Gud bryr sig om de äldre

SOM det för länge sedan är förutsagt i Bibeln skulle människor i ”de sista dagarna” för denna ogudaktiga tingens ordning ”älska sig själva ... [och vara] utan naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1–3) Det är med tanke på detta inte förvånande att äldre människor nu blir allt sämre behandlade. Det grekiska ord som här återges med ”naturlig tillgivenhet” kan inbegripa den kärlek som normalt finns i en familj. Precis som Bibeln har förutsagt saknas det slaget av tillgivenhet många gånger i våra dagar.

Jehova Gud däremot sätter stort värde på dem som är till åren komna och bryr sig om dem. Vi skall se hur detta framkommer i Bibeln.

”En domare för änkor”

Jehova Guds omsorg om de äldre kommer klart till uttryck i de hebreiska skrifterna. I Psalm 68:5 kallar David exempelvis Gud för ”en domare för änkor”, vilka ofta är äldre.a I andra bibelöversättningar återges ordet ”domare” med ”försvarare” och ”beskyddare”. Det är uppenbart att Jehova bryr sig om änkor. Bibeln säger faktiskt att hans vrede flammar upp om de blir illa behandlade. (2 Moseboken 22:22–24) Änkor och alla trogna äldre personer är högt värderade av Gud och hans tjänare. Ordspråksboken 16:31 ger uttryck för Jehova Guds och hans folks syn på dem när det sägs: ”Grått hår är en skönhetens krona när man finner den på rättfärdighetens väg.”

Det är därför inte förvånande att detta att visa respekt för de äldre betonades i den lag som Jehova gav israeliterna. De blev befallda: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal människa, och du skall frukta din Gud. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 19:32) I Israel hade därför detta att visa hänsyn för de äldre samband med en persons förhållande till Jehova Gud. Man kunde inte säga att man älskade Gud om man samtidigt behandlade de äldre illa.

De kristna är inte underställda den mosaiska lagen. Men de är under ”Kristi lag”, som djupt påverkar deras uppförande och inställning, inbegripet detta att visa kärlek till och omtanke om föräldrar och äldre. (Galaterna 6:2; Efesierna 6:1–3; 1 Timoteus 5:1–3) De kristna visar kärlek inte bara för att de är befallda att göra så, utan också för att de i sitt hjärta drivs till att göra det. ”Älska varandra intensivt av hjärtat”, uppmanade aposteln Petrus. (1 Petrus 1:22)

Lärjungen Jakob nämner ytterligare ett skäl till att man skall ha omsorg om de äldre, när han skriver: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obefläckad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig obesmittad av världen.” (Jakob 1:27) Det Jakob säger är tänkvärt. Det riktar vår uppmärksamhet på Jehovas syn på sådana personer.

Det räcker således inte med att vi bara låter bli att behandla de äldre illa. Vi bör i stället aktivt visa omtanke om dem genom att utföra goda gärningar. (Se rutan ”Kärlek i verksamhet” på sidorna 6 och 7.) Jakob skrev: ”Tron utan gärningar [är] död.” (Jakob 2:26)

Tröst ”i deras betryck”

Det finns ytterligare något vi kan lära av Jakobs ord. Lägg märke till att Jakob sade till de kristna att de skulle se till änkor ”i deras betryck”. Det grekiska ord som återges med ”betryck” betyder egentligen det trångmål, den nöd eller det lidande som kommer av den press och de påfrestningar man upplever som en följd av sin situation i livet. Det råder inget tvivel om att många äldre människor upplever ett sådant betryck. Några är ensamma. Andra är missmodiga på grund av de begränsningar som kommer med åren. Också de som är rätt aktiva i sin tjänst för Gud kan bli modfällda. Tänk på John,b som troget har förkunnat om Guds kungarike i över 40 år, varav de senaste 30 åren i särskild heltidstjänst. Nu, när John är i 80-årsåldern, erkänner han att han ibland känner sig missmodig. Han säger: ”Jag ser ofta tillbaka och tänker på alla misstag jag har begått. Och jag säger till mig själv att jag borde ha kunnat göra saker och ting mycket bättre.”

Sådana personer kan få tröst av att veta att Jehova, som är fullkomlig, inte förväntar sig fullkomlighet av oss. Även om han är medveten om våra misstag säger Bibeln om honom: ”Om det var missgärningar du gav akt på, Jah, Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3) Ja, Jehova ser bortom våra misstag och ser vad som finns i hjärtat. Hur vet vi det?

Kung David, som själv syndade och gjorde många misstag, blev inspirerad av Gud att skriva i Psalm 139:1–3: ”Jehova, du utforskar mig, och du känner mig. Om jag sätter mig eller om jag reser mig vet du det. Du ger akt på min tanke fjärran ifrån. Om jag är på resa eller om jag ligger har du mätt upp det, med alla mina vägar är du förtrogen.” Det uttryck som här återges med ”mäter upp” betyder ordagrant ”sålla” eller ”skilja”, ungefär på samma sätt som en jordbrukare skiljer agnarna från sädeskornen. Under inspiration försäkrar David att Jehova vet hur han skall sålla och i sitt minne bevara våra goda gärningar.

Så länge som vi förblir trogna mot vår barmhärtige himmelske Fader kommer han ihåg och uppskattar våra goda gärningar. Ja, Bibeln säger faktiskt att han skulle betrakta det som orättvist att glömma vårt arbete och den kärlek vi har visat mot hans namn. (Hebréerna 6:10)

”Det som en gång var är borta”

Bibeln visar att Gud från början inte avsåg att människan skulle åldras och drabbas av alla de problem som det medför. Det var först efter det att våra första föräldrar, den förste mannen och den första kvinnan, gjort uppror mot sin Skapare som människan började få uppleva åldrandets nedbrytande verkningar. (1 Moseboken 3:17–19; Romarna 5:12) Men detta kommer inte att fortsätta för alltid.

Som vi redan har konstaterat utgör många av de onda förhållanden som vi nu upplever, inbegripet detta att äldre behandlas illa, bevis för att vi nu lever i ”de sista dagarna” för denna tingens ordning. (2 Timoteus 3:1) Gud ämnar upphäva syndens förödande verkningar, inbegripet åldrande och död. Bibeln säger: ”Han [Gud] skall torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer. Det som en gång var är borta.” (Uppenbarelseboken 21:4)

I Guds nya värld kommer åldrandets vedermödor – också detta att äldre behandlas illa – att höra det förgångna till. (Mika 4:4) De som har dött och som är i Guds minne skall få komma tillbaka till liv och också få tillfälle att leva för evigt i paradiset på jorden. (Johannes 5:28, 29) Då kommer det som aldrig tidigare att bli uppenbart att Jehova Gud bryr sig om inte bara de äldre utan alla som lyder honom.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidorna 6, 7]

Kärlek i verksamhet

Bland Jehovas vittnen tar de äldste i församlingen ledningen när det gäller att vårda sig om de äldre. De tar aposteln Petrus uppmaning på allvar: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård.” (1 Petrus 5:2) Att ge praktisk hjälp åt de äldre ingår i att ta vård om Guds hjord. På vad sätt?

Det kan krävas tålamod och kanske flera besök och samtal för att få reda på vilka behov som en äldre person kan ha. Han eller hon kanske behöver hjälp med att handla och städa, med skjuts till kristna möten, med att läsa Bibeln och kristna publikationer och med en mängd andra ting. Där det alls är möjligt bör man utarbeta ett genomförbart schema för att ge sådan hjälp och sedan se till att det följs.c

Men hur är det då om en äldre broder eller syster i församlingen har stora problem och kanske behöver ekonomisk hjälp? Först av allt kan det vara bra att ta reda på om han eller hon har barn eller andra släktingar som kan hjälpa till. Detta är i överensstämmelse med det som sägs i 1 Timoteus 5:4: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att visa gudhängivenhet i sitt eget hushåll och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.”

Personen kanske behöver hjälp med att ta reda på om han är berättigad att få hjälp från samhället. Någon i församlingen kanske kan hjälpa till med detta. Om sådan hjälp inte står att få, kan de äldste avgöra om han är berättigad att få hjälp från församlingen. En sådan anordning fanns i den kristna församlingen under det första århundradet, vilket framgår av det aposteln Paulus skrev till sin medarbetare Timoteus: ”En änka skall uppföras på listan sedan hon blivit minst sextio år gammal, en enda mans hustru, som har vittnesbörd om sig för förträffliga gärningar, om hon har fostrat upp barn, om hon har varit gästfri mot främmande människor, om hon har tvättat heligas fötter, om hon har understött nödlidande, om hon flitigt har ägnat sig åt allt gott verk.” (1 Timoteus 5:9, 10)

[Fotnot]

[Bild på sidan 5]

Dorkas vårdade sig om behövande änkor (Apostlagärningarna 9:36–39)