När kanariefåglarna dör

KANARIEFÅGLAR är mer känsliga för giftiga gaser än vad människor är. Därför förde i gångna tider kolgruvearbetarna med sig en kanariefågel i bur till gruvan som ett medel att utröna förekomsten av farliga gaser. Varnade genom kanariefågelns död kunde gruvarbetarna undgå faran tills gruvan var tillräckligt ventilerad. Med denna bakgrund i minnet kan vi bättre förstå de kommentarer som gjordes av doktor David Suzuki, en välkänd vetenskapsman i Canada.

Bekymrad över planeten jordens till synes omedelbart förestående död använde han följande illustration: ”När en kolgruvearbetare tog med sig en kanariefågel till kolgruvan och fågeln föll omkull, sade inte kolgruvearbetaren: ’Oj, den fågeln dog, men jag är ingen fågel.’ Kanariefågeln dog därför att den andades samma luft.”

Sedan tillade han: ”När man ser 22 vitvalar dö i Saint Lawrenceviken och de är så fulla av giftiga kemikalier att man måste ha handskar och mask för att röra vid dem, när det rapporteras att sockerlönnskogen i Quebec kommer att vara död om tio år, när vi får reda på att två arter utrotas i timmen och att 10.000 sälar dör i Nordsjön och man inte vet varför, då är ... dessa sannerligen kanariefåglar, och om vi menar att vi inte befinner oss i samma miljö som dessa organismer, då är vi dumbommar.”

Doktor Suzuki beklagar att politikerna ägnar föga eller ingen uppmärksamhet åt dessa ”havets kanariefåglar” (vilket är ett smeknamn på vitvalarna) och inte kommer att inse situationens allvar förrän våra barn börjar dö i mängd. Han säger: ”Skall vi då låta våra barn vara våra kanariefåglar?”

Sanna kristna misströstar inte, även om de är bekymrade. Jehova, jordens Skapare, ”som inte har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos”, kommer inte att tillåta kortsynta, giriga människor att få fortsätta att fördärva vår miljö för beständigt. I sitt ord, bibeln, lovar han ”att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Jesaja 45:18; Uppenbarelseboken 11:18.