Himmel

Definition: Jehova Guds och trogna andevarelsers boning; en värld osynlig för människors ögon. I Bibeln används också uttrycket ”himmel” eller ”himlar” i en mängd andra betydelser; till exempel: för att representera Gud själv, hans organisation av trogna andevarelser, en ställning av gudomlig ynnest, det fysiska universum utom jorden, utsträckningen som omger jorden, mänskliga regeringar under Satans herravälde och den rättfärdiga nya himmelska regering, i vilken Jesus Kristus och hans medarvingar har fått myndighet av Jehova att styra.

Fanns vi alla till i andevärlden innan vi föddes som människor?

Joh. 8:23: ”[Jesus Kristus sade:] ’Ni är från regionerna här nere; jag är från regionerna där uppe. Ni är från den här världen; jag är inte från den här världen.’” (Jesus kom från andevärlden. Men, som Jesus sade, andra människor gjorde inte det.)

Rom. 9:10—12: ”Rebecka blev havande med tvillingar. ... När de ännu inte var födda, inte heller hade utövat något gott eller uselt, blev det ... , för att Guds uppsåt beträffande utväljandet skulle förbli beroende, inte av gärningar, utan av honom som kallar, sagt till henne: ’Den äldre skall vara slav åt den yngre.’” (Om tvillingarna Jakob och Esau hade levt tidigare i en andevärld, skulle de naturligtvis ha byggt upp sitt rykte på grundval av sitt uppförande där, eller hur? Men de hade inget rykte, vare sig gott eller dåligt, förrän efter det att de hade fötts som människor.)

Kommer alla goda människor till himlen?

Apg. 2:34: ”David [som i Bibeln omtalas som en man i överensstämmelse med Jehovas hjärta] [steg] inte upp till himlarna.”

Matt. 11:11: ”Jag säger er i sanning: Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himlarnas kungarike är större än han.” (Johannes kom således inte till himlen när han dog.)

Ps. 37:9, 11, 29: ”Ogärningsmännen, de kommer att avskäras, men de som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden. ... De saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid. Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.”

Skulle Adam till sist ha kommit till himlen om han inte hade syndat?

1 Mos. 1:26: ”Gud sade vidare: ’Låt oss göra människor till vår avbild, enligt vår likhet, och må de råda över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och husdjuren och hela jorden och varje annat djur som rör sig, vilket är i rörelse på jorden.’” (Guds uppsåt med Adam var således att han skulle ta hand om jorden och djurlivet där. Det sägs ingenting om att han skulle komma till himlen.)

1 Mos. 2:16, 17: ”Jehova Gud gav också människan den här befallningen: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.’” (Det var inte Jehovas ursprungliga uppsåt att människan en dag skulle dö. Guds befallning, som citerats här, visar att han varnade henne för att slå in på en kurs som skulle leda till döden. Döden skulle vara straffet för olydnad, inte dörren till ett bättre liv i himlen. Lydnad skulle ha belönats med fortsatt liv, evigt liv, i det paradis som Gud hade gett människan. Se också Jesaja 45:18.)

Måste man komma till himlen för att få en verkligt lycklig framtid?

Ps. 37:11: ”De saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.”

Upp. 21:1—4: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord. ... Jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’”

Mik. 4:3, 4: ”De kommer inte att lyfta svärd, nation mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig. Och de kommer verkligen att sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och det kommer inte att finnas någon som får dem att skälva; ty så har härars Jehovas egen mun talat.”

Öppnade Jesus vägen till himlen för dem som hade dött innan han själv hade dött?

Vad betyder orden i 1 Petrus 3:19, 20? ”I detta tillstånd [i anden, efter sin uppståndelse] begav han [Jesus] sig också av och predikade för andarna i fängelse, vilka hade varit olydiga en gång då Guds tålamod avvaktade i Noas dagar, medan arken byggdes, i vilken några få, det vill säga åtta själar [själar, Da, Åk; människor, 1981; personer, 1917, Hd], tryggt blev burna igenom vattnet.” (Var ”andarna i fängelse” de människors själar som hade vägrat att lyssna till Noas predikande före den stora översvämningen, och var vägen nu öppen för dem att komma till himlen? Om man jämför 2 Petrus 2:4 och Judas, vers 6, med 1 Moseboken 6:2—4, finner man att dessa andar var Guds änglasöner som hade materialiserat sig och gift sig på Noas tid. I Första Petrus 3:19, 20 är det grekiska ordet för ”andar” pnẹu·ma·sin, medan ordet som återgetts med ”själar” är psy·khại. ”Andarna” var inte själar som hade befriats från sina kroppar, utan olydiga änglar; de ”själar” som omtalas här var levande människor, Noa och hans hushåll. Det måste därför ha varit ett domsbudskap som predikades för ”andarna i fängelse”.)

Vad betyder det som sägs i 1 Petrus 4:6? ”Ja, i detta syfte blev de goda nyheterna förkunnade också för de döda, för att de, sett från människors ståndpunkt, skulle kunna dömas med hänsyn till köttet men, sett från Guds ståndpunkt, skulle kunna leva med hänsyn till anden.” (Var dessa ”döda” de människor som hade dött innan Kristus dog? Som det redan påvisats är de döda inte ”andarna i fängelse”. Dessa andar var olydiga änglar. Fysiskt döda människor skulle inte ha haft någon nytta av att det predikades för dem, eftersom Predikaren 9:5 säger att ”de inte [är] medvetna om någonting alls” och Psalm 146:4 tillägger att ”på den dagen [då någon dör] förgås verkligen hans tankar”, men i Efesierna 2:1—7, 17 talas det om människor som var andligen döda och som kom till liv andligen som ett resultat av att de tog emot de goda nyheterna.)

Gäller det hopp om himmelskt liv som framhålls i ”Nya testamentet” alla kristna?

Joh. 14:2, 3: ”I min Faders hus finns många boningar. I annat fall skulle jag ha sagt till er, eftersom jag nu går min väg för att bereda en plats åt er. Och om jag går min väg och bereder en plats åt er, så skall jag komma igen och ta er hem till mig, för att också ni må vara där jag är.” (Jesus visar här att hans trogna apostlar, som han talade till, så småningom skulle få komma till hans Faders ”hus”, till himlen, och vara tillsammans med Jesus. Men han sade inte här hur många andra som också skulle få komma till himlen.)

Joh. 1:12, 13: ”Så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han myndighet att bli Guds barn, eftersom de utövade tro på hans namn; och de föddes inte av blod eller av en köttslig vilja eller av mans vilja, utan av Gud.” (Lägg märke till att det i sammanhanget, i Joh. 1 vers 11, talas om Jesu ”eget folk”, judarna. De judar som tog emot honom, när han kom till dem under det första århundradet, blev Guds barn med himmelskt liv i sikte. Verben i detta skriftställe står i imperfektum, vilket visar att detta skriftställe inte åsyftar alla människor som har blivit kristna sedan dess.)

Rom. 8:14, 16, 17: ”Alla som är ledda av Guds ande, de är Guds söner. Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” (Vid den tidpunkt då detta skrevs, var alla som var ledda av Guds ande Guds söner och hade hoppet om att bli förhärligade tillsammans med Kristus. Men så hade det inte alltid varit. I Lukas 1:15 sägs det att Johannes döparen skulle uppfyllas av helig ande, men i Matteus 11:11 klargörs det att han inte kommer att ha del i det himmelska kungarikets härlighet. Det skulle således också finnas andra som, efter det att arvingarna till det himmelska kungariket hade församlats, skulle tjäna Gud som efterföljare till hans Son utan att fördenskull få del av himmelsk härlighet.)

Var i ”Nya testamentet” sägs det uttryckligen att det har gjorts en anordning för att belöna kristna med evigt liv på jorden?

Matt. 5:5: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.”

Matt. 6:9, 10: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Vad är Guds vilja med avseende på jorden? Vad visar 1 Moseboken 1:28 och Jesaja 45:18?)

Matt. 25:31—33, 40, 46: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra. ... Kungen [skall] säga till dem [fåren]: ’Jag säger er i sanning: I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.’ Och dessa [getterna] skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga [fåren] till evigt liv.” (Lägg märke till att dessa ”får” inte är desamma som kungens bröder, som har ”andel i den himmelska kallelsen”. [Hebr. 2:10—3:1] Men dessa fårlika skulle leva under den tidsepok då Kristus satt på sin tron och under den tidsepok då några av hans ”bröder” fortfarande utsattes för svårigheter på jorden.)

Joh. 10:16: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram, och de kommer att lyssna till min röst, och de kommer att bli en hjord, en herde.” (Vilka är dessa ”andra får”? De är efterföljare till den rätte herden, Jesus Kristus, men befinner sig inte i det ”nya förbundets” fårfålla med hoppet om himmelskt liv, men de skulle ändå vara nära förbundna med dem som är i denna fårfålla.)

2 Petr. 3:13: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (Se också Uppenbarelseboken 21:1—4.)

Upp. 7:9, 10: ”Efter detta [efter det att aposteln Johannes sett det fullständiga antalet av dem som var ”försedda med sigill” och som hade blivit ”köpta från jorden” för att vara tillsammans med Kristus på det himmelska Sions berg; se Uppenbarelseboken 7:3, 4; 14:1—3] såg jag, och se! en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer. Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’”

Hur många har fått hoppet om himmelskt liv, enligt Bibeln?

Luk. 12:32: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.”

Upp. 14:1—3: ”Jag såg, och se! Lammet [Jesus Kristus] stod på Sions berg [i himlen; se Hebréerna 12:22—24] och med det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. ... Och de sjunger liksom en ny sång ... ; och ingen kunde lära sig behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som har blivit köpta från jorden.”

Är de 144.000 enbart köttsliga judar?

Upp. 7:4—8: ”Jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, ett hundra fyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner: ... Judas stam ... Rubens stam ... Gads stam ... Asers stam ... Naftalis stam ... Manasses stam ... Simeons stam ... Levis stam ... Isaskars stam ... Sebulons stam ... Josefs stam ... Benjamins stam.” (Dessa kan inte vara det köttsliga Israels stammar, eftersom det aldrig fanns någon Josefs stam och Efraims och Dans stammar inte finns uppräknade här. Dessutom var leviterna avskilda för tjänst i samband med templet och räknades inte som en av de 12 stammarna. Se 4 Moseboken 1:4—16.)

Rom. 2:28, 29: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.”

Gal. 3:26—29: ”Alla är ni ju Guds söner genom er tro på Kristus Jesus. ... Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus. Dessutom, om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.”

Är antalet 144.000 blott och bart symboliskt?

Svaret framgår av att det i Uppenbarelseboken 7:9, strax efter det att det bestämda antalet 144.000 nämnts, talas om ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna”. Om antalet 144.000 inte var bokstavligt, skulle det inte vara någon mening att sätta det i kontrast till den ”stora skaran”. Betraktar man antalet som bokstavligt, stämmer det med Jesu uttalande i Matteus 22:14 angående himlarnas kungarike: ”Många är ... inbjudna men få utvalda.”

Kommer de som tillhör den ”stora skaran” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9, 10 också till himlen?

Det sägs inte i Uppenbarelseboken att de har blivit ”köpta från jorden” för att vara tillsammans med Kristus på det himmelska Sions berg, vilket sägs om de 144.000. — Upp. 14:1—3.

Beskrivningen att de ”stod inför tronen och inför Lammet” vittnar inte nödvändigtvis om en viss plats, utan om ett godkänt tillstånd. (Jämför Uppenbarelseboken 6:17; Lukas 21:36.) Uttrycket ”inför tronen” (grekiska: e·nọ·pi·on tou thrọ·nou; ordagrant: ”inför tronens ögon”, ”i tronens åsyn”) kräver inte att de befinner sig i himlen. De befinner sig helt enkelt på en plats där de är ”inom synhåll” för Gud, som säger att han ”skådar” människosönerna från himlen. — Ps. 11:4; jämför Matteus 25:31—33; Lukas 1:74, 75; Apostlagärningarna 10:33.

Den ”stora skara i himlen” som omtalas i Uppenbarelseboken 19:1, 6 är inte densamma som den ”stora skara” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9. Den stora skaran i himlen sägs inte komma ut ”ur alla nationer” eller tillskriva Lammet sin räddning. Den består av änglar. Uttrycket ”stor skara” eller ”stor folkskara” används i en mängd olika sammanhang i Bibeln. — Mark. 5:24; 6:34; 12:37.

Vad skall de som kommer till himlen göra där?

Upp. 20:6: ”De skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.” (Se också Daniel 7:27.)

1 Kor. 6:2: ”Vet ni inte att de heliga skall döma världen?”

Upp. 5:10: ”Du gjorde dem till att vara ett kungarike och präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över [på, 1917, 1981, Hd, Åk; över, Da, Gi] jorden.” (Samma grekiska ord och grammatiska konstruktion finner man i Uppenbarelseboken 11:6. Där återger 1917, Da, Gi, Åk etc. alla det med ”över”.)

Vem väljer ut dem som skall komma till himlen?

2 Thess. 2:13, 14: ”Vi är pliktiga att alltid tacka Gud för er, bröder, som är älskade av Jehova, därför att Gud utvalde er från början till räddning genom att helga er med ande och genom er tro på sanningen. Just till detta kallade han er genom de goda nyheter vi förkunnar, i det syftet att ni skulle vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.”

Rom. 9:6, 16: ”Inte alla som härstammar från Israel är verkligen ’Israel’. ... [Det beror] inte på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud, som är barmhärtig.”