Kapitel 8

Delaktiga i ”Fredens furstes” ”glädje”

1. a) Av vilket skäl reste en viss man utomlands? b) Vad är inbegripet i Jesu liknelse, även om det inte direkt sägs?

I JESU liknelse om talenterna reste mannen som ägde de åtta silvertalenterna inte utomlands bara för nöjes skull som om han åkte på en sightseeingtur. Han hade ett allvarligt skäl till att resa utomlands; han önskade försäkra sig om någonting värdefullt. Han reste utomlands för att, som liknelsen visar, vinna en viss ”glädje”, jämte ”många ting”. (Matteus 25:21) Han var således tvungen att resa långt, vilket krävde avsevärd tid, för att komma till den som kunde ge honom denna särskilda glädje.

2. a) Vad var den rike mannens utlandsresa en bild av i Jesu fall, och till vem for han? b) Vad återvände slavarnas herre med?

² Eftersom den rike mannen i liknelsen är en bild av Jesus Kristus, är mannens långa utlandsresa en bild av Jesu färd till den enda källan till den särskilda glädje som han hade i sikte. Till vem for han då? I Hebréerna 12:2 heter det: ”Vi [ser] uppmärksamt ... på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” Ja, just det, Jehova Gud är källan till den glädjen. Det var till honom som Jesus for, då han lämnade sina trogna lärjungar här på jorden och anförtrodde sina ”talenter” åt dem. Slavarnas herre återvände med ”många ting” som han inte hade haft, då han anförtrodde de åtta silvertalenterna åt sina tre slavar. En liknelse som Jesus tidigare framställt, liknelsen om de ”tio minorna”, anger att det var med ”kunglig makt” som han kom tillbaka. — Lukas 19:12—15.

3. I vad för slags tid började Sakarja 9:9 uppfyllas under det första århundradet v.t.?

³ En nyinstallerad kung har anledning att känna glädje, och det har också hans lojala undersåtar. Vi kommer ihåg det tillfälle då Guds Son red in i Jerusalem för att uppfylla profetian i Sakarja 9:9. Beträffande uppfyllelsen av den profetian står det skrivet: ”De flesta i folkskaran bredde ut sina ytterkläder på vägen, medan andra började skära grenar av träden och breda ut dem på vägen. Och folkskarorna, de som gick framför honom och de som följde efter, ropade oavbrutet: ’Fräls Davids Son, ber vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Fräls honom, ber vi, i höjderna där ovan!’” — Matteus 21:4—10; se också Lukas 19:36—38.

4. Varför hade Jesus Kristus, sedan han blivit insatt som kung, en särskild grund till att bjuda in sina trogna ”slavar” i ett tillstånd av glädje?

⁴ Om det var en glädjefull tilldragelse, då han enbart presenterade sig för Jerusalems invånare som den som hade smorts med Jehovas ande för att bli kung, hur mycket större var då inte glädjen då han faktiskt blev insatt som kung vid hedningarnas tiders slut år 1914! Det var en mycket glädjefull tilldragelse för honom. Då gick han sannerligen in i en glädje som han aldrig tidigare hade upplevt. Då han gjorde upp räkenskaperna kunde han därför säga till var och en av de lärjungar som han bedömde vara god och trogen: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” (Matteus 25:21) Det fanns nu en ny glädje som hans godkända ”slavar” kunde bli delaktiga i. Vilken belöning!

5. a) I vilket skede var aposteln Paulus ”sändebud” eller ambassadör för Kristus? b) Men vad måste först ske innan den smorda kvarlevan kunde bli vad de är nu, ”sändebud” för Kristus?

⁵ År 1919 trädde den regerande kungens, Jesu Kristi, smorda lärjungar in i ett godkänt tillstånd, och detta medförde oerhört stor glädje för dem. Nitton hundra år tidigare skrev aposteln Paulus till sina medtroende för att tala med dem om deras upphöjda ställning: ”Vi är alltså sändebud på Kristi vägnar.” (2 Korintierna 5:20) Detta skrevs då Jesus ännu bara var bröstarvinge med utsikt att få ärva ”himmelriket”. (Matteus 25:1) Då måste han alltså sitta på Guds högra sida och vänta där tills dagen var inne för honom att bli installerad som kung. Men nu, sedan år 1919, är den godkända kvarlevan ”sändebud” eller ambassadörer utsända av den som faktiskt regerar som kung. (Hebréerna 10:12, 13) Detta faktum uppmärksammades särskilt vid de internationella bibelforskarnas sammankomst i Cedar Point i Ohio år 1922.

6. Vilket slags arbete fick de som hade fått ”talenterna” först inrikta sig på efter kriget?

⁶ År 1919 hade de redan fått sig anförtrodd motsvarigheten till den regerande kungens, Jesu Kristi, ”talenter”. Detta ökade deras ansvar inför deras regerande kung. Redan från början inriktades deras efterkrigsansträngningar på ett ”skörde”-arbete, insamlandet av ”vete”-klassen. (Matteus 13:24—30) Eftersom, som Jesus sade, skörden är ”en avslutning på en tingens ordning”, var det år 1919 tid att börja detta skördande av de vetelika ”rikets söner”, den trogna smorda kvarlevan. — Matteus 13:37—39.

7. a) Vad slags tid trädde skördemännen in i tillsammans med sin herre? b) In i vilket tillstånd har Jehova fört skördemännen, och vilket profetiskt uttalande instämmer de i?

⁷ Skördetiden är en glädjefylld tid för skördemännen, eftersom skördens herre gläder sig med dem. (Psalm 126:6) Denna skördetid har storligen berikats genom det allt större beviset för att Guds rike styrt av Jesus Kristus upprättades i himlarna år 1914 och att Jehova återförde sitt överlämnade folk på jorden till en rättfärdig ställning inför honom. Som klass instämmer de i vad som sägs i Jesaja 61:10 (NW): ”Jag kommer helt visst att jubla i Jehova. Min själ kommer att fröjda sig i min Gud. Ty han har klätt mig i frälsningens kläder; i rättfärdighetens ärmlösa överklädnad har han höljt mig.”

”En stor skara” som får dela ”glädjen” samlas in

8. Vilken glädje skulle den smorda kvarlevan helt oväntat få del av vid slutet av insamlandet av arvingarna till himmelriket?

⁸ Föga anade den smorda kvarlevan som gick in i sin herres ”glädje” att det mot slutet av insamlandet av de sista arvingarna till himmelriket helt oväntat skulle komma en annan glädje. Det skulle ske ett insamlande av en jordisk klass som skulle få leva på den paradisiska jorden under Jesu Kristi tusenårsregering. Vilka skulle vara de rätta att inbjuda till det som skulle bli det första offentliggörandet av upplysningar om denna jordiska klass, om inte just de som tillhörde den?

9. Vilka blev speciellt inbjudna att närvara vid sammankomsten i Washington år 1935, och vilka aktuella upplysningar offentliggjordes för dem där?

⁹ Som gensvar på den inbjudan som publicerats i The Watch Towera var därför flera hundra människor som sökte komma i ett gott förhållande till Jehova tillsammans med det folk som bar hans namn närvarande vid det allmänna konvent som Jehovas vittnen höll i Washington den 30 maj till 2 juni 1935. Vid det konventet blev de djupt rörda i sina hjärtan, då de fick veta att den ”stora skaran” som visades i en syn i Uppenbarelseboken 7:9—17 skulle vara en jordisk klass.

10, 11. För vilka i himmelen måste detta ha visat sig vara en tid av särskild glädje?

¹⁰ Vilken stor glädje denna sammankomst i Washington måste ha varit för Gud, den Högste, Jehova! Vilken stor glädje det också måste ha varit för hans Son som den rätte herden som nu kunde börja församla dessa ”andra får” in i den ”enda hjorden”! — Johannes 10:16.

¹¹ Medlemmarna av kvarlevan och den växande ”skaran” av ”andra får” förenar sig fredligt och kärleksfullt, allt medan de förs till betesmarkerna symboliskt talat. Deras ”enda herdes” hjärta måste nu vara fyllt av glädje över att ha en sådan stor ”hjord” nära slutet av ”avslutningen på tingens ordning”.

”Fredens furstes” envoyéer

12, 13. a) Vilka har inbjudits att tillsammans med den smorda kvarlevan bli delaktiga i den återvände herrens glädje, och vad är skälet till detta? b) I egenskap av vad tjänar den ”stora skaran” av ”andra får” ”Fredens furstes” intressen?

¹² Dessa fårlika som utgör den ”stora skaran” har nu en mycket stor andel i sin herres, Jesu Kristi, glädje. Detta beror till stor del på att de aktivt tar del i att föra in dem som behövs för att fullständiga den ”stora skaran”, som det i Uppenbarelseboken 7:9 inte anges något antal för.

¹³ Det insamlande verk som de ”andra fåren” tar del i har på kort tid antagit världsvida proportioner och har blivit mer omfattande än vad den smorda kvarlevan, vars antal ständigt minskar, har möjlighet att klara av. Följaktligen har det blivit mer och mer nödvändigt för det växande antalet ”andra får” att ta allt större del i arbetet med att föra in ännu fler ”andra får” med ett jordiskt hopp. På så sätt tjänar de ”andra fåren” som ”Fredens furstes” trogna envoyéer eller sändebud av lägre rang. I Ordspråksboken 25:13 (NW) heter det: ”Som snöns svalka på skördedagen, så är det trogna sändebudet för dem som sänder honom, för han återupplivar sina herrars själva själ.”

14. a) Vad ärver de symboliska fåren i Jesu liknelse i Matteus 25:31—46? b) Hur har Riket varit berett åt dem ”från världens grundläggning”?

¹⁴ I liknelsen om fåren och getterna är de symboliska fåren de till vilka kungen Jesus Kristus säger: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det rike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” (Matteus 25:31—46) De ärver det jordiska område som himmelriket skall regera över under Kristi tusenårsregering. Jehova har ända sedan den trogne Abels tid berett detta område åt den återlösta människovärlden. — Lukas 11:50, 51.

15, 16. a) Vilken ”prydnad” tillhörande en kung, som Salomo sade, har slavarnas herre i dag, trots att han härskar mitt ibland sina fiender? b) I vilken form har den regerande kungen denna ”prydnad” i dag? c) Vad har de som utgör denna ”prydnad” gjort?

¹⁵ Den vise kung Salomo i det forntida Israel skrev: ”Av folk i mängd består en kungs prydnad.” (Ordspråksboken 14:28, NW) Den kunglige herren av i dag, Kristus Jesus, som är en myndighetsperson av långt högre rang än den jordiske kung Salomo, har just en sådan ”prydnad” i fråga om ”folk i mängd”. Det förhåller sig så redan nu innan han har börjat sin tusenårsregering, ja, nu när han regerar mitt ibland sina jordiska fiender, som Satan, djävulen, är övermänsklig, osynlig kung över. — Matteus 4:8, 9; Lukas 4:5, 6.

¹⁶ Dagens ”prydnad” som passar en hög myndighetsperson av en kungs rang finner man nu i hans ”andra får” som växer i antal och utgör den ”stora skaran”. Jublande ropar de unisont: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10) De erfar redan frälsning från den till undergång dömda tingens ordning som Satan, djävulen, är ”gud” för. (2 Korintierna 4:4) De har redan symboliskt talat ”tvättat sina långa dräkter ... i Lammets blod” och gjort dem vita så att de ter sig fläckfria inför Jehova Gud, domaren. — Uppenbarelseboken 7:14.

17. a) Vilken frälsning ser den ”stora skaran” dock fram emot? b) Vilket privilegium kommer de att få under ”Fredens furstes” tusenårsregering?

¹⁷ Dock ser de fram emot den frälsning som Gud Jehova kommer att ge dem i samband med sin slutgiltiga seger i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. Hans storslagna seger där kommer att leda till att hans universella suveränitet hävdas och rättfärdigas, och de kommer att bli jordiska ögonvittnen därför att de bevaras vid liv genom det förskräckliga slutet för den här onda världen. (Uppenbarelseboken 16:14; 2 Petrus 3:12) Vilket dyrbart privilegium! Vilken stor glädje kommer inte ”Fredens furste” då att dela med den överlevande ”stora skaran” av sina lojala ”andra får”!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 71]

Den rätte herdens hjärta måste nu vara fyllt av glädje över att han har så många ”andra får”