Den ”stora skaran” — Vart skall den ta vägen?

16. a) Vilka missuppfattningar hade de tidiga bibelforskarna om vilka som utgjorde den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9? b) När och varför rättades deras uppfattning till?

¹⁶ Under någon tid trodde Jehovas tjänare att den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9, 10 inte hade något samband med de andra fåren i Johannes 10:16 och fåren i Matteus 25:33. Eftersom Bibeln säger att de står ”inför tronen”, trodde man att de skulle vara i himlen, inte på troner härskande som medarvingar till Kristus, utan på en underordnad plats framför tronen. De betraktades som mindre trogna kristna, som inte visade en verkligt självuppoffrande anda. År 1935 rättades den uppfattningen till.b En granskning av Uppenbarelseboken 7:9 i ljuset av sådana skriftställen som Matteus 25:31, 32 gjorde klart att människor här på jorden kunde vara ”inför tronen”.

En stor skara ägnar Gud helig tjänst

”De ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel.” — UPPENBARELSEBOKEN 7:15.

1. Vilken milstolpe i fråga om andlig förståelse nådde man år 1935?

DEN 31 maj 1935 rådde det stor glädje bland dem som var med vid Jehovas vittnens konvent i Washington, D.C. Då förklarades det för första gången klart och tydligt vilka som, i överensstämmelse med Bibeln i övrigt och det som då hade börjat hända, utgjorde den stora skaran i Uppenbarelseboken 7:9.

2. Vad visade att ett växande antal hade insett att Gud inte hade kallat dem till himmelskt liv?

² Vid firandet av Herrens kvällsmåltid i Jehovas vittnens församlingar omkring sex veckor dessförinnan hade 10.681 av dem som var närvarande (omkring 1 av 6) inte tagit del av emblemen i form av bröd och vin, och av dessa var 3.688 aktiva förkunnare av Guds kungarike. Varför tog de inte del av emblemen? Jo, på grund av det de hade lärt sig från Bibeln insåg de att Gud inte hade kallat dem till himmelskt liv, utan att Jehova kärleksfullt hade sörjt för en annan plats åt dem. Vad hände då när talaren vid det konventet frågade: ”Vill alla de som har hoppet att få leva för evigt på jorden vara vänliga och resa sig?” Tusentals reste sig upp, varpå åhörarna länge visade sitt bifall.

3. Varför gav förståelsen av vilka som utgör den stora skaran ny stimulans åt tjänsten på fältet, och hur reagerade vittnena för detta?

³ Det som deltagarna vid det konventet fick lära sig gav dem ny stimulans i deras tjänst. De kom att inse att nu, före slutet av den gamla ordningen, skulle inte bara några tusen, utan en stor skara människor, få tillfälle att omfattas av Jehovas föranstaltning för att bevara liv, med utsikt att få leva för evigt på en paradisisk jord. Det budskap som framfördes där var verkligen hjärtevärmande för sanningsälskare! Jehovas vittnen insåg att ett stort arbete skulle utföras — ett glädjefyllt arbete. Många år senare erinrade sig John Booth, som blev medlem av den styrande kretsen: ”Den sammankomsten gav oss mycket att glädja oss åt.”

4. a) Hur har den stora skaran församlats sedan år 1935? b) Hur bevisar de som tillhör den stora skaran att deras tro är levande?

⁴ Under de följande åren ökade antalet Jehovas vittnen dramatiskt. Trots den ofta häftiga förföljelse de utsattes för under andra världskriget nästan tredubblades deras antal inom ett årtionde. År 1935 var det 56.153 som vittnade offentligt, och år 1994 hade antalet förkunnare av Guds kungarike ökat till över 4.900.000 i mer än 230 länder. Det stora flertalet av dessa ser med ivrig förväntan fram emot att få vara med bland dem som Jehova gynnar med fullkomligt liv på en paradisisk jord. I jämförelse med den lilla hjorden har de verkligen blivit en stor skara. De är inte sådana som säger att de har tro men som ändå inte visar det. (Jakob 1:22; 2:14—17) De delar alla med sig av de goda nyheterna om Guds kungarike åt andra. Är du en i denna lyckliga skara? Att man är ett aktivt vittne är ett viktigt kännetecknande drag, men mer är inbegripet.

Att stå ”inför tronen”

5. Vad visar det förhållandet att den stora skaran står ”inför tronen”?

⁵ I den syn som aposteln Johannes fick se såg han hur de ”stod inför tronen och inför Lammet”. (Uppenbarelseboken 7:9) Att de står inför Guds tron, så som det beskrivs i det här sammanhanget, visar att de helt och fullt erkänner Jehovas suveränitet. Detta inbegriper mycket, till exempel: 1) De erkänner Jehovas rätt att avgöra vad som är gott och vad som är ont för hans tjänare. (1 Moseboken 2:16, 17; Jesaja 5:20, 21) 2) De lyssnar på Jehova, när han talar till dem genom sitt ord. (5 Moseboken 6:1—3; 2 Petrus 1:19—21) 3) De inser vikten av att underordna sig dem som Jehova har betrott med uppgiften att öva tillsyn. (1 Korinthierna 11:3; Efesierna 5:22, 23; 6:1—3; Hebréerna 13:17) 4) Trots sin ofullkomlighet bemödar de sig uppriktigt om att inte motvilligt, utan med villigt hjärta, rätta sig efter teokratisk vägledning. (Ordspråken 3:1; Jakob 3:17, 18) De är inför tronen för att ägna helig tjänst åt Jehova, som de djupt respekterar och älskar. Detta att denna stora skara sägs stå inför tronen visar att den är godkänd av honom som sitter på tronen. (Jämför Uppenbarelseboken 6:16, 17.) Vad grundar sig detta godkännande på?

”Klädda i långa vita dräkter”

6. a) Vad betyder det att den stora skarans medlemmar är klädda i ”långa vita dräkter”? b) Hur vinner den stora skaran en rättfärdig ställning inför Jehova? c) I vilken utsträckning påverkar tro på Kristi utgjutna blod den stora skarans liv?

⁶ I aposteln Johannes’ beskrivning av det han fick se i sin syn heter det att medlemmarna av denna stora skara är ”klädda i långa vita dräkter”. Dessa långa vita dräkter symboliserar deras rena, rättfärdiga ställning inför Jehova. Hur har de vunnit en sådan ställning? Vi har redan konstaterat att de stod ”inför Lammet” i Johannes’ syn. De erkänner Jesus Kristus som ”Guds Lamm som tar bort världens synd”. (Johannes 1:29) Johannes fick höra en av de äldste, som i synen var vid Guds tron, förklara: ”De har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod. Därför är de inför Guds tron.” (Uppenbarelseboken 7:14, 15) I symbolisk bemärkelse har de tvättat sina kläder genom att utöva tro på Kristi återlösande blod. De instämmer inte bara rent intellektuellt i Bibelns lära om lösen, utan uppskattning av den påverkar det slags människa de är i sitt inre, och de utövar därför tro ”med hjärtat”. (Romarna 10:9, 10) Detta har en långtgående verkan på det de gör med sitt liv. I tro överlämnar de sig åt Jehova på grundval av Kristi offer, symboliserar sitt överlämnande genom vattendop, lever verkligen enligt sitt överlämnande och kommer därigenom att åtnjuta ett godkänt förhållande till Gud. Vilket privilegium — verkligen något att slå vakt om! — 2 Korinthierna 5:14, 15.

7, 8. Hur har Jehovas organisation hjälpt den stora skarans medlemmar att bevara sina kläder obefläckade?

⁷ Av kärleksfullt intresse för att det skall gå den stora skarans medlemmar väl har Jehovas organisation gång på gång riktat uppmärksamheten på vilka attityder och vilket uppförande som skulle kunna befläcka eller besudla en persons identifierande kläder, så att han trots sin yttre bekännelse inte riktigt skulle motsvara den profetiska beskrivningen i Uppenbarelseboken 7:9, 10. (1 Petrus 1:15, 16) Som en förstärkning av det som redan tidigare hade publicerats har Vakttornet alltsedan år 1941 gång på gång visat att det skulle vara i högsta grad otillbörligt att predika för andra och att sedan dessemellan ägna sig åt sådant som otukt och äktenskapsbrott. (1 Thessalonikerna 4:3; Hebréerna 13:4) År 1947 framhölls det att Jehovas normer för ett kristet äktenskap gäller i alla länder och att de som fortsatte att utöva polygami, oavsett vad de lokala sedvänjorna godkände, inte kunde vara Jehovas vittnen. — Matteus 19:4—6; Titus 1:5, 6.

⁸ År 1973 gjordes Jehovas vittnen jorden runt medvetna om att de inte bara i Rikets sal eller i tjänsten på fältet, utan var de än befann sig — i sitt förvärvsarbete eller på någon isolerad plats utom synhåll för allmänheten — måste sky sådant som obestridligen är förorenande, till exempel missbruk av tobak. (2 Korinthierna 7:1) Vid Jehovas vittnens områdessammankomster år 1987 fick kristna ungdomar kraftfulla råd om att de för att bevara en ren ställning inför Gud måste vara på sin vakt emot att leva ett dubbelliv. (Psalm 26:1, 4) Vakttornet har gång på gång varnat för de olika sidorna av världens ande, eftersom ”den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt” inbegriper att bevara sig ”utan fläck från världen”. — Jakob 1:27.

9. Vilka kommer att stå godkända inför Guds tron efter den stora vedermödan?

⁹ Det är de vars tro får dem att leva på ett sådant sätt att de förblir andligt och moraliskt rena som även efter den kommande stora vedermödan får stå ”inför tronen” som Guds godkända tjänare. Detta är människor som inte bara börjar leva ett kristet liv, utan som också lojalt fortsätter att göra detta. — Efesierna 4:24.

”Palmkvistar i deras händer”

10. Vad är innebörden i de palmkvistar som Johannes fick se i händerna på den stora skarans medlemmar?

¹⁰ Ett av de framträdande kännetecknen som aposteln Johannes iakttog hos den stora skaran var att ”det var palmkvistar i deras händer”. Vad är innebörden i detta? Dessa palmkvistar påminde utan tvivel Johannes om den judiska lövhyddohögtiden, den mest glädjefyllda högtiden under det hebreiska året, vilken firades efter sommarskörden. Enligt lagen använde man palmblad och trädgrenar för att göra hyddor i vilka man skulle bo under högtiden. (3 Moseboken 23:39, 40; Nehemja 8:14—18) Tillbedjarna vid templet viftade också med palmkvistar medan man sjöng Hallelpsalmerna (Psalm 113—118). Att den stora skaran viftade med palmkvistar påminde antagligen också Johannes om det tillfälle då Jesus red in i Jerusalem medan en skara tillbedjare glatt viftade med palmkvistar och ropade: ”Välsignad är han som kommer i Jehovas namn, ja Israels kung!” (Johannes 12:12, 13) Att den stora skarans medlemmar viftar med palmkvistar anger således att de med glädje hyllar Jehovas kungarike och hans smorde kung.

11. Varför finner Guds tjänare i sanning glädje i att tjäna Jehova?

¹¹ Det är en sådan anda av glädje som den stora skarans medlemmar visar redan nu, när de tjänar Jehova. Detta innebär inte att de inte möter några prövningar eller att de inte upplever någon sorg eller smärta. Men den tillfredsställelse som kommer av att tjäna och behaga Jehova hjälper till att uppväga sådant. En missionär som i 45 år tjänade tillsammans med sin man i Guatemala berättade således om de primitiva förhållanden som omgav dem, det hårda arbete och de riskfyllda resor som var en del av deras liv, när de sökte nå ut till indianbyarna med budskapet om Guds kungarike, men hon avslutade med att säga: ”Det var den lyckligaste tiden i vårt liv.” Trots att hon kände verkningarna av hög ålder och sjukdom fanns följande bland det sista hon skrev i sin dagbok: ”Det har varit ett så bra liv och så givande.” Jorden runt känner Jehovas vittnen det likadant för sin tjänst.

Ur alla nationer, stammar, folk och tungomål

16. Hur visar sig den stora skaran komma ut ”ur alla nationer”?

¹⁶ Den stora skarans medlemmar kommer ut ur alla nationer. Gud är inte partisk, och den lösen som tillhandahållits genom Jesus Kristus räcker väl till för dem alla. När den stora skaran år 1935 för första gången identifierades enligt Bibeln, var Jehovas vittnen aktiva i 115 länder. Nu på 1990-talet har sökandet efter fårlika personer nått ut till mer än dubbelt så många länder. — Markus 13:10.

17. Vad görs för att hjälpa människor av alla stammar, folk och tungomål att bli en del av den stora skaran?

¹⁷ I sitt sökande efter personer som kan bli medlemmar av den stora skaran har Jehovas vittnen ägnat uppmärksamhet inte bara åt nationella grupper, utan också åt stammar och folk och språkgrupper inom dessa nationer. För att nå dessa människor ger vittnena ut biblisk litteratur på mer än 300 språk, och för att kunna göra det måste man utbilda och hålla i gång arbetslag av kvalificerade översättare, tillhandahålla datautrustning, som kan behandla alla dessa språk, och dessutom utföra själva tryckningen. Enbart under de fem senaste åren har 36 språk, som talas av omkring 98.000.000 människor, fogats till den listan. Dessutom strävar vittnena efter att besöka dessa människor personligen för att hjälpa dem att förstå Guds ord. — Matteus 28:19, 20.