Spännande scener som stärker tron

Viktiga detaljer från Uppenbarelseboken

JEHOVAS tjänare Johannes befinner sig på den lilla ön Patmos, utanför Mindre Asiens västkust. Där ser denne ålderstigne apostel underbara ting — symboliska, ofta häpnadsväckande och i sanning betydelsefulla! Han får vara med om Herrens dag, som löper från Jesu tronbestigning år 1914 till slutet av hans tusenåriga regering. Johannes ser visserligen händelser som skall äga rum i mänsklighetens mörkaste stund, men hur strålande är inte hans förhandssyn av Kristi tusenårsregering! Vilka välsignelser kommer inte de lydiga människorna då att få åtnjuta!

Johannes tecknade upp dessa syner i Uppenbarelseboken i bibeln. Den skrevs omkring år 96 v.t., och den kan stärka vår tro på profetiornas Gud, Jehova, och hans Son, Jesus Kristus. — Fler detaljer kan man finna i boken Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära!, utgiven av Sällskapet Vakttornet.

Kristus ger kärleksfulla anvisningar

På ett tidigt stadium i uppenbarelsen från Gud genom Kristus förekommer brev till sju församlingar av Jesu medarvingar till Riket. (1:1—3:22) I breven ges beröm, problem dras fram, tillrättavisningar och/eller uppmuntran förmedlas, och det anges vilka välsignelser som blir följden av trogen lydnad. Även om efesierna har visat uthållighet, har de övergett den kärlek de först hade. Den andligen rika Smyrnaförsamlingen uppmuntras att förbli trogen under vedermöda. Förföljelse har inte övervunnit Pergamusförsamlingen, men den har tolererat sekterism. Trots den ökade verksamheten från de kristnas sida i Tyatira finns ett Jesabelinflytande där. Sardesförsamlingen måste vakna upp andligen, den i Filadelfia uppmanas enträget att hålla fast vid vad den har, och de ljumma laodicéerna behöver andlig läkedom.

Vilka förträffliga ord för att öva framtida himmelska kungar — ja, alla kristna! Har till exempel någon av oss blivit ljum? Vidta då åtgärder! Bli så vederkvickande som en bägare kallt vatten en het dag men börja också visa het nitälskan för Jehova och hans tjänst. — Jämför Matteus 11:28, 29; Johannes 2:17.

Lammet öppnar en skriftrulle

Jehova ses därefter på sin tron i glans. (4:1—5:14) Han omges av 24 äldste och fyra levande skapelser. I sin hand har han en skriftrulle förseglad med sju sigill. Vem kan öppna skriftrullen? Jo, Lammet, Jesus Kristus, är värdig att göra det!

Dramatiska händelser utvecklar sig när Lammet bryter sex av sigillen. (6:1—7:17) Då det första sigillet bryts, blir Kristus synlig på en vit häst, får en krona (år 1914) och rider ut för att segra. Då tre ytterligare sigill bryts, för andra ryttare med sig krig, hungersnöd och död åt människosläktet. Vid brytandet av det femte sigillet ropar de som blivit martyrer för Kristus på att deras blod skall hämnas, och var och en får sig given ”en lång vit dräkt”, som betecknar en rättfärdig ställning i samband med deras uppståndelse till att vara odödliga andliga skapelser med kungliga privilegier. (Jämför Uppenbarelseboken 3:5; 4:4.) När det sjätte sigillet bryts, förkunnas Guds och Lammets vredes dag genom en jordbävning. Men ”jordens fyra vindar”, som symboliserar förintelsedom, hålls tillbaka till dess Guds 144.000 slavar har försetts med sigill. När de blir smorda med Guds ande och adopterade som hans andliga söner, erhåller de ett förskott — ett sigill eller en pant — på sitt himmelska arv. Först sedan de satts på prov kommer deras besegling att bli permanent. (Romarna 8:15—17; 2 Korintierna 1:21, 22) Och hur förvånad Johannes måste vara över att se ”en stor skara” ur alla nationer — en skara med hoppet om evigt liv på en paradisisk jord! De kommer ut ur ”den stora vedermödan”, en tid av nöd utan motstycke för människosläktet.

Vilka häpnadsväckande händelser inträffar inte när det sjunde sigillet bryts! (8:1—11:14) En halv timmes tystnad, så att de heligas böner skall kunna höras, följs av nerslungandet till jorden av eld från altaret. Sedan gör sig sju änglar redo att blåsa i trumpeter och kungöra Guds plågor över kristenheten. Trumpeterna ljuder hela ändens tid igenom ända till den stora vedermödan. Fyra trumpeter kungör plågor över jorden, havet, sötvattenskällorna och solen, månen och stjärnorna. Blåsandet i den femte kallar fram gräshoppor som utgör en bild av smorda kristna, vilka kommer i svärmar för att kämpa från och med 1919. I samband med den sjätte trumpetstöten äger ett rytterianfall rum. I uppfyllelsen proklamerar de smorda, förstärkta sedan 1935 av den ”stora skaran”, plågsamma domsbudskap mot kristenhetens religiösa ledare.

Johannes äter därefter en liten skriftrulle, som betecknar att de smorda tar på sig sitt uppdrag och hämtar näring från den del av Guds ord som innehåller de domsutsagor från Gud som de tillkännager mot kristenheten. Aposteln blir befalld att mäta tempelhelgedomen, vilket är ett tecken på att Jehovas uppsåt beträffande tempelanordningen med säkerhet skall uppfyllas och att de som är förbundna med den skall motsvara Guds normer. Guds smorda ”två vittnen” profeterar sedan i säckväv, blir dödade, men blir uppväckta. Detta pekar på 1918—1919, då Jehovas tjänares predikoverksamhet blev nästan dödad av fienderna men de mirakulöst återupplivades för sin tjänst.

Riket är fött!

Blåsandet i den sjunde trumpeten tillkännager Rikets födelse. (11:15—12:17) En symbolisk kvinna i himmelen (Jehova Guds himmelska organisation) föder ett gossebarn (Guds rike med Kristus som kung), men draken (Satan) försöker fåfängt uppsluka det. Som höjdpunkt på det krig i himmelen som följde på Rikets födelse år 1914 kastade den segerrike Mikael (Jesus Kristus) ner draken och dess änglar till jorden. Här fortsätter draken att föra krig mot den smorda kvarlevan av den himmelska kvinnans säd.

Johannes ser därefter ett vilddjur åt vilket en vämjelig bild görs. (13:1—18) Detta politiska vilddjur med sju huvuden och tio horn stiger upp ur ”havet”, de upprörda människomassor ur vilka mänskliga regeringar uppstår. (Jämför Daniel 7:2—8; 8:3—8, 20—25.) Vad är denna symboliska skapelses myndighetskälla? Jo, ingen annan än Satan, djävulen! Och kan man tänka sig! Åt detta politiska vidunder ses ett tvåhornat vilddjur (det anglo-amerikanska världsväldet) göra en ”bild”, som nu är känd som Förenta nationerna. Många blir tvingade att tillbe vilddjuret och ta emot dess ”märke” genom att göra saker och ting på dess sätt och låta det styra deras liv. Men Jehovas vittnen har ståndaktigt förkastat vilddjurets demoniska märke!

Jehovas tjänare verksamma

Flera olika av Guds tjänare ses i verksamhet när sju av Guds vredesskålar blir utgjutna. (14:1—16:21) Lyssna! På det himmelska Sions berg kan Johannes höra de 144.000 sjunga liksom en ny sång. En ängel som flyger i midhimlen har eviga goda nyheter att förkunna för jordens invånare. Vad visar detta? Att Jehovas vittnen har hjälp av änglar i att kungöra Rikets budskap.

Johannes måste ha varit förvånad över att se jordens vinträd skördas och hela nationer krossas när Guds vredes vinpress trampas. (Jämför Jesaja 63:3—6; Joel 3:12—14.) På Guds befallning gjuter sju änglar därefter ut Guds sju vredesskålar. Jorden, havet, sötvattenskällorna, såväl som solen, vilddjurets tron och floden Eufrat, påverkas vid utgjutandet av de sex första skålarna. Föreställ dig Johannes’ upphetsning när han lägger märke till att de mänskliga kungarna församlas genom demonisk propaganda till Guds krig, Har-Magedon. Och följderna blir förödande när den sjunde skålen gjuts ut över luften.

Två symboliska kvinnor

Johannes blev med all säkerhet hänförd över att få bevittna slutet på det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och att få lägga märke till de glädjerika händelser som följer på dess tillintetgörelse. (17:1—19:10) Drucken av de heligas blod ses hon sitta grensle på ett scharlakansrött vilddjur som har sju huvuden och tio horn (Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna). Men vilken ödeläggelse hon får lida när hornen vänds emot henne!

Himmelska röster hörs lovprisa Jah för förintelsen av det stora Babylon. Och med vilken dånande lovprisning utbasuneras inte Lammets bröllop med hans brud, de uppståndna heliga!

Kristus triumferar och regerar

Johannes ser därefter konungars konung när han anför de himmelska härarna i krossandet av Satans tingens ordning. (19:11—21) Ja, Jesus, ”Guds Ord”, för krig mot nationerna. Aposteln ser att vilddjuret (Satans politiska organisation) och den falske profeten (det anglo-amerikanska världsväldet) blir slungade i ”eldsjön”, en symbol av fullständig, evig tillintetgörelse.

Vad följer därefter? Jo, Johannes iakttar förpassandet av Satan till avgrunden. Där följer en förhandssyn av Kristi tusenårsregering, under vilken Jesus och hans uppväckta medregenter dömer människosläktet och lyfter upp de lydiga till mänsklig fullkomlighet! (20:1—10) Nu är tiden inne för ett slutligt prov. Frisläppt ur avgrunden kommer Satan att sätta i gång med att försöka vilseleda det fullkomliga människosläktet, men tillintetgörelse kommer att göra slut på levnadsbanan för alla demoner och mänskliga upprorsmakare mot Gud.

Om vi går tillbaka i tiden, hur fängslad måste inte Johannes ha blivit av att se alla dem som befann sig i döden, hades (mänsklighetens gemensamma grav) och havet bli uppväckta och dömda inför Gud, som sitter på en stor vit tron! (20:11—15) Och vilken befrielse de rättrådiga kommer att åtnjuta när döden och hades kastas i eldsjön för att aldrig mer kräva några offer!

När Johannes’ syner närmar sig slutet, ser han det nya Jerusalem. (21:1—22:21) Denna regeringsstad kommer ner från himmelen och skänker upplysning åt nationerna. Genom det nya Jerusalem flyter ”en flod med livets vatten”, som utgör en bild av skriftenliga sanningar och andra av Gud givna föranstaltningar grundade på Jesu offer för att återställa lydiga människor från synd och död och skänka dem evigt liv. (Johannes 1:29; 17:3; 1 Johannes 2:1, 2) På den här flodens båda stränder ser Johannes träd med helbrägdagörande löv, som är en bild av Jehovas föranstaltning att skänka evigt liv åt det lydiga människosläktet. De avslutande budskapen från Gud och Kristus följs av en inbjudan. Hur underbart är det inte att höra anden och bruden inbjuda alla som törstar att komma och ta livets vatten fritt! Och när vi läser de avslutande orden i Uppenbarelseboken, kan vi utan tvivel erfara glöden och innerligheten i Johannes’ utrop: ”Amen! Kom, Herre Jesus.”

[Ruta/Bild på sidan 21]

Håll dig vaken: Bland de profetiska orden om Guds krig, HarMagedon (Harmageddon), sägs det: ”Se, jag [Jesus Kristus] kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som håller sig vaken och bevarar sina ytterkläder, för att han inte må gå naken och folk får se hans skam.” (Uppenbarelseboken 16:15) Detta kan vara en anspelning på de plikter som åvilade tempelbergets tillsyningsman eller befälhavare i Jerusalem. Under väkterna gick han genom templet för att se om de levitiska väktarna var vakna eller om de sov på sina poster. Om någon vakt befanns sova, blev han slagen med en käpp, och hans ytterkläder brändes kanske som ett straff som medförde skam. Med Harmageddon nu så nära är den smorda kvarlevan av dem som utgör ett ”heligt prästerskap”, eller ett ”andligt hus”, besluten att hålla sig andligt vaken. Det måste också deras medförbundna, en ”stor skara”, med jordiska förhoppningar göra, för de ägnar också helig tjänst åt Gud i templet. (1 Petrus 2:5, 9; Uppenbarelseboken 7:9—17) Kristna tillsyningsmän bör särskilt vaka över att inga onda förhållanden utvecklar sig i församlingen. Därför att alla lojala tillbedjare i Guds andliga tempel håller sig vakna, behåller de sina ”ytterkläder”, som betecknar deras ärofulla uppdrag att vara Jehovas vittnen.