Gud skall fullända er utbildning

EN IDROTTSMAN som förbereder sig för en viktig tävling måste träna hårt. Han vill komma i god form, så att han kan uppnå bästa möjliga resultat när den stora dagen är inne. Kristna måste också träna hårt, men med en annan målsättning. Aposteln Paulus sade: ”Öva dig däremot ständigt själv med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” — 1 Timoteus 4:7.

En kristen måste således hålla sig själv i andligt god form. Alldeles som en idrottsman bygger upp sin kropp, bygger en kristen upp sin andliga styrka och uthållighet. Han gör det genom att studera Guds ord, bibeln, genom bön, genom att regelbundet komma tillsammans med medkristna och genom att ge offentligt uttryck åt sin tro.

En idrottsman har ofta en tränare, och kristna har också en tränare. Vem då? Ingen annan än Jehova Gud själv. Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på Jehovas omsorg om det kristna träningsprogrammet, när han skrev: ”All oförtjänt omtankes Gud ... [skall] själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petrus 5:10) Vad slags utbildning eller övning ger Jehova oss? Den är av många olika slag, och de är alla betydelsefulla om vi önskar förbli i god form som kristna.

Direkt tuktan

Petrus själv blev övad av Jehova. Vi kan lära oss en hel del av hans erfarenhet. Ibland var den övning Petrus fick smärtsam. Föreställ dig hur Petrus måste ha känt det, när han försökte avskräcka Jesus från att fullfölja Guds uppsåt och Jesus svarade: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.” (Matteus 16:23) Föreställ dig vidare hur han måste ha känt det många år senare, när människofruktan förmådde honom att handla ovist. Aposteln Paulus förmedlade Jehovas tuktan vid det tillfället: ”Men då Kefas [Petrus] kom till Antiokia, stod jag honom emot ansikte mot ansikte, därför att han var domfälld.” — Galaterna 2:11—14.

Likväl övade Jehova Petrus vid bägge tillfällena. Han lärde sig att ”ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebréerna 12:11) Att ta emot dessa skarpa tillrättavisningar som tuktan från Jehova hjälpte Petrus att få den rätta synen på det hela och övade honom i de nödvändiga kristna egenskaperna ödmjukhet och foglighet. — Ordspråksboken 3:34; 15:33.

Att ta itu med olika situationer

Jehova kan öva oss genom att tillåta situationer att uppstå som är svåra att ta itu med — ibland också inom den kristna församlingen. Vi utvecklas som kristna allteftersom vi ber om vägledning, tillämpar de bibliska principer vi har lärt oss och ser att tillämpningen av dessa principer alltid är det bästa handlingssättet.

Petrus blev inbegripen i personliga konflikter som uppstod bland Jesu apostlar. När vi läser skildringarna om detta, är det intressant att se hur Jesus begagnade dessa konflikter — som verkligen var ett resultat av ofullkomlighet och brist på erfarenhet — som tillfällen att öva sina efterföljare i de nödvändiga kristna egenskaperna kärlek, ödmjukhet och förlåtelse. — Matteus 18:15—17, 21, 22; Lukas 22:24—27.

Paulus fick också uppleva och bevittna personliga konflikter. (Apostlagärningarna 15:36—40; Filipperna 4:2) Han förklarade hur sådana problem ger de kristna möjlighet att bli övade: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kolosserna 3:13, 14.

Under det första århundradet dök en mer försåtlig fara upp bland de kristna. Petrus sade varnande angående denna företeelse: ”Det ... kommer att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva. Därtill skall många följa dem i deras tygellösa handlingar; och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” (2 Petrus 2:1, 2) Denna erfarenhet skulle leda till tillintetgörelse för dessa oförbätterliga ”falska lärare”. (2 Petrus 2:3) Men hur skulle det gå för dem som förblev trogna?

Det som de fick uppleva skulle öva dem att väcka upp sina klara tankeförmögenheter. (2 Petrus 3:1) Deras vakenhet i att skydda sig mot inflytande av falska läror skulle kräva av dem att de på nytt granskade skälen till sin tro. När de såg de dåliga resultaten av dessa ”falska lärares” handlingar, skulle deras tillit till den kristna sanningen bli ännu starkare. — 2 Petrus 3:3—7.

I en församling blev till exempel den åldrige aposteln Johannes motarbetad av en viss Diotrefes, en ärelysten man som hade föga respekt för Johannes’ myndighet och som inte bara vägrade att ta emot de sändebud som var utskickade av Johannes, utan kanske till och med försökte utesluta sådana som gjorde det. Detta måste ha varit smärtsamt för alla uppriktiga kristna som tillhörde samma församling som Diotrefes. Men det gav dem tillfälle att visa att de inte var sådana som efterliknade det onda, och de fick på så sätt kvalificerad övning i att visa lojalitet mot Jehova och mot apostlarnas myndighet. — 3 Johannes, vers 9—12.

När man har att göra med icke-kristna

Jesus sade att hans efterföljare inte var någon del av världen. (Johannes 17:16) En kristens lojalitet riktas i första hand mot Jehova och hans rike. Han försöker upprätthålla Guds moralnormer, och därför är de intressen och angelägenheter han huvudsakligen ägnar sig åt annorlunda än världens. En kristen måste emellertid leva i världen, och detta förorsakar onekligen spänningar.

Petrus måste under sin långvariga tjänst ha upplevt många tillfällen då kristna fick lov att fatta svåra beslut, när de måste väga de krav världen ställde mot sitt samvetes röst. I sitt första brev gav Petrus fina, praktiska råd angående hur man gör detta så att man som kristen kan ”ha ... ett gott samvete”. — 1 Petrus 2:13—20; 3:1—6, 16.

Naturligtvis ser vi som kristna fram emot den tid då vi inte längre behöver ta hänsyn till kraven från denna tingens ordning. Men under tiden vi väntar på det blir vi övade i uthållighet och får tillfälle att visa vår lojalitet, trots frestelser och gudlöst inflytande. Allteftersom vi vinner mer erfarenhet i att tillämpa bibelns principer i olika situationer och modigt handlar på det sätt som vi vet att Jehova vill att vi skall handla, övas vi också i praktisk vishet och i mod. Tänk på hur mycket mer övning vi alla kommer att ha fått, eftersom vi har levt i denna ordning och på ett framgångsrikt sätt tagit itu med så många svåra problem!

Under förföljelse

När Petrus talade om att Gud utbildar eller övar oss, åsyftade han i synnerhet förföljelse. Han visade att de kristna bör vänta sig att bli förföljda: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” — 1 Petrus 5:8; se också 2 Timoteus 3:12.

Petrus visste vad han talade om, eftersom han personligen hade fått utstå förföljelse. I den kristna församlingens barndom blev han och de andra apostlarna pryglade och beordrade att sluta att predika. Hur reagerade de? De ”gick ... sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull”. — Apostlagärningarna 5:41.

Följaktligen talade Petrus av egen erfarenhet såväl som under inspiration, när han sade: ”Fortsätt tvärtom att glädja er, då ni ju har del i den Smordes lidanden, för att ni måtte glädja er, ja vara jublande glada också under hans härlighets uppenbarelse. Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” — 1 Petrus 4:13, 14.

Ja, direkt förföljelse kan tjäna som en form av övning. Medan den pågår, lär sig den kristne att förlita sig ännu mer på Guds ande. Hans tro utvecklas och uppnår en prövad äkthet. (1 Petrus 1:7) Han övas i att visa mod som grundar sig på Jehovas kraft. (2 Timoteus 1:7) Han utvecklar tålmodig uthållighet, och i likhet med Jesus lär han lydnad av det han får lida. — Hebréerna 5:8; 1 Petrus 2:23, 24.

Jehova fulländar vår utbildning

Naturligtvis kommer de svåra problem som en kristen får uthärda, till exempel förföljelse, inte från Gud. Jakob ger oss rådet: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Problem kan uppstå av många olika anledningar, exempelvis när människor begår misstag eller handlar orätt med berått mod. Men eftersom sådana saker händer och inte går att undvika, begagnar sig Jehova av dem för att öva upp sina tjänare i nödvändiga kristna egenskaper.

Job, Jeremia, Petrus, Paulus och alla Guds tjänare på bibelns tid övades på detta sätt. När vi möter olika svåra situationer, bör vi också betrakta dem som en källa till övning som Jehova tillåter. Genom att modigt gå dem till mötes i Jehovas styrka kommer vi att bli övade i lydnad, vishet, ödmjukhet, mod, kärlek, fördragsamhet och många andra egenskaper. — Jämför Jakob 1:2—4.

Vi känner oss också uppmuntrade av vetskapen att detta stadium i vår övning eller utbildning en dag kommer att vara passerat. Petrus tröstade följaktligen sina medkristna med följande ord: ”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petrus 5:10) Dessa ord gäller i lika hög grad den ”stora skaran”, som ser fram mot evigt liv på en paradisisk jord.

Enbart denna tanke bör hjälpa oss att tålmodigt underkasta oss de erfarenheter som ger oss denna övning, samtidigt som vi är beslutna att inte kompromissa. På det viset kommer vi att få uppleva sanningshalten i Paulus’ uppmuntrande ord: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — Galaterna 6:9.