Vem skrev bibeln?
”BIBELN är full av motsägelser”, hävdar skeptikerna. ”Dessutom innehåller den mänskliga filosofiska uppfattningar. Hur skall man då kunna godta bibeln som en tillförlitlig vägledning i livet?”
Delar du skeptikernas uppfattning att bibeln är en bok som inte innehåller något annat än bristfälligt mänskligt resonemang? Somliga präster gör det. Den numera avlidne schweiziske protestantiske teologen Karl Barth skrev i sin bok Kirchliche Dogmatik: ”Profeterna och apostlarna var i sig själva i stånd att begå misstag i tal och skrift.” Det är sant att det kan förekomma skiljaktigheter i ordalydelsen när en biblisk händelse skildras av mer än en skribent. Det kan också finnas uttalanden som ytligt sett tycks skilja sig fullständigt från andra uttalanden i bibeln. Men är det fråga om verkliga motsägelser? Är bibeln bara ett verk av människor? Vem skrev egentligen bibeln?
Svaret är enkelt: ”Människor talade ord från Gud.” Men hur kunde de veta vad de skulle tala och vad de skulle skriva? Den skribent som just citerades, aposteln Simon Petrus, förklarar fortsättningsvis att de talade ”under det att de drevs av helig ande”. — 2 Petrus 1:21.
Faktum är att bibeln gång på gång betonar att den är ”Guds ord”. Enbart i de 176 verserna i Psalm 119 nämns detta faktum inte mindre än 176 gånger! Vad som gör detta så anmärkningsvärt är att författare i normala fall är intresserade av att bekantgöra att det är de som har skrivit ett visst verk. Men de män som skrev bibeln var inte det. All ära skulle gå till Gud. Det var hans bok, inte deras. — 1 Tessalonikerna 2:13; 2 Samuelsboken 23:2.
”De drevs av helig ande” — Hur då?
Hur kan det sägas att dessa män ”drevs av helig ande”? Ett brev som skrevs till den kristne lärjungen Timoteus, som levde under det första århundradet, ger svaret: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” I den ursprungliga grekiska texten motsvaras uttrycket ”inspirerad av Gud” av ordet the·ó·pneu·stos (läs: theåpnevståss), som ordagrant betyder ”Gud-andad”. Gud använde sin osynliga verksamma kraft — sin heliga ande — till att ”andas” sina tankar in i skribenternas sinnen. Jehova Gud är således bibelns upphovsman och författare. Hans tankar vägledde skrivandet, ungefär på samma sätt som en affärsman använder en sekreterare till att skriva brev åt honom. — 2 Timoteus 3:16.
Begreppet ”Gud-andad” utgör också en parallell till det bibliska uttrycket ”drevs av helig ande”. På vilket sätt? Ordet ”drevs” kommer av ett grekiskt ord som används om fartyg som förs av vinden i en viss riktning. (Jämför Apostlagärningarna 27:15, 17.) På samma sätt som vinden blåser och driver ett segelfartyg framåt kunde också bibelns skribenter tänka, tala och skriva under Guds inflytande, drivna av hans heliga ande, som han ”andades” på dem.
De män som användes av Gud till att skriva bibeln
Bibelns skribenter berättar mycket lite om sig själva. De framhåller aldrig sin egen betydelse, utan strävar i stället efter att ge ära åt Gud genom att hålla sig själva i bakgrunden. Vi vet emellertid att de inbegriper ämbetsmän, domare, profeter, kungar, herdar, jordbrukare och fiskare — sammanlagt omkring 40 män. Fastän bibeln är ett budskap från Gud, har den därför den mänskliga prägelns värme, variation och dragningskraft.
Många av bibelns skribenter kände inte varandra. De levde till och med hundratals år från varandra i tiden och var oerhört olika i fråga om temperament och livserfarenhet liksom också i fråga om utbildning och social bakgrund. Men vare sig de var unga eller gamla, är deras skrifter i fullständig samklang med varandra. Det tog omkring 1.600 år innan boken slutligen var färdigskriven. Om du undersöker saken noga, kommer du att finna att det råder en anmärkningsvärd överensstämmelse mellan bibelns olika framställningar. Bibeln återspeglar således en enda författares tankar, även om många män användes för att skriva den.
Bör inte detta driva oss att ”mer än vanligt ge akt på” denna märkliga bok, bibeln? Bör vi inte komma till samma slutsats som aposteln Petrus, som skrev: ”Detta är för oss en bekräftelse på profeternas budskap. Ni gör väl, om ni ger akt på det budskapet, ty det är likt en lampa, som lyser på en mörk plats”? — Hebréerna 2:1; 2 Petrus 1:19, Hedegård.
Men hur förhåller det sig då med påståendet att bibeln motsäger sig själv? Gör den verkligen det? Vad skulle du svara på den frågan?
[Ruta på sidan 4]
”Vilken storslagen bok! Märkligare än dess innehåll är för mig dess uttryckssätt, där ordet blir levande som ett träd, som en blomma, som havet, som stjärnorna, som människan själv. Det blomstrar, det flödar, det lyser, det strålar, ingen vet hur, ingen vet varför, allt verkar så fullständigt naturligt. Det är verkligen Guds ord, i motsats till andra böcker som endast vittnar om mänsklig vishet.” — Den tyske 1800-talspoeten och journalisten Heinrich Heines kommentar om bibeln.
[Bild på sidan 4]
Liksom vinden driver segelfartyg framåt skrev bibelns skribenter ”under det att de drevs av helig ande”