Är hoppet ute för vår planet?

För den här forntida bibelskribenten stod människans flyktiga natur i skarp kontrast till jordens beständighet. Och det är verkligen sant. Generationer har kommit och gått utan att jordens återhämtningsförmåga har påverkats nämnvärt – fram till nu.

Tiden sedan andra världskriget har varit unik. Under en enda generation har fantastiska framsteg skett inom kommunikation, transport och andra tekniska områden, vilket har fört med sig ekonomiska förändringar som saknar motstycke i historien. Många har nu en levnadsstandard som man tidigare inte trodde var möjlig. Samtidigt har jordens befolkning nästan tredubblats.

Men allt har ett pris. Det sägs att människan håller på att sätta jordens naturliga kretslopp ur spel. En del forskare menar till och med att vi har kommit in i en ny geologisk era – antropocen – en tidsålder då människan har en alltmer påtaglig inverkan på jordklotet.

Bibeln förutsäger en tid när människan ”fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Många undrar om det här är en beskrivning av vår tid. Hur mycket mer klarar jorden? Närmar vi oss en punkt då det är för sent? Kommer människor att förstöra vår planet fullständigt?

Är vi på väg mot en punkt utan återvändo? En del forskare menar att effekterna av klimatförändringar kan vara svåra att förutsäga. De är oroliga för att vi kommer att få uppleva tröskeleffekter, eller ekologiska brytpunkter, då plötsliga och oväntade klimatförändringar skulle kunna få katastrofala följder.

Tänk till exempel på Västantarktis glaciärer. En del tror att en fortsatt global uppvärmning kan leda till en punkt när issmältningen blir irreversibel. Istäcket reflekterar ju solstrålarna naturligt, men allteftersom det blir tunnare och krymper blir mer av havet synligt. Då reflekteras inte strålarna lika bra. Den mörka havsytan absorberar mer värme, vilket i sin tur leder till att mer is smälter. Ett självmatande, skenande kretslopp skulle kunna uppstå. De förhöjda havsnivåerna skulle innebära en katastrof för hundratals miljoner människor.