Babylon — ett centrum för falsk tillbedjan

”HON har fallit! Babylon har fallit, och alla de huggna bilderna av hennes gudar har han krossat och kastat till jorden!” Vad var det Babylon som Jesaja profeterade om för slags stad? Det är en viktig ledtråd i vår förståelse av det stora Babylons betydelse i vår tid. — Jesaja 21:9, NW.

Det forntida Babylon var känt för sin tillbedjan av hedniska gudar och gudinnor. Professor S. H. Hooke skriver i sin bok Babylonian and Assyrian Religion: ”Babylon var den stad där Marduk innehade främsta platsen bland alla de gudar som dyrkades. ... I Babylon fanns på Nebukadnessar II:s tid inte mindre än 58 tempel som var helgade åt olika gudar, för att inte tala om alla de andra tempel som inte var tillägnade någon särskild gudomlighet. Det är således lätt att inse vilken stor roll prästklassen måste ha spelat i en stor stads dagliga liv.” Marduks tempel i Babylon anses ha haft 55 sidokapell. Detta leder osökt tanken till alla de tempel, kyrkor och katedraler i våra dagar som har sidokapell för helgon, madonnor och mindre betydande gudar!

I Babylon spelade bilddyrkan en central roll vid tillbedjan av gudarna. En källa uppger att prästerna och de rättrogna ”ägnade stor uppmärksamhet åt sina heliga bilder och betraktade bildstoderna som medlare mellan dem och gudarna. Bildstoderna var klädda i dyrbara skrudar och prydda med halsband, armband och ringar; de vilade på praktfulla bäddar och fördes i procession över land och vatten till fots, i vagnar och i privata båtar.”a Hur påminner inte detta om den dyrkan som i våra dagar frambärs åt gudar, helgon och madonnor inom hinduismen, buddismen och katolicismen, där man också låter sina bilder och beläten paradera på gator och torg och på floder och hav!

Följande beskrivning, som hämtats ur samma uppslagsverk, kan tjäna som ytterligare ett exempel på likheterna mellan det forntida Babylon och vår tids religion: ”Hennes trogna tillbedjare nämner henne vid de ljuvaste namn: Hon är inte bara gudinna och härskarinna, utan också barmhärtig moder, en som lyssnar till böner, medlerska ..., en som har gett liv åt universum och åt mänskligheten.” Jämför detta med följande bön ur El Santo Rosario (Den heliga rosenkransen): ”Vi frambär tacksägelse till dig, Furstinna, för de ynnestbevis vi dagligen får mottaga från din nåderika hand; må du, Vår fru, i din godhet bevara oss nu och för evigt under ditt hägn och beskydd.”

Vem åsyftas i denna beskrivning och i bönen? Många kanske genast drar slutsatsen: ”Jungfru Maria”. Detta svar är emellertid endast till hälften rätt. Bönen är riktad till Maria, men det första citatet är, enligt vad som framkommer i Las Grandes Religiones Ilustradas, en beskrivning av den babyloniska gudinnan Ishtar, kärlekens, fruktbarhetens och krigets gudinna. Ibland avbildas hon ”som en mor som ammar sin lille son”.b Ännu ett exempel på likheten mellan den nutida religionen och det forntida Babylon!

Vi skulle också kunna dra en parallell mellan å ena sidan det forntida Babylon med dess uppfattningar om människosjälen och dess triader av gudar och å andra sidan liknande uppfattningar i våra dagar om en odödlig själ och en treenig gudomlighet. Allt detta ger oss ytterligare bevis för att ”det stora Babylon” är en passande symbol av Satans världsvälde av falsk religion.

Babylon — en hätsk motståndare till sann tillbedjan

Babylon var också en oförsonlig fiende till Jehovas forntida folk, Israel, och föraktade deras sanna tillbedjan. Babylonierna förstörde Jerusalems tempel år 607 f.v.t., förde bort alla de dyrbara kärl som användes i samband med tillbedjan av Jehova och vanhelgade dessa kärl vid Belsassars gästabud. — Daniel 5:3, 4.

På samma sätt har det stora Babylon i modern tid varit en hätsk motståndare till den sanna tillbedjan. När Jehovas vittnen förföljts, har i de flesta fall prästerna stått bakom förföljelsen, ofta genom sina allianser med de politiska härskarna.

Ett tydligt exempel på sådant prästinfluerat motstånd sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till år 1917, och samma mönster har sedan upprepats gång på gång. Det året publicerade Internationella bibelforskarna, som Jehovas vittnen då kallades, den engelska upplagan av boken Den fullbordade hemligheten. Vissa sidor i denna bok betraktades som samhällsomstörtande av det kanadensiska och amerikanska prästerskapet, vars hemländer var invecklade i första världskriget. De skyndade sig att göra sina politiska älskare uppmärksamma på denna publikation. Vad blev resultatet? Professor Martin Marty ger svaret i sin bok Modern American Religion—The Irony of It All: ”Prästerskapet vände sig emot russellianerna [Jehovas vittnen] och gladde sig åt att höra att tjugoåriga fängelsestraff [för påstådd uppvigling] skulle ådömas Jehovas vittnens ledare.”

Men hur reagerade prästerskapet några månader senare, när dessa ledare blev rentvådda från alla anklagelser? ”Detta hälsades inte med glädje av medlemmarna i de traditionella kyrkosamfunden.” Vittnena var de enda som stod fasta för bibelns principer ”till den grad att de på grund av sin religion retade upp den federala regeringen”. Vittnena var inte, och har aldrig varit, villiga att inställsamt liera sig med de politiska härskarna, inte ens under nazistregimen i Tyskland eller under det fascistiska styret i Italien, Spanien och Portugal.

Skökan blir avslöjad och utskämd

Hur träffande är det därför inte när det sägs i Uppenbarelseboken att det stora Babylon, denna sköka, är ”berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod” och att ”i henne fann man blod av profeter och av heliga och av alla som blivit slaktade på jorden”. Den blodskuld som världens religioner har ådragit sig för att de aktivt eller passivt gett sitt stöd åt krig och förföljelse av sanna kristna sträcker sig långt tillbaka i tiden. — Uppenbarelseboken 17:6; 18:24.

Det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, har åtnjutit överflöd och makt historien igenom. Men en ängel sade varnande till Johannes att den stora skökans dagar var räknade. Bibelns skildring lyder: ”Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blivit en boningsort för demoner och ett gömställe för varje oren utdunstning och ett gömställe för varje oren och hatad fågel!’” — Uppenbarelseboken 18:2.

När inträffar Babylons fall? Eller har det redan fallit? På vilket sätt drabbas hon av ett fall? Och hur berör detta dig? Dessa och närbesläktade frågor kommer att besvaras i nästa nummer av Vakttornet.

[Fotnoter]

[Bild på sidorna 8 och 9]

Det stora Babylon har sina rötter i det forntida Babylons religion