Kapitel 3

Bibelns falska vän

I det här kapitlet skall vi behandla den främsta orsaken till att många i icke-kristna länder vägrar att godta bibeln som Guds ord. Kristenheten har historien igenom påstått sig tro på bibeln och ansett sig vara dess väktare. Men kristenhetens religiösa organisationer har förbundits med några av historiens mest skrämmande ohyggligheter — från korstågen och de blodiga förföljelserna under medeltiden till förintelsen av judar i vår tid. Är kristenhetens uppförande ett bra skäl till att förkasta bibeln? Sanningen är den att kristenheten har visat sig vara en falsk vän till bibeln. Ja, när kristenheten uppstod på 300-talet v.t., var bibelns kamp för att överleva inte på något sätt över.

1, 2. (Inbegrip inledningen.) a) Varför vägrar många att godta bibeln som Guds ord? b) Vilket gott arbete utfördes under de första och andra århundradena, men vilken farlig utveckling förekom samtidigt?

ALLA böcker i bibeln var fullbordade mot slutet av första århundradet. De kristna var från och med då de främsta i att skriva av och sprida den fullständiga bibeln. Samtidigt var de flitiga i att översätta den till de vanligaste språken på den tiden. Men medan den kristna församlingen var flitigt upptagen med detta fantastiska verk, började något ta form som skulle visa sig göra det mycket svårt för bibeln att överleva.

² Denna utveckling var förutsagd i bibeln. Jesus berättade en gång en liknelse om en man som sådde vete av god kvalitet på sin åker. Men ”medan människorna sov”, sådde en fiende ut ogräs. Både vetet och ogräset började gro, och till en tid dolde ogräset vetet. Jesus visade genom denna liknelse att frukten av hans verk skulle vara sanna kristna, men att falska kristna skulle infiltrera församlingen efter hans död. Till sist skulle det bli svårt att skilja de sanna från de falska. — Matteus 13:24—30, 36—43.

3. Vilken verkan skulle ogräslika ”kristna” få på tron på bibeln, enligt aposteln Petrus?

³ Aposteln Petrus varnade rättframt för den verkan dessa ogräslika ”kristna” skulle få på människors sätt att betrakta kristendomen och bibeln. Han sade varnande: ”Det ... kommer [också] att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva. Därtill skall många följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” — 2 Petrus 2:1, 2.

4. Hur uppfylldes Jesu och Petrus’ profetior redan under första århundradet?

⁴ Redan under första århundradet gick Jesu och Petrus’ profetior i uppfyllelse. Ärelystna män infiltrerade den kristna församlingen och sådde oenighet. (2 Timoteus 2:16—18; 2 Petrus 2:21, 22; 3 Johannes, vers 9, 10) Under de två följande århundradena fördärvades bibelns rena sanning av grekisk filosofi, och många kom med orätt att godta hedniska läror som biblisk sanning.

5. Vilken ändrad politik införde Konstantin i början av 300-talet?

⁵ På 300-talet antog den romerske kejsaren Konstantin ”kristendomen” som den officiella religionen i romerska riket. Men den ”kristendom” han kände till var mycket annorlunda än den religion Jesus predikade. Nu blomstrade ”ogräset”, precis som Jesus hade förutsagt. Men vi kan vara säkra på att det hela tiden fanns några som representerade sann kristendom och ansträngde sig att följa bibeln som Guds inspirerade ord. — Matteus 28:19, 20.

Motstånd mot översättning av bibeln

6. När började kristenheten ta form, och vad var en sak som skilde kristenheten från den bibliska kristendomen?

⁶ Det var på Konstantins tid som kristenheten som vi känner den i dag började ta form. Från och med då var den urartade formen av kristendom som då rotat sig inte längre bara en religiös organisation. Den var en del av staten, och dess ledare spelade en viktig roll inom politiken. Så småningom använde den avfälliga kyrkan sin politiska makt på ett sätt som fullständigt stred mot den bibliska kristendomen och införde ett annat farligt hot mot bibeln. Hur då?

7, 8. När uttryckte påven sitt motstånd mot att bibeln översattes, och varför gjorde han det?

⁷ När latinet dog ut som allmänt talat språk, behövde nya översättningar av bibeln göras. Men katolska kyrkan var inte längre gynnsamt inställd till det. År 1079 bad Vratislav, som längre fram blev kung i Böhmen, påven Gregorius VII om lov att översätta bibeln till det språk som hans undersåtar talade. Påvens svar blev nej. Han förklarade: ”Det är klart för dem som ofta tänker på det att det inte utan orsak har behagat den allsmäktige Guden att låta den Heliga skrift vara en hemlighet på vissa platser, för att den inte, om den var klart uppenbarad för alla människor, till äventyrs skall röna föga uppskattning och bli föremål för ringaktning; eller också kunde den kanske bli felaktigt förstådd av dem som har medelmåttig utbildning och leda till villfarelse.”¹

⁸ Påven ville att bibeln skulle bevaras på det nu döda latinska språket. Dess innehåll skulle hållas ”hemligt”, inte översättas till de språk som vanliga människor talade.a Hieronymus’ latinska Vulgata, som skrevs på 400-talet för att göra bibeln tillgänglig för alla, blev nu ett medel att hålla bibeln dold.

9, 10. a) Hur utvecklades det romersk-katolska motståndet mot att bibeln översattes? b) Vad var syftet med kyrkans motstånd mot bibeln?

⁹ Under medeltiden blev kyrkans motstånd mot biblar på folkets språk allt hårdare. År 1199 skrev påven Innocentius III ett så skarpt brev till ärkebiskopen i Metz i Tyskland att ärkebiskopen brände alla biblar på tyska han kunde finna.³ År 1229 påbjöd synoden i Toulouse i Frankrike att ”lekmän” inte fick äga några som helst bibelböcker på landets språk.⁴ År 1233 befallde en regional synod i Tarragona i Spanien att alla böcker med ”Gamla eller Nya testamentet” skulle lämnas in för att brännas.⁵ År 1407 förbjöd synoden med präster sammankallade i Oxford i England av ärkebiskop Thomas Arundel uttryckligen att bibeln översattes till engelska eller något annat modernt språk.⁶ År 1431 förbjöd biskop Stafford i Wells, också det i England, att bibeln översattes till engelska och förbjöd innehav av sådana översättningar.⁷

¹⁰ Dessa religiösa myndigheter försökte inte utrota bibeln. De försökte fossilisera den, hålla den på ett språk som endast ett fåtal kunde läsa. De hoppades på så sätt kunna förhindra vad de kallade kätteri men som i verkligheten innebar en utmaning mot deras myndighet. Om de hade lyckats, skulle bibeln ha blivit enbart en kuriositet för intellektuella, med föga eller inget inflytande på vanliga människors liv.

Bibelns förkämpar

11. Vad blev resultatet då Julián Hernández smugglade in spanska biblar i Spanien?

¹¹ Som väl var vägrade trots allt många uppriktiga människor att följa dessa påbud. Men det var farligt. Enskilda individer fick lida mycket svårt för sitt ”brott” att äga en bibel. Se till exempel på spanjoren Julián Hernández. Enligt Foxes bok The History of Christian Martyrdom ”satte [Julián (eller Juliano)] i gång med att föra ett stort antal biblar från Tyskland till sitt land, gömda i tunnor och fraktade som rhenvin”. Han blev förrådd och gripen av den romersk-katolska inkvisitionen. De som biblarna var ämnade för ”blev alla torterade utan åtskillnad, och sedan blev de flesta av dem dömda till olika straff. Juliano brändes, tjugo grillades på spett, flera fängslades på livstid, några pryglades offentligt, och många sändes i väg som galärslavar.”⁸

12. Hur vet vi att de religiösa myndigheterna under medeltiden inte representerade den bibliska kristendomen?

¹² Vilket hemskt maktmissbruk! Det var helt klart att dessa religiösa myndigheter inte på några villkor var representanter för den bibliska kristendomen! Bibeln själv avslöjade vem de tillhörde, när den sade: ”Härigenom blir Guds barn och djävulens barn uppenbara: Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra; inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror.” — 1 Johannes 3:10—12.

13, 14. a) Vilket märkligt faktum om bibeln under medeltiden visar att den har gudomligt ursprung? b) Hur ändrades situationen i Europa när det gäller bibeln?

¹³ Så märkligt att män och kvinnor ändå var villiga att ta risken att bli så illa behandlade bara för att få äga en bibel! Och sådana här saker har också hänt många gånger i vår tid. Den djupa hängivenhet som bibeln har väckt hos enskilda individer, villigheten att lida tålmodigt och att utan klagan underkasta sig en hemsk död utan att slå tillbaka mot sina plågoandar är ett starkt bevis för att bibeln är Guds ord. — 1 Petrus 2:21.

¹⁴ Till sist var romersk-katolska kyrkan själv tvungen att översätta bibeln till de språk som talades i Europa sedan protestanterna gjort uppror mot det romersk-katolska väldet på 1500-talet. Men till och med då förknippades bibeln mer med protestantismen än med katolicismen. Det är som den romersk-katolske prästen Edward J. Ciuba skrev: ”Man måste ärligt medge att en av de mera tragiska följderna av den protestantiska reformationen var att bibeln glömdes bort bland de katolska trogna. Även om bibeln aldrig glömdes bort helt, var den en stängd bok för de flesta katoliker.”⁹

Högre bibelkritik

15, 16. Varför är protestantismen inte oskyldig när det gäller motstånd mot bibeln?

¹⁵ Men de protestantiska kyrkorna är inte oskyldiga när det gäller motstånd mot bibeln. Allteftersom åren gick började vissa lärda protestanter göra ett annat slag av angrepp på boken: ett intellektuellt angrepp. Under 1700- och 1800-talen utvecklade de en metod att studera bibeln som är känd som högre bibelkritik. Sådana bibelkritiker lärde att mycket i bibeln var legender och myter. Några sade rentav att Jesus aldrig existerat. Dessa lärda protestanter sade att bibeln är människors ord i stället för att säga att den är Guds ord, och de sade dessutom att den är ett mycket rörigt ord.

¹⁶ Även om man inte längre tror på de mera extrema av dessa idéer, lärs högre bibelkritik fortfarande ut vid seminarier, och det är inte ovanligt att höra protestantiska präster offentligt förneka stora delar av bibeln. En anglikansk präst citerades således i en australisk tidning, och han sade att mycket som står i bibeln ”är fullständigt fel. En del av historien är fel. Några av detaljerna är uppenbart förvanskade.” Denna tankegång är en produkt av högre bibelkritik.

”Skymfad”

17, 18. Hur har kristenhetens uppförande dragit vanära över bibeln?

¹⁷ Det är kanske trots allt kristenhetens uppförande som främst har hindrat människor att godta bibeln som Guds ord. Kristenheten påstår sig följa bibeln, men dess uppförande har dragit stor vanära över bibeln och över själva benämningen kristen. Sanningens väg har, precis som aposteln Petrus förutsade, blivit ”skymfad”. — 2 Petrus 2:2.

¹⁸ Samtidigt som kyrkan förbjöd översättning av bibeln gynnade påven massiva militära aktioner mot muslimerna i Mellersta Östern, för att ta ett exempel. Dessa aktioner kom att kallas ”heliga” korståg, men det var ingenting heligt med dem. Det första — benämnt ”folkets korståg” — angav tonen för vad som skulle komma. Innan de, en oregerlig här uppeggad av predikanter, lämnade Europa, gav de sig på judarna i Tyskland och dödade dem i stad efter stad. Varför det? Historikern Hans Eberhard Mayer säger: ”Argumentet att judarna, som Kristi fiender, förtjänade att bli straffade var ... en dålig förevändning, som bara otillräckligt dolde det verkliga motivet: snikenhet.”¹⁰

19—21. Hur har trettioåriga kriget, såväl som europeiska missionärers strävanden och kolonialisering, dragit vanära över bibeln?

¹⁹ Det protestantiska upproret på 1500-talet drev bort den romerska katolicismen från makten i många europeiska länder. Ett resultat var trettioåriga kriget (1618—1648) — ”ett av de värsta krigen i Europas historia”, enligt The Universal History of the World. Vad var grundorsaken till kriget? ”Katolikers hat mot protestanter, protestanters hat mot katoliker.”¹¹

²⁰ Vid den här tiden hade kristenheten börjat breda ut sig utanför Europa och föra ut den ”kristna” civilisationen till andra delar av jorden. Denna militära expansion kännetecknades av grymhet och girighet. På de amerikanska kontinenterna fördärvade de spanska conquistadorerna snabbt de inhemska amerikanska civilisationerna. I en historiebok läser vi: ”I allmänhet fördärvade de spanska styresmännen den inhemska civilisationen utan att införa den europeiska. Törsten efter guld var det som främst drev dem till Nya världen.”¹²

²¹ Protestantiska missionärer lämnade också Europa för att fara till andra kontinenter. En sak som deras verksamhet ledde till var ökad kolonialisering. En allmän uppfattning i dag om de protestantiska missionärernas verksamhet är: ”I många fall har missionärernas företagsamhet utnyttjats som ett rättfärdigande av och en täckmantel för det herravälde man utövat över folk. Det nära sambandet mellan mission, teknik och imperialism är väl känt.”¹³

22. Hur har kristenheten dragit vanära över kristendomens namn under 1900-talet?

²² Det nära sambandet mellan kristenhetens religioner och staten har fortsatt ända fram i vår tid. De två världskrigen utkämpades främst mellan ”kristna” nationer. Präster på båda sidor uppmanade sina unga män att strida och försöka döda fienden — som ofta tillhörde samma religion. Det är som det sägs i boken If the Churches Want World Peace (Om kyrkorna vill ha världsfred): ”Det hedrar sannerligen inte [kyrkorna] att dagens krigssystem spirat upp och härjat mest bland stater som säger sig följa kristendomen.”¹⁴

Guds ord lever vidare

23. Hur visar kristenhetens historia att bibeln är Guds ord?

²³ Vi drar upp denna långa, sorgliga historia om kristenheten för att belysa två saker. För det första uppfyller dessa händelser bibelns profetior. Det var förutsagt att många som bekände sig vara kristna skulle dra vanära över bibeln och kristendomens namn, och det faktum att detta har hänt visar att bibeln är sann. Men vi får inte glömma att kristenhetens uppförande inte representerar på bibeln grundad kristendom.

24. Vad kännetecknar sanna kristna, varigenom kristenheten klart fördöms som okristen?

²⁴ Jesus själv förklarade hur man kan känna igen sanna kristna: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Vidare sade Jesus: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) På båda dessa punkter avslöjar kristenheten själv klart och tydligt att den inte representerar biblisk kristendom. Den påstår sig vara bibelns vän, men den har varit en falsk vän.

25. Varför har bibeln överlevt alla sina vedermödor ända fram till vår tid?

²⁵ Den andra saken är: Med tanke på att kristenheten som helhet betraktad i så hög grad handlat emot bibelns intressen, är det verkligen märkligt att den boken har kunnat leva kvar ända till vår tid och fortfarande ha ett gott inflytande på många människors liv. Bibeln har överlevt bittert motstånd mot översättning av den, våldsamt angrepp från modernistiska lärda och sin falska väns, kristenhetens, okristna uppförande. Varför? Därför att bibeln är olik varje annat skrivet verk. Bibeln kan inte dö. Den är Guds ord, och den själv säger: ”Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förblir evinnerligen.” — Jesaja 40:8.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 34]

De ledande protestantiska kyrkorna har tagit del i ett stort intellektuellt angrepp på bibeln

[Bild på sidan 26]

Kristenhetens historia började i själva verket då Konstantin gav ”kristendomen” på den tiden lagligt erkännande

[Bilder på sidan 29]

Påvarna Gregorius VII och Innocentius III var framträdande i katolska kyrkans kamp för att förhindra att bibeln översattes till folkets språk

[Bild på sidan 33]

Kristenhetens upprörande uppförande har fått många att tvivla på att bibeln verkligen är Guds ord

[Bild på sidan 35]

Under första världskriget föll dessa ryska soldater ner inför en religiös ikon innan de gick ut för att döda sina ”medkristna”