Nya Världens översättning – ett verk som kännetecknas av vetenskaplig noggrannhet och ärlighet

”FULL med falsarier!” Det var vad motståndare sade på 1500-talet om Martin Luthers översättning av bibeln. De menade att de kunde bevisa att Luthers bibel innehöll ”1.400 kätterska felaktigheter och lögner”. I dag betraktas Luthers bibel som en epokgörande översättning. Boken Translating the Bible (Bibelöversättning) kallar den till och med ”ett genialiskt verk”!

Nu på 1900-talet har Nya Världens översättninga också anklagats för att innehålla falsarier. Varför det? Därför att den avviker från den traditionella återgivningen när det gäller många verser och lägger eftertryck vid bruket av Guds namn, Jehova. Följaktligen är den okonventionell. Men gör detta att den är felaktig? Nej. Den framställdes med stor noggrannhet, och uppmärksamhet ägnades åt detaljer, och det som kan förefalla främmande representerar en uppriktig ansträngning att noggrant återge nyanserna i grundspråken. Teologen C. Houtman förklarar varför Nya Världens översättning är okonventionell: ”Åtskilliga traditionella översättningar av viktiga ord och uttryck i grundtexten har utmönstrats, uppenbarligen för att man skall uppnå bästa möjliga förståelse.” Låt oss betrakta några exempel på detta.

Annorlunda — men inte felaktig

Först och främst kan nämnas att närbesläktade ord i bibelns grundspråk översätts med olika ord där så är möjligt. Därigenom gör man bibelläsaren uppmärksam på tänkbara betydelseskiftningar. Således återges syn·té·lei·a med ”avslutning” och té·los med ”slut”, trots att båda orden översätts med ”slut” eller ”ände” i många andra översättningar. (Matteus 24:3, 13) Ordet kó·smos återges med ”värld”, ai·ón med ”tingens ordning” och oi·kou·mé·ne med ”bebodd jord”. Återigen är det så att många bibelöversättningar använder enbart ett ord, ”värld”, för att beteckna antingen två av dessa grekiska ord eller alla tre, trots att det i själva verket är skillnader mellan dem. — Matteus 13:38, 39; 24:14.

På liknande sätt framhåller Nya Världens översättning noggrant skillnaden mellan gnó·sis (”kunskap”) och e·pí·gno·sis (som översätts med ”exakt kunskap”) — en skillnad som många andra ignorerar. (Filipperna 1:9; 3:8) Den återger tá·fos och mné·ma med ”grav”, mne·méi·on med ”minnesgrav” (dessa tre grekiska ord avser individuella gravplatser) och hái·des med ”hades” (som i bibeln avser mänsklighetens gemensamma grav). (Matteus 27:60, 61; Johannes 5:28; Apostlagärningarna 2:29, 31) Många bibelöversättningar skiljer mellan tá·fos och mne·méi·on i Matteus 23:29, men inte konsekvent på andra ställen. — Se Matteus 27:60, 61, 1917 och 1981 års svenska översättningar.

Verbformer återges noggrant och exakt. I 1981 års svenska översättning, till exempel, lyder 1 Johannes 2:1: ”Om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig.” Strax därefter återger samma översättning 1 Johannes 3:6 på följande sätt: ”Den som förblir i honom [Jesus] syndar inte.” Om en efterföljare till Jesus inte syndar, hur skall då 1 Johannes 2:1 tillämpas?

Nya Världens översättning löser denna skenbara motsägelse. I 1 Johannes 2:1 säger den: ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig.” Johannes använde aoristtempus i den här versen, vilket visar att det rör sig om att begå en enstaka synd, något som vi alla gör tid efter annan, eftersom vi är ofullkomliga. Men 1 Johannes 3:6 lyder: ”Var och en som förblir i gemenskap med honom bedriver inte synd; ingen som bedriver synd har vare sig sett honom eller lärt känna honom.” Johannes använde här presensformen, vilket visar att det rör sig om att fortgående, vanemässigt utöva synd, något som skulle vederlägga en persons anspråk på att vara kristen.

Andra sakkunniga instämmer

Vissa främmande vändningar som man antar att Jehovas vittnen har hittat på stöds av andra bibelöversättningar eller referensverk. I Lukas 23:43 återger Nya Världens översättning på följande sätt Jesu ord till den brottsling som avrättades tillsammans med honom: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” I den grekiska grundtexten fanns inga skiljetecken, som till exempel kommatecken, men vanligtvis sätter översättare in någon form av interpunktering för att underlätta läsningen. De flesta återger emellertid Lukas 23:43 som om Jesus och brottslingen skulle komma till paradiset just den dagen. I 1917 års svenska översättning lyder orden: ”Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” Det är emellertid inte alla som förmedlar den tanken. Professor Wilhelm Michaelis återger versen så här: ”Sannerligen, redan i dag ger jag dig denna försäkran: (en dag) skall du vara tillsammans med mig i paradiset.” Denna återgivning är mycket mer logisk än den i 1917 års svenska översättning. Den döende brottslingen kunde inte ha kommit med Jesus till paradiset denna samma dag. Jesus uppväcktes inte förrän på tredje dagen efter sin död. Under mellantiden var han i hades, mänsklighetens gemensamma grav. — Apostlagärningarna 2:27, 31; 10:39, 40.

Enligt Matteus 26:26 i Nya Världens översättning säger Jesus, när han instiftar firandet av Herrens kvällsmåltid, om brödet som han räcker till sina lärjungar: ”Detta är liktydigt med [eller betyder] min kropp.” De flesta andra översättningar återger denna fras på följande sätt: ”Detta är min kropp”, och man använder denna fras som stöd för läran om att brödet under firandet av Herrens kvällsmåltid bokstavligen blir Kristi kött. Det ord som i Nya Världens översättning återges med ”är liktydigt med” eller ”betyder” (e·stín, en form av ei·mí) kommer från det grekiska ord som betyder ”att vara”, men det kan också ha innebörden ”betyda”. Således heter det i Thayers Greek-English Lexicon of the New Testament att detta verb ”ofta [motsvarar] beteckna, antyda, innebära”. Innebörden ”betyda” är verkligen logisk i det här sammanhanget. När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid var han fortfarande kvar i sin kropp av kött, så hur skulle brödet ha kunnat vara hans bokstavliga kött?b

I Johannes 1:1 lyder Nya Världens översättning: ”Ordet var en gud.” I många översättningar lyder detta uttalande helt enkelt: ”Ordet var Gud” och används som stöd för treenighetsläran. Det är inte förvånande att anhängare av treenighetsläran ogillar återgivningen i Nya Världens översättning. Men Johannes 1:1 har inte förfalskats för att bevisa att Jesus inte är den allsmäktige Guden. Jehovas vittnen hade, bland många andra, opponerat sig mot bruket att skriva ”gud” med stor bokstav långt före tillkomsten av Nya Världens översättning, vilken strävar efter att exakt återge grundspråket. Fem tyska bibelöversättare använder också uttrycket ”en gud” i den här versen.c Åtminstone 13 andra har använt uttryck sådana som ”gud till sin natur” eller ”av gudomligt slag”. Dessa återgivningar stämmer med andra delar av bibeln och visar att Jesus i himmelen är en gud i den bemärkelsen att han är gudomlig. Men Jehova och Jesus är inte samma varelse, samma Gud. — Johannes 14:28; 20:17.

Guds egennamn

I Lukas 4:18 tillämpar Jesus på sig själv en profetia i Jesaja, när han säger, enligt Nya Världens översättning: ”Jehovas ande är över mig.” (Jesaja 61:1) Många invänder mot att namnet Jehova används här. Det är emellertid bara ett av de mer än 200 ställen där detta namn förekommer i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, det så kallade Nya testamentet. Det är sant att ingen tidig grekisk handskrift som finns kvar i dag av ”Nya testamentet” innehåller Guds egennamn. Men namnet har tagits med i Nya Världens översättning av goda skäl, inte av en nyck. Och andra har följt ett liknande tillvägagångssätt. Enbart på tyska språket finns det åtminstone 11 översättningar som använder ”Jehova[h]” (eller ”Jahwe [Jahve]”) i ”Nya testamentets” text, medan fyra översättare lägger till namnet inom parentes efter ”Herren”.d Mer än 70 tyska översättningar använder det i fotnoter eller kommentarer.

I Israel uttalade man oförhindrat Guds namn i mer än tusen år. Det är det namn som förekommer oftast i de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”), och det finns inget övertygande bevis för att det var okänt för den stora allmänheten eller att dess uttal hade blivit bortglömt i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, när judiska kristna blev inspirerade att skriva böckerna i ”Nya testamentet”. — Rut 2:4, NW.

Wolfgang Feneberg gör följande uttalande i den jesuitiska tidskriften Entschluss/Offen (april 1985): ”Han [Jesus] undanhöll inte sin faders namn JHVH för oss, utan han anförtrodde oss det. Det är annars oförklarligt varför den första begäran i Herrens bön skulle lyda: ’Må ditt namn bli helgat!’” Feneberg påpekar vidare att ”i förkristna handskrifter för grekisktalande judar parafraserades inte Guds namn med kýrios [Herren], utan skrevs i form av tetragrammaton [JHVH] med hebreiska eller fornhebreiska bokstäver. ... Man finner erinringar om namnet i kyrkofädernas skrifter, men de är inte intresserade av det. Genom att översätta detta namn med kýrios (Herren) visade kyrkofäderna att de var mer intresserade av att tillskriva Jesus Kristus värdigheten hos kýrios.” Nya Världens översättning återinför namnet i bibelns text överallt där det finns goda, välgrundade skäl att göra det. — Se Appendix 1D i New World Translation of the Holy Scriptures—With References.

Somliga kritiserar formen ”Jehova”, det sätt på vilket Nya Världens översättning återger Guds namn. I hebreiska handskrifter förekommer namnet endast som fyra konsonanter, JHVH, och många hävdar att det rätta uttalet är ”Jahve”, inte ”Jehova”. Följaktligen anser de att det är fel att använda ”Jehova”. Men i själva verket är forskarna ingalunda eniga om att formen ”Jahve” motsvarar det ursprungliga uttalet. Faktum är att medan Gud bevarade stavningen av sitt namn ”JHVH” över 6.000 gånger i bibeln, bevarade han inte uttalet av det, det som Mose fick höra på berget Sinai. (2 Moseboken 20:2) Därför är uttalet inte av största betydelse i vår tid.

I Europa har formen ”Jehova” varit allmänt erkänd i århundraden, och den används i många biblar, inbegripet judiska översättningar. Den förekommer ett oräkneligt antal gånger på byggnader, på mynt och andra föremål och i tryckalster, såväl som i många kyrkosånger. Snarare än att försöka återge det ursprungliga hebreiska uttalet använder därför Nya Världens översättning på alla dess olika språk den form av Guds namn som är allmänt accepterad. Detta är exakt vad andra bibelöversättningar gör med alla andra namn i bibeln.

Varför den hårda kritiken?

Luthers bibel blev föremål för kritik därför att den var framställd av en man som avslöjade den traditionella religionens brister på hans tid. Hans översättning öppnade vägen för vanliga människor att inse sanningen i mycket av det han sade. På liknande sätt blir Nya Världens översättning föremål för kritik därför att den är utgiven av Jehovas vittnen, som rättframt tillkännager att många av kristenhetens läror inte återfinns i bibeln. Detta framgår klart och tydligt av Nya Världens översättning — ja, av vilken bibel det vara må.

Nya Världens översättning är helt visst ett verk som kännetecknas av vetenskaplig noggrannhet. År 1989 sade professor Benjamin Kedar från Israel: ”I min språkforskning i förbindelse med den hebreiska bibeln och översättningar av den vänder jag mig ofta till den engelska utgåvan av vad som är känt som New World Translation. När jag gör det, får jag gång på gång min uppfattning bekräftad, att detta verk återspeglar en ärlig strävan att uppnå en förståelse av texten som är så exakt som möjligt. Grundtextens ord översätts till ett andra språk på ett förståeligt sätt, utan att man i onödan avviker från hebreiskans speciella uppbyggnad, vilket vittnar om god kännedom om grundspråket. ... Varje språklig formulering medger ett visst spelrum vid tolkning eller översättning. Den språkliga lösningen i varje givet fall kan därför vara öppen för debatt. Men jag har i New World Translation aldrig upptäckt någon fördomsfull strävan att läsa in något i texten som den inte innehåller.”

Miljoner bibelläsare över hela världen använder Nya Världens översättning, därför att den är en översättning på ett modernt språk och återger bibliska ord och uttryck noggrant och exakt. Hela bibeln finns nu tillgänglig på 9 språk och enbart de kristna grekiska skrifterna på ytterligare 2; den håller på att framställas på ytterligare 20 språk. Exakt översättning kräver många års omsorgsfullt och mödosamt arbete, men vi ser fram mot att Nya Världens översättning så småningom skall komma ut på alla dessa olika språk, så att den kan hjälpa många fler att få en bättre förståelse av ”livets ord”. (Filipperna 2:16) Eftersom den redan har hjälpt miljoner att få detta, är den sannerligen värd att rekommendera.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 28]

Nya Världens översättning håller på att översättas till ytterligare 20 språk.

[Ruta på sidan 29]

EN ÖVERSÄTTNING REKOMMENDERAR SIG SJÄLV

Ett Jehovas vittne i Tyskland samtalade med en äldre dam och läste för henne Habackuk 1:12 (NW): ”Är du inte från forntiden, o Jehova? O min Gud, min Helige, du dör inte.” Kvinnan gjorde invändningar, därför att hennes bibel sade: ”Må vi inte dö.” Vittnet påpekade att Nya Världens översättning håller sig tätt till grundtexten. Eftersom den gamla damen talade hebreiska, hämtade hon sin hebreiska bibel och upptäckte till sin förvåning att Nya Världens översättning är exakt. Soferim (judiska skriftlärda) ändrade den här texten för länge sedan, därför att de menade att den ursprungliga lydelsen visade vanvördnad för Gud. Tyska bibelöversättningar gör, med få undantag, inga justeringar för att rätta till denna emendation (förbättring eller rättelse) från de skriftlärdas sida. Nya Världens översättning har återställt den ursprungliga texten.

[Bild på sidan 26]

Den fullständiga Nya Världens översättning finns nu på: danska, engelska, franska, italienska, japanska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska.