Fortsätt att vandra i Guds ljus
Under församlingens studium av denna och de båda följande artiklarna bör studieledaren, allteftersom tiden tillåter, låta någon läsa upp de skriftställen i Första Johannes som det hänvisas till.
”Gud är ljus.” — 1 JOHANNES 1:5.
1, 2. När och var skrevs Första Johannes, och vilka är det tillämpligt på?
JEHOVAS VITTNEN är tacksamma för Guds ljus och ämnar fortsätta att vandra i det. Men det är inte lätt att göra detta, för redan under det första århundradet ställdes Jesu Kristi lärjungar inför avfällighet. Men Jesu lojala apostlar höll tillbaka dess spridning, och aposteln Johannes var en av dem som verkade ”återhållande”. (2 Tessalonikerna 2:1—12) Han var mycket gammal och bodde i eller i närheten av Efesus, när han år 98 v.t. skrev sitt första av Gud inspirerade brev. Råden i det hjälpte de kristna under det första århundradet att fortsätta att vandra i Guds ljus. Men hur är det då med oss?
2 Johannes’ ord är till precis lika stor hjälp för de kristna nu på 1900-talet. Se därför till att du i ditt personliga studium av denna och de båda följande artiklarna läser alla skriftställena ur hans första brev, allteftersom de behandlas. I apostelns brev och i våra kommentarer till det hänsyftar sådana pronomen som ”vi” och ”oss” i huvudsak på Jesu smorda efterföljare. Men de grundläggande principer som har samband med rättfärdighet, kärlek, tro och liknande är också tillämpliga på kristna med jordiska förhoppningar.
En delaktighet som skänker glädje
3. Vad finns det för bevis för att Guds Son levde, led och dog som människa, och varför kallas han ”livets ord”?
3 Johannes talar först om en glädjerik ”delaktighet”. (Läs 1 Johannes 1:1—4.) Jesus, ”livets ord”, var tillsammans med Jehova ”från början” som Guds första skapelse med vars hjälp ”alla andra ting” ”skapades”. (Kolosserna 1:15, 16) Vissa avfällingar under det första århundradet gjorde anspråk på att vara syndfria och förnekade Kristi rättmätiga plats i Guds anordning. Men Jesu apostlar hörde Jesus tala, betraktade honom uppmärksamt och rörde vid honom. De visste att Guds kraft verkade genom honom. Det fanns alltså vittnesmål från ögonvittnen om att han var Guds Son som hade levat, lidit och dött som människa. Han är ”livets ord”, därför att ”[det eviga] livet gjordes uppenbart” genom Jesus, förmedelst vilken Gud har tillhandahållit lösen. — Romarna 6:23; 2 Timoteus 1:9, 10.
4. Vad betecknar den ”delaktighet” som de smorda har?
4 Genom vad apostlarna sade och gjorde ”vittnade” de om den syndfria människan Jesus Kristus. Johannes ”berättade” sådana saker för att smorda kristna skulle ha ”delaktighet” eller gemenskap med andra av Rikets arvingar, med Fadern och med hans Son. Denna ”delaktighet” tyder på endräkt och ger upphov till stor glädje. (Psalm 133:1—3; Johannes 17:20, 21) Avfällingar som hatar sina tidigare kamrater i Jehovas tjänst har inte längre någon sådan gemenskap med Gud och Kristus.
”Gud är ljus”
5. Vilket ”budskap” fick apostlarna från Jesus, och hur påverkar det Jehovas vittnens uppförande?
5 Därefter kommer ett ”budskap” som aposteln fick från Jesus. (Läs 1 Johannes 1:5—7.) Det är detta: ”Gud är ljus och i gemenskap med honom finns inget mörker alls [inte något oheligt, omoraliskt, osant eller ont].” Jehovas vittnen skyr därför alla syndiga vanor förknippade med mörker. (Job 24:14—16; Johannes 3:19—21; Romarna 13:11—14; 2 Korintierna 6:14; 1 Tessalonikerna 5:6—9) Eftersom vissa avfällingar inte trodde att det fanns syndiga gärningar, var de i andligt mörker. De gjorde anspråk på att ha hemlig kunskap, men Gud är ljus och inte mörk hemlighetsfullhet. Han ger andligt ljus enbart till sina trogna vittnen. — Matteus 5:14—16; 1 Petrus 2:9.
6. Vilka välsignelser får vi, om vi ”tillämpar” ”sanningen”?
6 Om vi säger att vi har ”delaktighet” med Gud men ”fortsätter att vandra i mörkret” och lever ett syndigt liv, ”då ljuger vi och tillämpar inte sanningen” eller lever inte i enlighet med den. Men om vi följer en kurs som stämmer överens med sanningen, så är vi i ljuset, precis som Gud är. Vi har ”delaktighet” med medkristna, vilka alla är förenade i lära, andlig syn, arbetet med att göra lärjungar och andra sidor av sann tillbedjan.
7. Varför kan Jesu blod rena oss från all synd?
7 Till skillnad från vissa avfällingar under det första århundradet erkänner vi som ”vandrar i ljuset” att synd är något orent. Jesu blod ”renar oss från all synd”, därför att vi inte är uppsåtliga syndare. (Matteus 12:31, 32) Vi är verkligen tacksamma över att Gud visar barmhärtighet också mot felande men ångerfulla kristna. — Psalm 103:8—14; Mika 7:18, 19.
En grundval för försoning
8, 9. a) På vilken grundval kommer Jehova att förlåta oss? b) Vad sade vissa avfällingar om synd, och varför hade de fel?
8 Därefter nämner Johannes grundvalen för renandet från synd. (Läs 1 Johannes 1:8—2:2.) Om vi säger: ”Vi har ingen synd”, förnekar vi det faktum att alla ofullkomliga människor är syndiga, och ”sanningen är inte i oss”. (Romarna 5:12) Men Gud är ”trofast” och förlåter oss, ”om vi bekänner våra synder” för honom med en ångerfull inställning, som får oss att överge ett orätt handlingssätt. (Ordspråksboken 28:13) Så här sade Gud om dem som är i det nya förbundet: ”Deras synd skall jag inte mer komma ihåg.” (Jeremia 31:31—34; Hebréerna 8:7—12) Genom att förlåta dem är han trogen mot det löftet.
9 Dessutom är Gud ”rättfärdig” och håller alltid fast vid sina rättfärdiga normer. Han har tillfredsställt rättvisan genom anordningen med lösen och kan förlåta våra synder och rena oss från ”all orättfärdighet”, om vi bekänner vår syndfullhet med tro på Jesu offer. (Hebréerna 9:11—15) Genom sin död bar Messias bort synder, precis som den med synd lastade bocken släpptes ut i öknen på försoningsdagen. (3 Moseboken 16:20—22; Jesaja 53:5, 8, 11, 12; 1 Petrus 2:24) Vissa avfällingar sade: ”Vi har inte syndat” och gjorde på så sätt Jehova ”till lögnare”. Men ”Gud ... kan [inte] ljuga”, och hans ord visar att alla ofullkomliga människor är syndiga. (Titus 1:2; Predikaren 7:21; Romarna 3:23) Ja, att säga: ”Vi har inte syndat” skulle innebära att Guds ord inte är ”i oss” — att det inte är i våra hjärtan! — Jämför Hebréerna 8:10.
10. På vad sätt är Jesus ”ett försoningsoffer”?
10 Johannes skriver ”detta” om synd, förlåtelse och renande för att vi inte skall bedriva synd. Hans ord bör få oss att uppriktigt kämpa så att vi inte syndar. (1 Korintierna 15:34) Men om vi skulle begå ”en synd” och är ångerfulla, då har vi ”en hjälpare hos Fadern” — ”Jesus Kristus, en som är rättfärdig” och som tar sig an vår sak inför Gud. (Hebréerna 7:26; jämför Johannes 17:9, 15, 20.) Jesus är ”ett försoningsoffer”. Hans död tillfredsställde rättvisan och gjorde det möjligt för Gud att visa barmhärtighet och avlägsna anklagelsen om synd, när det gäller de andliga israeliterna och ”hela världen”, inbegripet den ”stora skaran”. (Romarna 6:23; Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:4—14) Vad vi uppskattar det offret!
Lyd Gud och visa kärlek
11. Vad är det som bevisar att vi är ”i gemenskap” med Gud?
11 För att fortsätta att vandra i Guds ljus måste vi lyda Jehova. (Läs 1 Johannes 2:3—6.) Vi inser att vi ”har lärt känna” Gud och förstår honom och hans egenskaper, om ”vi fortsätter att hålla hans bud”. Var och en som gör anspråk på att känna Jehova men som inte vill lyda honom ”är en lögnare”. Omvänt har ”Guds kärlek gjorts fullkomlig” eller fullständig, om vi håller hans ord. ”Av detta” bevis i form av vår lydnad för Gud och vår kärlek till honom vet vi att vi är ”i gemenskap med honom”. Och vi är förpliktade att vandra som hans Son vandrade, när det gäller arbetet med att göra lärjungar, våra relationer till andra osv.
12. Vilket ”gammalt bud” har de kristna, och hur är det också ”nytt”?
12 Det är också viktigt med broderlig kärlek. (Läs 1 Johannes 2:7, 8.) Johannes skriver om ”ett gammalt bud” som de trogna hade haft ”från början” av sitt liv som kristna. Det är ”gammalt” därför att Jesus gav det många år tidigare, när han sade till sina lärjungar att de skulle ”älska varandra”, alldeles som han hade älskat dem. (Johannes 13:34) Men det är också ”nytt”, därför att det går utöver den kärlek till nästan som lagen krävde, och det kräver villighet att ge ut sin själ till förmån för medtroende. (3 Moseboken 19:18; Johannes 15:12, 13) Både i Kristi fall och i vårt eget fall bevisar självuppoffrande kärlek att vår lydnad för detta ”nya bud” är sann, och därför håller mörkret på att försvinna, och det sanna ljuset lyser redan bland oss.
13. Vem är enligt 1 Johannes 2:9—11 ”i ljuset”, och vem är det inte?
13 Men vem är egentligen ”i ljuset”? (Läs 1 Johannes 2:9—11.) Ja, ”den som säger sig vara i ljuset och ändå hatar sin broder” befinner sig i andligt mörker ”fram till denna stund”. Men ”den som älskar sin broder, han blir kvar i ljuset”, och det finns ”ingen orsak att snava” i hans fall. Här väcker det grekiska ordet tanken på en djurfälla med ett bete och betecknar något som kan orsaka att man faller i synd. Det är faktiskt så att en person som bekänner sig vara kristen men som hatar sin broder inte vet ”vart han är på väg, eftersom mörkret har förblindat hans ögon”. (Matteus 13:13—15) Kommer denna varning att få dig att undvika andligt mörker genom att du vägrar att låta personliga meningsskiljaktigheter, avfällingars lögner eller något annat fördärva din broderliga kärlek?
Grundval för förtroende
14. Vilka är de ”små barn” och de ”fäder” som Johannes riktar sig till?
14 Därefter uttrycker Johannes förtroende för dessa ’’små [unga] barn”, och han menar då antagligen hela församlingen. (Läs 1 Johannes 2:12—14.) Våra synder har förlåtits för Kristi ”namns skull”, för det är endast genom honom som Gud har gjort frälsning möjlig. (Apostlagärningarna 4:12) De smorda känner ”Fadern”, därför att han har pånyttfött dem med sin ande. Somliga är ”fäder” — antagligen äldre, mer erfarna och andligen långt komna troende. De känner Jesus som existerade ”alltifrån början” genom att Gud skapade honom före alla andra ting.
15. a) Vilka är de ”unga män” som Johannes riktar sig till, och hur har de ”övervunnit den onde”? b) Ge ett exempel på hur vi i våra dagar kan övervinna Satan.
15 De ”unga män” som Johannes riktar sig till kan vara yngre och mindre erfarna kristna. De ”har övervunnit den onde”, Satan, genom att inte ge efter för hans ”avsikter”. (2 Korintierna 2:11) I våra dagar skulle detta till exempel inbegripa att sky oren underhållning, sensuell musik och pornografi, vilket kan undergräva kristna principer och leda till att man gör sig skyldig till sexuell omoraliskhet. De ”unga männen” är segerrika över Satan, därför att de är andligen ”starka” och ”Guds ord” förblir i dem. Må vi vara lika dem i fråga om att acceptera Guds andliga anordningar och visa ifrån oss avfällighet och fortsätta att vandra i Guds ljus.
En kärlek som vi inte får ha
16. Vilken kärlek får vi inte ha, men hur skulle det förhålla sig med oss, om vi hade världsliga åsikter och strävanden?
16 Antingen vi är yngre eller äldre kristna, så finns det en kärlek som vi inte får ha. (Läs 1 Johannes 2:15—17.) Vi får inte älska världen eller något i den. Vi måste i stället ta oss till vara för att bli befläckade av det orättfärdiga mänskliga samhällets fördärv och får inte andas in dess ”ande” eller motiveras av dess syndiga förhärskande inställning. (Efesierna 2:1, 2; Jakob 1:27) Om vi skulle ha världsliga åsikter och strävanden, så skulle ”Faderns kärlek” inte vara i oss. (Jakob 4:4) Detta ger verkligen anledning till eftertanke under bön, eller hur?
17. Vilka världsliga begär får de kristna inte tillfredsställa?
17 ”Allting i världen” härrör inte från Gud. Detta inbegriper ”köttets begär”, och att tillfredsställa det innebär att tillfredsställa sådan syndig åtrå som omoraliska sexuella begär. (1 Korintierna 6:15—20; Galaterna 5:19—21) Man måste också undvika att duka under för ”ögonens begär”. Den för ögonen åtråvärda förbjudna frukten lockade Eva, och Davids betraktande av Bat-Seba medan hon badade ledde till grov synd. (1 Moseboken 3:6; 2 Samuelsboken 11:2—17) För att fortsätta att vandra i Guds ljus måste vi således sky depraverad underhållning och andra ting som vädjar till syndiga begär och fördärvar hjärtat. — Ordspråksboken 2:10—22; 4:20—27.
18. Varför är ”det pråliga skrytet med ens resurser i livet” meningslöst, och vad kan det inte skänka?
18 ”Det pråliga skrytet med ens resurser i livet” härrör också från världen. En stolt person kan skryta med sin rikedom, sin garderob och liknande, sådant som allt kan gå förlorat. Hans ”pråliga skryt” kan kanske imponera på somliga människor och skänka flyktigt beröm men inte Guds välsignelse. — Matteus 6:2, 5, 16, 19—21; Jakob 4:16.
19. Vad kommer att hända med denna världen, och hur bör detta förhållande påverka oss?
19 Kom ihåg att ”världen” håller ”på att försvinna” och skall fördärvas. (2 Petrus 3:6) Dess begär och förhoppningar kommer att förgås tillsammans med den, och det kommer också personer som älskar den. ”Men”, säger Johannes, ”den som gör Guds vilja, han består för alltid.” Låt oss därför hålla evigt liv i sikte genom att ”säga nej till ... de världsliga begären” och fortsätta att vandra i Guds ljus. — Titus 2:11—14.
Se upp för avfällighet
20. Vad kallades de som var emot Kristus? Deras framträdande bevisade ankomsten av vad?
20 Nu varnar Johannes för antikrister. (Läs 1 Johannes 2:18, 19.) Han påminner medtroende om att de hade ”hört” av apostlarna att ”antikrist” skulle ”komma”. Framträdandet av ”många antikrister” bevisade att det var den ”yttersta stunden”, den sista delen av den apostoliska tidsperioden. Även om de som var emot Kristus bildade en sammansatt ”antikrist”, så påstod sig många enskilda antikrister tillbe Gud, men ”de var inte av vår sort” och lämnade den sanna kristendomen. Vi är glada över att församlingen i våra dagar hindras från att fördärvas genom att sådana personer lämnar den eller blir uteslutna ur den.
21. Varför har av anden pånyttfödda kristna ”kunskap”, och vilken ”sanning” känner de?
21 Lojala av anden pånyttfödda kristna förkastar avfälliga åsikter. Eftersom ”en smörjelse från den helige”, Jehova, hjälper dem att förstå hans ord, så har de ”alla” ”kunskap”. (Läs 1 Johannes 2:20, 21.) De känner helt visst ”sanningen” angående Jesus Kristus, medan avfällingar däremot har felaktiga uppfattningar om honom. Eftersom ”ingen lögn har sin upprinnelse i sanningen”, förkastar alla som älskar Jehova sådana falska uppfattningar och dem som förfäktar dem.
22. Vad gjorde C. T. Russell när en av hans tidiga medförbundna förnekade lösenanordningen?
22 Vem är egentligen ”lögnaren om det inte är den som förnekar att Jesus är den Smorde”, Guds Smorde? (Läs 1 Johannes 2:22—25.) Ja, ”den som förnekar Fadern och Sonen” är ”antikrist”! En intressant sak i detta sammanhang är att när en av dem som i ett tidigt skede hade anslutit sig till bibelforskaren Charles T. Russell förnekade lösenanordningen, så ville Russell inte längre ha något med honom att göra, och det var då som Russell började ge ut denna tidskrift, som alltid har förkunnat sanningen om Kristi ursprung, om hans roll som Messias och om hans kärleksfulla tjänst som ”försoningsoffret”.
23. Hur påverkas vårt förhållande till Gud och våra framtidsutsikter av att vi ”bekänner Sonen”?
23 Avfällingar som förnekar Kristus har inte Jehova som sin vän. (Johannes 5:23) Men vi som offentligt ”bekänner Sonen” ”har också Fadern” och är i ett godkänt tillstånd i förhållande till Gud. (Matteus 10:32, 33) Jesu lojala tidiga efterföljare höll fast vid det de hade hört om Guds Son ”från början” av sitt liv som kristna. Och om samma sanning är i våra hjärtan, så kommer vi att ”förbli i gemenskap” med både Gud och Kristus, och vi kommer att få ”det utlovade”, nämligen evigt liv. — Johannes 17:3.
Lärda av Jehova Gud
24. Vilka har en ”smörjelse” med helig ande, och varför har de ”inte behov av att någon undervisar” dem?
24 För att vandra i Guds ljus och inte bli vilseledda av avfällingar behöver vi rätt andlig vägledning. (Läs 1 Johannes 2:26—29.) De av anden pånyttfödda har en ”smörjelse” med helig ande, de har kommit att lära känna Gud och hans Son och ”har inte behov av att någon [en avfälling] undervisar” dem. Genom sin smörjande ande ”undervisar” Gud de andliga israeliterna ”om allting” som behövs för att tillbe honom på ett godtagbart sätt. (Johannes 4:23, 24; 6:45) Vi är glada över att vi som Jehovas vittnen har fått sådan andlig undervisning från Gud genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. — Matteus 24:45—47.
25, 26. a) Varför kan de smorda ”tala fritt och öppet”? b) Vad betyder det att utöva rättfärdighet?
25 Johannes uppmanar de väl undervisade smorda kristna att ”förbli i gemenskap med” Gud. De som är ”i gemenskap med” Jehova är likaså i harmoni med hans Son. (Johannes 14:19—21) Sådan endräkt krävs ”för att vi, när han [Kristus] görs uppenbar, må tala fritt och öppet och inte av skamkänsla drivas ifrån honom vid hans närvaro”, dvs. under hans parousia.
26 Hur kan vi, med tanke på att vi nu lever under Jesu ”närvaro”, förvissa oss om att vi inte har något att skämmas för och att vi verkligen vandrar i Guds ljus? Genom att utöva ”rättfärdighet”. Om vi vet att Gud är ”rättfärdig”, resonerar Johannes, så inser vi ”att var och en som utövar rättfärdighet, han är född av honom”. Att utöva ”rättfärdighet” innebär att lyda Guds bud, sky orättfärdighet och ta del i sådana förträffliga gärningar som att göra lärjungar och hjälpa medtroende. (Markus 13:10; Filipperna 4:14—19; 1 Timoteus 6:17, 18) Att bli ”född av” Gud betyder att bli född ”på nytt” som hans andliga barn. — Johannes 3:3—8.
27. Vad kommer aposteln Johannes att visa oss härnäst?
27 Johannes har alltså visat hur man kan fortsätta att vandra i Guds ljus. Därefter visar han hur man kan leva som Guds barn. Vad kräver detta?
Vad svarar du?
◻ Vilket bevis ger Johannes på att Guds Son levde, led och dog som människa?
◻ På vad sätt är Jesus Kristus ”ett försoningsoffer”?
◻ Vilket bud har de kristna som är både ”gammalt” och ”nytt”?
◻ Vad kommer att hända med denna världen, och hur bör detta förhållande påverka oss som kristna?
◻ Hur kan smorda kristna vara övertygade om att de vandrar i Guds ljus?
[Infälld text på sidan 12]
Visar du uppskattning av Jesu offer?