Frågor från läsekretsen

◼ Kommer somliga smorda kristna att få överleva ”den stora vedermödan” och — innan de tas till himmelen — få leva på jorden i den nya världen?

Bibeln säger inte exakt hur det blir med detta.

De kristna har länge varit intresserade av de privilegier som Gud kan komma att ge dem (Apostlagärningarna 1:6), och i synnerhet har de varit det sedan Riket upprättades i vår tid. (Matteus 24:3, 24, 34) Eftersom slutet på denna onda ordning skall komma i denna tid, har de kristna i våra dagar undrat om några av de med anden smorda kristna kanske skall komma att få leva igenom ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och tjäna på jorden någon tid innan de får sin himmelska belöning. (Uppenbarelseboken 16:14) Bibeln säger inte att det skall bli så, men man har menat att vissa mönster och profetior har visat att det skulle kunna bli så. I stället för att vara dogmatiska kan vi följa utvecklingen för att se vad Gud kommer att göra.

Vissa bibliska händelser har paralleller längre fram bland Guds folk. Vi vet till exempel att Jona var i en stor fisk under tre dagar och tre nätter. Somliga människor betraktar kanske detta bara som ett exempel på räddning från Gud, men Jesus sade att det var ett profetiskt mönster av hur han skulle vara i graven under en motsvarande tid, innan han blev uppväckt. (Jona 2:1; Matteus 12:40) Ja, Jonas erfarenhet var en profetisk förebild. Guds tjänare har förståeligt nog gett akt på profetior och berättelser om vissa bibliska händelser för att se om dessa kanske visar hur Jehova skall komma att handla med dem.

Så till exempel behandlade Vakttornet för 15 februari 1929 profetian i Mika 5:2—15. Mikas bok handlade om ”assyrierns” (NW) ödeläggande av Samaria och judarnas återvändande från fångenskapen i Babylon. (Mika 1:1, 5—7; 4:10) Men den pekade också fram emot sådant som skulle hända längre fram, till exempel att Messias skulle födas i Bet-Lehem. (Mika 5:2) Mika profeterade att ”de kvarvarande av Jakob” efter sin befrielse från ”assyriern” skulle bli ”såsom dagg från Jehova” och ”som ett manprytt ungt lejon bland fårhjordar”. (Mika 5:6—8, NW) Vakttornet skrev: ”Detta må kunna anses som en antydan om att några bland kvarlevan skola vara kvar på jorden, även sedan striden vid Harmageddon är utkämpad, och då skola ha något mer att utföra i Herrens namn och till hans pris och ära.” Lägg märke till hur anspråkslöst och resonligt man uttryckte sig, när man introducerade denna möjlighet: ”Detta må kunna anses som en antydan.”

Vad finns det då för bibliska händelser som skulle kunna utgöra en parallell till ett sådant överlevande på jorden? Ett exempel som har nämnts är Noa och hans familj. Noa har betraktats som en förebild till Jesus i denna ändens tid. (1 Moseboken 6:8—10; Matteus 24:37) Precis som Noa förde sin hustru och deras tre söner och sonhustrur genom slutet på den forntida ordningen, kommer Kristus att ge ledning åt kvarlevan av sin brudklass och dem som blir barn till den ”Evige fadern”, Jesus. Noas hustru överlevde floden och tog del i att återuppliva den rena tillbedjan på en renad jord. Som en parallell till detta skulle kvarlevan av brudklassen kunna få överleva in i den nya världen. — Jesaja 9:6, 7; 2 Korintierna 11:2; Uppenbarelseboken 21:2, 9.a

Man har också menat att andra bibliska berättelser har gett en antydan om att somliga av de smorda skulle kunna få leva in i den nya världen. Så till exempel fick Jeremia överleva Jerusalems förstöring; ”mannen” med en sekreterares bläckhorn stannade kvar för att bevittna avrättandet, innan han gick tillbaka och avgav sin rapport. — Hesekiel 9:4, 8, 11, NW.

Uttalanden om att några av de smorda eventuellt kan komma att få överleva in i den nya världen har gjorts och görs i goda avsikter och i ljuset av tidigare likartade händelser i bibeln i ett försök att förstå profetior eller mönster som skulle kunna ha en senare motsvarighet. Om det visar sig bli så att ingen av de smorda blir kvar på jorden, finns det inte någon anledning att bli missnöjd. Vi har redan accepterat det faktum att vi får bättre förståelse av bibliska frågor allteftersom tiden går. Så till exempel behandlade Vakttornet för 15 november 1981 återigen Mika 5:6—9 och förklarade att ”kvarlevan av de andliga israeliterna [inte] behöver ... vänta ända till dess ... Har-Magedon är över för att vara såsom uppfriskande ’dagg’ för ... människor.” Denna artikel framförde återigen tanken att det var möjligt att kvarlevan skulle få överleva Guds stora krig och under någon tid få ”fortsätta att vara som uppfriskande ’dagg’ för den ’stora skaran’ av ’andra får’”. Vi kan dock se att tidens gång och det ökade andliga ljuset kan vidga och förändra vår förståelse av profetiorna eller av dramerna i bibeln. — Ordspråksboken 4:18.

Vi vet emellertid att bibeln förknippar ”Människosonens” ankomst med församlandet av de ”utvalda från de fyra väderstrecken”. (Matteus 24:29—31) Vi vet också att de smorda som sover i döden uppväcks till liv i himmelen under ”Herrens närvaro” i Rikets makt. (1 Tessalonikerna 4:15, 16) Dessa som försetts med sigill är där för att få bli en del av Lammets hustru. När sker detta?

Omedelbart efter det att Johannes i Uppenbarelseboken berättar om hur Gud avrättar den religiösa skökan, det stora Babylon, beskriver han ”Lammets bröllop”. En smutsig, omoralisk ”kvinna” avlägsnas från scenen, och vi får se ”bruden, Lammets hustru”, ”iförd glänsande, rent, fint linne”, vilket betecknar ”de heligas rättfärdiga handlingar”. (Uppenbarelseboken 18:10; 19:2, 7, 8; 21:9) Tillintetgörandet av det stora Babylon är en del av den stora vedermödan. (Matteus 24:21; Uppenbarelseboken 7:14) Man skulle därför kunna resonera som så att en del av brudklassen kommer att få överleva den stora vedermödan som ett tecken på Jehovas godkännande och beskydd. (Sefanja 2:3; jämför Matteus 24:22.) Om de på det sättet blir bevarade på jorden, skulle de kunna vara kvar här tills Gud väljer att ta dem till himmelen.

Men framställningen i Uppenbarelseboken är inte i strikt ordningsföljd, och det verkar inte som om den lilla kvarlevan av smorda kommer att behövas för att få i gång den nya världen, eftersom de redan har utbildat miljoner lojala kristna, vilka kommer att få leva för evigt på jorden. Gud skulle därför omedelbart efter det stora Babylons tillintetgörelse kunna ta sina smorda till himmelen och så göra allt klart, så att ”Lammets bröllop” kan äga rum. Då skulle alla de heliga kunna vara med Kristus och få vara herdar över nationerna ”med järnstav” under återstoden av den stora vedermödan. (Uppenbarelseboken 2:26, 27; 19:11—21) I så fall skulle — om det är så Gud kommer att behandla situationen — alla de 144.000 vara tillsammans med Jesus och härska ”som kungar tillsammans med den Smorde” under hela perioden på tusen år. — Uppenbarelseboken 20:4.

Det är verkligen bra att Guds folks medlemmar är livligt intresserade av att skåda in i hur Gud kommer att vägleda och belöna sina tjänare. (Jämför 1 Petrus 1:12.) Detta återspeglar att de litar på att hans vilja kommer att ske. Och även om vi inte kan eller bör vara dogmatiska i fråga om detaljer, kan vi ivrigt se fram emot vad som kommer att hända.

[Fotnot]