska nationen att rätta till förhållandena. Vilken fin inställning för föräldrar att efterlikna i umgänget med sina barn! Behandla dem med värdighet genom att när situationen så kräver lyssna på hur de ser på saken och resonera med dem för att få dem att förstå varför de måste ändra sig.
12. a) Varför bör vi inte ära våra barn mer än Jehova? b) Vad måste vi göra för att respektera våra barns värdighet, när vi tillrättavisar dem?
12 Ibland behöver barn naturligtvis kraftfulla råd. Föräldrar vill inte likna Eli, som fortsatte att ära sina söner mer än Jehova. (1 Samuelsboken 2:29) Men barnen måste kunna se det kärleksfulla motivet bakom tillrättavisningen. De måste kunna förstå att deras föräldrar verkligen älskar dem. Paulus förmanar fäder: ”Håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Samtidigt som det här skriftstället utgår från faderns myndighet slår det fast att han måste ta hänsyn till barnens värdighet genom att inte reta upp dem genom att vara alltför hård. Ja, det kan krävas tid och ansträngning av föräldrar att ta hänsyn till sina barns värdighet, men det goda resultat detta ger är värt all uppoffring.
13. Vad är Bibelns syn på de äldre i familjen?
13 Att visa familjemedlemmar ära innefattar mer än att behandla sin hustru och sina barn med värdighet. Ett japanskt ordspråk lyder: ”När du blir gammal, lyd dina barn.” Tanken i det ordspråket är att till åren komna föräldrar inte skall överskrida sin föräldramyndighet, utan att de bör lyssna på vad deras vuxna barn säger. Även om föräldrar enligt Bibeln skall ära sina barn genom att lyssna till dem, bör barnen å sin sida inte visa en respektlös inställning till äldre familjemedlemmar. ”Förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal”, läser vi i Ordspråken 23:22. Kung Salomo tillämpade det ordspråket. När hans gamla mor, Batseba, kom till honom med en begäran, ärade han henne genom att låta ställa fram en tron till höger om sin egen och lyssna på vad hon hade att säga. — 1 Kungaboken 2:19, 20.
14. Hur kan vi ära de äldre medlemmarna i församlingen?
14 I vår stora andliga familj har vi stora möjligheter att ”ta ledningen” i att bevisa äldre församlingsmedlemmar ära. (Romarna 12:10) De kanske känner sig frustrerade över att de inte längre kan uträtta lika mycket som förr. (Predikaren 12:1–7) En äldre smord kristen, som var fjättrad vid sängen, gav en gång uttryck åt en sådan frustration: ”Jag väntar otåligt på att få dö och få börja arbeta igen.” Det kan vara till hjälp för sådana äldre personer att vi visar dem tillbörlig erkänsla och ära. Israeliterna blev befallda: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person.” (3 Moseboken 19:32) Visa hänsyn genom att få äldre personer att känna att de behövs och är uppskattade. Att ”resa sig” kan innebära att sätta sig ner för att lyssna på dem, när de berättar vad de har uträttat tidigare. Därigenom hedrar vi de äldre och berikar vårt eget andliga liv.
”Ta ledningen i att bevisa varandra ära”
15. Vad kan de äldste göra för att hedra församlingens medlemmar?
15 Församlingens medlemmar trivs, när de äldste är goda föredömen för dem. (1 Petrus 5:2, 3) Omtänksamma äldste tar, trots att de är mycket upptagna, initiativet till att tala med barn och ungdomar, familjeöverhuvuden, ensamstående mödrar, hemmafruar och äldre vänner, och det antingen dessa har problem eller inte. De äldste lyssnar till vad församlingens medlemmar har att säga och berömmer dem för det de kan uträtta. En uppmärksam äldste som säger några uppskattande ord till en broder eller syster om vad han eller hon har uträttat efterliknar Jehova, som uppskattar sina jordiska skapelser.
16. Varför bör vi anse att äldste och andra i församlingen är förtjänta av ära?
16 Genom att de äldste tillämpar Paulus förmaning och efterliknar Jehova är de goda föredömen: ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” (Romarna 12:10) Detta kan vara svårare för äldste som bor i länder där klassmedvetenheten är stor. I ett orientaliskt land finns det exempelvis två ord för ”broder”; det ena används mer som en hederstitel, och det andra är det vanligen använda ordet. Tills helt nyligen tilltalade församlingens medlemmar äldste och äldre vänner med hederstiteln och använde det andra uttrycket till andra. Men de uppmuntrades att använda det vanliga uttrycket till alla, eftersom Jesus sade till sina efterföljare att de alla var ”bröder”. (Matteus 23:8) Även om denna skillnad kanske inte är lika påtaglig i andra länder, måste vi ändå alla vara medvetna om den mänskliga benägenheten att göra klasskillnader. — Jakob 2:4.
17. a) Varför bör äldste vara tillgängliga? b) Hur kan äldste efterlikna Jehova i sitt sätt att behandla församlingens medlemmar?
17 Det är sant att Paulus uppmuntrade oss att behandla vissa äldste som värda ”dubbel ära”, men de är ändå bröder. (1 Timoteus 5:17) Om vi ”med ett fritt och öppet tal” kan ”gå fram till den oförtjänta omtankens tron”, dvs. till Jehovas, universums Suveräns, tron, bör vi då inte kunna gå fram till de äldste, som skall efterlikna Jehova? (Hebréerna 4:16; Efesierna 5:1) Tillsyningsmän kan bedöma hur tillgängliga de själva är genom att tänka efter hur ofta andra kommer fram till dem för att söka råd eller ge förslag. Ta lärdom av hur Jehova låter andra medverka i sina projekt. Han hedrar andra genom att anförtro dem uppgifter. Och även om någon skulle komma med ett förslag som kanske inte är så genomtänkt, bör de äldste uppskatta det intresse som visas. Kom ihåg hur Jehova behandlade Abrahams utforskande frågor och Habackuks betryckta rop.
18. Hur kan de äldste efterlikna Jehova i fråga om att föra dem till rätta som behöver hjälp?
18 Ibland kan medkristna behöva bli förda till rätta. (Galaterna 6:1) Men de är ändå värdefulla i Jehovas ögon och värda att behandlas med värdighet. ”Om någon som ger mig råd behandlar mig med respekt, känner jag att jag kan gå till denne”, sade ett vittne. Flertalet människor lyssnar på råd, när de behandlas med värdighet. Det kanske tar längre tid att först lyssna på vad den har att säga som har begått ett felsteg, men det gör det lättare för honom att ta emot de råd som kan behöva ges. Kom ihåg hur Jehova av medkänsla med israeliterna gång på gång resonerade med dem. (2 Krönikeboken 36:15; Titus 3:2) Råd givna med empati och sympati rör hjärtat hos dem som behöver hjälp. — Ordspråken 17:17; Filipperna 2:2, 3; 1 Petrus 3:8.
19. Hur bör vi betrakta människor som inte tror så som vi som kristna gör?
19 Vi bör också visa dem ära som i framtiden kan komma att bli våra andliga bröder. De kanske inte nu verkar ta emot vårt budskap, men vi måste ändå ha tålamod med dem och erkänna deras värdighet som människor. Jehova önskar inte att ”någon skall drabbas av förintelse, utan [han] önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Bör vi inte ha Jehovas syn? Genom att vi alltid försöker vara vänliga och tillmötesgående mot människor kan vi bana vägen för att kunna vittna för dem. Vi inlåter oss naturligtvis inte på ett kamratskap som skulle kunna innebära andliga risker. (1 Korinthierna 15:33) Men vi visar ”människokärlek” och ser inte ner på människor som inte tror som vi gör. — Apostlagärningarna 27:3.
20. Vad bör Jehovas och Jesu Kristi exempel få oss att göra?
20 Ja, Jehova och Jesus Kristus anser var och en av oss vara värd respekt. Må vi alltid komma ihåg hur de handlar och på liknande sätt ta ledningen i att visa varandra ära. Och må vi alltid minnas Herren Jesu Kristi ord att vi alla är ”bröder”. — Matteus 23:8.
Hur skulle du svara?
• Hur bör vi betrakta våra medtillbedjare?
• Hur får Jehovas och Jesu exempel oss att ära andra?
• Hur kan äkta män och föräldrar ära andra?
• Hur kommer de äldste att handla, om de betraktar sina medkristna som bröder?
[Bild på sidan 18]
Ära din hustru genom ord av uppskattning
[Bild på sidan 18]
Hedra dina barn genom att lyssna på dem
[Bild på sidan 18]
Behandla församlingens medlemmar med värdighet